Vid bankomaten.

När några behövde besöka bankomaten och ta ut pengar så krånglade den och jag fick en liten stund för att ta några bilder på livet i Agra.

Är det här det som kan kallas diversehandel, ett digert sortiment har den butiken.

Det händer lite av varje den stunden vi väntar på de med bankärenden. Brödförsäljaren passerar.

Grönsakshandlaren kommer förbi.

Potatis eller om det är lök som ska levereras.

En lite annorlunda cykel som trampas med händerna.

Fint klädda flickor kommer förbi, kanske lunchrast på skolan.

En bräda ska levereras och en blick på de snygga tjejerna hinns med.

Mer folk i färgglada kläder vandrar förbi mig.

En häst i full fart kommer också.

Ett lite ovanligare fordon tuffar förbi. Tror att det är en sådan manick som de pressar saft ur sockerrören med. De brukar stå i gathörnen och sälja till förbipasserande.

En buss av det inte helt moderna slaget.

Hittar en gatukorsning där det är något rörig trafik.

Några skolbarn på väg hem från skolan. Jag skulle inte våga cykla där.

Navkapslar var populära att dekorera fronten på bilarna med.

Oljedunkar på väg någonstans.

En däckverkstad.

När alla var klara med sina pengauttag så tittar vi in på ett ställe där de slipar olika stenar och tillverkar vackra saker i marmor. Stensliparen verkar kunna sitt yrke utan att titta på vad han gör för han är mer intresserad av besökarna som kommer in än att hålla koll på det han slipar. Han håller slipstenen i gång genom att röra pinnen fram och åter.

Här ett exempel på vad de tillverkar.

Vi fick testa att rista in våra namn i den hårda marmorytan.

De små bitarna som slipas, fogas in i marmorn för hand och det används samma hemliga "lim" som användes för att sätta fast marmorplattorna på Taj Mahal. Ett tuff jobb att karva ur marmorn för att få dit de små bitarna, mannen här visade sitt finger och det var alldeles platt där han höll det mot verktyget. Ett sådant mormorbord skulle inte vara så dåligt att ha i trädgården här hemma, tyvärr lite för tungt att ta med i handbagaget.

Inte för att jag vill sticka huvudet i sanden eller doppa det under ytan för att slippa se hur en del lever på vår jord, snarare tvärtom, men det är dags för lunch för oss och för att klara oss mot montezuma's revenge så styr vi kosan till ett närbeläget hotell och slår oss ner vid den stora poolen. Intressant hade det varit att våga testa något av alla gatustånd men eftersom det inte är sista dagen på resan så är det bäst att låta bli.

När lunchen var avklarad började det regna och i det regnvädret beger vi oss till Röda fortet.

Fattiga och rika.

Olikheterna och ojämnheterna i Indien är stora.

En del åker skolbuss och har fina skoluniformer.

Andra blir hämtade med motorcykel.

eller får åka Tuck-Tuck.

Säkerheten i trafiken är kanske inte den bästa, ser här hur en pytteliten fot sticker fram.

Eller så sitter passageraren på tvären utan hjälm.

En del  vill väldigt gärna vara med på bild.

En del bor i ett gathörn.

eller under en bro.

Samtidigt finns det en del oerhört rika personer i Indien,  två av världens fem rikaste personer är indier.

Fick berättats om en familj som byggt ett 25 våningars hus för bara sin familj, där man har två våningar till sina bilar och en våning till swimmingpoolen och en annan till sina fåglar.

Det finns många lyxiga butiker i new Delhi men även många små butiker i kyffiga utrymmen.

Även enkla matserveringar.

I gatukorsningarna kan man träffa på barn som säljer olika saker. Här en liten flicka med blommor.

Även vuxna sålde till de som stannade vid rött ljus.

En del transporter ser väldigt osäkra ut.

Efter de otäcka våldtäkterna som ägt rum i  Indien så har det dykt upp lite skyltar och annat för att hjälpa kvinnor.

En förändring som blivit till följd av den hemska händelsen i en buss, är att inga bussar får ha gardiner längre, det gäller även turistbussarna. Här i vår buss sitter bara krokarna till gardinerna kvar.

Om du kikar högst upp på den här lilla Tuk-tuken så kan man se att det dykt upp kvinnliga hjälplinjer.

New Delhi med India Gate.

India Gate är triumfbågen som står på den pampiga paradgatan Rajpath. Med ett späckat program så får det bli en bild från bussen när vi passerar gatan på den avspärrade sidan.

Triumfbågen byggdes till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Vi åker runt och hoppar av bussen och kan se triumfbågen från andra hållet.

Från det här gathörnet kan vi även beskåda Presidentpalatset, Rashtrapati Bhawan.

Även den runda parlamentsbyggnaden finns här.

Vi återvänder till vår buss och hittar en charmig bil.

En Hindustan motors Ambassador Classic.

Djur gillar jag att fota och i den här staden finns det gott om hundar som verkar få klara sig bäst de kan. Den här lyfte på ena ögonlocket och verkade inte bry sig så mycket om oss turister. Den sov lugnt vidare när vi hastade vidare till nya äventyr.

När kvällen sänkte sig och vi åter var på väg till vårt hotell och den väntande middagen så passerade vi India gate igen och nu hängde månen där också.

Har varit ute och rest lite.

Har varit lite tyst från mig i bloggvärlden ett tag. Har varit på resande fot och inte haft mycket tid över för vare sig kommentarer eller ens att läsa några blogginlägg men upplevt desto mer den tiden. Tänkte börja lite smått att gå igenom mina bilder och även skriva lite om resan.

Denna resa gick med Finnair med mellanlandning i Helsingfors och jag blev imponerad över vilka vackra glas de serverade sin dryck i på flyget.

I glasen Iittala Ultima Thule såg det så inbjudande ut. Likaså är Marimekkos servetter snygga.

Resan gick bra utan några komplikationer. Bra det, men ska man ha något att berätta om så måste det ju till lite händelser och ovanligheter så vi hoppar direkt till ankomsten. Där nere ser vi landet och staden som vi nu ska landa i.

Vi brukar oftast resa på egen hand, men till vissa resmål är det lättast att ta sig med en organiserad resa. Så här blir vi mötta av en reseledare vid ankomsten.

Alla är en aning förväntansfulla inför vad denna resa ska bjuda på.

Vi och bagaget lastas in i en buss och vi beger oss ut i den hektiska trafiken. Det tutas och körs runt omkring oss som om det inte fanns några som helst trafikregler.

Du som varit i det här landet och den här staden har nog redan gissat var vi hamnat men ni andra, kom gärna med en gissning. I det här landet får man inte bli överraskad om man möter en elefant lite lugnt lufsande mitt i trafiken.

Man ska väl inte heller bli förvånad om man möter en gris eller två på parkeringen. De betraktas som stadens renhållningsarbetare.

Efter att fått en liten inblick i vad vi har att vänta oss de närmaste dagarna kommer vi till vårt hotell och inser att här går säkerheten främst. Både skanning av väskor och visitering av oss gäster blir det innan vi får komma in. Vi pustar ut lite i foajén i väntan på våra rumsnycklar.

Ser att luften är ganska så förorenad och diset ligger tät över staden. Inte konstigt med så mycket trafik men gladorna seglar friskt på jakt efter byten och en av dem slår sig ner utanför fönstret till vårt rum.

Efter att ha beundrat gladan utanför fönstret och tvättat av oss resdammet så är det dags att dra ut på stan och inspektera några sevärdheter.

Det kommer mer om det bara jag hunnit titta igenom mina bilder, då ska jag även berätta var vi hamnat om det inte redan kommit några bra förslag. Den här platsen är nu bara ett delmål före vårt egentliga resmål.

Det var inte dakarrallyt som kom farande.

Vi fortsätter vår färd i öknen, sanden synes oändlig och jag gör mitt bästa för att försöka få några bilder av den skumpande färden. Det svänger än hit och än dit och mitt försök att luta kameran mot instrumentbrädan misslyckas helt. Det är bara att försöka hålla den så stilla som möjligt och skjuta av.

Ser på bilspåren i sanden att vi inte är de första som åkt här. Även om vinden gör sitt bästa med att sopa bort dem och skapa nya mönster så syns de ändå.

Många fina mönster blir det i sanden.

Vi gör ett nytt stopp och här är det plats så att vi kan hoppa ur bilen.

Även om öknen verkar sträcka sig hur långt bort som helst och aldrig ta slut så ser jag här att det finns en ände. Långt där borta skymtar ett bergsmassiv fram.

Långt där borta kan man även se ett oljeborrtorn.

Plötsligt händer det något, vi står där och njuter av ödsligheten, tystnaden och lugnet och även känslan av att vara mitt ute i ödemarken med bara sanden och några kameler som sällskap. Då plötsligt känns det som om någon har flyttat motorvägen rakt ut i öknen och det är nästan som att ha hamnat mitt i en Åbergfilm. Som i Snowroller då skidgänget från Hökarängen plötsligt dyker upp och förstör friden. Visserligen skriker ingen, "Bästa svängen - Hökarängen". Fast om de skriker något så hörs det inte ut ur bilarna. Jag kan i alla fall se att det är ett gäng glada människor inuti bilarna.

Och som i ett slag är hela öknen fylld av bilar som svänger mellan sanddynerna.

Det var alltså inte något Dakarrally som drog fram även om man skulle ha kunnat tro det med all sand och farten de hade. Vissa bolag har bokningar i grupp och då är det en större samling bilar som drar iväg. På ett ögonblick var det över och bara några eftersläntrare syntes.

Tystnaden lägrar sig åter och kvar är bara spåren.

Vi drar vidare och det är fascinerande att se hur färger och skuggor förändras i de olika väderstrecken.

Vår förare Yousof berättar att nu ska vi åka och hälsa på hans gode vän som har en get och kamelfarm.