Maggan mellan isbjörnar och pingviner
9:32 till Simon's Town
Nu ska vi ut och åka lokaltåg. Järnvägsstationen är stor men vi lyckas köpa biljetter till rätt tåg och även leta oss fram till rätt utgång och perrong för vårt tåg.
Jag har hört en del om att det inte är helt ofarligt att åka lokaltågen i Sydafrika och vi frågade personalen på vårt hotell om hur det var med det. Vi fick rådet att åka vardag på dagtid. Det var ungefär lika farligt som att åka pendeltåget här hemma i Stockholm om man väljer att åka på vardagar och på den ljusa tiden på dygnet.
Det är morgon och folk strömmar in till stan.
På perrongerna kan man köpa med sig reskost. Ser att det är de små chipspåsarna som är storsäljare.
Ingen lyxklass, men det är gott om plats.
Man får inte vara för stor då man ska gå mellan vagnarna. Dörren är så smal så man får gå på tvären.
Man kan inte beskylla fönstren för att vara välputsade, de är så grå att om man vill se ut får man öppna dem.
Plötsligt hörs det sång, jag vet inte vad det är men gör mig beredd med kameran. Det tar ett tag innan jag inser att det är en person som leder en Blind person genom vagnarna och att de samlar in pengar. De sjunger bra, så hade jag förstått det innan de försvann så hade de fått en peng. Klicka på länken så finns det en liten filmsnutt.
Det är 28 stationer på vägen, tåget stannar vid alla så resan tar en timme och kvart.
Jag har hört att det ska vara en väldigt vacker tågresa, men i början av resan så ser det inte så speciellt ut. Lite hus...
Men så kommer vi ner till kusten.
Vissa sträckor åker vi väldigt nära havet.
Här finns en liten Filmsnutt. Man får passa sig för stolpar då man sticker ut huvudet genom fönstret.
Ibland åker vi så nära så att vågorna slår in genom det öppna fönstret.
På en del ställen finns det små bassänger byggda. Jag kom aldrig underfund med vad de hade för funktion. De kanske var till för bad.
Det här är verkligen en vacker tågresa.
Så vacker så det är nästan lite synd att vi redan är framme i Simon´s Town.
Vad vi ska göra här och hur det ser ut i Simon's Town, det är en annan historia. Kommer kanske i morgon. ;)
Konstnärlig strandpromenad.
Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.
Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.
Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.
Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.
Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.
Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.
Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.
Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.
Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.
Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.
Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.
Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.
Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.
Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.
Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.
Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.
Tittar på lite spontankonstverk.
Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.
Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.
Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.
De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.
Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.
De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.
Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.
Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.
Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.
Vi lämnar Agra och tröttheten tar ut sin rätt.
Det är dags för oss att återvända till Delhi efter en lång och innehållsrik dag. Vi kör en sista sväng genom staden Agra och ser lite av folklivet där.
Folk lever inte lika flott här som de gjorde i palatset vi nyss besökte.
Arbetsplatserna är inte så flotta de heller. Jag tror inte ens att de har skyddsombud.
Undrar vad hälsovårdsinspektören skulle säga om den här serveringen.
Food Plaza är ett lite lyxigare ställe att äta på.
Här i myllret hittade jag ett apotek.
Elektronikbutiken. På den här bilden kan man också se hur indierna löser sina elbehov, varför betala dyra elräkningar då man kan tjuvkoppla sig direkt in på elnätet.
Men det jobbas en hel del. Det tillverkas en hel del skor i Agra så det är säkert skor i dessa kartonger.
Svensk bilprovning skulle nog ha några synpunkter på den här lastbilen.
Aporna verkar ha hittat en födkrok här. Jag hittade tio apor på den här bilden, finns kanske fler.
Jobbigast var det att se barnen som jobbade med att samla skräp.
På bron i två våningar är tåget på väg in till Agra, vi gör tvärtom och lämnar det.
Vid vårt bensträckarstopp träffar vi så klart på några hundar igen.
Det finns snälla människor som delar med sig av sina chips till några stackars hungrig hundar.
Där vid parkeringen står en man och spelar och hans dotter dansar.
Den lilla tösen hon dansande och dansade. Jag hade tyvärr inga rupies att ge henne men en lite leksak hade jag som hon fick. Flickan blev glad men jag gissar att pappan hade hellre sett lite pengar.
Efter en tidig och sedan intensiv dag så är det lätt att försjunka in i djupmeditation.
Det var en tidig morgon, en intensiv dag och kort återhämtning efter en lång flygresa, så det var nog inte så konstigt att de flesta somnade i bussen på väg tillbaka till Delhi.
Varmt i Jönköping
Jönköping var inget undantag när det gällde värmebölja, asfalten nästan kokade och termometern nådde rekordtal.
Vi checkade in på vårt hotell och hittade en trevlig knapp i hissen.
Det måste testas, så vi tryckte på knappen och gav oss iväg för att hitta det utlovade glaset. Det var ganska lugnt på stan, såg inte så många när vi passerade igenom den vackra parken med Länsresidentet.
Där såg vi att det var fler som var törstiga och som redan hade hittat sitt vattenhål.
Ståkäka lät lite jobbigt, men kul namn. De verkade inte ha så mycket som släckte törsten heller.
Dessutom var det semesterstängt, de var inte ensamma om att stänga igen när det var turistsäsong. Dessa stängtskyltar fanns under hela vår resa.
Men ett glas hägrade och vi tog och följde folkströmmen för att hitta dit där alla var.
Någon hade till och med försökt paddla sig dit men tydligen tröttnat.
Vi börjar nu hitta det rätta området för att få lite sommarsvalka men se upp för tåget, man måste passera över järnvägsspåren och här kommer Krösatåget Kristina Nilsson dundrande.
Det går bra att åka båt hit också.
Vi traskar ut på piren bland serveringar och palmer.
För att kunna se Vättern ordentligt kan man klättra upp på långbänken.
Eller för att få bästa utsikt, bestiga muren.
Men hur var det nu, vi var törstiga och att titta på Vätterns vågskvalp släcker inte törsten även om det kommer sköna vindpustar här.
Men ingen fara vi fick vår belöning och hittade det där glaset som vi förtjänade.
En ny kompis och ut och resa.
Jag har skaffat mig en ny liten kompis.Det känns som om vi ska bli riktigt goda vänner men det är ju klart att jag måste testa hur långt vänskapen håller och hur mycket den ställer upp för mig.
Så jag tog med mig maken och den nya vännen på en liten resa, den stora kameran fick stanna hemma för att jag inte skulle frestas att använda den istället.
Resan började med att vi tog oss in till den stora staden. Ett miljömedvetet val hade kanske varit cykel, men med väska på släp så valde vi inte det färdmedlet.
Vi tog en taxi istället och valde rätt bolag och inte någon av de som försöker blåsa turisterna på nära tiotusen kronor per mil.
Där inne i den stora staden träffade jag på en kunglig Viking.
Sedan nådde vi målet för starten på resan.
Vi hittade till rätt perrong och se där kommer tåget.Men det var inte vårt tåg.
Längst bort på perrongen upptäcker jag en bokstav och kan så klart inte låta bli att ta en bild.
Men så kommer vårt tåg och jag skyndar tillbaka och hoppar ombord.
Vi hittar våra platser och glider ner i de sköna stolarna.
Det finns olika sätt att roa sig under en tågresa förutom att titta på landskapet som virvlar förbi.
Den här stationen var visst inte vårt mål för resan.
Men efter tre och en halv timme var vi framme vid målet på dagens resa.
Vet du var vi hamnade?