Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Följ med på en liten promenad i Florens
En av alla broar över floden Arno.
Skönt med frukost på balkongen eller köpa en glass på promenaden.
Trånga gator, men biltrafik är tillåten.
Orkar man inte gå på sin promenad så finns det alternativ till apostlahästarna.
Mer konst eller kanske bara konstigt.
Den bron kände jag till.
Pontee Vecchio är nog det enda jag med säkerhet visste något om före resan till Florens. Så det var självklart att den bron ville jag se.
Vi går en bit utefter floden Arno för att komma till själva bron.
Passerar en charmig liten restaurant.
Före bron kan man handla det mesta.
Men på bron är det juvelerare och guldsmeder som huserar.
Hmmm, undrar vad frugan skulle vilja ha.
Mitt på bron är det öppet så man kan titta på utsikten.
...och har en stege så kan man lätt komma ut och paddla lite.
Vi fortsätter över nästa halva av bron.
Om man sedan tar nästa bro tillbaka så får man utsikt över andra sidan av Pontee Vecchio.
I en liten italiensk stad.
Jag har lärt mig på våra resor att det bästa sättet att lära känna en ny stad är att köpa en biljett till Hop on-Hop off-bussarna. Det gjorde vi även här i Florens, den startar vid järnvägsstationen och dit hade vi inte så långt.
Sightseeingbussen här i Florens är kul att åka med för den går även på de smala stadsgatorna, där det är så trångt så att man nästan kan räcka ut handen och nå husfasaderna.
Det finns många broar över floden Arno.
Bussturen går över flera av dem.
Många pampiga byggnader finns det i Florens.
Uppe vid Piazzale Michelangelo har man fin utsikt över stan och är man sugen på att åka med ett lite häftigare fordon än buss, så kan man köpa sig en tur med en röd Ferrari. Då får man rundturen filmad dessutom.
Vi hoppar av bussen och beundrar den vidsträckta utsikten över Florens.
Kiosken här uppe vid utsiktsplatsen har ett lite ovanligt sortiment för en svensk...
...om man skulle vilja skåla för den fina utsikten så går det bra.
Här kan man också se hur gamla stadsmuren ringlar iväg
Förbi det gamla vakttornet, Porta San Niccolo. Det var tidigare en del i stadsmuren och även en av portarna in i staden.
Från Zürich flyger vi över Alperna.
Flyger över Alperna och dess snöklädda berg. På min sida i flygplanet skiner solen med all sin styrka och bilderna blir bara solblänk och fönsterspeglingar I motljuset.
Så jag räcker över kameran till maken som sitter på andra sidan mittgången. Det är ett litet flygplan med bara en stol på vardera sida om mittgången.
Nu är det snart dags att landa i Florens.
Jag har fått tillbaka kameran.
Så var vi framme och här ska vi bo några dagar...
...och har den här utsikten utanför fönstret. Den kupolen är ett bra riktmärke när vi ska hitta tillbaka till hotellet.
Turandot och Tosca i Verona
Det finns säkert många orsaker att åka till Verona, min anledning var att få uppfylla en önskan om att få gå på opera inne i den gamla romerska teatern. Kvällens föreställning är Turandot.
Men först lite mat och vad passar bättre att äta i Italien än pizza. Här delas det lika och alla fick smaka från alla olika tallrikar med pizza som bars in.
Sedan var vi mogna för att entra arenan och leta reda på våra platser. De som får komma in först är de som sitter på de onumrerade platserna högst upp. När de går in får de ett varsitt stearinljus med sig.
Musikerna spelar upp sig och spänningen stiger i åskådarleden.
Mörkret sänker sig över Verona...
...och strålkastarna börjar spela över läktarna.
Då får vi se vad stearinljusen var till för, det blev en magisk stämmning, då de övre sektionerna blinkade av tusentals lysande ljus.Förstora så syns ljusen bättre.
Sedan kan föreställningen börja.
Det sjungs, det gnistrar och det blixtrar.
Pampigt värre är det att få sitta i den varma kvällen under en blå stjärnhimmel och få se all den här prakten.
Efter mycken möda och besvär så fick till slut prinsessan Turandot och prins Calaf varandra.
Det var första kvällens opera, nästa kväll hade jag turen att komma på premiär och nu var det Tosca. Då tyckte vi att det var läge att ladda med en bubblande Prosecco.
Många på läktarna även i kväll.
Blev en mycket stämningsfull inledning på kvällen, då 5000 anhöriga till jordbävningsoffren i maj var inbjudna som hedersgäster. Först en tyst minut och sedan sjöngs nationalsången unisont och pelarna högst upp belystes i Italiens färger. En lite svalkande men lätt bris gjorde att många stearinljus blåstes ut.
En färgsprakande och effektfull föreställning bjöds vi sedan på. Vid första knallen från kanonerna lättade jag säkert flera centimeter från stolen. Det syns väl att det är fotoförbud under föreställningen. Har nog aldrig tidigare sett så många som fotograferat och även blixtrat när det inte är tillåtet.