Sandnessjøen förskönas.

Sandnessjøen är ingen stor stad, den kändes snarare lite sömning i sin framtoning, men på ett håll jobbades det en hel del.

Några spanska grafittikonstnärer hade fått i uppdrag att utsmycka några hus.

Ansikten växer fram på väggarna.

Den låga väggen på andra sidan huset har utnyttjats för ansikten på ett annorlunda sätt.

Här är det bilparkering så jag får fota mellan bilarna.

På den stora väggen arbetas det med ett ansikte av en pojke.

Man får backa ibland och studera hur det blir.

Nästa dag är det värmebölja i området, från att ha haft bara ensiffrigt på termometern så blir det plötsligt 10-11 grader och innevånarna i den här staden är riktiga vikingar, för då ser vi plötsligt hur många går omkring i både kortbyxor och kortärmat. Ett härdat folk.

Men graffitimålarna behöver sina skyddskläder och svettas säkert.

Jag tyckte att porträttet på pojken såg klart ut, men det ska tydligen vara mer där.

Även på baksidan har det målats mer.

Vet inte om det är samma personer som målat den här väggen.

Konst och konst, vårt hotell vill väl inte vara sämre utan har också modern utsmyckning i korridoren.

Helgelandsbrua - Dette er Norges vakreste bro.

Helgelandsbrua eller "Helgelandsharpa", som den kallas i folkmun. Den har röstats fram som Norges vackraste bro, så nog förtjänar den bron ett eget blogginlägg.

Bron är 1 065 meter lång och ändrade infrastrukturen radikalt på Yttre Helgeland då den öppnades 1991. Sandnessjøn var nu inte längre beroende av färjeförbindelse med fastlandet. 

 

Vackrast är nog naturen ändå.

På väg tillbaka till stan står den här älgen och iakttar trafiken.

Laksfors i Trofors

När man åker småvägar och på icke turistsäsong så är det långt mellan fika och matställen.

På många platser såg det ut ungefär som så här, stora fina hus där det såg ut att finnas både mat och fika men så var de stängda, tomm och öde.

Här kunde vi ändå passa på att titta på en minnessten efter Majvasstragedien. En insats under andra världskriget som senare blev till symbol för kampen som ledde till ett fritt Norge.  

Vi var lite hungriga och sökte vidare efter ett ställe att få i oss lite mat och hamnade på Laksforsen Turistcafe, där har man panoramautsikt över forsen. Passande nog så åt vi lite lax. Laksforsen är ett av Nordlands mest besökta naturattraktion.

Det storslagne vattenfallet Laksforsen har en fallhöjd på runt 17 meter.  Tåget kommer då jag står och tittar.

Mätta och belåtna kan vi fortsätta färden mot dagens slutmål.

Som är Sandnessjøen.

Mosjøen har en Sjøgata.

Vi tar en liten paus i Mosjøen, en liten fin stad som växte fram på 1800-talet och det finns många fina hus bevarade.

Fru Haugans hotell ser ju trevligt ut.

Fin utsikt har de också, lite regnigt i dag så trädgården är tom på gäster.

Underhåll på gång.

Men orsaken till att vi stannade här i Mosjøen är Sjøgata. En skylt som berättar lite om Sjøgata  uppmanar oss att ta en "rusletur" i denna 1800-talsmiljö. Det gör vi.

Trevligt att de gamla husen, som varit packhus, sjöbodar och bostäder, underhålls så fint. Efter flera års stridigheter så beslutades det 1979 att området skulle rustas upp och bevaras och inte rivas.

Här finns ungefär 100 hus och är Nordnorges största samling av bevarade trähus.

vi får en fin promenad bland gränderna.

En enorm stol inbjuder barnen här till lite lek.

Mysigt att våga ta språnget...

...och bli fångad i pappas famn.

Hjernimus Ingebrigtsen Forsjord byggde det här huset 1871 som bostad och med öl och vinförsäljning. Nu är det en restaurang.

Vi letar oss ner mot älven igen.

Alla hus är inte lika fint underhållna, men blir det säkert med tiden.

Cykla bak och fram.

En vanlig souvenir från Norge är ett troll och det hade de tagit fasta på här i stan, men jag tycker det ser ut som om den inte blivit helt färdigmålad. 101 barn har hjälpt till att måla.

Den gamla macken finns kvar.

Men de hade ingen diesel så vi åkte vidare.

Nu åker vi till Norge

Vi lämnar Gäddede och styr kosan mot Norge. Vi väljer att inte åka Norgevägen utan tar Björkvattenvägen

Visar sig vara ett bra val med den mindre vägen, lite trafik och vacker natur.

Vi åker förbi en vacker liten kyrka.

Än så länge kantas vägen av gröna gräsytor, men vi ser de vita fjällen närma sig.

Fjällen som ligger på skuggsidan börjar bli riktigt vintriga.

Medan solsidan ser somrig ut.

Vår väg leder oss högre upp på fjället och det känns som om vi hamnat i en solig vinterdag. Nästan så det frestar med en skidtur, fast vi har förstås inga skidor med oss.

Även på fjället kan man hitta linjer.                 

Tussilago vid vägkanten.

Mer snö.                      

Vägen slingrar sig fram.

Vi kommer fram till en ganska lång tunnel.

Att åka i tunnel är ganska tråkigt, så när vi ser att Gamle Stieinfjellvegen verkar vara öppen tänker vi välja den i stället. vår bil väger inte över fyra tonn och vi har inte heller någon påhängsvagn, så det verkar vara okej.

Vi ser att någon har kört upp där för inte så länge sedan, men tyvärr så kommer vi inte så långt. Vi har visserligen fyrhjulsdrift men sommardäck, så det blir till att hålla tungan rätt i munnen och backa tillbaka. Vända på den smala vägen går inte. Synd att vi inte kunde åka där för det ska vara en fin väg.

En sista blick ut över fjället på den här sidan tunneln, man vet ju aldrig hur det ser ut när vi kommer ut på andra sidan av den långa tunneln.

Vi ser ljuset i tunnlen.

Lite mindre snö på den sidan fjället.

Men det är fina hängdrivor.

Åker förbi ett gammalt hus.

Haren var för snabb. För mig.

Och så har vi kommit till Nordnorge.