Varmt i Jönköping

Jönköping var inget undantag när det gällde värmebölja, asfalten nästan kokade och termometern nådde rekordtal.

Vi checkade in på vårt hotell och hittade en trevlig knapp i hissen.

Det måste testas, så vi tryckte på knappen och gav oss iväg för att hitta det utlovade glaset. Det var ganska lugnt på stan, såg inte så många när vi passerade igenom den vackra parken med Länsresidentet.

Där såg vi att det var fler som var törstiga och som redan hade hittat sitt vattenhål.

Ståkäka lät lite jobbigt, men kul namn. De verkade inte ha så mycket som släckte törsten heller.

Dessutom var det semesterstängt, de var inte ensamma om att stänga igen när det var turistsäsong. Dessa stängtskyltar fanns under hela vår resa.

Men ett glas hägrade och vi tog och följde folkströmmen för att hitta dit där alla var.

Någon hade till och med försökt paddla sig dit men tydligen tröttnat.

Vi börjar nu hitta det rätta området för att få lite sommarsvalka men se upp för tåget, man måste passera över järnvägsspåren och här kommer Krösatåget Kristina Nilsson dundrande.

Det går bra att åka båt hit också.

Vi traskar ut på piren bland serveringar och palmer.

För att kunna se Vättern ordentligt kan man klättra upp på långbänken.

Eller för att få bästa utsikt, bestiga muren.

Men hur var det nu, vi var törstiga och att titta på Vätterns vågskvalp släcker inte törsten även om det kommer sköna vindpustar här.

Men ingen fara vi fick vår belöning och hittade det där glaset som vi förtjänade.

Riksettan mot Jönköping

På sommarresan i år hade vi beslutat oss för att åka söderut i Sverige. Efter att ha packat in det nödvändigaste i bilen och tankat så lämnade vi ett varmt Bromma. Skönt att slippa omläggningarna för T-banans renovering och ett dammigt Stockholm. Det är rörigt på Drottningholmsvägen nu.

Efter att ha lämnat Essingeleden och även Södertälje bakom oss så letade vi oss ner till gamla Riksväg ett.

Den var uppmärkt med skyltar som sa att vi var på Utflyktsvägen, men en och annan R1 hittade vi ibland. Fast Utflyktsvägen, det passade ju bra för vår utflykt.

Det första stoppet blev vid Tullgarns slott. Eftersom vi startat tidigt så var det inte öppet men titta utvändigt går också bra.

Vackert stuprör.

Inne i Drottning Victorias hovstall  kan man fika det var fint inrett med sittplatser i de gamla hästboxarna och i år fanns där en del fina bilder på örnar också. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem fotografen var.

Kul detalj.

Det var turligt nog inte parkeringsförbud vid slottet men kul att se att några gamla skyltar lever kvar.

Vi upptäcker också vad omdragningen av den gamla riksvägen fört med sig. Ställen dör ut när ingen längre har vägen där förbi. Som här i Tuna där Motellet stod tomt och övergivet.

Fast Kalle i backen verkar klara sig. Nedanför den backen var det förr i tiden ett populärt ställe för polisen att stå med fartkontroller.

Eftersom vi har ett barnbarn som heter Tilda var det bara tvunget att stanna och kolla in Tildas glada ägg.

Ett par pampiga grindstolpar på vägen skvallrade om att här fanns det någon stor egendom och vi svängde in och tittade på ytterligare ett slott, nämligen Löfstad slott.

I den här värmen så behövdes det många små pauser och vid Motala ström kändes det svalkande att kliva ur bilen en stund.

Fikatid närmade sig och det blev en paus i Linköping, vad kan väl passa bättre än att ta en promenad i Gamla Linköping och festa på östgötakringlan på Dahlbergs café.

Jag tror inte det var kaffe i hans flaska.

Efter Linköping avviker vi lite från Riksettan och träffar på Heliga Birgitta. Hon har fått en högt uppsatt placering.

Kan du din Åsa-Nisse så vet du varför det här namnet låter bekant.

Sedan har vi inte så långt kvar till dagens resmål som är Jönköping, men det är en annan historia som vi kan återkomma till.

En dag med hyrbil i Svalbard.

I dag ska vi utforska Longyearbyen med bil, det finns inte många vägar här men de som finns är intressanta och det tar tid att köra på dem för de är inte så jämna och lättåkta. Vi får en fyrhjulsdriven bil och jag tror nog att de flesta är det här.

Vi börjar längst upp i dalen där Longyearbyens histora tog sin början, på höjden här syns Sverdrupsbyen, den första bosättningen.

Inte så mycket att bo i numera.

Kyrkan byggdes 1958. Det gamla kapellet brändes ner av tyskarna under kriget.

Innan man kommer till kyrkan så ligger kyrkogården från 1920. Här ligger offer för spanska sjukan och även några omkomna gruvarbetare begravda. På sluttningen syns rester från gruvbrytningen.

Taubanenstationen, hit gick alla linbanor från de olika gruvorna för vidare transport till kolhamnen.

I Longyearbyen är det inte någon mening att ställa undan snöskotern, överallt så står det mängder av skotrar och väntar på snön, sommaren är kort här.

Nu är det dags att bege sig utanför byn och till lite osäkrare marker. Alla vill fotografera den lite speciella skylten.

Även jag.

Det första djur vi träffar på är en lurvig svalbardren. Den ser mer ut som en uroxe än ren, där pälsen vajar i vinden. Det är många renar här i år, förmodar att det är för att snön inte har smält undan på fjället ännu och då drar de sig ner i dalen för att äta.

Den hinner knappt titta upp när vi kommer och stör den mitt i maten, det gäller att lägga på hullet inför vintern. Svalbardrenen är mindre och har kortare ben än vår svenska ren.

Ejdern simmar i en liten vattensamling

Några har fått tillökning

Besöker även några hundgårdar med snälla och keliga hundar.

Vill man färdas lite mer miljövänligt och äventyrligt så finns det slädhundfärd på hjul.

Molnen går lågt i dag men det ser ut som om det ska klarna upp, så vi tar en tur upp på fjället för att se om vikan få någon vacker utsikt. Tyvärr så lättar det inte utan allt är vitt och när de enorma parabolerna dyker upp så känns det lite kusligt, nästan som stora urtidsdjur som kommer fram i dimman och nästan hoppar på en. man ser bara någon meter framför sig.

Förstår att snön kan vara djup här när jag ser hur högt upp spadarna är fästa.

vi får nöja oss med utsikt från lägre nivåer.

Och titta på lite fåglar, ser du riporna här? Inte så konstigt att de är svåra att upptäcka.

Lättare att se så här

Brednäbbad simsnäppa som simmar runt i sin damm.

Den simmade verkligen runt, nog den mest ihärdigare simmare som jag sett, runt, runt. Här ser men ringarna i vattnet som den åstadkommer.

En trött labb, det ser ut som om den skriker åt mig, men den gäspade faktiskt.

Global Seed Vault, förvaring av fröer.

Till slut en middag på Huset och så ett besök på Kalrs-Berger Pub, som har ett av Europas bästa sortiment av Whisky och Cognac.

En bra dag som bara hade ett enda missöde, hotellet hade gjort en dubbelbokning och när vi kom till vårt rum vid lunchtid stod där två amerikanare och packade upp sitt bagage. Nu reddes det upp och tur var väl det för det hade nog blivit lite trångt i sängarna annars, de fick ett eget rum att sova i.

I morgon hoppas jag att vårt fartyg Origo har anlänt och det riktiga äventyret kan börja.

Pyramiden

Båttur till Pyramiden i dag. 

Pyramiden var en rysk gruvby som hade som mest 1.200 invånare men övergavs 1998 och är nu en så kallad spökstad. Den grundades av Sverige 1910 och var svensk fram till 1927 då den såldes till Sovjetunionen. Fartyget Polargirl ligger vid byhamna och vi är ett förväntansfullt gäng som går ombord.

Pratar med Annika från Skåne som hoppas på att få se isbjörn på den här turen, men hon blev besviken, inte så ofta de är i de här trakterna  men det händer faktiskt att de besöker Pyramiden de också. Men vacker natur får vi se på vägen dit ut.

En och annan fågel lyckas vi skrämma upp, här en sillgrissla med lång startsträcka.

Så efter en tre timmars båttur, där vädret blir soligare och lite varmare (+6 grader) under tiden, ser vi äntligen Pyramiden. Själva berget som gett namn till orten syns inte ännu, bland molnen.

På kajen står den ryska guiden Dimitri och vinkar välkomnande åt oss. Dagens höjdpunkt måste vara när det kommer lite folk dit, gissar på att det är en ganska ensam tillvaro där ute annars.

Vi kliver iland och jag undrar lite om bryggan ska hålla. Den ser lite rangligt ut, men är nymålad.

Under promenaden fram till minnesmärket så klarnar det upp lite mer.

och nu kan man tydligt se varför platsen heter som den gör.

Det ser verkligen ut som en pyramid där uppe på toppen.

Följ med på en rundvandring

Det stora trähuset här kallas för London och där bodde alla ogifta män, de ogifta kvinnorna bodde i ett hus som heter Paris.

Upp till gruvöppningen

Texten uppe på berget betyder "Fred i världen"

I det här huset längst ner på  stora gatan bodde familjerna och det kallades för madhouse.                                      

Gymnastiksalen

Musikrummet

Biblioteket, där Lenins porträtt numera saknas någon klåfingrig turist har visst lagt beslag på det.

Lite historiska bilder på hur det var här förr.

Taket på sporthallen

Någon som blev ganska trött på rundvandringen.

Övergiven och lämnad kvar.

Helt övergivet var det inte, i nästan varje fönster så hade det kommit nya hyresgäster. Den lilla trälådan som den vänstra tretåiga måsen sitter på är ett slags kylskåp. Hörde att isbjörnarna gillade de som var på nedrebotten.

Över alltihopa vakade Lenin.

Trötta och fulla av intryck beger vi oss tillbaka till Polargirl

och den sena grilllunchen på akterdäck, före hemfärd så tar vi en liten tur till Nordenskiöldglaciären där vi lämnar av några som ska bygga upp en camp för turister. Vidare förbi ett fågelberg där det vimlar av fåglar och jag får äntligen se lunnefåglar. Får ingen bra bild på dem men ser dem i all fall.

Ser att utflykten har tagit mycket längre tid än planerat så restaurangbesöket på Kroen får vänta tills i morgon och vi nöjer oss med en hamburgare, men vad gör det när vi vid återkomsten till kajen möts av ett glatt gäng vitvalar.

I morgon ska vi hyra bil och göra lite utflykter i omgivningarna.                                                                                  

 Men glöm inte att ta av dig skorna innan du går in på hotellet.

Longyearbyen

Äntligen är vi här. Installerade på hotellet och klart man måste ut på byn och se om det är sig likt.  Hälsade på Busen och han såg sig lik ut.

Alla rykten om att det går isbjörnar på gatorna verkade vara sanna också, men numera har de hjul under fötterna så att de är lätta att rulla undan. Nog den mest fotograferade björnen på hela Svalbard.

Trots att dessa farliga djur fick gå fritt på gatorna så var det förbjudet att bära laddade vapen där.

Jag ville se om glaciären längst upp i dalen hade krympt något men i år var det så mycket snö så det var svårt att se någon skillnad, ledningarna som ligger ovan jord för att inte förstöras av permafrosten var sig dock lika. Det stora vita huset som syns där kallas för Huset.

Dags för mat, god mat med vacker utsikt.

Inte här heller fick man ha vapen med sig.

Lite ovan vid att det är ljus dygnet runt, så kändes det lämpligt med en liten kvällspromenad. Svalbardvallmon blommade och jag såg även att gässen hade små dunbollar till ungar.

Bäst att sova nu, för i morgon bär det av till Pyramiden.