Jag har åkt Hummer...

...och klappat en fågel som jag trodde var en falk och en kamel som vi kallar för dromedar.

I dag ska vi på utflykt. Kameran är packad och vi står bara och väntar på bilen som ska plocka upp oss.

Undrar om det kan vara den här. Den ser ut att ha varit med om lite äventyr och ser också robust ut.

Men det var ingen Ford som kom och det var inte heller den här, även om det var det bolaget vi hade bokat utflykten med.

 Det var en Hummer som kom. Jag ska få åka H U M M E R! ! !

Resan startar och för att komma till vårt mål för dagen så måste vi åka motorväg i ungefär en timme. Inte något litet äventyr det heller för det verkar inte som om trafikreglerna gäller så där värst mycket här i landet. Omkörningar görs i alla filer och filbyten sker lite av en slump, det är mer än en gång som vår chaufför Yousof får väja för bilar som irrar omkring. De dubbla hastighetsskyltarna förbryllar något och vi får veta att den övre är maxfart och den nedre står för minimihastigheten. Den undre verkar alla respektera, åtminstone då det inte är köer, men den övre känns mer som en rekommendation.

Efter en timme kommer vi ut till dagens första delmål och vi är nu ute i öknen. Det är ett stopp som tydligen är obligatoriskt att stanna på för arrangörerna av utflykterna för här kan man göra av med lite pengar på kamelridning, fyrhjulskörning i sanden, rida häst och en del annat skoj. Man kan shoppa loss också på supermarket.

En kamel i minimal inhägnad försöker charma till sig en pratstund...

Hon är ganska kelig och hon vill gärna bli klappad.

Fast när hon försöker charma till sig en puss så avstår jag, trots att hon är så söt.

Strax intill sitter det två jaktfalkar.

Båda har huva på sig men de har inget emot att bli lite kliade. De verkar gilla det.

Förstår att de har huvan på sig för att de ska sitta kvar på pinnen för när jag pratar med falkeneraren och undrar över huvan så tar han av den och fågeln blir alldeles vild och vill först flyga iväg innan den lugnar ner sig och sätter sig på pinnen igen.

Den lugnar i alla fall ner sig och låter sig fotograferas.

Tala om falkblick.

Jag överger falkarna och kamelen och kollar in de som leker med fyrhjulingar ute i ökensanden.

Men nu är det äntligen dags för oss att ge oss av, för det som vi kom hit för och som var målet för utflykten var en tur ut i öknen. Först måste lufttrycket i däcken reduceras till hälften.

Jag vinkar farväl till min nya kompis, som ser ganska cool ut.

Hallå där! Det där är ingen klubba eller cigarett, spotta genast ut sugröret.

Vi drar iväg ut till den stora öknen. Där står det en samling bilar som ska åka iväg i grupp men vår bil ansluter inte till dessa utan vi far iväg på egen hand.

Yousof  berättar att allt skräp där vid startpunkten ut i öknen och även ute i öknen inte beror på turisterna utan det är befolkningen själva som har helgutflykt och inte tar reda på sina sopor.

Fortsättning följer snart...

Det är fint att få gå igenom de här bilderna nu och tänka tillbaka på dessa dagar med behaglig sommarvärme och upplevelser med snö och slaskväder här hemma, speciellt i dag då jag var till ögonsjukhuset och det konstaterades att det inte hjälper med några linser mot för min ögonsjukdom utan det blir operation.

Flotta och dyra bilar och även lite andra fordon.

En av de första sakerna som jag la märke till då vi landat i Dubai och var på väg till hotellet var att det var så övervägande antal av vita och ljusa bilar.

Senare fick jag förklaringen till det. Den första morgonen var det väldigt disigt och många av alla de höga husen försvann upp i det disiga, men det var inte vanlig dimma som låg över staden utan det är sand som är i luften och den lägger sig som en hinna över bilarna. På de ljusa syns det inte lika mycket, så det var förklaringen och nog stämmer det också.

Förutom alla ljusa bilar så har jag nog aldrig sett så många dyra bilar som här. En av förklaringarna är säkert att det inte är någon skatt på bilar. Många rika människor bor det också här, men kontrasterna mellan de som har och inte har är stor.

Här har vi till exempel en Ferarri

Och en Lamborghini.

Alla bilar är inte vita och de som äger de här bilarna har säkert någon som tvättar den åt dem. En röd Ferrari är ju snygg. Till den här var det kö för att fota, de flesta ville posera bredvid bilen.

En annan röd Ferrari stod parkerad utanför vårt hotell.

Två gula Ferrari  glassade omkring på gatorna, tror de ville visa upp sig.

En Aston Martin, fast James Bond syntes inte till.

Från andra sidan.

På VIP-parkeringen utanför stora köppalatset Dubai Mall fanns det alltid några exklusiva bilar som Rolls-Royce. Kan det här vara en Phantom?

En del hade dessutom valt färger som verkligen stack ut.

Jag var inte ensam om att fånga dessa på bild.

Ferrari igen.

Det här är också en Ferrari, inte så dåligt att börja sina dagar i en barnvagn av märket Ferrari.

Aston Martin

Bakifrån.

Även polisen glassade omkring i tjusiga bilar, Audi R8.

Den här Audin hade tjusigare färg...

...och ett häftigt luftintag.

Den här bilen tillhörde väl inte någon av de dyraste, det är en Corvette, men föraren blev väldigt glad då han blev fotograferad. Han sken upp som en sol.

Det fanns lite småbilar också. Den här är väl söt.

Parkeringsböter kan man få även i Dubai. Polisen här har grön uniform.

En del förare ville visa att de körde säkert.

Taxibilarna ser ut så här, de finns i olika färg på taket, färgen anger vilket bolag de kör för. Finns även Ladies taxi, de har rosa tak och körs av kvinnliga förare. Fanns inte så många av dem så jag missade att fota  båda gångerna jag såg någon.

Träffade på en färggrann av de dyrare som inte bara var parkerad utanför någon glassig butik, utan var ute och luftade på sig.

Alla bilar går inte så fort heller, det gäller att hålla ryggen fri så man inte får en buckla där bak.

Det här är inget vrålåk, men som synes så hade skolbussen en praktisk stoppskylt som fälldes ut när den stannade.

Ska man ut i öknen kan den här varianten på bil vara praktisk.

Eller varför inte en liten MOKE.

Till sist min favorit. En Maserati.

Visst är den elegant.

En gul skulle vara fint också.

I Landskrona är det toppen tycker Siv.

Det är säkert så som Siv Malmqvist sjunger också men orsaken att vi styrde kosan dit var den gassande solen. Inte för att det var svalare där, men min man behövde en hatt för att slippa sitta och köra med min rosa solhatt på sig. Efter lite letande i några herrekiperingsaffärer så hittade vi vad vi var ute efter. Jag passade på att ta några bilder då vi letade runt.

Ett litet axplock av Landskrona.

Landskrona trädgårdsgille hade parkerat en bil vid torget.

Här i Landskrona har Carl Fredrik Reuterswärds revolver dubbla knutar.

Vi tar en sväng till Citadellet också.

Det verkar som det finns fisk i vallgraven. Jag trodde att den fiskande mannen hade prislappen dinglandes kvar i hatten, men det kan vara fiskekortet också.

Medan maken filmar lite slinker jag in på hemslöjden och sedan är den dagen räddad. ;)

Till sist en viktig uppmaning.

Gammelvala i Brunskog

En av orsakerna till att åka till Arvika var att besöka Gammelvala...och att komma på tanken att åka dit, det var vi inte ensamma om. Vi hade valt onsdagen och tänkte inte på att det var då som alla gamla bilar skulle visas upp där. Jag upptäckte att det är många som gillar gamla bilar, både de som vill visa upp sina klenoder och de som vill titta på dem. Den här Opel Rekorden från 1955 glänste i solen och många stannade till för att beundra den.

Inte undra på att ägarna var stolta och satt i solen bakom sin bil och myste.

Kul att se att skydden framför strålkastarna var fastsatta med sugproppar.

 Många bilar och mycket folk var det.

Alla bilar var inte lika välbevarade det fanns undantag som den här från Dalarna och hojen från Stockholm.

Nu fanns det annat att titta på om man tröttnade på bilar, som den här maskinen. De hade lite problem med den för remmen som hoppade av hela tiden.

Men då den fungerade så sågade den så spånen yrde.

Informativa skyltar fanns det, så man behövde inte fundera på vad det var man tittade på.

Bland alla dessa fordon var det nog mest "gubbar" som smög omkring och verkade njuta av ångande och bullrande redskap.

Även små killar kunde drömma sig bort. Jag gillar hans tröja där det ser ut som om det är en lycklig liten unge som fått leva ut sina drömmar. Ingen som förmanar "Smutsa inte ner dig".

Andra försökte få sig en titt av hur det såg ut inne i härbret eller så var det bara stegen som lockade och någon slank in bakom samma hus för att piffa till sig lite.

Ville man lära sig hur det gick till att tröska med slaga så gick det också bra.

En kolmila fanns här också.

Även en kolarkoja, men inga kolbullar serverades.

Nävgröt, ostkaka och våfflor kunde man avnjuta. Vissa hade lite problem med gräddningen av sina våfflor.

Tur att det finns skruvmejslar.

Men nu kom dagens höjdpunkt och en av orsakrena till att vi var på Gammelvala just den dagen. Maria och Terje Olsen kom och jag och Maria fick äntligen tillfälle att träffas efter fyra års bekantskap. Tack Maria för att du finns!!! Maria tar inte bara fantastiska bilder, hon är en fantastisk människa också. Och även tack till fotosidan för att vi hittade varandra.Vi avstod från den här serveringen på bilden ovanför och slank in på serveringen på bilden under, där det bjöds på skugga istället och avnjöt våra våfflor där.

 När vi ätit klart och pratat lyssnade vi en stund på Bosse bildoktorn. Hoppas vi ses snart igen Maria.

På Arvika Fordonsmuseum med mobilkameran.

Gif akt på de mötande hästarna...

Det här märket sitter på utställningens dyraste bil.

Rör inte min HD.

För den som vill veta mer om Arvika Fordonsmuseum så kan man läsa här eller här.