Den andra bron - Brig O 'Balgownie.

Eftersom Aberdeen ligger mellan två floder och eftersom vi gick till den gamla bron över floden Dee så vill jag också gå och se den gamla bron som går över floden Don. Promenaden dit är längre och går mer genom grå stadsbebyggelse. Men det finns en del växtlighet även i den grå delen av staden, fast då får man höja blicken.

Dessutom kan man träffa på lite vilda djur.

Det är söndag och vi ser att alla kyrkor inte är övergivna, till en del så strömmar det folk.

Ser en lite ovanligare varningsskylt.

Undrar om de varnar för att de äldre är lite våldsamma här eller kan det vara långsamma.

Efter ett tag kommer vi fram till floden Don. Då vet vi inte om det, men det är till byggnaden som syns efter flodkröken som vi ska.

Vi kommer till en lummig gångväg som följer floden.

Vi går och går...

...och går.

Några ska ut och paddla kanot och vi börjar skymta målet för vår promenad.

Där har vi den, Brig O 'Balgownie. Den här bron har betydligt äldre anor än den gamla bron över Dee, Brig O 'Balgownie har anor från 1300-talet och den är en av de äldsta i Storbritannien. Den var byggd och klar vid tiden för skotska frihetskriget, men med åren så blev den illa åtgången och 1605 var det dags för en omfattande renovering. Bron är konstruerad av granit och sandsten och valvet är i gotisk stil.

Här ser vi också den nya bron. Går man ner på den här gräsplätten så skulle det bli en mycket bättre bild på bron, men det är nog många turister som kommit på det för ägaren har satt upp avspärrningar och även skyltar om att det är privat mark.

Vi är framme vid de husen som vi skymtade från nya bron.

Klart vi måste gå över bron också.

Stilla flyter Don. Här brukar det finnas sälar, men hur vi än spanar så syns det inte till någon.

Bron från andra hållet.

Vi går tillbaka genom den lilla fina byn som ligger vid bron och önskar att det skulle kunna gå att se hur här såg ut på 1300-talet.

Vår promenad fortsätter.

Staden mellan Dee och Don.

Aberdeen ligger mellan två floder och dessa floder har varit med och gett namn till staden. Aber ska betyda "mellan vatten" och dee är ju lätt att förstå eftersom ena floden heter Dee och sedan kommer det sista n ifrån floden Don. Alltså Staden mellan Dee och Don.

Eftersom floderna funnits där länge så finns det också några gamla broar, vet inte varför jag gillar broar, men så är det och är det gamla broar så tycker jag de är intressantare. Klart jag måste dit för att titta. Vi börjar med att gå till den äldsta bron över floden Dee. För att komma dit så går vi igenom en liten fin park. Union Terrace Gardens.

Där ovanför står sir William Wallace staty, en skotsk nationalhjälte som jag inte får glömma att nämna nu när vi är i Skottland. Ni som sett Braveheart vet vem han var och vilket öde han gick till mötes.

Men den här lilla parken var en fin liten oas i stadsvimlet och allt det grå. Många sökte sig hit för en avkopplande stund.

Som den här "Grandpa" med sitt lilla barnbarn.

Men vi stannade inte i parken, utan traskade vidare mot bron.

Wellington Suspension Bridge är från 1830-talet.

Den är även känd under namnet kedjebron eller Craiglug Bridge. Innan bron byggdes fanns här en färja.

Vi går över floden Dee.

Bron stängdes för biltrafik 1984.

Den nyare bron på Wellington Road är inte så ful den heller.

Tar en sista titt ut över floden Dee innan vi återvänder in till stan.

Eldflugor

Först ska vi äta middag vid floden, sedan ska vi åka båt i mörkret och se på eldflugorna.

Färskare än så här  kan det knappast bli, då fiskarna kommer med sina båtar och levererar direkt till restaurangerna.

Vi får en utsökt middag och jag som älskar chilikrabba är lycklig och mätt efteråt. Medans jag väntar på att mörkret ska falla lite mer så passar jag på att mata fiskarna i vattnet bredvid vårt bord med lite överblivna smulor.

Dags för en båttur i mörkret, vi ska åka i små flata och i mina ögon lite rangliga båtar. Skyltar upplyser oss om att det är förbjudet att fånga eldflugorna och det är dryga böter. Vår guide säger att om eldflugorna fångar oss så betalas summan ut i belöning istället. Problemet är bara att man måste visa upp den på kontoret och om man kommer med en eldfluga dit så kan man ju inte bevisa att man inte fångat den och får böta.

Hur som helst, jag har inte för avsikt att fånga några flugor, bara se dom och även försöka fota dem.

Det är mörkt, nästan helt kolsvart och vi flyter sakta fram i vår eka. Vi behöver inte ro, för vi bakom oss står vår förare och vickar fram båten lite lugnt. Rofyllt är nog ordet som kan beskriva stämningen.

Eldflugorna är egentligen en slags skalbaggar och detta område hyser nämligen Malaysias största koloni av eldflugor (fireflies). Det kan finnas uppåt tusen lysande eldflugor i en del träd och på en sträcka av ungefär 13 kilometer längs floden. Det är inte så lätt att få någon bild på skådespelet eftersom det är så mörkt, men jag tar några som minnesbilder ändå.

Träden lyser som julgranar av dessa mycket små men ljusstarka flugor.

Det var en sån totalupplevelse, fullt av små glimmande varelser på båda sidor av floden. Hade de inte rört sig hade jag trott att det var fullt av små julgransljus i träden.

Några sätter sig på vår båt också.

Plötsligt knackar vår roddare mig på axeln och lägger en eldfluga i min hand. Han kanske inte vet om att man inte får fånga dem, ;) Den kryper runt där och lyser, det kittlas lite och den verkar trivas med mitt sällskap.Hoppas det går att se något av dessa bilder, Har men en mörkt ställd skärm så kan det vara svårt. Märker att det är stor skillnad på mina datorer. På bilden ovanför så försöker jag ta en bil på min egen hand med en eldfluga på. Syns lite mer vid förstoring.

Hur det än är vid fotografering, så är det speciellt att se hur träd och buskar glimmar.

Vill man se hur de blinkar så har jag en liten filmsnutt här.

För oss är det dags att återvända.

På väg tillbaka till bilen, ser jag något som rör sig framför mina fötter och samtidigt hoppar vår chaufför till och drar undan mig. Det var en kobra som korsade vår väg. Synd att jag inte fick stanna och fota den. Den ÄR för farlig sa guiden, med rysning på rösten.

Tai O - den lilla fiskebyn.

Den här lilla fiskebyn Tai O, går också under namnet "Hongkongs Venedig" inte så svårt att förstå när man kommer dit och ser de små hyddliknande husen som står på pålar längs Pärlflodens delta.

Förr var det bara fiske och saltproduktion som gällde här. Många fortsätter även nu att fiska och det ser man resultat av då man går i de trånga gränderna. Inte en enda butik som sålde kött, men mängder av fisk.

Mycket torkad fisk.

Färsk bläckfisk...

...och torkad bläckfisk.

Om jag inte missuppfattade det, så är det här torkade fiskgälar.

Det är kul att gå i gränderna och titta på allt som ligger framme till försäljning, men ändå är det nog husen på pålar som lockar till ett besök i Tai O.

På den här restaurangen åt vi inte.

Däremot så testade vi de här våffelliknande sakerna som gräddades över öppen eld.

En liten fläkt kyler ner bakverket, 15 HKD och mums så goda de var.

Vi tar våra "våfflor" och fortsätter in bland hus och gränder.

Sun Ki Bridge. Den byggdes 1979 av innevånarna i byn, före det var man tvungen att med båt staka sig över floden.

Städning av båten.

Lite detaljer.

Dags att dra sig tillbaka och vi går sakta tillbaka mot vår buss, samtidigt som vi även kollar in det lokala utbudet.

Perfekt tid för att återvända till Hongkong var det också, för just då skulle en buss gå och det började regna.

Vi hade verkligen varit ute på landet.

Lite mer disigt nu, så en tur upp med linbanan till buddhastatyn känns inte lockande utan vi går direkt till tunnelbanan och åker tillbaka.

Det är inte förbjudet att förstora bilderna. De blir bättre då.

________________________________________________

Åter till floden.

Vi drar oss ner till den stora floden igen.

I dag är vattennivån högre och det flyter omkring en hel del växter i vattnet.

Den här gången åker vi med en större båt.

Finns en guide ombord som berättar vad det är som vi åker förbi.

Ett träd med hattar.

Det här är den supermoderna och nya Yodpiman River Walk.

Det här fallfärdiga huset säger han inget om.

Inte heller de moderna husen. Det här var lite kul med sina olikfärgade pelare.

Dubbelt upp.

Vid bron Rama VIII-bron vänder vår båt.

Vi bestämmer oss att hoppa av i närheten av det kungliga palatset. Har hört att det är där den liggande Buddhan finns.

Här märks det tydligt att det är mycket vatten i floden, det skvalpar upp över kajen och ända ut till trottoaren.

Rejält blött där vi kliver av.

Vattnet plaskar in mellan planken så man får passa sig för att inte bli blöt om fötterna.

Nu ska vi leta efter Wat Phra Chetuphon Vimolmangklararm Rajwaramahaviharn eller Den liggande Buddhans tempel, som vi turister föredrar att kalla det.

under strecket_________________________________________