Isfärd.

Vi håller oss kvar uppe vid packisen och nästa morgon vaknar vi till ett strålande väder.

Eftersom isbjörnen vandrade iväg så hittade vi på något annat. Vi tog en liten zodiactur bland isflaken.

Kan det bli så mycket bättre, kylan biter lite fint i huden och solen strålar från en vackert blå himmel med vackra moln.

Det är så vackert.

Vi drar iväg ut bland isflaken.

Lite fåglar simmar omkring här.

Vilka färger det blir när man kikar ner på isen under vattnet.

Vi hittar ett lite större isflak och beslutar oss för att gå iland...fast jag vet inte om man kan kalla det för att gå iland när det är på ett isflak långt ute på Norra Ishavet.

Fina isformationer finns även här.

En ung tretåig mås har landat på vårt isflak och den verkar ganska trygg med att få sällskap.

Visst är den fin.

Vågorna slår upp på vårt flak och det känns faktiskt lite speciellt att få stå här. Jag skänker en tanke till alla polarfarare som vandrat över isen här ute.

Städdag.

Man ser inte så stor ut i en liten gummibåt ute på Norra ishavet.

Vi har lämnat valrossarna i förra blogginlägget och letar efter någon trevlig strand att gå iland på.

Vi får syn på att det har varit isbjörn på den här ön, för uppe på berget finns det en övergiven isbjörnsgrotta. Isbjörnen går inte i ide förutom när de ska ha sina ungar. Då gräver de en grotta i snön. Snön under grottan ser så ren ut så det är nog ingen bjön där nu.

Vi åker runt och kollar in om det finns några isbjörnar kvar.

När vi kollat runt lite och sett att det inte finns någon isbjörn där just nu, så bestämmer vi oss för att gå iland.

Vår expeditionsledare Axel informerar om hur vi ska bete oss i land. Var vaksam, överallt kan det finnas isbjörn.

Det snöar lite lätt, men vi beslutar oss för att passa på att städa lite på den här stranden.

Isbjörnsvakterna är på plats.

Det flyter iland mängder med skräp på stränderna här.

Lite av allt det skräpet som vi tog med oss kanske räddar någon framtida ren från att fastna i. Ser att plastskräpet är en fara för dem. Den här renen har inte bara tappat sitt horn, utan även mist livet. Det syns på fästet vid hornet att det inte är tappat och dessutom ligger det en hel del skelettdelar runt omkring.

Vi fick ihop flera säckar med skräp på den här lilla stranden.

Lite får man offra för att få en bra bild.

Ett hjärtligt farväl till denna ö.Kanske någon mer än jag som tycker att det ser ut som ett hjärta där uppe på berget.

Sjuöarna.

Under natten har vi styrt kosan mot Sjuöarna och har nu ankrat vid Phippsöya.

Dags att hoppa i gummibåtarna och göra en liten zodiactur. På stranden ligger ett stort gäng valrossar. Antalet valross har ökat mycket i Svalbard och i den här gruppen är det ca. 200 st.

Det ångar om dem.

Några av valrossarna beslutar sig för att kolla vad det är som händer i deras vik och plaskar ner i vattnet.

-Kom grabbar, vi drar ut och kollar läget!

Full fart ut för att se vad som kommer på besök.

Det är mäktigt att få ha dessa stora djur så nära inpå.

De frustar och fnyser och har små brölanden för sig.

-Hmm, vilket objektiv ska jag nu ta.?

Några är lite nyfikna på vårt fartyg också.

Lite fågel finns det här vid Phippsöya också. Ser några ejdrar vid stranden.

Utropstecken på berget, eller är det Andrées luftballong.

Det snöar lite lätt men är en fin dag för landstigning, men först måste man kolla så det inte är några isbjörnar i närheten.

Skärsnäppa

Det fanns inte bara valross på Smeerenburg.

Några skärsnäppor sprang omkring på stranden.

Jaha, paparazzis även här. Jag gömmer mig.