Söndag på Copacabana.

På söndagar stängs en halvan av Avenida Atlântica av för biltrafik och folket tar över gatan . Avenida Atlântica är den gata som går utefter Copacabana stranden.

Då kommer rullskridskoåkarna...

...brädåkarna.

Även de som inte är så vana cyklister vågar sig ut på en tur.

Den sötaste lilla brädåkaren var nog den här lilla flickan. Hon hade övergett sin sparkcykel och tagit över pappas bräda och kom åkandes i full fart.

På kvällen blir det musik och dans, men redan på eftermiddagen börjar folk förbereda sig för det.

Försäljarna är så klart på plats.

Paraplyförsäljningen gick inte så bra den här regnfria dagen, tur han hade lite solhattar med sig också.

Vädret är så klart i dag så att men ser Sockertoppen och stranden börjar fyllas med solande och badande.

Saknar du baddräkt så är det lätt avhjälpt.

Olika viljor. Hundar är också välkomna på stranden.

Ser en person som nog får en orolig natt.

Har du inte varit förutseende, som den här mannen, och tagit med egen öl...

Så är även det lätt avhjälpt. Serveringarna duggar tätt utefter Avenida Atlântica.

Trots att det ofta varnas för tjuvar och rån, så känns det ganska tryggt att gå här.

Polisen patrullerar på den avstängda gatan...

...och förstora upp och kolla vad polisen där uppe i helikoptern har i famnen.

Det kan även vara jobbigt med en dag på stranden.

Och får man inte sin öl så blir det inte så roligt heller.

Tur att det finns folk som kan liva upp tillvaron för en stund då.

Men nu börjar det skymma...

...och vi drar oss tillbaka till takterrassen och hotellets lounge med en Caipirinha som är en traditionell brasiliansk drink bestående av cachaça (brasilianskt sockerrörsbrännvin), lime, rörsocker och is. Den är både läskande och god.

______________________________________________________

Ipanema gränsar till Copacabana.

Stadsdelen Ipanema räknas som en av de lyxigare delarna av Rio och ett av de dyraste områdena att bo i. Stranden Ipanema som bara ligger ett stenkast från Copacabanas strand anses vara lite finare. Eftersom vi bor så nära är det självklart att vi måste gå dit och titta.

Träffar på en charmig hund på vägen dit.Sådana där stackelhalsband är sedan 2003 förbjudna i Sverige.

Det här gänget hittade jag på en trappa på väg till stranden.

Vart den här killen är på väg, syns ju ganska tydligt.

Ipanemastranden såg inte så där mycket finare ut, men det var tydligen lite bättre surfvågor där. För om det var brädpaddlare på Copacabana så var det betydligt fler surfare här.

Trottoaren har ett eget mönster också.

Här liksom på andra stränder kan man hyra solstolar...

...och köpa förfriskningar.

Kokosvatten serverat direkt ur nöten var populärt och det kan knappast bli färskare än här där de hämtar ner nötterna på stranden. Två varianter av nötplockning.

Finns en del försäljare även här.

Den här stranden är inte lika lång som Copacabana men har det häftiga berget Två bröder som blickpunkt i slutet av den.

I Rio finns det flera olika favelor, en av dem syns vid foten av Två bröder.

Men nu börjar lite hotfulla regnmoln torna upp sig.

Två bröder försvinner in i molnen och vi drar oss hemåt.

Vi kommer nog att återvända hit en annan dag.

______________________________________________

Nyfiken på Copacabana.

Vi bor i Copacabana  och de första vi tänker göra i Rio är att utforska och kolla in hur det ser ut på Copacabanastranden.

Rioborna är morgonpigga och innan vi ens hunnit äta frukost så är det många som badar och är ute på sina paddelbrädor.

Många tar sig en promenad utefter den fyra kilometer långa stranden.

Bygga sandslott är inte bara något för barnen.

Matserveringarna och barerna börjar öppna.

Mera dricka anländer.

I dag då solen hänger bakom diset så kanske inte den paraplyförsäljaren har så stor framgång, bättre gick det nog dagen innan.

Det inte färdigbyggda bild och ljudmuseet har ett lite eget utseende.

Försäljarna börjar komma och lägger ut sina produkter till beskådan.

Fler sandslott.

Trottoaren har sitt lite speciella mönster.

Det mönstret går igen på souvenirerna.

Köp, köp, köp!

Glad väskförsäljare, han hade lite roliga väskor där hela väskan var sydd av dragkedjor.

Det eleganta och 5-stjärniga Belmond Copacabana Palace erbjuder lyxiga rum med marmorbadrum och panoramautsikt över havet.

Forte Duque de Caxias tronar längst bort, ser att det finns en gångväg utefter klippan så vi går dit.

Här är det fin utsikt utöver hela långa stranden.

Morgonrastning.

Gångvägen slingrar iväg runt klippan.

Den gick inte runt hela klippan utan tar slut och där träffar vi på några fiskare.

Brädpadling är väldigt populärt här.

Fina vågor att surfa på också.

Verkar som om husse är mer intresserad av att få kontakt än vad hunden är.

Så var det under strecket och vad var då typiskt för Rio de Janeiro_________________________

Skaill House - Orkney

Efter att ha tittat på Skara Brae kan man ströva runt i landskapet eller välja att besöka Skaill House, eller varför inte välja båda delarna.

En solig promenad på stranden kan inte var fel.

Vi drar oss bort mot det stora huset, Skaill House. Namnet "Skaill" är fornnordiska för hallen och de flesta gårdar norr och söder om Bay of Skaill har nordiska namn.

Vi går in och blir välkomnade av en trevlig värdinna som även ger oss en beskrivning av huset på svenska. Först kommer vi till matsalen.

Kikar in i biblioteket.

Spännande med ett dolt utrymme i bokhyllan.

Är man barn, eller bara lite barnslig, så kan man passa på att leta vikingar. Det ska finnas sex stycken som är på rymmen. 

I lönnfacket i bokhyllan hittar jag en av rymlingarna. 

Sedan hittar jag två till, men jag vet inte vad de heter för de liknar inte någon av de på planschen.               .

Vi fortsätter till de andra rummen.

Här har vi kommit till biskopens sovrum. Sängen med sänghimmel har tillhört biskop George Graham som var biskop i S:t Magnus katedral. Fast det är inte sängen som är det intressanta i det här rummet utan Breckness privilegiebrevskåp. Enligt familjetraditionen så ska den andre lairden snidat detta skåp med sin fickkniv. Fast som det ofta är med sägner så är det inte helt sant för skåpet ska ha tillverkats redan under den första halvan av 1600-talet. Långt före den första lairdens tid.

Fast nu vill vi gå ut igen och njuta av det vackra vädret.

Det här är inte bara ett hus som man visar upp för turister utan här är en levande landsbygd också.

9:32 till Simon's Town

Nu ska vi ut och åka lokaltåg. Järnvägsstationen är stor men vi lyckas köpa biljetter till rätt tåg och även leta oss fram till rätt utgång och perrong för vårt tåg.

Jag har hört en del om att det inte är helt ofarligt att åka lokaltågen i Sydafrika och vi frågade personalen på vårt hotell om hur det var med det. Vi fick rådet att åka vardag på dagtid. Det var ungefär lika farligt som att åka pendeltåget här hemma i Stockholm om man väljer att åka på vardagar och på den ljusa tiden på dygnet.

Det är morgon och folk strömmar in till stan.

På perrongerna kan man köpa med sig reskost. Ser att det är de små chipspåsarna som är storsäljare.

Vårt tåg kommer in.

Ingen lyxklass, men det är gott om plats.

Man får inte vara för stor då man ska gå mellan vagnarna. Dörren är så smal så man får gå på tvären.

Man kan inte beskylla fönstren för att vara välputsade, de är så grå att om man vill se ut får man öppna dem.

Plötsligt hörs det sång, jag vet inte vad det är men gör mig beredd med kameran. Det tar ett tag innan jag inser att det är en person som leder en Blind person genom vagnarna och att de samlar in pengar. De sjunger bra, så hade jag förstått det innan de försvann så hade de fått en peng. Klicka på länken så finns det en liten filmsnutt.

Det är 28 stationer på vägen, tåget stannar vid alla så resan tar en timme och kvart.

Jag har hört att det ska vara en väldigt vacker tågresa, men i början av resan så ser det inte så speciellt ut. Lite hus...

...en hel del stationer.

...lite landskap.

Men så kommer vi ner till kusten.

Vi åker förbi små hamnstäder.

Vissa sträckor åker vi väldigt nära havet.

Här finns en liten Filmsnutt. Man får passa sig för stolpar då man sticker ut huvudet genom fönstret.

Ibland åker vi så nära så att vågorna slår in genom det öppna fönstret.

På en del ställen finns det små bassänger byggda. Jag kom aldrig underfund med vad de hade för funktion. De kanske var till för bad.

Det här är verkligen en vacker tågresa.

Så vacker så det är nästan lite synd att vi redan är framme i Simon´s Town.

Vad vi ska göra här och hur det ser ut i Simon's Town, det är en annan historia. Kommer kanske i morgon. ;)