Trillevallen och lite till.

När jag hör ordet Trillevallen så kommer jag osökt att tänka på "Stig-Helmer" och Åbergs filmer. Ser trevligt ut där och det lär vara familjevänligt. Vi tog bilen med oss en bit upp i backen.

Där fick vi en fin utsikt över nejden. Hade maken fått som han ville hade vi hamnat med bil och allt högst uppe på toppen för det fanns en väg som var körbar....men inte mer än just körbar.

Blir inte så fina bilder i soldiset men ger en aning om att det är i fina trakter vi är.

Vålåforsen, här brukar det vara forsränning har jag läst, men det måste nog vara på våren för i dag såg det lite grundt ut.

Men fin liten fors är det och man kan även se vattents kraft där den har mejslat ut grytor i berget.

Vi åker vidare och inte så långt från Vålåforsen ligger Ingeborgfallet fast på jämtska heter forsen Skolimborforsen. Sägnen säger att det var en lärarinna som hette Imbor (Ingeborg) som förolyckades här. Ingen vet riktigt hur det gått till men färdvägen för att ta sig till Vålådalen gick över Vålån, på sommartid med båt och vintertid över isen och resten kan man då räkna ut själv.

Dit ner lyckades jag inte ta mig, men man ser lite av forsen även uppifrån vägen.

Tack vare en liten handsnidad skylt svängde vi in på en kort liten avtagsväg och hamnade vid Aumströmmen i sjön Aumen.

Tur det för det var en sällsam syn vi möttes av där. Vet inte om man kan kalla det landskapet för vackert men märkligt var det.

I slutänden av sjön ligger ett kraftverk och jag förmodar att det är när vårfloden kommer och man släpper på vattnet där vid fördämmningen, då blir strömmen så stor så att hela landskapet förändras.

Små slingrande vägar lockar oss och vi svänger in till något som kallas för Järvdalen.

Men vi såg ingen järv där.

Vi ska tillbaka till Åre för där har vi en övernattning kvar så vi tar en betalväg på andra sidan Aumen. Trettio kronor för att få åka där är inte så dyrt, jag har betalat betydligt mer för att komma in på något dammigt museum. Här är det kanske vägdamm men med en fantastisk natur....men mer om det i morgon.

Ristafallet

Ristafallet är ett vattenfall inte så långt från Åre. Vi har åkt förbi skylten om fallet många gånger men aldrig tagit oss tid att svänga in på den avtagsvägen förrän nu. Det är ett av Sveriges största vattenfall och ligger i Indalsälven. När vi kört ner på den avtagsvägen kommer vi fram till ett hus med servering och bom. Inser snabbt att det är alldeles för lång sträcka att gå från parkeringen och ner till fallet, men folk här är inte omöjliga, vi får passera bommen och köra ner till campingen som ligger längst nere där vägen tar slut.

Nu är det inte långt att gå och här ser man hur regnbågen skimrar i solglittret från vattenstänket från fallet.

En liten promenadväg och trappor är iordningstälda så att även jag kan ta mig ner och få se själva fallet. Hela fallet är 50 meter brett och har en fallhöjd på 14 meter. Från den stranden vi står på ser man bara halva fallet och samma sak är det om man befinner sig på den andra sidan älven.

Mellan de två halvorna av fallet ligger en ö, en liten fridlyst ö, och det är den som delar av fallet i sina två halvor.

På den lilla ön finns förutom lite skog även en grotta. På vintern kan man komma över dit och gå in i grottan. Den är 20 meter lång och har två ingångar. Vissa dagar på vintern, då fallet är fruset, är det belyst inifrån. Kan föreställa mig att det är vackert.

Det här är ett populärt ställe för sportfiskare, kanske var det dessa som bodde på campingen. Finns också fina vandringsleder för de hågade. En bit nedanför fallet finns S:t Olavs källa, där pilgrimmer på väg till Olav den heliges grav i Nidaros lär ha släckt sin törst. Det är lite unikt med den här källan för den är omnämnd i ett bokverk från 1500 talet. Men dit kunde jag inte ta mig, får bli en annan gång.

Delar av filmen Ronja Rövardotter är inspelad här vid fallet. Då kallades det för Glupafallet och sekvenserna där Ronja och Birk flyter hållandes i en björk är filmade vid Ristafallet, nedströms i älven.

Storstup och Helvetsfall, Dalarna är ett spännande landskap.

Vill man uppleva forsande vatten och djupa raviner kan Ämån i närheten av Orsa vara ett bra utflyktsmål. Vid Storstupet finns det rester kvar av flottningsrännan där kan man också se Inlandsbanans 34 meter höga järnvägsbro.

Lite längre upp hittar vi Helvetesfallet, där får vi ta en liten skogspromenad för att komma fram till fallet. Bruset av vatten hörs på långt håll och surret av myggor på nära håll.

Går man ut på bron kan man betrakta den 30 meter djupa kanjon där vattnet forsar fram.

På vägen därifrån ser jag att en buss eller om det är en rälsbuss kan användas till mer än att åka omkring i. Det står SJ på den så jag gissar på rälsbuss, fast det kan ju vara så att SJ även hade bussar.