Byn utan namn.

Det är klart att den lilla byn på Kreta har ett namn men jag vet inte om jag någon gång hörde dess namn eller om det är så att jag bara glömt bort det.
Men den lilla byn hade en liten restaurang. Den var inte stor men när de fick höra att det kanske kunde komma lite turister till deras lilla by så ställde hela byn upp och lånade ut bord och stolar.

Eftersom jag inte kommer ihåg var den lilla byn ligger så kan jag inte tipsa om var den finns och om den goda maten där. Men jag kan garatera att det var mycket gott. Ser väl inte så där speciellt ut och mina medresenärer rynkade lite på näsan när maten kom fram men man ska inte dömma "hunden efter håren". De smakade och jag kan lova att faten var länsade ganska så snabbt. Vad det var för kött? Lamm förstås!

 I köket var det hemtrevligt med trasmattor på golvet.

Krögaren själv var en godmodig man.

Mer om den lilla byn.

I en liten by på Kreta.

För en tid sedan var jag på Kreta, en dag hamnade jag i en lite by uppe i begen. Där träffade jag på en liten charmig tant. Inte för att vi kunde konversera så värst mycket eftersom min grekiska inte är speciellt bra. Ja egentligen sträcker den sig bara till "kalimera". Men att hälsa på grekiska är väl alltid en början och det blev början på vårt lilla samtal.

Fast så mycket till samtal var det inte heller, tanten log mest. Men hon ville något och jag var förstås nyfiken och ville veta vad hon hade på hjärtat. Hon stoppade ner handen i sitt ihopknutna förkläde, plockade upp något och pekade samtidigt på ett av träden i närheten.

Så visst kan man kommunicera med annat än ord, och leenden är ju lika på alla språk. Jag började förstå vad det var hon ville visa. Hon hade varit och plockat valnötter och ville visa mig hur de växte och hur man knäckte dem.

Och se det behövs ingen specialutrustning för valnötsskörd. Det räcker gott med ett förkläde och en stabil käpp.

Sedan räckte hon över de öppnade nötterna till mig så att jag skulle få smaka. Strax efer dök det upp en till turist som också fick smaka fast hon missade öppningsproceduren.

En charmig och söt liten tant var det, den lilla byn var inte van vid att det brukade komma turister dit.

Så fick jag ett leende...

...och sedan gick tanten.

Lite synd att jag är allergisk mot just valnötter men tanten märkte aldrig att jag smugglade ner mina nöttter i fickan. Tur att det kom en till turist som distraherade henne.