Estniska katter och en skolmatsal.

Håll i er för nu kommer det kattbilder.

De här två katterna satt på varsin sida av grinden och spanade på varandra.

Välskulptrerade  var de.

Med krulliga fina morrhår.

Det här är nog Tallinns mest fotograferade ko och bredvid den brukar det då sitta någon turist.

Den här blomlådan är ganska söt. Finns utanför en restaurang som serverar husmanskost och vill man ha fläskben i stora lass så går det bra där.

Vårt hotell låg mitt emot en skola, i källaren hade de sin skolmatsal. Charmigt med källarvalv.

Inredningen var av det lite enlkare slaget.

Sedan var det slut från Tallinn för den här gången. 

Under tiden Tallinnbilderna bläddrats fram här i bloggen har jag laddat batterierna och tankat D-vitaminer inför stundande prövningar på hemmaplan. Har en del bilder med mig i bagaget hem, hoppas de inte orsakar övervikt. ;) 

En promenad ner på stan i Reykjavik

Reykjavik är Islands huvudstad med ungefär 120 000 innevånare. Namnet fick staden av Ingolf Arnarson som på 870-talet kom hit från Norge. Han tyckte de såg rökigt ut med all ånga som pyste upp ur marken och döpte platsen till Rökviken.

Nu var jag nyfiken på staden och tog en promenad. Eftersom jag gick så behövde jag inte bekymra mig om att jag inte fick ta med traktorn ner in i själva stan.

Reykjavik är ingen stor stad men en ganska ung stad och med många moderna hus och även en hel del färgglada hus.

Fina vattenposter har de här.

Även om det byggs väldigt mycket i Reykjavik så finns det en hel del små mysiga ställen kvar som kafféer i 50-talsstuk.

Fler hus i glada färger.

Trollen på Laugavegur var flitigt fotograferade och troll fanns det gott om att köpa i alla souvenirbutiker. Att det finns troll och lunnefåglar och annat som hör Island till att köpa kan jag förstå, men att de även sålde små isbjörnar har jag svårare att förstå. De få isbjörnar som lyckas ta sig till Island, dessa skjuter de ju.

De få dagar vi hade här på Island så fick vi uppleva vad islandsväder är för något, undrar om de här figurerna har något med det vädret att göra. I mina ögon så tolkar jag det som att en hukar under regnet och den andre tittar upp och undrar när det ska börja regna igen.

Många museum finns det här i Reykjavik, det här var väl ett av de lite ovanligare. Det besökte jag inte.

Lite fler hus.

Husmålningar och byggen.

Har du problem med att knyta slipsen så finns det hjälp här.

Avslutar dagens promenad med att hälsa på en katt.

Vad skulle jag till Arvika och göra!

Det var hit vi kom...Alltså det var till Arvika vi åkte.

Den tjusiga gubben framifrån uppiffad med en söt tjej.

Men vad skulle vi göra här, jo vi tar och åker och tittar på ett hus som är under uppbyggnad. Ett mycket fint hus vid kanten av Glafsfjorden.

Det kommer att bli ett tjusigt hus. Till salu är det också när det är klart, om någon är intresserad.

Vi går in från den yttre verandan till den inbyggda verandan och får en rundvandring och visning av byggmästaren själv.

...och här förstår du, ska jag sätta upp...

Så här ska de handgjorda skåpluckorna sitta.

När vi tittat klart så åker vi till Koppom och Järnskogs Hembygdsgård för där finns ett Beredskapsmuseum

Vi får en pasesersedel och kan gå in och titta.

Men det gäller att ta sig förbi den stränga vakten först.

Koktrossen står uppställd utanför huset.

Tilda undrar vad det där är för stort och konstigt tält.

När man ser kartan från beredskapstiden så förstår man att det var ganska oroligt att bo i dessa trakter. Tyskarna var inte långt borta.

Inne i museet är det uppbyggt som ett typiskt hem såg ut på den tiden, många av sakerna känner jag igen från min barndom. Kommer även ihåg separatorn som jag storögt beskådade hemma hos en gammal tant som barn, fascinerades över hur mjölken och grädden kunde komma ut på två olika ställen. Det var långt före mjölktetrornas tid det.

Skopan på väggen som alla drack vatten ur och den lustiga disktvagan av rot även emaljsakerna i gult med grön kant känns väldigt bekant.

En sådan här tidningshållare hade vi hemma hos oss också. Majblommorna ska nog föreställa vara från 1942 men de var inte så plastiga då utan i papp. Kollade på blommorna i min samling och det här är nog blommor från 1957.

Kontoret i huset var välfyllt med tidstypiska saker och man fick titta nära på allt.

En militärförläggning finns uppbyggd inne i huset och för den intresserade finns det massor av tidningsklipp, bilder och föremål att studera.

Ett intressant museum för alla åldrar, mitt elvaåriga barnbarn tyckte också att det fanns mycket sevärt där inne. Nu var det kanske inte de stoppade strumporna, som hängde på tork över vedspisen, som drog till sig hennes största intresse men en hel del annat.

Inne i gamla järnvägstationen var det konstutställning.

På söndagar under sommaren kan man få smaka på något lite annorlunda men gott, nämligen nävgröt med stekfläsk. Vem som helst kan nog förstå att det var populärt bara genom att titta på matkön. Den fick inte plats i en bild och ändå så hade den minskat något under tiden vi var inne på museet.

Mums vad gott det var.

På väg tillbaka till Arvika hälsade vi på två katter, en stor...

...och en pytteliten kattunge.

Sedan for vi tillbaka till Arvika.

Iona, fler får än människor.

Vår första landstigning på resan blev till Iona och en mycket lugn sådan. Havet låg blankt och fint och vinden smekte våra kinder. Våra zodiaker tog oss smidigt i land och vi fick vad som kallas "en torr landstigning", alltså överdragsbyxor och stövlar kunde vi lämna i hytten om vi ville.

Iona är en endast 5 km lång och 3 km bred ö och här bor fler får än människor, fast när vi alla kommit i land så såg det ut som om vi mångdubblat den mänskliga delen något. Strax efter oss kom även färjan från Mull med några till människor men inga bilar. För bara de fast boende på ön får ta med sig bilar hit. Turisterna får gå.

Inte många boende här, men bar finns för de törstiga.

Även post, skola och affär finns det.

Måste säga att det kändes som rena idyllen med får betandes bland husen.

Vi promenerade iväg inåt ön och stannade till vid ruinen av det gamla nunneklostret från 1000-talet.

Där Carol, som då hon inte är med som guide på vår resa arbetar som arkeolog för national Trust of Scotland på St Kilda, livfullt berättar om klostret och dess historia.

En av de lite märkligare sakerna på klostret är det här fönstret ut mot bygatan. Det ska symbolisera en naken kvinna med benen särade och med lite fantasi så kan man faktiskt se figuren i de grå stenarna. Det är tydligen något som är vanligt på Irland och ska vara som en symbol och för att avvärja ondska.

Fågeln som kommer och vill vara med och lyssna på Carol, kanske också är någon slags symbol. Vem vet!

Kan det här vara en klosterkatt?

Nästa stopp på vår promenad blir vid Macleans kors. Här stannade de medeltida pilgrimmerna för att be då de var på väg till klostret.

Man brukar säga att det är från Iona som kristendomen spred sig ut till övriga delar av Skottland och sedan ut över Storbritannien. Det var hit som den irländske munken Sankt Columba kom sedan han råkat i onåd i sitt hemland, efter en tvist om ett psaltarmanuskript som han kopierat och var sedan tvungen att gå i exil. År 563 seglade Columba till Skottland, tillsammans med tolv följeslagare. Slutligen tog de sig iland på Iona, där han lovats mark. Columba och hans munkar byggde upp en kommunitet, där gudstjänster och praktiskt arbete intimt hörde samman.

Här besöker vi den renoverade klosterkyrkan.

Sankt Columba dog på Iona den 9:e juni 597 och begravdes här. Klostret fortsatte att blomstra fram till 800-talet och sedan kom vikingarna. De levde tydligen upp till sitt rykte och plundrade och slog ihjäl de som kom i deras väg.

Sedan är det dags att utforska den lilla ön. Som sagt så är den här ön rena idyllen; frigående höns vandrar omkring och i en liten korg vid grinden till ett av husen kan man köpa ägg. Bara att ta för sig och lägga pengarna i korgen.

Grågäss traskar omkring bland fåren.

Ett tre dagar gammalt lamm bräker med sin spröda röst medan tvillingen betar med mamma får.

Vi som inte fördjupar oss ytterligare i kyrkohistoren vandrar vidare upp mot Dun Í för att se om vi kan få syn på några fåglar och även beundra utsikten.

Fortsättning följer...

Starten på resan och fortsättning

Chungmuro Pet Street.

Här på den här gatan ligger de vägg i vägg och många dessutom.

Vad då? Jo djurbutikerna där de säljer, inte bara tillbehör, fiskar och smådjur, utan även hundvalpar och kattungar.

Där sitter de små valparna i små, små bås.

Där får de sköta sina behov och säkert längta efter någon som bryr sig.

Det kändes inte bra att se hur dessa valpar hade det där i skyltfönstret, den enda valp som såg ut att ha lite större utrymme var den här som dessutom hade lite sällskap av en katt i bur. Såg att de hälsade på varandra ibland.

Runt skyltfönstern fanns det belysning, så jag gissar att när mörkret föll så lyste det på valparna ändå.

På gaveln av butiken huserade kattungarna.

Visst är de söta, men bo som i ett akvarium?

Och leka med sin spegelbild.

Åh mamma, jag kan väl få....

Ja varför låta hunden vara ute och gå då man är på promenad när det finns speciella vagnar att köra omkring sin lilla hund i.