Deception Island 3

Ganska mycket is inne i viken i dag, viken som egentligen är en vulkankrater.

Vår läkare Ethan hade massor av energi och traskade upp på berget, blev fina spår och linjer där han gick.

Andra passade på att slänga sig i böljan den blå och bli lite avsvalkad.

Det är en aktiv vulkan som gör att vattnet nära stranden är varmt, så varmt att jag kände hur det värmde genom stövlarna och tittar man på området runt den fotograferande Adam så ångar det om marken. Det var så pass varmt nära stranden att krillen blev kokt där, men som synes så räcker inte värmen till för att smälta isen.

Det var tydligen lite svettig på bergspromenaden för Ethan kom ner och hoppade i vattnet.

Kul att leka valross.

Kelptruten står på ett isflak och ser ut att undra vad folk gör egentligen.

Labben vill varken se eller höra.

Brokpetrellerna väljer att avlägsna sig...

..med språng.

 Vi åker vidare.

"Bättre en levande åsna, än ett dött lejon"

När Shackleton var hemma igen lär han ha sagt till sin fru Emily: ”Jag trodde, min älskling, att du hellre ville ha tillbaka en levande åsna än ett dött lejon.”

 Efter några dagar till havs utan att kunna göra någon landstigning börjar vi nu närma oss Elefantön.

Vi står ute på däck och spanar efter land.

Man får gå försiktigt för det är halt efter snövädret men vinden har lagt sig. Istapparna hänger i trappstegen  så man får se sig för hur man sätter ner fötterna. Bakom trappan kikar Carsten Arnholm fram, en känd och duktig norsk fotograf som tyvärr gick ur tiden i januari i år.

Livbåtarna är istäckta.

Jag hade kilat ut på däck utan vare sig mössa, vantar eller jacka, skulle bara kolla in vädret. Tur hade jag för just då kom det några vikvalar.

Kändes inte som läge att be valarna vänta lite så att jag kunde kila in igen och hämta jacka och vantar. Nej ville jag ha några bilder på dem så var det bara att stanna kvar.

Att ta kameran med mig vart jag än gick hade jag åtminstone lärt mig, nu fick jag lära mig att klä på mig ordentligt också då jag gick ut. Med iskall kropp och nästintill förfrusna fingrar var jag ändå nöjd över att ha fått beskåda den korta simuppvisningen av vikvalarna.

Stora flockar med kappetreller och brokpetreller kommer flygandes och visst är det väl land som siktas där borta i fjärran.

Där har vi den beryktade Elefantön. Elefantön är en av Antarktis mest otillgängliga öar. Det vanligaste är att den är täckt av dimma så att förbipasserande inte ser den. Snöstormar är inget ovanligt här. Oftast blåser det så mycket att man inte kan gå iland på den enda möjliga landstigningsplatsen, Point Wild.

Ett mäktigt taffelisberg ligger relativt nära ön och mina tankar går till Shackleton och hans mannar hur de under sina strapatser då de efter att ha nått öppet vatten ibland tog sig upp på isflak för att övernatta.

 Jag hade boken "I isens grepp" med mig på resan. Jag har läst den flera gånger förut men det var lite speciellt  att läsa den här ute i samma omgivning där det hände. Det var den här klippan på Elefantön som de kom till efter att ha övergivit det sjunkande fartyget Endurance och tillbringat  så lång tid ute på isen och havet. Som det står i boken."Det var bara ett fotfäste, 30 meter brett och 15 meter långt. ett uselt fotfäste på en vild kust, utsatt för ishavets hela raseri. Men i alla fall - de hade kommit i land. För första gången på 497 dygn var de i land. På den fasta, osänkbara, orörliga, välsignade jorden."

En ganska ogästvänlig plats men jag kan tänka mig att de kände sig både lättade och trygga då de klev iland här. Första natten tillbringade de i genomblöta sovsäckar men så utmattade som dessa män var sov de ändå. På morgon upptäckte de att platsen inte var säker. Bara i fint väder kunde man vara där. Märken på klipporna visade att högvattnet och stormvågor dränkte platsen. Utmattade var de men var tvungna att flytta ändå. Dit ska vi nu bege oss med våra gummibåtarna och se om det går att komma iland.

Fin utsikt hade de åtminstone från sin lilla strand.

Hoppas de orkade att se hur vackert det var.

Fortsättning följer:

Resten eller fåglar helt enkelt.

Här på Sea Lion Island  var det gott om fåglar att beskåda. De flesta kameror gick varma och det var inte så svårt att komma dem relativt nära.

Tucsofågel

Det här vet jag inte vad det är för fågel. Någon som vet?

South Georgia Pintail eller Gulnäbbad stjärtand på svenska, liten och söt men den här anden är även  asätare.

Strandskatans ägg fick man se upp med, de var svåra att upptäcka och lätt att trampa på om man inte passade sig.

Strandskatan har röda ögon, men de som fanns här hade gula ögon.

King cormorant eller Kejsarskarv  på svenska, men jag gillar det norska namnet också, Knoppskarv.

De höll till på en klippa nära klipphoparpingvinerna.

Åker man söderöver så ska man bada har jag förstått.

Nu lämnar vi Sea Lion Island och Falklandsöarna bakom oss och de följande dagarna har vi 800 Nm till havs framför oss.

Rita, måla och fota.

Eftersom det tog ungefär en vecka till  Nordpolen och en vecka tillbaka till Murmansk igen så hade vi gott om tid ombord för diverse sysselsättningar. Många intressanta föreläsningar av ytterst kompetenta föreläsare, var det flera gånger om dagen.

Med ombord hade vi också en konstnär . David McEown han var från Canada och undervisade i vanliga fall på Royalty Ontario Museum i Toronto.

Nu hade vi förmånen att vara hans elever.

Vi började första lektionen med att försöka rita isbjörnar.

Det var inte lätt men alla fick till slut till något som liknade isbjörnar. Mitt allra första försök såg mer ut som en gris. 

Men med lite vägledning så liknade även min gris en isbjörn och stolt kunde jag låta hänga upp den bland de andra på mitt allra första teckningsvernisage i Yamals bibliotek.

Nästa  lektion var akvarell. Fast jag har inte förstått varför vi i Sverige kallar det för akvarell när de i engelskspråkiga länder kallar det för "vattenfärg".

David gör sitt bästa med att försöka inviga oss i färgernas hemligheter. Tänk att kunna måla så som han gör, det ser så enkelt ut och blir så fint.

Första lektionen kunde jag vara med på men missade tyvärr den andra eftersom jag fick chansen att besöka maskinrum och det inre av Yamal just då.

Det var inte å lätt att få färgerna att göra som jag ville så jag antar att det skulle behövas åtskilliga  lektioner för min del. Men David var en bra lärare och visade med varsam hand hur vi skulle gå till väga.

Fotografera och teckning fungerar bra tillsammans. Sue Flood,  filmare från BBC, sitter bredd med kameran. Hennes berättelser om hur många filmsekvenser gått till var fängslande att lyssna på. Riktigt intressant att få veta hur de gör för att få till de filmsekvenser som vi sedan kan njuta av på TV. Hon har bl.a arbetat med David Attenborough.

Senare på resan kunde vi även njuta av Davids målningar, han hade en liten utställning.

Marketa Jirouskova, som har många fotografiska utmärkelser bakom sig, hade både lektioner i foto och bildbehandling. Jag var ner i föreläsningssalen och lyssnade, men liksom i teckningen, var det mest för nybörjare.

Verkar vara något trevligt i displayen där.

Även Marketa hade en liten utställning med sina bilder.

David måste ha varit en bra lärare, för jag vet att jag inte kan teckna men med efter lite trevande försök med den första isbjörnen som mer liknade en gris så var det här vad jag lyckades få till.

I dag ska jag iväg in till den stora staden igen, men inte till sjukhuset, utan till mitt första besök till sjukgymnasten. Ska bli trevligt med lite omväxling och även att få se vad jag klarar av att prestera där.

Mera om vad man kan roa sig med.

De som läst mina tidigare inlägg här i bloggen vet att det inte behöver bli långtråkigt att vara på Nordpolen. Innan vi lite mer vanliga släpptes ut på isen så var det en hel del som skulle ställas iordning. Alla som var med på färden skulle representeras med en flagga från sitt land. Här fixas det så att vår svenska flagga ska vara med i flaggspelet.

Titta, där vajar vår vackra svenska flagga. Vi är bara tre svenska deltagare, jag, min make och bartendern.

Det var bara en flagga som de missade, den danska. Tur att Rajan hade med sig en egen.

Den indiska flaggan var inte heller med eftersom de från Indien bodde i USA. Men våra fiffiga indiska vänner ritade och målade en egen och så kunde de sätta den indiska flaggan på Nordpolen och även ta en bild som minne.

En bild inifrån ringen också strax innan vi vandrar runt alla världens tidzoner.

Fotografera är en bra sysselsättning om man är vid Nordpolen. Då kan det vara bra att ha riktigt många och stora kameror. Det här är Marketa Jirouskova som var expeditionens officiella fotograf.

Vi hade också en fototävling ombord. Jag lyckade få med en bild till final i alla klasserna och i klassen "Is" så vann jag med den här bilden på hur det droppar vid 90 grader Nord.

När det är riktigt kallt är det bra att ha varmt om både händer och kamera.

Vi hade även en egen konstnär med ombord.

David McEown var hans namn. Han målade fantastiska bilder och hade även lektioner för oss ombord. Mer om det i ett annat inlägg.

Exakt vad de här ryska besättningsmedlemmarna pysslade med vet jag inte. Men de samlade in vatten från smältvattenpölarna. Vattnet i pölarna såg blått ut och de hade blå flaskor så det såg ut som om de samlade in blått vatten. Vad de skulle ha det till vet jag inte eftersom de bara talade ryska. Gissningarna var många. Antingen skulle de ha det som dricksvatten, eller sälja det som vatten från Nordpolen när de kom hem eller så var det vattenprover.

Vi hade även lektioner i Tai chi ombord och det var klart att världens nordligaste Tai chi grupp ville visa upp sig.

Med vår ledare geologen Susan Currie i spetsen.

Grillparty kan man också ha vid Nordpolen, passar bra för sjön suger ju.

Medan kapten smyger iväg i bakgrunden och överger skeppet. 

Det kommer mer, för vid senaste läkarbesöket fick jag veta att jag har ungefär sex veckor till i relativ stillhet och med kryckor innan det är dags att få testa att kliva ner med hela tyngden på foten. Men lite omväxling blir det, får börja träna på sjukgymnastiken nu på måndag. Men kul med extra tid också för så många blogginlägg som jag hunnit med att läsa nu har jag aldrig tid med annars.