Freddie Mercury, giftiga spindlar och några glada barn.

Zanzibars stolthet Freddie Mercury föddes här och bodde i Stenstaden.

Han tillhör inte mina favoriter bland artister så jag nöjde mig med att bara titta på huset utvändigt och promenerade sedan vidare.

På den här promenaden kom vi till en ödetomt som var ganska igenväxt av träd och buskar. Där hade några, eller snarare många, spindlar bosatt sig. Spindlar är inte något djur som ingår bland mina favoriter, snarare tvärt om. Jag tycker att de är väldigt obehagliga. 

Lite svårt att visa i bild hur stora de var men jag överdriver inte när jag säger att de största var ungefär som min handflata. 

När jag dessutom fick höra att de här var väldigt giftiga så var jag mycket glad över att de klättrade omkring högt upp i mellan träden.

Deras bo gick inte av för hackor det heller. Det var stort.

Med glädje lämnade vi spindlarna och träffade istället på några barn som spexade framför kameran.

______________________________________________________Katter fanns det många.

Det var allt för i dag.

En promenad i Stenstaden

Dags att bekanta sig med Stone Town. Vi trotsar värmen och tar en promenad.

Staden och ön har en brokig historia. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Omkring 1830 flyttade sultanen av Oman sin huvudstad från Muskat till Zanzibar. Kryddplantager anläggs och ön blir ett centrum för handel med bland annat slavar. I slutet av 1800-talet erövras ön av Tyskland och blir en del av Tyska Östafrika. 1890 byts styret och ön blir ett brittiskt protektorat. 1963 blir Zanzibar självständigt och blir en konstitutionell monarki. Men bara ett år senare störtas Zanzibars sultan. Ön förenas med Tanganyika och unionen Tanzania bildas.

Vi vandrar iväg in bland de vindlande gränderna.

Där är det lätt att gå vilse tur att jag har Maps.me i mobilen om vi skulle villa bort oss.

Alla är så vänliga är och hälsar glatt med ett Jambo, som betyder hej. Den här lilla flickan ville också hälsa och kikade ut och ropade Jambo, när vi svarade så hörde jag hur mamman där inne bakom skynket sufflerade med "how are you".

Vi vindlar oss vidare in bland gränderna och hamnar på en gata med souvenirbutiker.

Vi kommer fram till det gamla fortet.

Det går att betala inträde och gå in och se hur det ser ut innanför murarna, men vi hade blivit förvarnade om att där inne fanns det inte mycket att se så vi nöjde oss med att titta på det från utsidan.

Vi går ner till stranden och tar igen oss en stund.

_____________________________________________________________________

Stenstaden kallas ibland för katternas stad och det var inte så konstigt för här vimlade det av katter.

Zanzibar-Ferrari

I dag lämnar vi paradiset och stranden i Nungwi för att åka till Stone Town (Stenstaden). Zanzibars huvudstad. Vi åker genom små byar, som definitivt inte är avfolkade utan det är fullt med folk och livlig verksamhet.

Bussarna som går här är fullpackade med folk och konduktören klamrar sig fast längst där bak på bussen.

Ska båten flyttas och det inte finns plats inne bilen så funkar det lika bra att sitta i båten.

Å så har vi ett av de vanligaste färdmedlen ute på landsbygden, Zanzibar-Ferrari. Inte jag som hittat på namnet utan det var vår chaufför som berättade att de kallades så. Han stannade till och med vid ett tillfälle där det var några småpojkar som körde och frågade om vi fick fota, men de ville inte vara med på bild så det fick bli en bild från bilen vid att annat möte.

Palmskog och byar avlöser varandra.

Skörden ska in till marknaden för att säljas.

Vi börjar närma oss stan och trafiken tätnar, här finns inga trafikljus, men det finns poliser som hjälper till och dirigerar trafiken så det inte blir totalstopp i rondellerna.

En timme senare är vi framme. Nu ska vi ut och utforska stan.

Vi tar en till strandpromenad

Att tillbringa semestern vid poolen är inte det som jag mest uppskattar med att vara ledig och på resa, då är det trevligare att promenera på stranden. Speciellt här där stranden är fri från solstolar och det är mer lokalbefolkning än turister.

Många ägnar sig åt fiske.

Några fiskar med harpun.

För att fiska så behövs det agn, en del gräver upp sitt i sanden. Här är det de små kräftorna som är bytet.

De gräver hål i sanden.

Som man ser den kvickt kila ner i .

Men även en liten kräfta kan behöva mat, dagens fångst är en fluga.

En del fiskaffärer görs upp redan på stranden.

Strandfynd en vacker stjärna, de sveptes upp med tidvattnet och hamnade i små pölar på stranden.

Havet har grävt sig in i klipporna.

Coco Cabana istället för Copacabana.

Kvinnor på väg ut mot sitt fiske.

Man tager vad man haver, kanske det nya hattmodet.

Tvätt vid sanden, borsten är en sten.

Även barnen hjälper till.

Ni är i Afrika nu.

På vår promenad genom den lilla byn fick vi en lektion i afrikansk barnuppfostran. Vi kom gåendes och svängde runt ett hörn, där bröts lugnet och det var ett rejält rabalder. Skrik och klagolåt. I röran ser jag en man med en käpp som spöar upp en ung grabb. 

Ingen runt omkring verkar reagera, de sitter lungt kvar och tittar på. Grabben skriker och vrider sig i mannens stadiga grepp. Till slut släpper han honom och det är över på några sekunder.

Vår självpåtagna guide som följer med oss på promenaden genom byn, ser våra förvånade och lite halvt skräckslagna blickar. Då säger han; "Ni är i Afrika nu". Han fortsatte och sa att det här är enda sättet att få ordning på ungarna.

Han fick sin uppläxning till vänster om de som sitter under solskyddet, gick sedan gråtandes och skrikandes och satte sig på stocken. Hans kompis är på väg fram, för att trösta som jag tror...

..men när han ser vem som sitter och gråter så verkar det som om det är säkrast att lägga benen på ryggen och dra därifrån. Han hade kanske varit delaktig i busstrecket.