Kharolaglaciären

I Tibet finns det två orsaker till att man inte far fram för fort. Vägarna är inte av det bättre skicket och så är landskapet så vackert att man inte bara vill skynda förbi. Bergen här känns lite magiska.

Nu har vi  kommit till Kharolaglaciären, även här fladdrar böneflaggorna friskt.

Mäktigt rinner glaciären ned för bergssidan.

Förstår att de flesta som kör den här vägen stannar till, för här har försäljarna slagit läger. Även några små hus har byggts på platsen. De vita sakerna som hänger på pinnen vid huset, de som ser ut som klumpiga halsband, det är jakostkuber.

Andra bor i jakhårstält. Jag trodde först att det var en liten hund som damen vid tältet hade, men såg senare att det är en liten get.

Vi är här ganska sent på säsongen, vintern är i antågande och några har redan börjat packa ihop sina tält och är på väg att ge sig av.

Shoppen verkar ha flaskinsamling. De har i alla fall travat dem i fint mönster framför huset.....

...men plastflaskor och burkar verkar vara ett större problem.

Vi fortsätter vår färd mot nästa pass. Vägen kan se mycket bra ut, men är ganska förädisk, vägkanterna är sköra men våra chaufförer undviker skickligt vägens dåliga partier.

Tibet är inte tätbefolkat men det bor folk och det finns hus på många otillgängliga platser. Här ser man att det finns hus och vägar högt uppe på berget och kikar man riktigt noga så ser man en grupp människor som är på väg ner från byn.

Tibetansk svarthalsad trana och Yamdrok Tso

Jag kan bara hålla med om att den heliga sjön Yamdrok Tso är vacker.

Sjön är väldigt stor, över 72 km lång, och det är fascinerande att tänka att det finns pilgrimer som gör sin pilgrimsfärd runt hela sjön.

Jag tycker det känns fullt tillräckligt att gå ned från vägen till sjön för att känna på vattnet, ska ju tillbaka upp till vägen sen. Stegen är tunga på den här höjden. Vår guide Stefan pekar och berättar, vi fotar och beundrar utsikten.

Böneflaggorna fladdrar i vinden. Det är små "altare" uppbyggda över hela stranden. Det här är en av tre största heliga sjöarna i Tibet.

Det sägs att om sjön blir torrlagd kommer Tibet inte längre vara beboeligt. Vi får hoppas på att kraftverket, det största i Tibet, inte kommer att tömma sjön på vatten.

Färden fortsätter.  Kvalitén på vägen varierar ganska mycket. Ibland är den ganska bred och det går att få en skaplig bild genom bilfönstret.

Ibland är vägen så skumpig att det är svårt att sitta kvar på bilsätet. Inte så konstigt att vägen är dålig ibland, vi är på hög höjd där permafrosten sällan går ur marken.

På många ställen jobbas det med att reparera vägen.

Mycket boskap går och betar vid sidan av vägen.

Plötsligt får vi se något som jag inte trodde att vi skulle få se på den här resan. Det fanns med på önskelistan men eftersom de är utrotningshotade och det numera bara finns  ca. 1.000 i hela världen,  trodde jag inte på att vi skulle ha den turen. Vi har fått se den Tibetanska svarthalsade tranan.

På den tiden då Dhalai Lama bodde här i Tibet, fanns det tusentals av dem. Vi får vara glada åt ha sett de här två. I Tibet sägs det att den tranan som är budbärare om  skörd och vårsådd.

När vi beundrat fåglarna en stund far vi vidare mot vårt lunchstopp.

Dagens lunch blir i  Narkartse.

Maten får inte min matlust att komma tillbaka. Spagettin såg god ut men smakade inte så bra eftersom den serverades kall.

Här är köket.

Spisarna som de lagar maten på.

...och disken.

Staden Nakartse är ingen stor stad, den verkar vara ganska nybyggd.

Trodde först att det var en skola bakom staketet men det är ett bostadsområde som lite påminde om byggnadsstilen i Tensta. Tvätten torkades på staketet och där man skymtar barnen som leker är det träningsredskap uppsatta. Som ett utomhusgym.

Huvudgatan i Nakartse.

Varmvatten och Kambalapasset.

Vaknade tidigt och upptäckte att vi hade varmvatten. Jippie! Nu kan jag tvätta håret;  försökte duscha i går men då kom det bara kallt vatten ur kranen. Lika bra det eftersom jag fick höra att det inte var bra att duscha varmt när man är på hög höjd. Kroppen går ner i viloläge av värmen och det blir jobbigare att andas i den tunna luften.

Lyckades få i mig ett stekt ägg till frukost, matlusten vill sig inte riktigt, det beror säkert på den höga höjden.

I dag ska vi lämna Lhasa och åka vidare på vår färd i Tibet.

Bilarna har redan kommit, vi ska åka i bil nummer fyra och vi är fyra, förutom chauffören, i varje bil.

Vi lämnar Lhasa ganska tidigt, inga butiker är öppna ännu.

 Första stoppet på bilfärden blir vid en av Asiens största floder, Brahmaputra. Fast det kan väl alla se av skylten att vi är där....eller.

Försäljarna vid det här stoppet poserade mer än gärna framför floden och gjorde sitt bästa för att komma med på bild. Det blev ett styvt jobb att inte få med dem, för de ville så klart ha betalt för att vara fotomodeller.

Men det är klart, några fick vara fotomodeller också.

Vid alla heliga platser, och säkert andra också, finns det mängder av böneflaggor. Egentligen ett ganska så praktiskt sätt att be på, bönen finns nedskriven på flaggan och den hängs upp så att vinden får ta med sig bönen till gudarna.

Lite medresenärer, våra bilar och försäljare. På berget i bakgrunden är det målat en mängd stegar, de ska symbolisera "ladder to heaven".

Det går inte att  stanna där alla vill ut och fota. Då skulle vi inte komma speciellt långt, eftersom det finns motiv hela tiden. Vi får passa på att ta lite bilder ut genom bilfönstret under färd. Lite skakigt och skumpigt är det, men bättre med en bild för minnet, än ingen bild alls.

Vi glömmer heller inte bort att tuta då det anbefalles.

Vägen slingrar sig uppåt och luften blir tunnare, mer snö på bergen och även på vägen. Vit fin nysnö, det har snöat i natt. Kambalapasset på 4.794 m.ö.h närmar sig. Uppe vid passet så finns de sedvanliga försäljarna och även en söt jak.

Jag frågar och får klappa den.

Här uppe är det i vanliga fall milsvid utsikt över Himalyamassiven men i dag ligger molnen lågt, vi får nöja oss med att se på de närmsta bergen och ner på den heliga sjön Yamdrok och naturligtvis, känna på den tunna luften på den här höjden.

Det här ser väl lockande ut, det dukas upp för picknick där vi stannar, tyvärr är det inte för oss.

Ser att det är fler än jag som tycker att det ser lockande ut.

Damernas och herrarnas, följ bara pilen. Lite sorgligt att se sopstationen här.

Vi stannar här vid passet bara en kort stund och fortsätter sedan vår färd ner mot sjön Yamdrok.

Återkommer med fortsättningen när vi varit vid sjön.

Jaksmörste och Potalapalatset i kvällsljus.

Nu ska vi på tibetansk sång- och dansföreställning. Framme vid Himalaya hotel blir vi välkomnade med vita sidensjalar. Blir serverade tibetanskt öl och jaksmörste.

 Ölet smakade inget vidare men téet var ganska gott.

Dansarna började göra sig i ordning.

Strax efter att vi fått vår mat  började uppträdandet. Dansarna virvlade in och kamerorna gick varma.

Det var full fart på artisterna.

Fick t.o.m vara med om mjölkningen av en jak.

Egentligen är det en dri, men eftersom alla sägar jak om både tjur och ko så använder jag det också.

Efter föreställningen åkte vi ner till Potalapalatset för att se det i kvällsbelysning.

Tog även en bild på monumentet som rests till minne av "den fredliga befrielsen av Tibets folk". Så står det på den i alla fall. Undrar om tibetanerna håller med om att den var så fredlig.

Sedan tog jag och min man en promenad tillbaka till hotellet, det gick riktigt bra. Verkar som om tröttheten inte är lika påtaglig, nu orkar jag t.o.m ta båda trapporna upp till vårt rum utan att stanna på första våningen och vila. Fast det var lite svårt att hitta i mörkret  när alla butiker stängt och dragit ner jalusierna och dessutom gatubelysningen var släckt.. Vi lyckades med att gå förbi vårt hotell två gånger innan vi hittade rätt.

Norbulingka, en ganska så skaplig sommarstuga.

Innan vi beger oss till Dalai Lamas sommarresidens slank vi in på ett mattväveri. Vi fick en liten genomgång om hur dessa mattor kommer till, det satt dessutom några damer där och vävde.

Väverskorna hade barnen med sig här, en gissning från min sida är att de här väverskorna satt här bara för att visa oss turister hur det går till. De stora mattorna vävs säkert på annat håll. Men det var kul ändå att få se, dessutom hade de väldigt charmiga barn.

Garnerna färgas med naturmaterial.

Även jakspillning användes vid färgningen.

Vad de här redskapen användes till fick jag aldrig veta men nog ser de  mest ut som spikklubbor. Såg gamla och spännande ut.

Så här fina mattor hade de. Den här mattan heter Mandala, visst är den vacker.

Dags för lunch men tyvärr blev det  inte på det här stället, även om det såg väldigt spännande ut.

Så intressant att jag gick in för att kolla matsedeln.

Tyckte om deras lösning på hur man får plats med menytavlan, även om den är för stor. Kreativt.

Nu ska vi till Norbulingka, namnet betyder juvelparken, där juvelen syftar på Dalai Lama.

Sommarpalatset låg inte långt ifrån Potalapalatset, men jag kan tänka mig att det säkert kändes bra mycket längre för dem som bar bärstolen med Dalai Lama. Det är en mycket vacker park så jag förstår att tibetanerna gärna åker hit för en picknick.

Under det tibetanska upproret 1959 utsattes palatset för bombardemang av kinesiska armén och det mesta blev förstört. Nu är det uppbyggt igen och även en hel del av de andra buddisktiska kloster och templen är också uppbyggda. Jag tyckte att det var väldigt snällt av den kinesiska regeringen att tänka så mycket på de buddistiska tibetanerna.  Kom sen på att hur lockar de hit turister om alla sevärdheter är borta och om inga pilgrimer får komma dit.

Stefan visar var de hus ligger som vi ska besöka.

Möter ett gäng glada munkar som låtit sig fotograferas och de ser så lyckliga ut över sina bilder.

Som vanligt vid tempel och kloster, även här vid sommarpalatset, får man inte fotografera inomhus. Här inne var Dalai Lamas privata rum. Lite gulligt här inne var en kattavla som han fått som gåva.

Vid de här trappstegen klev Dalai Lama av bärstolen.

Det här är en solspis, på den kan man koka vatten på ungefär 20 minuter. Väldigt praktisk här i Lhasa som har så många soltimmar men så lite elenergi.

Vad den här "skulpturen" har för betydelse vet jag inte men jag såg att folk la dit pengar och även stenar. Någon form av offer gissar jag.

Till sist en detalj på en dörr.

Före kvällens middag tänker jag nu bara vila på rummet och kanske njuta lite av vår utsikt därifrån.