Tänk att en hotellfrukost kan vara så trevlig.

Varje morgon då vi kommer till frukost så får vi så trevligt sällskap. Personalen är förstås mycket trevliga och fixar alltid en extrastol vid bordet till min kamera men det är de övriga besökarna som gör morgnarna så där extra trevliga. Som den här Black Crown Heron. Den kom på besök varje morgon.

Den satte sig ofta en bit bort då den anlände och spanade bort mot oss om det var något av intresse på gång.

Ibland landade den på taket först.

Spanade nog efter fisk där uppifrån för att kasta sig ut och försöka fånga någon med ett plask.

Sedan var det dags att inta sin plats lite närmare oss för att se om vi hade något gott.

Men den släppte inte tanken på att försöka fånga en fisk ändå.

Lite för stora fiskar det där.

Men stirrar man riktigt ordentligt så går det kanske att hypnotisera dem.

Jag slänger i lite bröd till den.

Det tas tacksamt emot.

Men till min överraskning så gör den inte så som jag trott och äter upp brödbiten. Nä! Den smular sönder brödbiten i mindre bitar och släpps ner det i vattnet igen. Hägern fiskar med bete.

Det kommer fler frukostgäster, Ankorna har lockats hit av hägerns fiskande, men vår häger håller dem stången och de släpps inte fram till brödet.

Fast ankorna ger sig inte så lätt och en liten brödbit kan de sno till sig. Kvack kvack! Jag tog en bit!!!

Jag testar att slänga i en bit ost den passade tydligen bättre som hägermat.

För ostbiten slank ner och den slickade sig belåtet om näbben sedan.

Förutom osten som frukost så blev det även en liten fisk.

Innan vår vän tackade för maten och drog iväg.

Stenbrottet

Vi är alltså ute på en dagsutflykt, blir upphämtade vid vårt hotell av en fyrhjulsdriven LandRover som ska ta oss runt på ön Bali. Vi får en riktigt trevlig dag i sällskap av vår chaufför som också är vår guide och av två trevliga australiensare som heter Robert och Barbara. Trevligt att höra dem berätta om Australien.

Första stoppet blir vid ett gammalt stenbrott som är beläget på botten av en torr flodbädd. Där har byborna brutit sten i generationer. Redan när vi stannar möts vi av en av arbetarna som just kommit upp med ett lass av sten.

Stenarna hon bär på huvudet ska sedan huggas och slipas till sådana som står travade bakom henne, en sådan färdigslipad sten väger 9 kg, så det är ett rejält lass som damen har på huvudet.

Hon har jobbat hårt med att bära, har blivit en hel liten stenmur. Här träffar vi också på några till av byborna och tror först att de är arga men det visar sig att den äldre mannen är lite hörselskadad, inte så lite heller för de skriker rejält då de pratar med honom.

Bali kallas ju för gudarnas ö och det finns minst 20.000 tempel där, så därför är det inte så konstigt att det även på vägen ner till stenbrottet finns ett tempel.

Vi fortsätter vår väg ner mot stenbrottet, några bärare går före på stigen

Barbara och Robert får hjälp nedför trappen av vår guide, kan behövas med dessa ojämnt höga trappsteg.

Bambubron som vi ska över ser nygjord ut men fundamentet verkar vara riktigt gammalt.

Vi stannar här uppe och följer inte efter ner i den torra flodbädden, fast helt torr är den inte. Det sipprar fram lite vatten här och där och jag antar att det är ganska halt där nere.

Damen vinkar glatt till oss.

Bakom de torra palmbladen hörs det hammarslag och där bakom sitter stenhuggaren och hugger loss stenblock.

Dags att lasta på nya tyngder på huvudet.

...och påbörja vandringen upp till byn.

Trappan där vi fick lite hjälp av en stödjande hand forcerar hon som ingenting, svårt att tro att hon är 65 år.

Vi tar en liten sväng ner till byn för att titta på det nya templet som invigs i dag. Vi är inte ensamma om att skynda dit.

Alla är inte lika välkomna, den hungriga hägern schasas bort.

 Den burrar dock bara upp sig lite.

och försvinner in under bordet. Den har det nog inte så lätt för jag såg att den har bara en och en halv vinge.

Templet verkar inte vara helt färdigt ännu för det pågår en hel del aktiviteter där inne. Ser ni tempelhunden?

Han ser ut att vara på sin vakt.

Här kommer ingen förbi!

Kan det vara offergåvorna framför templet som han vaktar. Det var i alla fall dem som hägern ville åt.

Hunden på andra sidan ingången är inte lika alert, han verkar mest trött.

Jag har mitt 28-300 mm på kameran och det ser väl lite stort ut så vår guide skrattar lite och undrar om jag jagar lejon, innan han klättrar upp på taket för att hämta ner lite vatten till oss som är törstiga efter den lilla vandringen.

Tokyo Imperial Palace, East Garden.

Själva palatset besökte vi inte eftersom det bara är öppet för besökare två dagar om året, nyårsdagen och kejsarens födelsedag den 23 december. Men den östra trädgården var öppen för besök, där är det full fart på våren då körsbärsträden blommar och även en hel del irisar. Nu var det inte så mycket blommor men fint ändå. Det kändes lite märkligt att det bland alla dessa höghus fanns en så stor trädgård.

En stor pampig port ledde in till själva trädgården.

Där stod det en märklig skulptur som var en kombination av både fisk och lejon.

Det kostade inget att gå in till trädgården men vid entrén fick man en liten plastbricka.

Runt palatset är det en hög stenmur som är byggd på så sätt att det ska klara av även kraftiga jordbävningar.

Fanns en hel del fint att titta på här inne, se bara på de vackert skulpterade lyktstolparna.

 Mjukt formade häckar.

Snygga tak.

Även nu när det inte var så mycket blommor så var det en lugn och fin oas att vandra runt i, extra trevligt var att det slutade regna också, värmen kunde man inte klaga på heller den låg runt 25-27 grader. Japanska trädgårdar är byggda med naturens egna material, mycket sten, trä och bambu.

Japaner är kända för att fotografera mycket, här var det inget undantag.

I dammen simmade det stora fiskar.

Näckrosor fanns det även i dammen, den här brukar slå ut vid tvåtiden, vi var där strax före lunchtid och den har redan börjat öppna sig lite.

 En fin trädgård var det i alla fall och väl värd ett besök.

Du kanske träffar på en vit häger på ditt besök vid östra trädgården.

Jag smög mig lite närmare hägern...

...då flög den sin kos, bort mellan höghusen.

och vi åkte iväg för att äta lunch.