Fiskelycka

Att äta middag eller frukost där vi bodde på Bali var alltid underhållande men efter att ha släpat med mig stora kameran de flesta gånger så tyckte jag att jag fått tillräckligt med bilder på häger, så den sista kvällen tog jag bara med mig min lilla Sony men för säkerhetsskull satte jag på telet med 55-210 mm, utifall att. Så klar blev det utifall att den här kvällen.

Ni som inte tycker det ska vara mycket bilder i bloggen kan sluta läsa nu.

Den stora vita hägern verkade var på alerten. Den hade något annat än vår mat i blicken.

 Den verkade mer sugen på det som simmade nere i sjön..

Den valde lite olika platser för spaning.

Den lilla natthägern verkade ha på känn att det var något på gång.

Den spanade också från lite olika utsiktspunkter.

På andra sidan sjön så fanns det några till som var nyfikna på vad som var på gång.

Är det någon som har tips om vilken sorts häger dessa två är så berätta det gärna.

Så plötsligt, efter att ha spanat och kollat läget i sjön så händer det.

Upp kommer det något sprattlande och jag är irriterad på mig själv att jag inte tog med min stora Canon den här kvällen. Nu när det för första gången på veckan blir napp då hägern fiskar.

Gott om fisk finns det i sjön men ändå är det första fiskelyckan som jag ser.

Nu gäller det att säkra bytet.

...och även få det att sluta sprattla.

Någon i bakgrunden är mycket intresserad av bytet.

Den spanar från olika vinklar.

Ankorna inser att det är bäst att dra och ägna sin uppmärksamhet till de som har bröd på bordet.

- Jaha, var ska jag gömma mitt byta nu då?

- Många som verkar vilja ha min fångst.

- Hur ska jag fixa det här då? 

- Bäst att stycka fisken, den var lite stor.

- Glup! En bit slank ner.

Men pass upp, ögon i nacken skulle du behöva.

Det är fisktjuvar i farten.

- Såg han mig?

- Bäst att säkra det här lättfångade bytet.

Högt uppe i trädet verkar vara ett säkert ställe.

Det gäller att vara stor i truten även när man är en häger.

- Jaha, vad hände egentligen. Hade jag inte en fisk här?

- Bara att börja om då.

Chinatown - Singapore - Saluhallen

Bakom cykeln i förra inlägget så hittade vi det vi sökte, saluhallen.

Här fanns det mycket att titta på.

Grönsaker, fisk, kött och en hel del annat fanns till försäljning.Damen i bilden här ovanför har en liten, liten bäbis i knytet på magen.

Dagens extrapris var på grodor.Ja, de är levande.

Även sköldpaddorna var levande.

Ingen hade något emot att bli fotograferad, den enda som avböjde min fråga var han som styckade grodor.

Utbudet av varor var stort.

Här styckas det fisk.

Mera fisk.

I övriga delar av Singapore var det rökförbud på alla platser utom på de anvisade rökrutorna, här inne verkade det inte gälla.

Många äldre jobbar fortfarande.

Ute på torget var det teater och fullsatt framför scenen.

Alla var inte lika engagerade i vad som hände på scenen.

Den här lilla flickan blev tillsagd av sin mamma att vända sig om då hon såg kameran, inte bort utan så att hon skulle komma med på bild.

Paraply kan vara praktiskt att ha med sig, inte för att vi hade något regn, mer än vår första morgon, men det skyddade även mot solen.

Plötsligt när vi kommer gåendes gatan fram så är hela trottoaren full med skor.

Vi har kommit till Sri Mariamman-templet.

En helt otroligt utsmyckad byggnad. Det är hinduernas äldsta tempel här i Singapore och det är modergudinnan som äras här.

Sri Mariamman sägs kunna bota sjukdomar så då är det väl passande att man även kan få gratis sjukvård här.

Kanske någon av de som är där för sjukvård som slagit sig ner på trappan för en liten matpaus.

Som synes så har Chinatown blivit riktigt modernt med fritt Wi-fi över hela stadsdelen.Den blå taxin var ett av de taxibolagen som tog kreditkort,  det  var bra att fråga innan man åkte iväg för en del bilar tog bara kontanter och andra bara kreditkort.

En hyllning till Michael Jackson.

Vid matställena hade de kanske inte inkastare men "inlockare" fanns det gott om.

Kastar en sista blick på den otroligt utsmyckade gatan...

...då drömbilen kommer rullandes.

Vem vill väl inte ha en Maserati! Klart den måste få vara med på bild.

Visst är den snygg!

Gå och bada! Vi ska till Bláa Lónið.

Nu ska vi gå och bada. Vi hittar en väg mellan svart och kantig lavasten.

Den vägen leder oss fram till Blå Lagunen, den har jag hört talats om en hel del så det ska bli kul att få se den på riktigt också.

Blå Lagunen ligger inte så långt ifrån flygplatsen så det är praktiskt att åka hit direkt efter landning. Det är ett väldigt modernt och tekniskt bad. När man kommer in så får man ett blått armband. Med det armbandet öppnar man ingångsspärren och låser skåpet i omklädningsrummet. I badet kan man köpa något att dricka och betalningen registreras i armbandet och man betalar sedan vid utgången.

Vi är här tidigt, direkt när de öppnar och jag är bland de första ut till bassängen.

På nära håll ser det svavel och kiseloxidrika vattnet inte så blått ut, då ser det mer ut som om någon hällt i mjölk i vattnet. Inte speciellt genomskinligt heller, jag ser inte ens min fot på första trappsteget.

Det ska vara väldigt nyttigt att bada här och speciellt för de som har psoriasis.

Vattnet tas upp från ungefär två kilometers djup och har där en temperatur på runt 240°C. Vattnet används till att driva turbiner som ger elektricitet. När vattnet gått igenom turbinerna, passerar det en värmeväxlare för att framställa varmvatten till det kommunala vattensystemet, inte så konstigt att varmvattnet i kranarna både smakade och luktade svavel. Därefter åker vattnet ner i lagunen. Det är det geotermiska kraftverk som syns i bakgrunden här.

Bra att vi inte behöver bada i kokande vatten utan vattnet har en temperatur på ungefär 40°C. Ganska behagligt.

Blå Lagunen är inte bara en turistgrej även om det är mest turister där, så berättade vår chaufför att även islänningarna åker dit för att bada.

De flesta flyter runt lite.

Njuter av värmen.

Tar det lite lugnt på bassängkanten.

Tar en drink.

Och så måste man ju ha en selfie på hur man ser ut med den välgörande leran i ansiktet.

Utanför själva badet är det lite mindre med folk och jag tar en liten promenad där.

Lavalandskapet är spännande, där vill de inte att man ska gå för att inte trampa sönder den sköra mossan.

Det finns några gångvägar iordninggjorda där man kan gå en sväng.

Restaurangen här vid badet var väldigt fin och hade ett passande namn, nämligen Lava. Fast vi skulle inte äta där. Synd tyckte vi först men ändrade oss sedan.

Vi lämnar den Blå Lagunen för att åka och titta på en fiskfabrik. Där ska vi även äta lunch, lät inte så upplyftande med lunch i en fabrik.

Vi kommer till en liten by som heter Stakkavik. Där finns det inte så mycket mer än fiskfabriker.

Men om de kunde något där förutom att rensa fisk så var det att laga fisk. Vi ångrade inte att vi hoppade över den fina restaurangen vid badet och åt här. Sååå gott!

Efter maten tittade vi in i fabriken och såg hur otroligt snabba de var som rensade fisken. Har inga bilder på det för det var fotoförbud vilket respekterades också. Det var inget hemligt med fabriken utan det var personalens om undanbett sig fotografering, de visade gärna upp sitt arbete men ville inte vara fotomodeller.

Bokstavsresan D-E-F

Vi fortsätter på bokstavsresan och tar tre till.

D som i domherre.

E som i elefant.

F som i fisk.

A B C - G H I -J K L - M N O - P Q R - S T U - V W - X Y Z - Å Ä Ö

Glasgow

I Glasgow har jag aldrig varit förut, men nu har jag varit där. Men jag har sett lite av staden både på TV och i bild, innan jag kom hit och det som jag allra först kände igen var Clyde Arc som korsar älven Clyde i vinkel, eller snarare som en båge.

Så det första målet på premiärprommenaden var till denna bro.  Jag trodde den var öppningsbar eftersom jag sett ett TV-program där en bro som såg ut så här öppnades. Har letat men kan inte hitta någon information om att den här bron varit öppningsbar. Någon som vet? Den bron öppnade sig så att det bildades som två bågar uppåt och båtarna åkte under dessa bågar.

Här på bron hade man hedrat de soldater som stupat i Afghanistan. På båda sidor av körbanorna satt det mängder av kors med namn på unga personer och hur de omkommit. De rosa korsen var på kvinliga soldater.

Från bron kan vi se konserthallen  Clyde Auditorium, den har vissa likheter med konserthuset i Sydney. I folkmun går det under namnet "The Armadillo" eftersom formen även liknar ett bältdjur.  Den stora kranen är inte i funktion längre men har sparats som ett minnesmärke av stadens ingenjörmässiga arv. Den kallas för Finnieston Crane.

När vi startade promenaden så sken solen och vi hade inte en tanke på regn. Det sägs att man inte ska lämna huset utan paraply i Skottland. Hade vi paraply med oss ut? Näää, tänkte inte på det och se där borta hur molnen hopar sig över floden Clyde.

Fast om vi går åt andra hållet så verkar det som om molnen inte hunnit dit och där finns ett spännande parkeringshus som ser mer ut som en schweitzerost. Så vi traskar vidare och låtsas som om det regnar.

Det dröjer  inte så länge innan vi är nere vid floden igen och hamnar nu under den gamla järnvägsbron. Alldeles bredvid den så har det funnits ett färjeläger.

Kvar finns damernas vänthall. Fint ordnat för damerna på den tiden.

Regnmolnen börjar torna upp sig igen men damen som sträcker händerna upp mot dessa moln tycker att det är bättre att  dö till fots än att leva på knä, så vi traskar vidare.

Hittar en fin gångbro över älven.

Som tur har den ett brofäste som är väldigt praktiskt när regnet, som förr hängde i luften, nu beslutar sig för att ösa ner. Där kan man söka skydd tills det allra värsta har regnat över.

Regnet lugnar ner sig lite och vi skyndar upp till närmaste köpcentrum och väntar. Fast när vi ser att till och med marknadsstånden beslutat sig för att packa ihop så kommer vi på bättre tankar.

Varför stå där och hänga när det finns en trevlig Pub intill.

och vad annat ska man äta här om inte fish and chips och en öl därtill.

Åka buss i Glasgow