Okavanga, ett paradis för fågelskådare.

Har nog aldrig fotograferat så mycket fåglar och av så många olika arter och utseende som här i Okavangadeltat. Förstår att de samlas i de här våtmarkerna för det verkar finnas ordentligt med föda åt dem här.

Här ett litet smakprov på områdets fåglar, jag försökte memorera vad de flesta var för sort men eftersom det var så många så hann jag inte med hela tiden, tyckte det var bättre att få en bild på dem.

Så jag är tacksam för hjälp med namn på de som jag inte har. Även tacksam för att bli rättad om jag har fel namn på någon art.

Börjar med en lilac-breasted roller , som satt på ett visset palmblad.

Sedan kom en lite lustig fågel promenerandes. Ser ut som om den är radiostyrd med sin antenn uppfälld där bak, fast det är en av fjädrarna som sticker upp. Det här är en Southern ground hornbill.

Den såg inte bara lite lustig ut, den hade ett lite lustigt beteende när den skulle över vår vattenfyllda väg. Den promenerade fram till kanten av vägen, vände sig sedan ryggen till och hoppade upp.

Fick tydligen luft under vingarna och kunde flyga över vattnet.

Vände sig sedan om i luften och landade.

En vit häger trippar fram, på jakt efter mat.

Sadelnäbbad stork.

flyga kunde de också, trots den stora näbben.

En hamerkop, på svenska heter den skuggstork.

En african openbilled stork.

.

Häger?

Fiskörn

Lite suddigt men den flög så snabbt förbi. Tror att det är en long-tailed widow, men är lite osäker för den här har röd näbb. Ska den verkligen ha det?

En liten sångfågel satt på en gammal termitstack och sjöng så intensivt, det är tydligen så att dessto obetydligare färg dessto vackrare sjunger de.

Ullhalsstork

Kohäger

Pied kingfisher

Gissar på en Bush Stone-Curlew.

En del fåglar gömde sig i vassen.

Andra satt på djur och lät sig väl smaka av godsaker de hittade där, som den här oxpeckern.

I en palm hittade vi en slags kråka, en Pied Crow.

Blacksmith plover

Burchell`s  coucal

Slutligen en Striated Heron.

Många, många fler fåglar fanns det men det här är några av de som jag hann med att fånga på bild.

En dag med hyrbil i Svalbard.

I dag ska vi utforska Longyearbyen med bil, det finns inte många vägar här men de som finns är intressanta och det tar tid att köra på dem för de är inte så jämna och lättåkta. Vi får en fyrhjulsdriven bil och jag tror nog att de flesta är det här.

Vi börjar längst upp i dalen där Longyearbyens histora tog sin början, på höjden här syns Sverdrupsbyen, den första bosättningen.

Inte så mycket att bo i numera.

Kyrkan byggdes 1958. Det gamla kapellet brändes ner av tyskarna under kriget.

Innan man kommer till kyrkan så ligger kyrkogården från 1920. Här ligger offer för spanska sjukan och även några omkomna gruvarbetare begravda. På sluttningen syns rester från gruvbrytningen.

Taubanenstationen, hit gick alla linbanor från de olika gruvorna för vidare transport till kolhamnen.

I Longyearbyen är det inte någon mening att ställa undan snöskotern, överallt så står det mängder av skotrar och väntar på snön, sommaren är kort här.

Nu är det dags att bege sig utanför byn och till lite osäkrare marker. Alla vill fotografera den lite speciella skylten.

Även jag.

Det första djur vi träffar på är en lurvig svalbardren. Den ser mer ut som en uroxe än ren, där pälsen vajar i vinden. Det är många renar här i år, förmodar att det är för att snön inte har smält undan på fjället ännu och då drar de sig ner i dalen för att äta.

Den hinner knappt titta upp när vi kommer och stör den mitt i maten, det gäller att lägga på hullet inför vintern. Svalbardrenen är mindre och har kortare ben än vår svenska ren.

Ejdern simmar i en liten vattensamling

Några har fått tillökning

Besöker även några hundgårdar med snälla och keliga hundar.

Vill man färdas lite mer miljövänligt och äventyrligt så finns det slädhundfärd på hjul.

Molnen går lågt i dag men det ser ut som om det ska klarna upp, så vi tar en tur upp på fjället för att se om vikan få någon vacker utsikt. Tyvärr så lättar det inte utan allt är vitt och när de enorma parabolerna dyker upp så känns det lite kusligt, nästan som stora urtidsdjur som kommer fram i dimman och nästan hoppar på en. man ser bara någon meter framför sig.

Förstår att snön kan vara djup här när jag ser hur högt upp spadarna är fästa.

vi får nöja oss med utsikt från lägre nivåer.

Och titta på lite fåglar, ser du riporna här? Inte så konstigt att de är svåra att upptäcka.

Lättare att se så här

Brednäbbad simsnäppa som simmar runt i sin damm.

Den simmade verkligen runt, nog den mest ihärdigare simmare som jag sett, runt, runt. Här ser men ringarna i vattnet som den åstadkommer.

En trött labb, det ser ut som om den skriker åt mig, men den gäspade faktiskt.

Global Seed Vault, förvaring av fröer.

Till slut en middag på Huset och så ett besök på Kalrs-Berger Pub, som har ett av Europas bästa sortiment av Whisky och Cognac.

En bra dag som bara hade ett enda missöde, hotellet hade gjort en dubbelbokning och när vi kom till vårt rum vid lunchtid stod där två amerikanare och packade upp sitt bagage. Nu reddes det upp och tur var väl det för det hade nog blivit lite trångt i sängarna annars, de fick ett eget rum att sova i.

I morgon hoppas jag att vårt fartyg Origo har anlänt och det riktiga äventyret kan börja.

Longyearbyen

Äntligen är vi här. Installerade på hotellet och klart man måste ut på byn och se om det är sig likt.  Hälsade på Busen och han såg sig lik ut.

Alla rykten om att det går isbjörnar på gatorna verkade vara sanna också, men numera har de hjul under fötterna så att de är lätta att rulla undan. Nog den mest fotograferade björnen på hela Svalbard.

Trots att dessa farliga djur fick gå fritt på gatorna så var det förbjudet att bära laddade vapen där.

Jag ville se om glaciären längst upp i dalen hade krympt något men i år var det så mycket snö så det var svårt att se någon skillnad, ledningarna som ligger ovan jord för att inte förstöras av permafrosten var sig dock lika. Det stora vita huset som syns där kallas för Huset.

Dags för mat, god mat med vacker utsikt.

Inte här heller fick man ha vapen med sig.

Lite ovan vid att det är ljus dygnet runt, så kändes det lämpligt med en liten kvällspromenad. Svalbardvallmon blommade och jag såg även att gässen hade små dunbollar till ungar.

Bäst att sova nu, för i morgon bär det av till Pyramiden.