Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Opera Florence
Vi fortsätter vår promenad, korsar spåren till spårvagnarna.
Kommer till operan, som inte ser så värst märkvärdig ut i den här vinkeln.
Varför de dekorerat framsidan med röda hästar vet jag inte men läste att scenen kallas för hästskoteater. Kan det vara av den orsaken, månntro?
Operan är ganska nybyggd och den som är mer intresserad kan läsa om den här.
Just nu så går Così fan tutte här, men det är stängt och man kan inte komma in i huset så vi utforskar utsidan istället.
Skulle varit kul att fått komma in och se hur det såg ut inifrån också, men man kan ju inte få allt.
Ganska fin utsikt från den här nivån men en del hus döljer själva staden.
Vi rundar huset och hittar en utomhusscen.
Vi går högst upp och anar att där uppe bör det vara fin utsikt över stan.
Det stämmer, här är det inget som skymmer.
Bredvid operan ligger en äldre fotbollsplan.
Vi lämnar operan, den är ändå stängd så vi kommer inte in. Träffar på en av stadsportarna.
Det kommer mängder av motorcyklar.
Inte bara motorcyklar utan även en del vespor, mopeder och cyklar. Alla är finklädda också.
Florens stolthet - Il Duomo
Ja, vad var det alla tittade på i förra blogginlägget om inte den pampiga och vackra Katedralen Santa Maria del Fiore.
Mer känd som Duomon, som är ett italienskt ord för katedral.
Den magnifika kupolen, dominerar Florens siluett och för oss var det bra, eftersom vi bodde nära katedralen var det aldrig svårt att hitta hem.
Så gott som hela dagen ringlade sig kön lång för att komma in i katedralen. Vi hade inte så många dagar på oss här i Florens, så trots att det var lockande att få klättra upp för kupolens 463 trappsteg (det finns ingen hiss) för att få en fantastisk utsikt över staden, så avstod vi från ett besök där inne. Det får bli någon annan gång.
Den rosa, vita och gröna marmorfasaden var nog så imponerande och det finns mängder med detaljer att beundra där.
Även kvällstid var torget vid katedralen välbesökt och framför allt så vimlade det av försäljare, de flesta sålde selfiepinnar.
Trots att jag hade en lins med 24 mm så...
...fick jag backa rejält för att få med hela taket.
Som sagt, där det finns mycket folk och turister finns det också försäljare.
Många ambulerande som lätt kunde packa ihop sina varor då det kom poliser.
Inte alla sålde något, men de var inte många som tiggde. Tror jag bara såg tre-fyra stycken i hela Florens.
Följ med på en liten promenad i Florens
En av alla broar över floden Arno.
Skönt med frukost på balkongen eller köpa en glass på promenaden.
Trånga gator, men biltrafik är tillåten.
Orkar man inte gå på sin promenad så finns det alternativ till apostlahästarna.
Mer konst eller kanske bara konstigt.
Skyltsöndag.
På en uteservering, nära där jag bor, har de omtänksam personal.
Konstnärlig strandpromenad.
Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.
Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.
Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.
Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.
Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.
Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.
Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.
Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.
Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.
Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.
Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.
Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.
Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.
Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.
Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.
Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.
Tittar på lite spontankonstverk.
Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.
Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.
Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.
De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.
Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.
De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.
Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.
Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.
Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.