Över Nepal och Mount Everest.

Vi blev inte hängandes kvar i luften på resan från Bhutan men eftersom vi hade så fint och klart väder på återresan blev det en hel del bilder där uppifrån ner på Himalaya. Strax efter drinken och maten så meddelar piloten att om vi nu tittar ut på höger sida så kan vi se Mount Everest. Jag spanar ner och där kan man även få en aning om hur höga dessa berg verkligen är för molnen hänger liksom mitt på dem.

Där borta har vi giganten och den klassiska snöröken liggen som en strut ut från bergstoppen.

Då när vi flög där över var det lugnt och en hel del bestigare var nog där nere vid baslägret och kanske också en bit upp för att acklimatisera sig inför sina toppförsök. Sedan kom katastrofen med jordbävningen och lavinerna, där så många omkom och skadades. Undrar om berget blivit något högre nu.

Så var det dags för ett besök i Delhi igen.

En kortvisit den här gången.

Eftersom det hade varit ett haveri av något slag på Kathmandus flygplats före vår avresa till Indien så blev det ändringar i vår resa. De besök vi skulle gjort i Indien efter Bhutan blev lagda till före avresa till Bhutan, därför hade vi nu bara en övernattning här.

Har märkt att det blivit vanligare och vanligare på de olika flygplatser jag besöker med buss vid landning.

Det blev lite  strul när jag skulle in genom passkontrollen, passpolisen ansåg att jag redan hade utnyttjat mitt dubbla visa trots att det klart och tydligt framgick av stämplarna att jag bara varit där en gång. Efter en hel del dividerande så gav han med sig och släppte in mig. Undrar om jag fått sitta kvar på flygplatsen och vänta in de andra om han inte hade gått att övertyga om att han hade fel. Han var inte värd någon blomma, men det var tydligen vi i gruppen, för nu när vi kom ut till vår buss så blev vi blomstersmyckade.

Det första vi ser på vägen in till stan är en stor soptipp bredvid flygplatsen där en familj håller på och letar igenom soporna. Även några barn är där; det är så jobbigt att se när barn far illa.

Gissar på att det är ett nytt flygledartorn som byggs här.

På motorvägen in till Delhi blir det plötsligt stopp i trafiken.

Vår chaufför går ut och skyndar över den starkt trafikerade vägen. Han måste in i det lilla huset till höger för att visa upp sina papper.

Förr hade de vägtull på den här vägen, men det stoppade upp trafiken så fullständigt så den skrotades. Var kanske bra, men det de nu har med kontrollpunkt på andra sidan om sex trafikerade filer verkar något farligt och omständligt.

Han tar sig helskinnad tillbaka och vi anländer till hotellet och beger oss ut på stan.

I parken här finns det djur. Lite ovanligt att se grisar gå omkring där och böka. Grisarna måste vara släkt med vidsvinen för det är håriga och några har även något som liknar betar.

Träffar på en gulligt rosa Tuk-tuk.

Alla andra är grön/röda.

I det här området vimlar det av små barn som tigger.

De är inte lika försynta som barnen i Bhutan, utan är mycket påflugna. Antar att de ser turister som lättfångat byte. En beklämmande och jobbig syn; de har ett liv som de delar med många barn i Indien.

Jag har ingen HD och området vi hamnat i är inte så gästvänligt så vi återvänder till hotellet.

Nästa morgon är det tidig hemresa, utanför fönstret ligger dimman tät.

Vår rumsgranne utanför fönstret plirar lite yrvaket då vi drar undan gardinerna. Den verkar bo på vår fönsterkarm.

Det var inga problem att komma ut genom passkontroll och ingen försökte hålla mig kvar heller, trots problemet med att komma in i  Indien dagen innan.

Vi flyger med Finnair och det var en trevlig bekantskap, kul att de har både glas och servetter med finsk design. Så snygg så det lockar till att unna sig en drink

Äter lite och sover en stund.

När vi vaknar är vi över Ryssland och det är snöigt.

Sedan tar det inte så lång tid innan vi mellanlandar i Finland...

...och kommer hem och laddar för nya äventyr.

Allt har ett slut...

...även en resa i Bhutan tar tyvärr slut.

Vår sista natt i Bhutan bor vi i så här små charmiga stugor.

När vi tittar ut så ser vi åter igen vilken tur vi hade dagen innan för det har snöat under natten. Bergen är vackert vitpudrade med nysnö. Hade vår dag varit i dag för besök vid Tigernästet så hade det blivit en besvärlig och även lite farlig vandring och ritt. Att gå på den stigen i blöta och snömodd kan inte vara kul och rent utav farligt. Men vi har bara några timmar kvar här i detta vackra och speciella land, vi ska resa tillbaka till Indien.

 Bussarna packas och sedan bär det iväg till flygfältet.

På väg till flygfältet blir det lite oroligt en stund för plötsligt är vägen helt blockerad av en stor cementblandare.

Men i Bhutan är inget omöjligt, hela byn verkar plötsligt dyka upp för att hjälpa till med att flytta på kolossen. När det byggs i en by så är det brukligt att alla hjälps åt så det är nog ingen ovanlighet att alla hjälper till.

 På några minuter är vägen farbar igen.

Vi vinkar farväl till den lilla byn...

...och fortsätter mot flygfältet.

Incheckningen på flygplatsen går utan problem även om ordningen är lite omvänd än den vi är vana vid från andra flygplatser. Bagaget röntgas innan du kommer in i själva flygplanshallen. Sedan flyter det på som vid andra platser.

Efter incheckning är det passkontroll men sedan blir det lite annorlunda, för att komma till loungen så får man vända tillbaka igen och när det sedan är dags att gå till planet så är det bara en person som kollar om man har varit vid passkontrollen.

 Jag kikar ner på plattan och där står vårt plan och väntar.

En sista blick ut mot bergen som nu är snöpudrade.

Så är det dags för oss att lyfta.

Vi taxar ut och jag ser att uppe vid utsiktsplatsen över flygplatsen så står det några bussar som vill se planen lyfta.

Även när flygplanen ska lämna flygplatsen så är de tvungna att passa in flygrutten efter bergen så det svänger en hel del när vi ger oss iväg.

Vi följer dalen ut...

..tills vi kommer upp till marschhöjd.

Stråk av snö täcker bergen ner mot dalen.

Även på platser nere i dalen har det kommit snö under natten.

Jag är fascinerad av dessa vägbyggen, hur vägarna slingrar fram utefter bergssidor och över bergskrön.

Här uppifrån kan man verkligen se hur oländig terrängen är och att det ändå har lyckats bygga vägar.

Under oss har vi nu hela Himalayamassivet. Berg så långt ögat når.

Även här uppe på bergskrönen slingrar det sig vägar fram.

Det finns så mycket vackert under oss så det är svårt att slita sig från den utsikten och ägna sig åt något så trivialt som mat.

Fast en GT kan man väl unna sig.

Matmarknad i Thimphu.

Vi går tvärs över gatan från marknaden och hamnar på matmarknaden. Här är kommersen i full gång.

Här säljs det mat i två våningar.

Folk strosar runt och verkar söka upp sina favoritförsäljare.

En storsäljare är chili.

Man kan sitta och handla också.

Som sagt, chili är det som det går åt mest utav bland grönsakerna.

 Här säljs grönsaker som är helt okända för mig.

Å så lite mer chili.

Barnen får hänga med på inköpsrundan.

I en hörna sitter en  söt liten tant, jag frågar om jag får ta en bild, hon nickar medgivande och efteråt så skyndar hon sig upp för att få se bilden i displayen. Ibland önskar jag att jag hade en liten skrivare med mig så jag kunde dela med mig av bilderna.

I en paviljong vid sidan om den stora byggnaden säljs det ris.

Ris går det åt i stora mängder och köps säckvis. Ser tungt ut det som tanterna bär iväg.

Rosa ris lär vara hälsosammare än det vita riset och gott var det dessutom.

Efter marknadsbesöket är det dags för oss att bege oss till vårt hotell.

Vi bjuds på the, kaffe och kakor i väntan på rumsnycklarna.

Vårt hotell ligger inte mitt i stan utan lite högre upp med utsikt över staden.  Lite synd för det är lång väg att gå om man vill gå ner och kolla in kvällslivet i stan, men å andra sidan så har vi varit i farten sedan klockan 03.00 och alla är säkert lite trötta och somnar in ovaggade efter middagen.

Det finns ännu inte så många hotell i Thimphu så man får ta det som är ledigt för stunden.  Television och Internet är ganska så nytt här, det kom först 1999. Ändå har vi en stor fin platt-TV på vårt rum, vi har till och med två eftersom vi fått ett stort rum med både kök och vardagsrum och här har vi även internet på rummen. Det hade de inte ens på hotellet i Indien. Mobiltelefon kom för bara några år sedan men ute på stan så ser det ut som det blivit nästan lika vanligt som hemma i Sverige. Vi ser härifrån att det är en skogsbrand lite längre bort.

Hoppas inte att den ställer till något problem för vår fortsatta resa i morgon.

Nere på gården ligger det hundar och vilar, de tar säkert igen sig för att orka skälla hela natten sedan.

Jag kikar in till närmaste grannen men de verkar inte vara hemma.

Folk och fä.

Det finns en hel del att fotografera när man är på en så kallad sevärdhet. Vid Röda fortet var det även många människor som fastnade på bild.

En paus i skydd för regnet.

Upplyftande.

Två vackra damer som gärna ville vara med på bild.

Hittar man en västerlänning som villigt ställer upp på bild då gäller det att samla hela barnaskaran.

 En liten paus i traskande vid sevärdheten.

Vackra kläder.

Ska vi ta en selfie.

Ännu en selfie, fast nu med pinne.

Lite turister.

Rejält vimmel.

Lyssna nu på fröken när hon berättar om Röda fortet! Det blir skrivning på det på måndag.

Till slut lite fä. Mitt i gatan på en refug stod den här stora geten. Helt naturligt tydligen, för ingen mer än vi turister verkade bry sig.

Lite godsaker hittade den i trädet.

Gurudwara Bangla Sahib och färgglatt folkliv.

Gurudwara Bangla Sahib är en sikhisk helgedom. Det var ursprungligen ett palats för en indisk härskare under 1600-talet. Sikhernas åttonde guru Sri Har Kishan har en gång bott där som gäst och därför vallfärdar sikherna dit. Även en hel del andra turister kommer dit för att se på prakten.

För att gå in i palatset så måste man ta av sig skorna och även knyta huvudduk på huvudet.

Det är lite knepigt för min fötter att gå omkring utan skor så jag stannar utanför och tittar på folklivet och njuter av alla färger och människor där. Man fick dessutom inte fotografera där inne så då var det roligare ute i solen.

Det finns mycket att se på även här. Reparationer pågår.

När jag ska ta en bild genom portalen så träffar jag på dessa herrar, som jag tror är typiska indiska herrar. De vill att jag ska ta en bild på dem framför palatset med deras mobiltelefon. De undrar varifrån jag kommer och berättar samtidigt att de kommer ifrån USA.

Förmodar att det här är förhållningsregler för området. Märket i överkant är i alla fall Khanda som är en symbol för sikhismen.

De manliga sikherna klipper inte sitt hår eller skägg och de sätter upp håret i en turban. Pojkarna blir så söta med sin lilla klut och bulle uppe på huvudet.

Folklivet här är färgsprakande och vackert.

Vet inte om det här var heliga män eller vakter men de strosade också omkring på området och kom med glada tillrop emellanåt.

Jag strosar vidare.

Gott om tillfällen att göra av med pengar finns det vid varje sevärdhet och det här stället var inget undantag.

Inte behövde man gå hungrig heller.