Nu drar vi vidare.

Idag börjar det som jag känner som den riktiga resan, de här dagarna i Indien har liksom varit lite bonus på vägen till målet.

Vi packar ihop våra tillhörigheter och redan klockan 03.00 är det väckning och så iväg till flygplatsen, lite problem uppstår dock när vi ska lämna hotellområdet. En mycket överförfriskad och något aggressiv bilförare vill inte släppa ut vår buss. Så fort någon flyttar på avspärrningar och bommar så vinglar han ilsket fram och ställer tillbaka allt. En oro sprider sig i bussen, för man måste vara tre timmar i förväg på flygplatsen och den där mannen ser ut som någon man inte vill mucka gräl med. Som tur är vinglar den ilskna mannen tillbaka till sin bil och kör iväg. Tur för oss men inte för alla medtrafikanter, han var en klar trafikfara, inte så konstigt att det satt sådana här skyltar uppsatta.

Men nu ska vi inte fördjupa oss i Indiens alkoholpolitik utan vi ska ut till flygplatsen. Där måste man visa färdbevis och pass för att få komma in i flygplatshallen. Likaså bör man veta vilken ingångsdörr som är närmast incheckningsdisken för att slippa köa två gånger. Passkontrollanten här var en skämtare, han tänkte inte släppa in mig eftersom jag inte var mig lik på passfotot, jag log inte på det. Fast när jag visade upp en allvarlig nuna så gick det bra.

Sedan lite kö för att checka in.

Drukair ska vi flyga med, och av någon anledning så ber alla om att få sitta på vänster sida i flygplanet, varför kommer vi till senare.

Där åker väskorna iväg.

Sedan är det passkontroll, ganska lite kö så här tidigt på morgonen.

I säkerhetskontrollen var det ingen kö heller men så omständliga som de var så lär det nog bli rejäl kö senare. Vi frågade om datorer skulle tas upp, men nej då det behövdes inte. Sedan när vi var kollade och väskorna kom på bandet så fick vi frågan om datorer och kameror. Visst hade vi det, jag hade ju en kameraväska. Då skulle det plockas upp och köras en gång till genom röntgen.

Så var vi äntligen igenom alla kontroller och all byråkrati.

Vi hälsade på uppe i Drukairs lounge.

Det här ser väl gott ut.

Äntligen har vi kommit ombord och vi sitter på vänster sida. Strax är vi på väg.

Snygg uniform på flygvärdinnan.

När vi lyfter har det ännu inte ljusnat över Delhi.

Vi får lite mat, gott var det och det här lyckades de servera på en timme och tio minuters flygtid. Dessutom fick de som ville ha både kaffe och cognac.

Här har vi  kommit in över Himalaya.

Vi ser hur vägarna slingrar sig över bergen.

På en bergsplatå kan man se trappstegsodlingarna.

Det kommer mer och mer bebyggelse.

Vi börjar närma oss Kathmandu och då ser man tydligt hur det så kallade locket av dis och föroreningar ligger över staden.

Vi går ner för landning.

Men här ska vi inte stanna, det var bara en mellanlandning. Vi flyger vidare.

Jag reste till Dubai.

Den här gången gick resan till Dubai. Ska inte trötta ut er med någon beskrivning om själva flygturen med försening i London, men vi hann med vårt flyg vidare och när vi klev av på flygplatsen i Dubai så stod det folk redan vid flygplansdörren och väntade. Många fick en egen ledsagare därifrån. Visst hade jag hört att man blev väl mottagen vid ankomst i det landet men det här var nog lite mer än väntat. Min man och jag och en person till blev välkomnade av damen till höger här nedan.

Hon lotsade oss fram till en sådan där bil som kör handikappade och kvinnor med barn. Till vår förvåning var det mening att vi skulle få åka. Hon erbjöd inget val så om jag inte skulle springa efter var det bara att hoppa ombord och åka iväg.

Lyxigt också att bli lotsad genom passkontroll och ledd till där det inte var någon kö.

Lite skillnad mot när vi skulle åka hem en vecka senare, då var det full kaos och köer och åter köer och ingen som brydde sig om att lotsa fram någon passagerare. Skulle man hem så fick man klara sig bäst man ville tydligen.Men mönstret från de tomma köplatserna var lite kul.

Väskan kom och även den fick vi hjälp med, en helt otrolig service. Undrar om de är så hjälpsamma alltid eller om vi vunnit högsta vinsten i välkomstlotteriet. 

Allt i Dubai verkar vara flottast och bäst och bilen som hotellet hade sänt för att hämta oss var ganska så flott den också. När vi satt oss så blev vi serverade vatten och svala handdukar.

Om det är någon här som tänkt sig en resa till Dubai så kan jag med gott samvete rekommendera det hotell vi bodde på Grosvenor House.

I rumspriset ingår det, om man bokar premiumrum, frukost, Afternoon tea och Pre-Dinner Drink. men om de i Dubai gillar att vara störst och bäst så underdrev de här, för inte var det bara någon liten bit till lunch och inte bara drink före middagen utan man kunde äta sig rejält mätt och även få testa på landets specialiteter. Kan återkomma till det senare om någon är intresserad. Gå ut och äta i Dubai är dyrt.

Blomsteruppsättningarna på hotellet var magnifika.

Fick ett tips av killarna nere i entrén om att gå in mellan rulltrapporna och få en fin spegling till bilden. Kul!

Sedan gick vi ut för att se hur den närmaste omgivningen såg ut.

Trotts att det var vad vi trodde en dimmig dag så blev det mer att se upp än se ut.

Med att se upp menar jag då att titta upp på alla höga hus, så höga att min lilla kamera med 18mm inte räckte till.

Fast dimman fick vi senare veta att den var "dust" alltså sand som fanns i luften.

I rörlese.

Den mätta dagen är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen, som gör mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Lånade några rader från Karin Boye eftersom jag kom att tänka på att det inte alltid är just resmålet som är det enda med en resa. Det händer en hel del saker på väg mot målet också. Man möter folk, en del trevliga och andra lite speciella som mannen i den andra bilden. Han lyssnade på musik ibland och tänkte nog inte på att de andra runt omkring honom inte var roade av att han försökte sjunga med, sjunga var ganska snällt sagt, han mer ylade.  När vi bröt upp från den här delen av resan så hade vi nått delmålet på vår resa och hamnat i Doha.

Vi har mellanlandat där en gång förut men nu var det en helt nybyggd flygplats vi kom till. Stor och pampig.

Kan man ha palmer inomhus så kan man väl parkera bilen där också.

Någon har glömt sin nalle.

En stunds vila och lite förtäring i loungen.

Ordning och reda, min man hängde sin kavaj över handtaget på väskan och vips kom det fram en herrbetjänt.

Små vattensprut ploppade upp i vattnet då och då och skapade vattenringar i speglingen.

Sedan var det dags att leta sig fram till gaten. B skulle vi till, undrar var den är!

Den låg strax bakom Harrods.

Nio timmar senare dimper vi ner i Bali och det här var det första vi såg av den ön.

Hemma i Sverige är det morgon och vi har just ätit frukost på planet men här är det redan kväller. Har man otur här så kan det ta en och en halv timme för att ta sig igenom kön för passkontroll och att skaffa visum, vi har tur för det är inte så mycket folk och det går på 40 minuter för oss. När vi fått vår väska och bevisat att det verkligen är vår väska som vi tagit så är det mörkt när vi kommer ut.

Hotellet har skickat en bil för att hämta oss och det kändes skönt att hoppa in i den och komma fram till hotellet. Det är en varm och skön kväll, vi tar en liten promenad för att känna in omgivningen innan vi kryper till kojs.

Det var betydligt varmare än vad vi var vana vid och när vi kommer åter till hotellets lounge blir vi bjudna på iste och lemonsqueeze.

Min fot har bättrat på sig litegrann nu och jag har hittat en ställning vid datorn där jag kan behålla högläget och sitta där och gå igenom lite bilder i taget. Ingen bekväm ställning med foten på skrivbordet men inte lika tråkigt som att ligga till sängs.

Resan går till Tallinn.

Inte ofta jag får förmånen att åka med propellerplan men den här resan som går till Tallinn var det ett sådant som skulle ta mig dit. I alla fall sträckan från Helsingfors.

Sträckan från Helsingfors tar ungefär 20 minuter, man kan även ta en båttur över om man hellre vill det.

När molnen skingras så ser vi att det är ett soligt Tallinn som vi kommer till.

På flygplatsen blir vi fint välkomnade och genomsökta. Den här hunden jobbade på bra men var svårfångad på bild, jag missade att ställa om ISO i brådskan att få en bild och den var snabb där bland väskorna. (Har inte hunnit träna in alla funktioner på min nya lilla Sony A5000 ännu, men det är trevligt med en så liten kamera)

Jag måste få visa vårt trevliga hotell också. Det ligger i Gamla stan och heter Hotel Schlössle.

Så här stilig är personalen i receptionen. Åker man hit för att njuta av en långweekend så är det ett perfekt ställe att koppla av på.

Jag kan inte heller klaga på rummet som vi fick. Inte ofta vi blir uppgraderade men den här gången hände det och vi njöt i våra fina rum.

 

Matsalen var också trivsam och mysig med öppen spis och en brasa som sprakade. Mycket god mat hade de dessutom.

 

Fast tavlan i trappuppgången hade nog till och med jag kunnat måla lite bättre.

 

I källaren finns det en stor sällskapsdel och även ett cigarrum.

 

I baren träffade vi på restaurangchefen som bjöd på varsin cocktail.

Men man åker inte till Tallinn bara för att njuta av ett trevligt hotell, vi drog ut på stan också men det tar vi sedan.

Lejonön

Det var en dag i september, hösten började ge sig till känna och likaså reslusten. Väskan packades och färden gick ut till Arlanda.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så var resan planerad för länge sedan, så riktigt så där spontant var det inte.

Första stoppet blev i London och eftersom vi både hade flera timmar att slå ihjäl och även tillgång till Concorde room så smakade det gott med en smarrig hamburgare där.

Satt där och slappade och undrade om det bara är jag som tycker att den där konstruktionen som är till för att bära upp byggnaden ser ut som Bart Simpson.

Men det är ju klart det var inte till Heahtrow vi skulle den här gången, vi flög vidare och efter 13 timmar damp vi ner i ett betydligt varmare land. Temperaturmässigt skilde det ungefär 30 grader mot där hemma och luftfuktigheten gjorde det även lite tungt att andas. Vi var nu i Singapore.

Det var inte bara temperaturmässigt som det skilde sig även tidsmässig så var det en skillnad på sex timmar. Hemma var klockan 13.00 och här var det kväller. För att försöka komma in i nya tidsrytmen tog vi en kvällspromenad. Där såg vi att Formel 1 tävlingen som nyligen avslutats, ännu hade lite spår kvar.

Såg även den minsta lilla McDonalds som jag någonsin sett.

Något som var skönt var att slinka in i någon av alla luftkonditionerade butiker som kantade trottoarerna. De hade sådan fart på sin kylning så ofta räckte det att stanna utanför dörröppningen och svalka sig. Mycket energi som förbrukas där för att slippa svettas.

Från träden som kantade gatan var det nästan ett öronbedövande ljud på kvällen, där hade alla fåglar slagit sig ner för sin nattvila, Ganska bryskt lärde jag mig att där under träden skulle man inte gå på kvällen. Blev lite tvätt efteråt.

Förstår att arbetarna var aktiva långt in på kvällarna, det var ju liiite svalare då.

Utanför hotellet hade de lite finare bilarna en alldeles egen VIP-parkering. Enligt vår taxichaufför så kostade den här modellen ungefär 4 miljoner skr här i Singapore.

När det är varmt ska man ju dricka mycket så vi drar oss tillbaka och lyder det rådet.. ;)

Någon vän av ordningen undrar kanske över rubriken, Lejonön. Jo det var så att 1390 var det en avsatt prins vid namn Iskandar Shah som utnämnde sig som själv som härskare över ön Temasek som ön hette då. Han tyckte sig se en lejonliknande varelse, en varelse som ser ut som en blandning mellan lejon och fisk och gav då ön sitt nya namn Singapura eller Lejonön som det betyder.