Utsikt över Kirkwall.

Om man har tagit en promenad i Kirkwall upp till Highland Park Distillery och vill ha lite fin utsikt över staden så kan man fortsätta den vägen en liten bit till så får man en vidsträckt utsikt där uppe på höjden.

Kikar man en liten bit ner på vägen i den här bilden så kommer det en dam med en barnvagn gåendes där. Hon stannade när hon kom fram till oss och vi fick en trevlig pratstund, hennes man hade varit på Gotland och tävlat i Stångaspelen.

S:t Magnuskatedralen syns vida omkring.

Det här ser vi om vi vänder blicken åt andra hållet.

På andra sidan vägen betar korna.

Till sist en panorama utav tre bilder.

Bilderna blir naturligtvis bättre om man klickar upp dem i förstorat läge.

Hembesök.

Nu ska vi besöka en liten by där man kan få se hur en bhutanesisk familj bodde förr. Det är ett hus från 1600-talet som vi ska besöka. Man kan väl kalla det för en hembygdsgård om man jämför med svenska förhållanden. På vägen dit ser vi lite vackra vyer igen.

Även lite typiska hus.

De är stolta över sin flygplats, inte så konstigt eftersom det är landets enda. Det har till och med gjorts  i ordning en utsiktsplats för att kunna stanna och titta på den.

Här ser man även det lilla klostret där filmen "Little Buddha" spelades in. Men dit ska vi någon annan dag.

Man kan se att piloterna har lite bekymmer med att passa in flygplanet i dalen inför landning. De kommer in i dalen borta till vänster och måste sedan komma lite på tvären för att landa.

Men nu var det hembesök vi skulle på.

På granntomten träffar jag på en liten flicka som är nyfiken på främlingarna, hon är ganska blyg men med mamma som stöd vågar hon ta emot en liten leksak.

Boendedelen  i huset ligger en trappa upp.

Många som trampat dessa trappsteg, syns på slitaget.

Köket ser riktigt charmigt ut.

Fast toaletten vågade jag  inte testa, det var ganska hög fallhöjd från den och obekvämt att sitta på huk där.

Men utsikten var det inget att klaga på.

I en del rum finns det vackra väggmålningar.

Och vackert dekorerade möbler.

I mitten syns det buddhistiska hjulet som en symbol för samsara, kretsloppet för födelse, död och återfödelse. Den ädla åttafaldiga vägen som garanterar att det rör sig stabilt och i balans. När någon eller några av ekrarna sviktar uppstår obalans.

Ett rum är avstängt och vi får bara kika in där, det är ett ceremonirum som bara öppnas en gång om året vid en speciell högtid.

Nu är det dags för fika.

Först får vi något starkt att dricka.

Sedan severas det smörte, men vi har tur; de har inte använd härsket smör så det smaka ganska bra. Det som simmar runt i teet är inte små larver, utan puffat ris.

En sprallig och glad liten tös är med och hjälper mamma. Hennes mamma berättar att när hon ska besöka sin hemby så tar resan dit tre dagar, eftersom det inte finns bilvägar dit.

I ett litet hus intill finns ett traditionellt bad. Den som är intresserad kan läsa här hur det fungerar.

Där inne står det några träbadkar.

På utsidan eldas det och stenar hettas upp, dessa stenar läggs så i badkaret utifrån. Stenarna spricker då de kommer i kontakt med det kalla vattnet och kan inte användas mer än en gång. Måste bli ett evigt stenletande. Det här badet är fortfarande i bruk.

Matmarknad i Thimphu.

Vi går tvärs över gatan från marknaden och hamnar på matmarknaden. Här är kommersen i full gång.

Här säljs det mat i två våningar.

Folk strosar runt och verkar söka upp sina favoritförsäljare.

En storsäljare är chili.

Man kan sitta och handla också.

Som sagt, chili är det som det går åt mest utav bland grönsakerna.

 Här säljs grönsaker som är helt okända för mig.

Å så lite mer chili.

Barnen får hänga med på inköpsrundan.

I en hörna sitter en  söt liten tant, jag frågar om jag får ta en bild, hon nickar medgivande och efteråt så skyndar hon sig upp för att få se bilden i displayen. Ibland önskar jag att jag hade en liten skrivare med mig så jag kunde dela med mig av bilderna.

I en paviljong vid sidan om den stora byggnaden säljs det ris.

Ris går det åt i stora mängder och köps säckvis. Ser tungt ut det som tanterna bär iväg.

Rosa ris lär vara hälsosammare än det vita riset och gott var det dessutom.

Efter marknadsbesöket är det dags för oss att bege oss till vårt hotell.

Vi bjuds på the, kaffe och kakor i väntan på rumsnycklarna.

Vårt hotell ligger inte mitt i stan utan lite högre upp med utsikt över staden.  Lite synd för det är lång väg att gå om man vill gå ner och kolla in kvällslivet i stan, men å andra sidan så har vi varit i farten sedan klockan 03.00 och alla är säkert lite trötta och somnar in ovaggade efter middagen.

Det finns ännu inte så många hotell i Thimphu så man får ta det som är ledigt för stunden.  Television och Internet är ganska så nytt här, det kom först 1999. Ändå har vi en stor fin platt-TV på vårt rum, vi har till och med två eftersom vi fått ett stort rum med både kök och vardagsrum och här har vi även internet på rummen. Det hade de inte ens på hotellet i Indien. Mobiltelefon kom för bara några år sedan men ute på stan så ser det ut som det blivit nästan lika vanligt som hemma i Sverige. Vi ser härifrån att det är en skogsbrand lite längre bort.

Hoppas inte att den ställer till något problem för vår fortsatta resa i morgon.

Nere på gården ligger det hundar och vilar, de tar säkert igen sig för att orka skälla hela natten sedan.

Jag kikar in till närmaste grannen men de verkar inte vara hemma.

Perlan och Saga museum

Är man inte naturintresserad så finns det massor att se och göra även om man nöjer sig med att stanna i Reykjavik. Nu är det dags för ett besök på Perlan. utanför står en lite speciell orkester.

Perlan är en glaskupol som är placerad ovanpå sex cisterner som innehåller hetvatten.

Här uppe har man en fin utsikt över staden.

Det sägs att när de första bosättarna kom hit på 800-talet så fanns det rätt gott om skog. Det dominerande trädslaget var då björk och ytterst lite barrskog, det var dessutom gammal skog med dålig tillväxt och sedan med betande får och hästar, svalare klimat och även utbrott från Hekla så lär det vara orsaken till att skogen försvann. Numera är man ganska stolt över den lilla skog som finns och det planteras dessutom en del. Här intill Perlan finns det en liten skogsdunge.

Tidigare låg Saga museum i Perlan, numera har det en egen lokal nere i staden ganska nära hamnen.

Vi passar på att gå in där.

Nu är inte en saga på Island detsamma som vi menar med en saga. Här är det vad vi kallar för sägen som avses, eller "det sagda". Här inne får vi en ljudguide på svenska och kan gå runt i vår egen takt och lyssna på berättelserna om hur det var när Ingolfur Arnarson kom och kastade sina högsätespålar, om när Snorri Sturlusson var lagman eller när Freydis Eiríksdóttir hotade att skära av sig bröstet och mycket mer. En fascinerande utställning där man verkligen får inblick i den isländska historien. Missa inte den om du är på Island.

Efter besöket kollar jag in omgivningen lite. Hittar en huvudlös viking.

En randig vägg..

... det är ju klart, att man i Reykjavik har en rondellfisk istället för rondellhund.

Seoul - under mina fötter.

Från vårt hotellrum har vi en fantastisk utsikt över Seoul. Tyvärr går inte fönstren att öppna men det är kanske inte så konstigt, de vill nog inte ha några hottellgäster som trillar ut från 17:e våningen. Lite svårare att fotografera, blir lätt blänk från fönsterrutan, men så här ser det ut.

Hotellet är byggt på ett berg så utsikten känns verkligen storslagen här uppe.

Där nere är det ett myller av hus och bilar men konstigt nog så känns det inte som någon storstad då man är där nere, trots att det är en stad med ca. 10 miljoner innevånare. Den lilla kullen, eller kanske ett berg som de skulle kalla det i England, tycker jag är så fascinerande med all bebyggelse som liksom klättrar upp för kullen och avslutas med ett kyrktorn. Där bakom rinner floden Han och delar av staden. Floden flyter ut i Gula havet och var något som Koreas tre kungariken stred om förr i tiden. eftersom den var så viktig för att kunna idka handel med Kina.

Det är inte alla dagar som är så här klara så att man har milsvidd utsikt, av vår vecka här var det faktiskt bara två som det gick att se ända in i Nordkorea,

 Nedanför vårt fönster på hotellets innergård höll det på att rustas till fest.

En annan dag blev det bröllop, tyvärr så blev det för mörkt att fota när dessa festligheter började.

Men utsikten blev inte sämmre för att det blev mörkt.

Tittar man ut åt andra hållet så har vi stadsberget med Namsan  Tower eller Seoul Tower som det också kallas. Där kan man åka upp och besåda utsikten. En klar dag ser man en bra bit in i Nordkorea.

Om man inte vill ta en stärkande promenad dit upp så kan man åka kabinbana. Även sightseeingbussen som går runt i Seoul stannar där uppe. Tornet byggdes redan 1969 men öppnades inte för allmänheten förrän 1980. Den söndag vi var där var det soligt och fint väder och folk såg ut att vallfärda upp till toppen av berget.

Om någon undrar hur vädret var så var det sol och +26 grader. Varmt tyckte vi, kallt tyckte Seoulborna. Det var inte så ofta de kallade sitt land för Sydkorea oftast sa de Korea.