Gardens by the Bay - Flower Dome.

En av orsakerna som gjorde att jag ville resa till Singapore var Gardens by the Bay, jag hade sett bilder och läst om det stället och blivit så intresserad att det ville jag se och uppleva. Gardens by the Bay är visserligen en konstgjort uppbyggd trädgård på återvunnen mark från havet men det är ingen lekpark utan ett ställe där man skall just se och uppleva. Trädgården är på hela 101 hektar och har bara funnits i två år.

Vi hoppar in i en taxi för en färd dit. Det roliga med taxi här är, förutom att det är billigt att åka taxi, att man får veta en hel del om staden och dess innevånare under en taxiresa, så gott som alla taxichaufförer berättar mer än gärna om sin stad och alla verkar vara så stolta över den. fast det var lite svårt att förstå dem ibland då de pratade singlish.

Vi bestämmer oss för att börja med att titta in i de två stora glaskupolerna som vi såg uppifrån Singapore Flyer. Vi börjar i den högra kupolen som heter Flower dome.

Där inne är det ett milt, torrt klimat och  växter som finns i Medelhavet och andra halvtorra tropiska regioner (exempelvis delar av Australien, Sydamerika, Sydafrika). Det känns svalt när vi kommer in trots att temperaturen är 25°C. I mitten av hallen finns det ett område där olika utställningar visas, just nu håller de på att bygga upp en Indisk trädgård.

Följ gärna med mig på en promenad runt i hallen.

Jag beundrar alla vackra blommor här.

Det finns mängders och mängder av olika orkidéer.

Den här blomman ser lite ut som en fågel.Förlåt, men jag kunde inte låta bli att sätta dit ett öga på stället där det fanns en mörkare fläck på blomman. ;)

Jag kikar ner till den Indiska trädgården.

På kanten upp till baboaträdgården rusar några hästar fram i vild galopp.

En tjusig örn ser ut att vara flygfärdig.

Ser hur skickligt gjord den är då jag kommer upp dit och får kika närmare på den.

Titta bara på vingen.

Bredvid står några örnar i sten.

Fin överblick här uppifrån.

Vi tittar lite på de mäktiga baboaträden.

Sedan lämnar vi Flower Dome och traskar vidare till nästa kupol som heter Cloud Forest.

Haväng

Eftersom vi ändå var uppe på benen och ute så passade vi på att åka till Haväng också. Det var så svalt och skönt så det gällde att passa på. Solen hade hunnit upp en bra bit men ljuset kändes fint ändå.

Vi parkerar bilen och hittar en spångad stig som för oss ut mot havet.

Ser att vi inte är först på plats, en ensam fotograf står nere vid strandkanten och lite längre bort ser vi en person som brer ut sin handduk och försvinner ner i en sandgrop. Gissar att han kommer få en fin dag där på stranden.

Solen har tagit sig en liten bit ovanför horisonten och brer ut sin solgata över vågorna.

Den lågt stående solen målar även resterna efter beredskapstiden i guldskimmer.

Borta vid "backarna" var det bara kornas råmande och fågelkvitter som störde tystnaden, jo jag hörde och såg en GB-glassbil som for förbi också. Den extrema värmen då gjorde väl att det behövdes fylla på i glassförråden lite varstans. Här är det mer ljud, vågorna brusar in och rasslar rytmiskt omkring i stenarna på stranden.

Vågornas avslut slätar ut sanden och polerar stenarna mjuka och rundade, lite lockande att ta av både skor och strumpor och vandra i vattenbrynet. Men havet är kallt och solen värmer inte så mycket så jag avstår.

Även här ser jag en del fåglar som flyger över ängarna, fast de är långt borta.

De söker kanske sällskap med tältarna där borta, eller har de spanat in deras matförråd.

Solen lyser upp ängarna alltmer och det är spännande att se hur ljuset förändras i de olika fälten.  Åt ena hållet ser gräset gult ut och åt andra hållet skiftar det mer i rött.

 Vi spanar också in Havängsdösen.

På många ställen finns det informativa skyltar om vad det är man ser och så även här. Visst är det trevligt att få veta lite historik om platser man aldrig varit på. Här är skylten också välbevarad och helt fri från klotter.

Morgonen börjar nu övergå i dag så vi beslutar oss för att återvända till vårt gästis.

Just som vi tänker åka därifrån får vi syn på att det rör sig på ängen, först ser man en och när man tittar närmare så vimlar det av kaniner på ängen.Finns minst elva stycken på den här bilden.

Står man alldeles stilla så kunde man efter ett tag se dem kika upp ur hålen för att speja om kusten var klar.

En alldeles vanlig häst...som är alldeles ovanligt vig.

Sedan åkte vi tillbaka till Brösarps gästis, vilade en stund innan det serverades en riklig frukost.

Lunna pågar

Så har vi hamnat i Lund, där har jag aldrig varit förut men jag har hört att domkyrkan är ett måste om man är där. Så sagt och gjort vi stannar till för att kolla in kyrkan. På en skylt framför kyrkan läser jag att de två 55 meter höga tornen lite skämtsamt brukar kallas för "Lunna pågar".

Jag får också veta att Pilgrimsvägen som går här, den binder samman valfartsortena Santiago de Compostella i Spanien med Vadstena i Sverige och Nidaros i Norge. Ingen dålig sträcka om man har för avsikt att vandra. 

Jag får också veta att på medeltiden var Lund på 1100-talet säte för ärkebiskopen. Vi går in i kyrkan och visst är den vacker. En mäktig kyrka.

En plats att stilla sig på och eftersom det är en speciellt känslig dag så tänder ett ljus i ljusgloben och sätter mig en stund och tänker på min kära som nu finns på andra sidan.

Samlar mig så och går ut i solskenet igen. Ser många vackra detaljer på husfasaden.

Växtkraften är stor.

Men vad är det för långnäst person som speglar sig i fönstret ovanför den nya lilla plantan.

Genom en lummig park vid sidan om kyrkan ser jag den här figuren på taket.

Vi stannar inte så länge i Lund för vi ska åka lite längre i dag för att komma till vårt nästa natthärbärge. Vår vana troget väljer vi de små vägarna, ibland kan det bli en omväg då vår karta och GPS,n inte är helt överens med varandra. Vi hamnar nu vid Uppåkra kyrka, inte någon lång omväg för här ser man till Lund. Den här platsen var tydligen där Lund var inan Lund var det nuvarande Lund. 

Vid arkeologiska utgrävningar här i Uppåkra så visade det sig att här legat en hel stad från järnåldern och man har även hittat lämningar ända tillbaka till 400 f.kr. Men det bryr sig inte hästen om, han betar lugnt vidare bredvid kyrkan och lyfter bara på huvudet för att se vad det är för manick jag har i handen.

Nästa stopp blir i Eslöv där hotellet har ett välbekant namn från filmvärlden Och öven passande för Eslöv.