Luftballong över öknen.

Ännu en tidig morgon, vi väcktes klockan fem men den här morgonen var det nog ingen som riktigt trodde på att det skulle bli någon luftfärd......ända tills det ropades:  Bilarna är här, nu åker vi.

JIPPI!!! Det blir av i dag. Huvudbonad och kamera och så iväg. Något på huvudet var nödvändigt för att inte bli svedd i huvudsvålen. Gårkvällens regn hade skapat åar av vägarna.

Framme och snabb äntring av luftballongkorgarna.

Första ballongen lyfter i gryningsljuset.

Alla tre ballongerna är strax uppe i luften, stilla glider vi fram. Spännande att se öknen från ovan.

Astrid, vår ballongförare visar hur hon kan styra ballongen och berättar vad vi flyger över. Hon var från Tyskland, hade studerat till arkitekt i Sverige och sedan hamnat här...Inte nog med att hon var ballongpilot hon hade bakat våra frukostbröd redan klockan fyra den här morgonen.

Vi svävade fran över landskapet och njöt av den hänförande utsikten.

Även vår flygtur har sitt slut och det är dags för landning.

Vår ballong närnar sig marken.

Luften går ur.

osh Astrid hoppar ur korgen.

En sådan lyckad tur måste firas med champagne, extra gott när den sabreras.

Frukosten var inte så dum den heller.

En sådan lyckad morgon vi fick och ett hjärtligt tack till arrangörerna. Tackar med det här hjärtat i berget.

Örnen landade igen

Även en örnsafari har ett slut, jag skulle nog ha velat stanna där i  Lauvsnes längre, men nu är jag hemma igen.En helt fantastiskt upplevelse var det att få se dessa örnar. Skulle till och med kunna nöja mig med att bara få se dem, men varför göra det när det går att fotografera också. Ett minne som jag kommer att bevara för resten av livet.

Trött är jag visserligen, för det blev sena kvällar med mycket bilder och trevligt prat och inte att förglömma Brutus genomgångar i Workshopen och Bos mat. Sen mycket tidigt upp på morgonen för att hinna till gömslet och sitta där i lugn och ro innan det blev ljust och förhoppningvisörnarna skulle komma på besök. De gjorde de dessutom och varje dag till och med.

Sen satt vi där i mörkret och väntade, lite viskande småprat och jag vet inte vad Brutus Östling hade för exemplar av Canon 5D markII, med den underliga förvaringen av kamera och batteri innanför byxorna. Är det brukligt för den modellen? Den får man föda fram bilderna med, riktigt konstnärligt . Batteriet la tydligen av hela tiden vid filmning. Smittade också för även jag fick error i min kamera när jag tog den här bilden.

Det går att värma den medelst blåsning också. Bilderna och filmen blev dock ingen blåsning.

Sen var det tålmodig väntan, vissa dagar kom örnarna tidigt och tog sig en snabb frukost och kom inte tillbaka mer den dagen, andra dagar var det lång väntan innan det var matdags för örnarna och då kunde man fördriva tiden med att fotografera småfåglar, som de här. Inte så dumt det heller. De som inte somnade förstås(se gårdagens blogg).   Nötskrika   

Kråka.

   Skata

Men så plötsligt, som från ingenstans, så var den där. Kungsörnen kom som om den var nedsläppt från himlen.

Redo för lite mat.

Ripa smakade också gott

Men det var inte lätt att hålla balansen och stå kvar på en liten ripa. Undrar om inte det här är den som får bli dagens bild.

Vingligt och flaxande, sen damp den ner på backen och stod där och såg tämligen förvånad ut och inte helt olikt en tupp. Men upp igen för att äta sig riktigt mätt.

Inte så lätt att hänga med med kameran heller när en sådan stor fågel får för sig att ge sig utav. Här säger den tack och farväl för den här dagen och också för vårt besök i örnarnas rike, vägledda av Brutus Östling. Tack Brutus för allt du lärde mig, jag ska försöka förvalta det väl.

Så till slut, en till bild på gömslet eftersom Arne ville se hur det ser ut.

Och så lite workshops med Brutus Östling.

Örnen har landat.

Ytterligare en dag i gömslet, med en lite blyg havsörn och två kaxiga kungsörnar som underhöll oss. Inga problem att hålla värmen när de höll på som bäst. Var nästan så man blev lite svettig. Mellan örnbesöken så fanns det kråkor att ta bilder på också.

Roligast att fotografera var örnfighterna, men den bild jag valde ut i dag är den här eftersom det är lite ovanligare, med fight mellanhavsörn och kråka. Nu var det den kaxiga kråkan som startade bråket och extra passande då eftersom jag köpte Brutus bok "Kaxiga fåglar" i dag, med en fin dedikation i.

Sen en bild till Arne och inspiration inför hans örnsafari, du ser här går det hett till i gömslet. Jo, jag har fått lov att lägga in den här.

Upptäckte i efterhand att rubriken inte blev så passande till den bilden. så jag tar med en till bild.

Första dagen

Det blev inte mycket tid över för att tillbringa med kameran i dag, första dagen på mitt nyårslöftesprojekt.

Men en morgonpromenad hann jag med och fann ett äppelträd som hade alla sina äpplen kvar, alla löv hade fallit men äpplena satt där som ett gigantiskt fågelbord. Koltrasten som mumsade på godsakerna gömde sig i gräset medans jag tog min bild, återvände sedan. Solen sken men nådde bara till trädtopparna i bakgrunden och den skulle inte orka upp så högt för att belysa äpplena i dag, så det fick bli det ljus som fanns för stunden.

PCB och isbjörnar

Rädda isbjörnen, bli isbjörnsfadder stoppa den globala uppvärmningen läser vi överallt numera. Men nästan ingen berör det PCB och andra gifter som släpps ut i våra hav.

Om isen försvinner så kan isbjörnen anpassa sig och gå upp på land, en gång i tiden så muterade den från brunbjörn till isbjörn. Huden under den vita pälsen är fortfarande svart även på isbjörnen.

Men mot gifter som PCB har den inget skydd. Fiskarna får i sig  giftet, sälarna äter sedan fiskarna och isbjörnen äter sälarna. Trots att PCB är förbjudet i nästan hela världen så hittas det fortfarande långt  från de områden där det användts bl.a i isbjörnar.

Stora mängder PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer. PCB betraktas idag som cancerframkallande.Metaboliter till PCB liknar molekylärt sköldkörtelhormonet tyroxin, vilket gör att dessa metaboliter binder till de transportproteiner som i normala fall transporterar tyroxin vilket leder till hypotyrodism. en hormonstörning alltså.

Forskare har konstaterat att spädbarn som har höga halter PCB har ett försämrat korttidsminne. Detta genom att utvecklandet av barnets nervceller påverkats av PCB under graviditeten. Forskare kom fram till att personer som föder många barn får mindre halter av PCB i kroppen, då barnet tar över halterna. En vuxen person som utsätts för höga halter PCB kan få fysiska skador, medan ett barn som föds av en person med höga halter PCB däremot kan få psykiska skador. PCB drabbar alltså i hög grad våra avkommor.

I naturen har man upptäckt att djur med hög PCB-halt har ändrat grundläggande beteenden. Detta har medfört att djurbestånd har försvunnit från vissa områden. Även så kan de bli sterila och det har visat sig att honor fått så kraftiga hormonstörningar så att de blivit hemafroditer.

Det jag vill få fram är inte att vi ska sluta kämpa för att stoppa den globala uppvärmningen, även om forskarna är i två läger där den ena sidan säger att det spelar ingen roll hur mycket vi minskar på utsläppen i luften, det kommer att bli varmare ändå, eftersom vi är inne i en varmare cykel just nu. Även inlandsisen försvann, utan bilar och utsläpp. Fast den sidan av forskare har väldigt svårt att få gehör hos journaliser och politiker.

Men det jag vill med dessa rader är att vi inte ensidigt ska tänka på den globala uppvärmningen, det kanske inte finns några isbjörnar kvar att bevara när eller om isen försvinner. Vad kan vi göra för att stoppa det nu när PCB redan är förbjudet, det vet jag inte men vill att det ska belysas likväl som faran med den smältande isen.

Det vore väl bra synd om de försvann, för visst är de vackra.