Mosjøen har en Sjøgata.

Vi tar en liten paus i Mosjøen, en liten fin stad som växte fram på 1800-talet och det finns många fina hus bevarade.

Fru Haugans hotell ser ju trevligt ut.

Fin utsikt har de också, lite regnigt i dag så trädgården är tom på gäster.

Underhåll på gång.

Men orsaken till att vi stannade här i Mosjøen är Sjøgata. En skylt som berättar lite om Sjøgata  uppmanar oss att ta en "rusletur" i denna 1800-talsmiljö. Det gör vi.

Trevligt att de gamla husen, som varit packhus, sjöbodar och bostäder, underhålls så fint. Efter flera års stridigheter så beslutades det 1979 att området skulle rustas upp och bevaras och inte rivas.

Här finns ungefär 100 hus och är Nordnorges största samling av bevarade trähus.

vi får en fin promenad bland gränderna.

En enorm stol inbjuder barnen här till lite lek.

Mysigt att våga ta språnget...

...och bli fångad i pappas famn.

Hjernimus Ingebrigtsen Forsjord byggde det här huset 1871 som bostad och med öl och vinförsäljning. Nu är det en restaurang.

Vi letar oss ner mot älven igen.

Alla hus är inte lika fint underhållna, men blir det säkert med tiden.

Cykla bak och fram.

En vanlig souvenir från Norge är ett troll och det hade de tagit fasta på här i stan, men jag tycker det ser ut som om den inte blivit helt färdigmålad. 101 barn har hjälpt till att måla.

Den gamla macken finns kvar.

Men de hade ingen diesel så vi åkte vidare.

Rena rama renar.

När vi satt i björngömsle så blev det förstås lite tid över på dagarna och då var det trevligt att utforska trakten i närheten, så vi drog iväg på lite utflykter.

Bland det första vi stötte på var den här lilla renflocken som hade slagit sig ner på en gräsmatta.

De tittade lite yrvaket på oss då vi kom.

Såg ut som om de hade ett litet samtal om vad det var som var på gång.

-Har du sett, det kommer någon. Undrar vad de vill?

-Det s....r jag fullständigt i, det är väl bara några björnskådare.

-Kom vi går.

-Nej, vänta jag vill se vad de har för kamera, kanske något nytt spännande objektiv.

-Titta det är ju Canon. Vi kanske kommer med i tidningen.

-Äh, jag bryr mig inte vi får ändå inget honorar. Vi går.

- Fast ta en bild på mig, jag är ju så vacker.

Staden med de höga husen.

Gjorde en resa och den här gången hamnade vi i staden med det höga husen. Många var de och tätt stod de, det lär vara det mest höghustäta området i världen. Det var Hongkong som vi hamnat i.

Det här var vad vi såg när vi tittade ut från vårt rum på hotellet.

Fast nu var vi ju inte bara på hotellrummet. Visserligen hade jag 18 mm här men ville jag ha med toppen på husen så räckte det inte till för att få med botten på husen.

Går vi ner till hamnen så kan vi se över till Kowloon hur  ICC Tower med sina 118 våningar ståtar på andra sidan sundet.

Fast Two International Finance center på Hongkongsidan ser ganska så reslig ut den också, trots att den bara har 88 våningar. 

________________________________________________

Fina hus och lite till.

Gator på olika nivåer.

Ett vackert grönt hus.

Mittemot det grön finns det här svarta huset.

Vägen till höger om det svarta huset är så brant så den har stängts av för biltrafik.

När parkeringsplatserna inte räcker till gräver man ur källarvåningarna och gör garage.

Såg att det inte bara fanns tvättinrättningar för kläder i San Francisco, det fanns även hundtvätteri. Här kunde man lämna in sin mindre rena hund och hämta ut den rentvättad.

Kommer inte matte snart!

Allt i stan är inte vackert. Ska man byta lysrör så...

...gäller det att hålla i brallorna.

Även när man går på stan kan det vara bra att ha ett rejält tag i byxan.

Prylförsäljning.  

Tvätt på tork.     

Palace of Fine Arts Theatre

På promenaden i förra inlägget fick vi syn på en pampig byggnad som vi bara måste kolla lite närmare på. Hade läst att det var det enda som fanns kvar efter den stora utställningen Panama Pacific. Allt skulle egentligen rivas efter utställningen och var byggt därefter, men den här byggnaden som vi såg har rustats upp och fått stå kvar. 

Sagt och gjort vi promenerar iväg och på en promenad ser man en hel del, det första vi träffar på är Oktagonhuset. Det heter Colonial Dames Octagon House.

Tidigare fanns det fem åttkantiga hus i San Francisco. William C. McElroy byggde det här 1861, fast då låg det tvärs över gatan från sin nuvarande plats.  Han valde att bygga ett hus i denna form, eftersom man trodde att om man bodde i ett åttakantig hem resulterade det i ett längre och friskare liv - en slags artonhundratalet feng shui.  Det stod länge tomt och försummade, men 1951 när National Society of Colonial Dames of America i Kalifornien köpte huset, flyttade det tvärs över gatan och restaurerade upp det. Det går att få komma in och se hur det ser ut inne också, men av skylten så verkar det bara vara möjligt på sommarmånaderna, så vi fortsätter vår promenad.

Man får bra träning av lårmusklerna i den här staden och jag är glad över att min fot och även jag själv är så tränad nu att jag klarar av det bra. Det är svårt att göra de branta och backiga gatorna rättvisa på bild, men kullarna syns lite i alla fall.

Det är lätt att orientera sig i San Francisco, för gatorna är långa och raka utan att byta namn, dessutom så behöver man inte leta gatuskyltar på husväggarna för i gathörnen finns namnen på gatorna nere vid trottoarerna.

En lite kul effekt som jag undrar om fler än jag ser, när jag tog bilden var texten upp och ner, så jag vände den rätt och då ser texten ut att sticka upp och de gula knopparna bli gropar istället för tvärtom.

Fast nu var det till Palace of Fine Arts Theatre som vi tänkt gå. Den byggnad som vi såg på håll i förra blogginlägget.

Det vi först träffar på där och som drar till sig min uppmärksamhet är ett vackert svanpar.

Lite gråtrist väder, där regnet hänger i luften, så någon vacker spegling i dammen framför byggnaden blir det inte.

Men en pampig byggnad är det. Allt det här och en hel del mer, byggdes 1915 till utställning som hölls för att fira att Panamakanalen var färdig för invigning.

Vi är inte de enda som är här för att beundra den pampiga byggnaden. Här sitter de på rad.

En del av de besökarna poserar villigt för en bild.

Andra är upptagna av lite mer kärleksfulla sysslor.

Nu hänger inte regnet bara i luften längre, det regnar och vi lämnar fåglarna och palatset.

Jag vet att San Francisco är en stor stad, men jag fick aldrig känslan av storstad då jag var där, tror det beror på den lite mer gemytliga bebyggelsen. Mitt emot palatset var det visserligen stora villor. Den här var kul med ett litet hus ovanpå skorstenen.

Vi drar oss ner mot stranden för att kolla hur bron ser ut i diset och regnet, passerar ett gatukök där några fåglar sitter i regnet och hoppas på en smakbit.

Hoppas de fick smaka något av de här två fikande personerna, när vi gick tillbaka sedan var det tomt på kunder och även fåglarna hade övergivit stället då, så de hade tydligen koll på att om där var folktomt så fanns det inget mat att få heller.

Man såg inte mycket av Goden Gate bride nu men det var lite häftigt att stå där och se hur den förändrades med av hur molnen drog förbi och hur regnet ökade och minskade intensitet.

Regnet avtog och vi fortsatte vår promenad, men det tar vi en annan gång.