Dassiga bilder.

Blev utlockad till Rosenhill och Café Ogräs efter att ha läst i Thomas blogg om det stället. Kan hålla med om att det var tämligen bohemiskt men ganska så trivsamt också. Goda smörgåsar med hembakat bröd hade de. Det fanns en hel det att titta på där dessutom. Byta böcker kunde man göra och även byta grejer med varann.

Lite avsides fick jag syn på några träd med spännande rötter som jag bara måste kika lite närmare på. Där på ett träd fanns det dessutom en skylt.  Himmelska fridens toa? Himmelska fridens torg har jag sett, men inte någon toa med det namnet, måste undersökas.

Vad hittade jag då, jo bekvämlighetsinrättningar med himmelen som tak. Fast det kanske inte var så bekvämt, men inte så dåligt att få stå där ute och kunna passa på att plocka sig ett äpple samtidigt.

Damerna hade också en liten hörna, väldigt omtänksamt med små "tak" över varje plats.

 Ha en fortsatt skön sommar, ta det gärna lika lungt som Lilla Kanin här.

Tecken av kärlek

Skrev ett blogginlägg i september om att välja väg, men det är inte alltid så lätt att följa det man bestämt sig för.

Har den senaste tiden inte känt för att fotografera och vid de tillfällen som jag ändå gjort det så har det inte blivit något bra heller. Funderade på att lägga av helt och hållet, inte göra något mer försök ens. Varför anstänga sig då det inte känns kul tyckte jag.

I morse då jag och hunden tog vår sedvanliga morgonpromenad så gick jag fortfarande och funderade på det, det var så vackert i alla träd med snö och frost men jag hade lämnat kameran hemma och tyckte nog att det var lika bra..................ända tills jag kom fram till stället som jag fotograferat som symbol för att välja väg.http://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/36560.htm#comments

Jag stannade upp och undrade om det var någon som ville sända mig ett tecken eller budskap, hade inte kameran med mig men återvände på en ny hundpromenad nu på lunchen och tog en bild.

Jag kanske behåller kameran ett tag till och gör några nya försök att fotografera, behöver ju inte ha så bråttom.

Välja väg.

Ibland smalnar vägen, eller stigen av,  med ett rejält hinder på vägen dessutom.

Det kanske bara är så att man måste välja åt vilket håll man ska gå. Ta sitt beslut.

Återkomst

Ibland känns det som om livet tar paus, t.o.m stannar upp helt, men konstigt nog så fortsätter det ändå. Var nog bara jag som klev åt sidan ett tag. Allt annat forsatte som om ingenting hänt.

Men som tur är så finns det levande änglar och andar som håller en under armarna och hjälper en vidare, och så en dag händer det något och man ser att världen är kvar. En källa att hämta kraft ur.

Lite symboliskt med en bild på Ingmo källa.

Flödet vid denna källa är 50 liter/sekund, så mycket friskt gott vatten att stärka sig med finns det där.

Mosi-Oa-Tunya - The Smoke that Thunders

Dagens höjdpunkt var Victoriafallen, efter en god och riklig frukost for vi iväg mot Livingstone och för att allra först ta en helikoptertur över fallen. Kändes lite spännande när vi kom fram till platsen där helikoptern gick upp och vi fick syn på "Röken som dundrar". Vi var ganska långt ifrån fallen, men det var en magnifik känsla att se all denna rök som fallen åstadkom. Det bildas ett vattenmolnöver fallen, som är 1,6 km högt och är synligt från hela fyra mils avstånd.

Flygturen skulle ta 30 minuter och här kan vi se hur turen går.

Efter en liten väntan var det dag för oss att stiga in i helikopern .

...och flyga  iväg.

Först går färden mot ravinen som bildats efter fallen. En hissnande tur ner mellan klippkanterna.

Det svänger hit....

...och det svänger dit. Vi är så långt nere så det går nästan att nudda vattnet. Den där lilla röda "flirpen" som syns ibland, den sitter längst fram på helikoptern.

Vi närmar oss fallen.

och visst är det en mäktig syn att få se dem så här från ovan.

Mycket vatten är det så här års.

Efter några varv över själva fallen tog vi en liten tur ovanför fallen, där flög vi över några små byar.

och vi flög över några lite större byar.

Och så tog vi en spaningstur för att se om det var några vilda djur vakna.

Förstorar man och tittar närmare så ser man den här badande elefanten i det gröna deltat där floden delar sig. Turligt nog så hade jag varit förutseende att ha med mig extrakameran med zoomen på, så jag fick en närmare bild på den, men tyvärr så tar glaset på helikoptern bort en hel del skärpa.

Sedan är det dags att bege sig till själva fallen och se dem på plats. Vi börjar i den lite torrare delen.

Hälsar på Linvingstone som står här och spanar. Han  besökte platsen 1855 och uppkallade fallen efter den engelska drottningen.

Sedan har vi turen att solen tittar fram och vi får en vacker regnbåge i sprutet från fallet.

Några vilda afrikanska djur hittade jag även här. Fast de här var inte så stora, men desto modigare med tanke på allt forsande vatten inunder dem.

Vi får låna regnkläder som skydd, när vi nu ska gå in i den blöta delen av fallen.

Det börjar bli väldigt blött nu och trots regncape så är linsen på kameran rejät blöt, som synes. Det hjälpte inte att torka av linsen, för allt som jag hade att torka med var lika blött. Min kamera som är sk. vädertätad fick verkligen bekänna färg och den höll tydligen vad den lovade också för den mår fortfarande bra.

Det blir blötare och blötare. På bron här så kändes det som om det regnade både ovanifrån och underifrån. Dånet var öronbedövande. Dessutom kändes det som att vada över en mindre å där vattnet gick över fotknölarna. Men det var en härlig känsla att få gå rakt över det forsande vattnet.

Ganska blött men mäktigt även på den här sidan. Victoriafallen är ett av de största vattenfallen i världen. Det är ungefär 1,6 km brett och på den högsta punkten 105 meter högt. Under regnsäsongen strömmar det igenom ungefär 9 100 m³/s men under torkan bara 350 m³/s.

Som synes blev vi ganska blöta trots regnkläder. Tror jag hade en liten torr fläck på ena axeln.

Några souvenirer inköptes här och även det lilla hängsmycket som man bör ha om man varit vid fallen.

En liten tur genom Livingstone på väg åter mot River Club, vad vi inte visste innan var att vi skulle få besöka en skola och en liten by på vägen tillbaka. Mer om det i nästa inlägg.