Churchillbarriärerna.

I ett tidigare inlägg berättade jag om Churchillbarriärerna, det finns fyra stycken barriärer. Som jag nämnde då så byggdes de av italienska krigsfångar. Då visade jag bilder på den första barriären, nu tänkte jag bege mig ut till de andra tre.

Vi kan börja bakifrån med den minst spännande barriären, den fjärde. Den ser inte riktigt ut som de andra eftersom det är mer landmassa där. Det beror på att det under årens lopp blåst upp sand som samlats på den östra sidan. Åt andra hållet kan man fortfarande se de stora betongklossarna.

Eftersom det är ganska långa promenader mellan dessa barriärer och vädret här inte är det mest promenadvänliga så blir det bilder från busseturerna istället, så ha lite överseende med oskärpa, regndroppar och fönsterblänk. Det var inte så tätt mellan bussturerna heller så jag avstod ifrån att hoppa av bussen utan försökte få bilder under färd. När det är busväder eller storm så bör man undvika att vara på dessa barriärer, det har hänt att bilar blåst av vägen.

Vi åker vi över ön Glimps Holm och kommer till den tredje barriären. Den är mer spännande för där finns det flera vrak.

En del av dessa vrak sänktes under andra världskriget för att försöka förhindra ubåtsattacker. Det hjälpe inte så mycket, därför kom de här barriärerna till.

Populärt ställe bland dykare.

Vid de vrak som ligger nära barriärerna är det ofta nybörjare som håller till, men det finns också många vrak som ligger på djupare vatten.

Beroende på vilken tid på dygnet som man passerar här så ser man olika mycket av vraken.

Vi fortsätter över till Lamb Holm och där har vi också några vrak som ligger.

Högvatten och lugnt väder så vi ser inte så mycket av vraken där.

Första gången vi åkte förbi här var det lågvatten och vågorna slog, då såg man stora delar av vraket med masten, fast då var jag inte beredd på vad som komma skulle så det blev inga bilder då.

Utsikt över Kirkwall.

Om man har tagit en promenad i Kirkwall upp till Highland Park Distillery och vill ha lite fin utsikt över staden så kan man fortsätta den vägen en liten bit till så får man en vidsträckt utsikt där uppe på höjden.

Kikar man en liten bit ner på vägen i den här bilden så kommer det en dam med en barnvagn gåendes där. Hon stannade när hon kom fram till oss och vi fick en trevlig pratstund, hennes man hade varit på Gotland och tävlat i Stångaspelen.

S:t Magnuskatedralen syns vida omkring.

Det här ser vi om vi vänder blicken åt andra hållet.

På andra sidan vägen betar korna.

Till sist en panorama utav tre bilder.

Bilderna blir naturligtvis bättre om man klickar upp dem i förstorat läge.

S:t Magnuskatedralen

Fortsätter med temat kyrka i dag, fast det här är en något större variant och med en annan historia. Den här har rötter tillbaka till vikingatiden.

S:t Magnuskatedralen, som ligger i hjärtat av Kirkwall, dominerar verkligen stadsbilden. Den imponerande katedralen i röd sandsten började byggas år 1137 på uppdrag av den norske jarlen Ragnvald till minne av sin mördade farbror Magnus, som mördades av sin kusin år 1117. Mellan 1154 och 1472 var ärkebiskopen i Nidaros (Trondheim) även ärkebiskop över Orkney.

Vi går in i kyrkan och tittar. Just nu när vi är här så pågår det en festival S:t Magnusfetivalen. Det här är ingen festival med öltält och stojande ungdomar utan det är mer musik, dans och konst, och inne i kyrkan håller några musiker på att öva då vi kommer in.

Jag smyger tyst runt för att inte störa musikerna.

Vi får njuta av lite vacker musik då vi går runt och tittar.

Polaräventyraren John Rae är tydligen en stor lokal hjälte. Han stod staty i Stromness och här inne i kyrkan har han fått sin viloplats med en pampig skulptur, med geväret vid sin sida.

Här vilar också en annan av ortens hjältar, William Henryson.

Det här är första gången jag ser ett vikingaskepp på ett altare.

Vi går även tillbaka till katedralen en annan dag då festivalen är över och man kan se hur det ser ut i kyrkan i vanliga fall.

Här satt musikerna vid förra besöket.

Italian Chapel - Orkney

Den Italienska kyrkan är ett kapell som ligger på Lamb Holm på Orkneyöarna. Den byggdes av italienska krigsfångar under andra världskriget. De var där för att bygga Churchillbarriärerna.

Det var en höstdag i oktober 1939 som den tyska Ubåten U47 smög in i sundet vid  Scapa Flow, där slagskeppet HMS Royal Oaks låg för ankar. En torpedattack gjorde att det stora slagskeppet sjönk till botten på bara några minuter och med en förlust av 833 man. Den attacken var upprinnelsen till att börja bygga barriärerna. Fast då hette det att man skulle bygga "vägbankar" för  att knyta de södra öarna till fastlandet Orkney.  Men bygget gick trögt eftersom det fattades arbetskraft...

...så i början av 1942 hämtades det italienska krigsfångar dit för att hjälpa till med bygget. Många läger byggdes här i backarna där det nu finns ett litet flygfält och där korna nu går omkring och betar. Den som är intresserad kan se på den här lilla kartan hur det såg ut då.

Nu går korna lugnt här och betar och verkar inte bry sig om de historiska vingslagen i området eller de flygplan som verkar att mest för nöjes skull cirkla runt här.

Planet som jag såg lyfta när vi klev av bussen kom tillbaka och jag tror nästan att de såg att jag fotograferade dem.

I  september 1943 när Italien kapitulerade till de allierade, så förändrades dessa krigsfångars status och de fick större frihet och även lön för sitt arbete. Italienarna önskade en ordentlig plats för tillbedjan och med hjälp av padre Fader Giacobazzi och Domenico Chiocchetti övertalades då lägerchefen, Major TP Buckland så att de skulle få bygga ett kapell på Lamb Holm. De fick då två "Nissen huts" (valvformade skjul) att bygga om till ett kapell under förutsättning att de gjorde allt arbete utanför arbetstid. Det var så grunden lades för Orkneys mest besökta attraktion.

Här möts vi av den italienska flaggan.

Med tanke på att den här kyrkan är byggd till största delen av återvunnet material så är det en helt fantastisk skapelse.

I backen ovanför betar korna och iakttar turisterna som strömmar till.

Efter att ha läst all information på tavlorna utanför så går vi in.

Domenico Chiocchetti som gjort det mesta av dekoren inne i kyrkan och det mesta är gjort av skrot som de hittat i omgivningen så är det ett helt otroligt arbete som utförts här. Även med tanke på den bergänsade tiden som han hade till sitt förfogande. Han stannade kvar på ön för att bygga klart kapellet även om de andra fångarna släpptes strax efter krigets slut. Han avled år 1999 efter att ha besökt sitt livsverk flera gånger.

Domenico Chiocchetti (då bosatt i Moena, Italien) återvände till Orkney för att hjälpa till med ett restaureringsprojekt. Han stannade i tre veckor och utförde en mängd olika reparationer och innan han reste hem igen skrev han ett brev till folket i Orkney där han sade: “The chapel is yours - for you to love and preserve. I take with me to Italy the remembrance of your kindness and wonderful hospitality.  I thank the authorities of Kirkwall, the courteous preservation committee, and all those who directly or indirectly have collaborated for the success of this work and for having given me the joy of seeing again the little chapel of Lambholm where I, in leaving, leave a part of my heart”. - Domenico Chiocchetti - 11 th April 1960."Kapellet har bara använts under en mycket kort tid, men det står i dag som en fantastisk bevis på människans strävan att övervinna motgångar och ett engagemang för sin tro.

Vi hade tur när vi var till det lilla fina kapellet, för när vi gick ut så kom det en stor buss med passagerare från ett kryssningsfartyg som valt kyrkan som utflyktsmål. Vi gick ner till den lilla vinbutiken som ligger nere vid infarten och botaniserade bland deras hemgjorda fruktviner. Många utsökta sorter hade de och en tjusig flaska med innehåll med smak åt portvinet "Grådask" slank ner i vår kasse. En trevlig souvenir att ta med hem.

Sedan traskade vi upp till vägen och ställde oss vid vägkanten för att vänta in bussen. Någon busshållplats fanns det inte där och behövdes inte heller, för här på Orkney ställer man sig bara någonstans utefter bussens färdväg och där stannar den för att plocka upp passagerarna. Likaså släpptes folk av vid sina hus och inte där det fanns en förutbestämd hållplats.

Lite blommor fanns det i diket där vi stod.

Jag kastar en sista blick över till  St Mary's innan vår buss kommer, och blir något förvånad då jag kliver på bussen och det är samma förare även denna gång som på de två andra sträckorna vi åkt i denna dag.

                                                            Föregående om Orkney

Churchill Barriers (Churchillbarriären) - Orkney.

När vår buss, som vi hoppade på i Stromness, hade passerat den lilla byn St Mary's...

...och Churchill Barriers, plingade vi på klockan och hoppade av för att göra ett besök i den italienska kyrkan.

Churchillbarriärerna började byggas 1940 av italienska krigsfångar under andra världskriget. Det var Winston Churchill som kom på den goda iden att bygga en förbindelse mellan "fastlandet", ön Mainland och de södra öarna.

Den egentliga orsaken var ett försvarsverk för att skydda marinbasen Scapa Flow mot de tyska ubåtarna och det skulle i så fall strida emot Genevkonventionerna så den orsaken kunde man inte använda sig av.

Det är rejäla klossar som ligger där. Det finns fyra barriärer byggda mellan de olika öarna och den här vid St Mary's är den första av dem. Den öppnades för trafik 1945.

Men som sagt var, vi hoppade av direkt efter den första barriären eftersom det var den Italienska kyrkan som vi hade för avsikt att besöka. Här vid infarten till kyrkan finns ett minnesmärke med en karakteristiskt profil på.

Strax bredvid där vi kliver av ligger ett litet flygfält. Ett plan lyfter precis och jag slänger upp kameran och får en bild...

...innan vi börjar traska iväg mot kyrkan.

Mer om den i nästa inlägg.