Solnedgång

En solnedgång i Hongkong är faktiskt lite ovanligt, jo solen går ner även där men att få se den i färger hör till ovanligheterna. Första gången jag kom till Hongkong var en söndagskväll för några år sedan. Vår chaufför som hämtade oss på flygplatsen var så exalterad över solnedgången och den stora röda runda solen som vi hade som sällskap på den bilturen. Då förstod jag inte att det var något sällsynt vi såg. 

Vår sista kväll i Hongkong på den här resan blev det en färggrann solnedgång, tyvärr såg vi inte den stora röda solen nu men fina färger var det.

Ett fint farväl av staden innan hemresan nästa morgon.

På flygplatsen kom jag ihåg hur effektivt bagagehanteringen vid bandet hade varit då vi kom. Där står det två personer som sorterar bland väskorna och vänder dem så att alla handtag kommer uppåt.

Vi har hoppat över frukost på hotellet och tar den på flygplatsen istället. En Ägg Benedict är aldrig fel.

Över Kina får vi se berg i fina blå toner.

Hur ska man ha tid att äta när det är så intressant där utanför fönstret. Jag fick en underbart god lax som förrätt, fast den utlovade blinin verkade vara utbytt mot gurka.

Gissa vilket flygbolag. Viss ledtråd av skål och godis.

Utanför har landskapet förändrat en aning. Vi är fortfarande över Kina.

Någonstans över Inre Mongoliet.

Inte så vackert

Så flyger vi över Mongoliet, ser ganska kallt och snöigt ut där.

Gå på Donken i Shanighai.

Nä, vi gick inte på Mc Donalds men när jag fick höra att kineserna brukade beställa hamburgare med ris så blev jag nyfiken på deras meny. Får väl säga att den såg lite annorlunda ut än den vi är van vid. 

Ett anat ställe som också lockade min nyfikenhet var M&M. Jag såg person efter person kom med kassar därifrån så vi kikade in.

En hel butik i två våningar med bara godis. Den här hörnan kallades för The Great Wall of Chocolate.

Färggrann var den.

Lite godisrelaterade saker fanns det också.

Glada golfbollar.

Mer matnyttigt kan man hitta ute vid gatustånden som  Chi cken steak, fast jag såg inte så många som köpte kyckling.

Det såg ut som om det var bläckfisk som var storsäljaren.

Stairs to sky

Vi har traskat runt uppe på Tianmen Mountain så gott som hela dagen och börjar nu ta oss nedåt.

Men först tar vi oss en titt på vägen som vi ska åka ner till stan.

För att undvika att gå i trappor nedåt så tar vi rulltrappan och den rulltrappan eller rulltrapporna är de längsta sammanhållna rulltrappesystemet som jag någonsin sett. Tyckte när vi klev på att det var en ganska lång trappa, men när vi åkt den så var det några få steg till nästa och nästa och nästa, trodde det aldrig skulle ta slut. Allt detta var insprängt i en tunnel i berget.

Sammanlagt är det 16 stycken uppsättningar av rulltrappor på 30 meter och tre på 20 meter. Alltså åker man 18 trappor nedför.

På en mellanstation kan man välja om man vill gå nedför Stairs to sky eller fortsätta med resten av rulltrapporna. Att gå nedför trappor har jag fått nog av så det blir rulltrappan för vår del. Det är visserligen bara 999 trappsteg, men stegen är så låga så det blir en trippande gång då man går i dem.

Den här trappan kallas för Stairs to sky eftersom den leder upp mot hålet i berget, det hål som kallas för Himmelens dörr. Fast då man står här ser man inte hålet. Däremot såg jag lite högre upp hur de håller på att stabilisera marken under hålet och ovanför trappan. Behövs en liten människa för att se hur stort det är.

Så har vi kommit ner och kan beskåda Himmelens dörr nerifrån. Lite frestande var det att testa och gå uppför de 999 trappstegen, bara för att ha gjort det, men jag kände att det räckte nog med gående för i dag.

Vi tar bussen ner till stan och den kör den vinglande serpentinvägen med 99 svängar.

Resan ner går i en rasande fart och folk i bussen skriker som om de satt i bergochdalbanan på Liseberg.

Det går verkligen fort, tror att chaufförerna försöker sätta någon form av rekord, känns nästan så, eller så tycker de att det är roligt när folk blir lite skrämda.

Så är vi äntligen nere och kan titta tillbaka på hålet i berget.

Vi ska äta lite innan vi beger oss till flyget, men först ska vi handla. Mitt nya favoritte är riste och det vill jag ha med mig lite av hem. Vår guide tyckte att det var på tok för dyrt i turistorten där vi bodde så hon lotsar oss till en lokalbutik istället. Där  kostade det bara hälften mot i turistkvarteren.

Träffade också på en kvinna som satt och broderade innersulor till skor. Ett helt otroligt vackert mönster på något som inte syns, om man inte tar av sig skorna.

Sedan är det dags att flyga tillbaka till Shanghai.

.

Föregående

Tianmen Mountain runt och glasgångvägen.

Nu ska vi åka stollift, att komma på var inga problem men hur ska jag ta mig av den sedan. Det är frågan?

Vi hinner inte många meter innan vi möter några som vinkar och ropar hallo, eftersom det är så få västerlänningar här och jag har min röda krycka så är vi lätta att känna igen för kineserna och de här damerna träffade vi på dagen innan i trappan med de många trappstegen.

Bra att de talar om att det inte var här vi skulle gå av.

De är 1,6 kilometer lång, cirka 1.400 meter hög, går man runt hela så tar det ungefär 1 ½ timme.

Vi ser även att bergen har en annan struktur här än i den andra nationalparken.

Jag oroade mig i onödan för hur jag skulle komma av stolliften, två starka män stod beredda att hjälpa till, så avstigningen gick i ett nafs. Inte så lätt annars då stolen inte stannar och med kryckor i handen. Härifrån ser vi utsiktstornet som vi var upp i förra inlägget.

Templet som vi såg från utsiktstornet.

Här blommar körsbärsträden förfullt.

På en öppen plats växer det här trädet som ser ut att bli omfamnat av en stor sten. "The Love Between Trees and Rocks". Legenden säger att det en gång levde en begåvad forskare på berget, men han misslyckades upprepade gånger med sin examen (inperial exam) och kände sig väldigt frustrerad och misslyckad.  För att uppmuntra sin man sökte hans fru efter frön till  zeklovaträd, Hon planterade dem vid en sten och efter flera år av regn och vind så började trädet oväntat att växa bredvid stenen. Forskaren lovade att försöka ta sin examen igen och nu klarade han det. Hur man säger "Growing a Zelkova" och "Passing the Imperial Exam" är det samma i Kina så fenomenet med att få trädet att växa anses vara ett gott omen.

Hur var det med att inte klättra där?

Vi fortsätter vår promenad här uppe på berget, passar på att beundra utsikten.

En del tar till helikopter för att se på berget och utsikten.

Berg

Gångvägarna som klänger sig fast utefter bergväggen är det dags för nu.

Ibland få man ducka för att komma fram.

Och ibland måste man stanna till och titta på utsikten.

Gångvägen slingrar sig fram.

Nu har vi gått så att vi är ovanför hålet i berget.

På vissa ställen där det är lite mer intressant kan det bli kö och trängsel.

Inte så konstigt för här har vi kommit fram till glasgångbron.

Här fick vi röda tossor att ha på skorna och inget förbud mot väskor, kryckor eller kameror.

Tur att vi inte behövde ta den där stegen, det såg lite väl vanskligt ut. Den såg ut att vara där som stöd för lite kablar, men någon måste ju ha klättrat där för att sätta upp den.

Modigt gäng som sitter allra längst ut mot kanten för att ta sina bilder.

Men roligast var den här lilla familjen som stod i slutet av glasgångvägen och väntade, jag såg dem på håll och trodde att det var flickan som inte vågade gå ut på glaset, men de stod och väntade på mig  bara för att den lilla flickan skulle få säga Hallo! Tydligen inte så vanligt med västerlänningar här.

.

Föregående  -  Nästa

En skön båttur på Boafeng Lake.

Lunchen var god och nu när vi vilat benen så är det dags för en tur på Boafeng Lake. Den sjön beskrivs så här i turistbroschyrerna. "Baofeng Lake är en riktig plats för graciösa berg och charmiga vattenvägar och för alla de snälla, goda, nådiga och kloka människor. Baofeng Lake är ett sådant paradis som du skulle vilja besöka om och om igen, oavsett om du varit här eller inte". Låter ju lovande.

En liten buss ska ta oss upp till sjön och nere vid torget där den startar står de här "soldaterna" uppradade i väntan på tjänstgöring.

Vägen upp till sjön är en riktig serpentinväg.

De är noga med bältet i dessa bussar och det kan vara förståndigt på de slingrande vägarna. Gullig skylt för att få oss att ta på oss bältet.

Vädret är strålande och perfekt för en tur på sjön.

Det är guidning ombord, en vältalig kinesiska håller låda och berättar antagligen allt om sjön och dess omgivningar och får passagerarna att utbrista i lite olika tillrop. Hon till och med brister ut i sång som avslutning på resan, fast vi förstår inte ett dugg för allt är på kinesiska. 

Men vi förstår att djupa vatten är farliga.

När vi börjar närma oss den här byggnaden så uppmanas vi att ropa något, vad vet jag inte.

Men ropen har effekt för då vi kommer nära så kommer den här mannen ut och sjunger en liten sång för oss.

Lite längre fram upprepas proceduren och här är det en kvinnlig sångerska.Det kan verka som ett enkelt och lätt jobb men tror att det blir ganska enformigt och ensamt i dessa små stugor.

Den här stenpelaren har säkert något namn och berättelse...

...men det enda jag vet är att det ser ut som ett ansikte i pelaren.

Vår båttur går runt en sväng och tillbaka där vi steg på, men man kan välja att åka till andra änden av sjön och ta en promenad där.

En fin liten tur var det på sjön och med vacker frodig natur.

Tillbaka vid utgångspunkten.

Där tar vi bussen tillbaka ner och beskådar vattenfallet som finns här. 

Först tittar vi på fiskarna i dammen.

Dom ser ju glada ut.

Sedan tittar vi på vattenfallet, där alla poserar och tar sina bilder på varandra.

Vill man inte vara ensam på bilden så kan man betala 1 Yuan och få en av de vackert klädda flickorna med på bild.

Även en betald modell behöver en liten paus.

Så är vi tillbaka nere hos städsoldaterna och jag upptäcker att det här blev nästan som Finn Fem Fel.

.

Föregående  -  Nästa