Vardø

Vår första hamn på Hurtigrutenresan är Vardø och trots att det hänger svarta men dekorativa regnmoln över staden så skuttar vi glada i hågen ut för att kolla in Norges östligaste stad. Först styr vi kosan mot Vardøhus fästning, den är Norges östligaste fästning, inte så konstigt eftersom plasten är den östligaste i Norge. Men fästningen är också världens nordligaste.

Kung Håkon Magnusson lät bygga den omkring 1300, men de åttakantade fästningsvallarna byggdes mellan 1734 och 1738.

Fästningen ligger nu under den norska marinen, som har en symbolisk närvaro där, med en salutkanon som används på den norska nationaldagen samt den dag som solen åter kan skönjas efter vintersolståndet. Solens återkomst firas då med den salut i två omgångar och barnen får skollov resten av dagen.

Haakon VII står staty här, varför vet jag inte.

Man får gå in och titta, men trots att vi har ganska gott om tid i land här i Vardø så går vi inte in utan vill hinna med att utforska platsen lite mer.

Den lilla kyrkan som vi ser härifrån ser lockande ut.

Flaggan på fästningen hissas varje dag.

och jag ser att vaktposten är på plats i sin kur.

Vi lämnar fortet och letar oss vidare. Ser en gammal trotjänare.

En konstig manick som jag antar är någon slags fyr med solceller.

Kommer fram till den lilla kyrkan, som egentligen är ett kapell som byggdes när det blev platsbrist på den gamla kyrkogården. Men nu har vi hittat något annat som drar till sig vårt intresse.

Molnen och solen skapar ett helt otroligt ljus, men det är ändå något annat som eggar vår nyfikenhet.

Nej, det var inte fåren som lockade hit oss, men klart att de vill vara med på en gruppbild.

Det som lockade oss ner mot stranden här var den här byggnaden.

Det är Steilneset minnested, ett minnesmärke som är  ägnat 1600-talets häxprocesser i Finnmark. Det är även utsett till ett Världsarv.

Det är utformat av skulptören Louise Bourgeois  och arkitekten Peter Zumthor. Minnesmärket består av två byggnader. Den ena, öppna byggnaden av Peter Zumthor är en 170 meter lång struktur i trä, uppförd av prefabricerade träramar som monterats på plats för att skapa 60 bås i en lång linje. I byggnaden finns en upphängd byggnadstruktur, inuti vilken finns en 100 meter lång och 1,5 meter bred timrad promenadväg. Längs med denna 91 slumpvis utplacerade små fönster, vilka representerar var och en av de avrättade, med individuella texter som baserats på originaldokument. Genom varje fönster kan man se en glödlampa, vilka avser att associera till lamporna i de historiskt gardinlösa fönstren i husen i trakten.

Vid varje fönster finns en skylt som berättar om de enskilda personerna som avrättats.

Att fönstren i områden numera inte är gardinlösa kan vi se, men en del hus här ser en aning väderbitna ut. Det här huset ligger på Nordkappgaten.

Men de flesta husen är väl underhållna.

Jo, jag sa de flesta.

Vardø kirke har en lite speciell byggnadsstil,  vi hann inte in denna gången heller men vår dotter var in och berättade att kyrkan byggdes 1958 eftersom den gamla kyrkan brann ner 1944 under kriget. 

Dags att dra sig tillbaka till vårt fartyg och på väg dit ser vi att även nu huserar det måsar på husen nere vid stranden.

Kan väl inte tro att det är häckningssäsong så här i slutet på augusti, men kan det vara en årsunge som ligger där i boet?

 Även här i Vardø hittar jag lite väggmålningar.

En pinne som visar lite historia om platsen.

Men nu är det dags att gå ombord.

Och resa vidare.

I dag ska vi vara Hurtiga.

Orsaken till att nästan hela klanen Cortés åkt till Kirkenes var att vi sedan skulle vidare med Hurtigruten och göra en födelsedagsresa tillsammans, för att fira min man som fyllde jämna år. Så efter frukost och en morgonpromenad tog vi våra väskor och traskade iväg till fartyget.

Vi hade upptäckt att det fanns en snitslad bana från torget och till fartyget. Vi lämnar hotellet och drar iväg med våra väskor.

Det är inte svårt att hitta för den snitslade banan var färgglada plastbaljor med blommor som någon fyndig person ställt ut och de visade hela vägen från vårt hotell till målet för dagen.

Det hade regnat innan vi kom till Kirkenes och ibland var det lite väl blött att följa den utmärkta vägen. 

Men man kan ju runda vattenpölarna och komma fram torrskodd.

Nu var vi väl inte så där ovanligt hurtiga, för promenaden tog bara en kvart, men målet för promenaden syns där framme.

Vi ska ut på en Hurtigrutenresa med Finnmarken.

Vi bordar fartyget...

...och får vår hytt.

Tar en sväng runt på fartyget för att kolla in hur där ser ut.

Vi lägger ut.

När vi checkade in så fick vi frågan om vi ville uppgradera hytten och först så tyckte vi väl att det var lite onödigt men när det gick att pruta rejält så slog vi till och fick bo lite lyxigare och eftersom resan var med barn och barnbarn för att fira min man som fyllde jämna år så var det fint att kunna samlas där.

Men nu börjar vi närma oss Vardö som är Norges östligaste stad. 

Lite regnmoln hänger över oss, men än så länge är det uppehållsväder.

Ser att det finns en fyr på den här ön.

Det är Vardö fyr som lyser 23 nautiska mil, den var bemannad från 1896 till 1991 då den automatiserades.

Det är kul att stå ute på däck eller på vår balkong och se hur vi närmar oss hamnen.

Ser att det grå huset som redan var förfallet när vi var här för sex år sedan har blivit mer changerat. Nu har det inget tak längre.

Snart dags att gå iland, men tar några till bilder på väg in.

Nu ska vi iland och utforska stan.

Kirkenes

Var i Kirkenes för sex år sedan, men den gången hade jag bara några timmar på mig för att gå runt och bilda mig en uppfattning av staden. Den här gången har jag ungefär ett dygn och hinner gå runt lite mer. Förra gången var det maj och vår, finns ett blogginlägg om det här. Nu är det höst och augusti, men bortsett från snön så ser det sig ganska lika ut. Lite förändringar men inte så många.

Vi börjar i alla fall med att gå och äta. Hittar ett ställe med en maffig väggmålning. Även matpriserna håller en maffigt hög nivå här i Norge.

Mätta och belåtna går vi ut för att inspektera stan och se om vi känner igen oss. Hittar huset som är byggt på en bunker från krigstiden, ser sig likt ut förutom att det växer mer nu än i maj.

Torget ser sig ganska likt ut, fast nu har ryska försäljare tagit över det. Biblioteket har fortfarande rysk text.

Det märks att vi är ganska nära ryska gränsen för det ryska inslaget syns lite här och där.

Förra gången vi var här så låg det många rostiga och nästan skrotfärdiga ryska fiskebåtar här, nu finns det också en del ryska fiskebåtar, men inte så många och alla ser ut att ha fått en rejäl ansiktslyftning. De ligger inhägnade, men jag får löfte att gå in och fotografera.

Burarna för att fiska kungskrabba med är väldigt stora.

Det är ganska stor skillnad på ebb och flod. På kvällspromenaden ligger båtarna och vilar på botten och har lite svårt att ta sig ut till havs.

På morgonpromenaden ser det lite annorlunda ut.

Ser ut som det är samma båt som ligger här nu som det var för sex år sedan.

På promenaden kommer vi till bryggan som ingen verkar bry sig om, den ser inte ut att fått någon ansiktslyftning sedan vårt senaste besök här.

Ser lite naggad ut i kanten.

Det lagade hörnet ser lite annorlunda ut, men ganska trasigt ändå.

Kollapsen är nära på vissa ställen.

Den lilla figuren som liknar en liten gris utan knorr på svansen finns kvar.

  Den har dessutom en liten kompis som med knorr.

Vi går vidare och ser att gruvan verkar lite övergiven. Träffar på en person som berättar att den lades ner förra året.

 Förstår då varför de stora fordonen och maskinerna som används i gruvan, står uppställda och verkar förfalla.

Varvet och torrdockan är fortfarande i drift.

Det enda rostiga ryska fartyg som vi hittade nu ligger och väntar på sin tur att komma in för renovering.

Här får man inte tippa snö.

Men hittar fina speglingar i vattnet.

Fast då vi var där nere vid den rostiga båten så kom det en person som sa att där fick vi inte vara och inte fotografera, så vi gick därifrån men bilderna var ju redan tagna och ingen bad mig att radera.

Sista kvällen i Molde.

Vår sista kväll i Molde var det lite dimmigt och disigt, men färgorna gick sin rutt fram och åter mellan Molde och Vestnes ändå.                                

Fjällen i horisonten var stundvis lite svåra att skönja.

Ett kryssningsfartyg seglar förbi utan att svänga in till lilla Molde.

Långt där borta i diset ser det nästan ut som ett spökskepp.

En kanotist kommer paddlande och borta vid horisonten börjar vi skymta Hurtigruten.

Paddlaren har bra fart och håller undan för det stora fartyget. Kul att se vilket fartyg det är som kommer i kväll.

Hon kommer närmare och jag ser att det är Nordlys, den åkte jag Hurtigruten med 2010. Kul att återse henne.

Vi gör som norrmännen, går ner till kajen och möter upp fartyget.

Förtöjningarna kastas iland.   

De här killarna vet hur man angör en brygga.

Nordlys ligger inte vid kaj så länge och i kväll är det bara ett fartyg av Hurtigrutbåtarna som kommer för Lofoten är fortfarande på utflykt till Danmark.

Flera stora kryssningsfartyg har vägarna förbi den här kvällen.

Det är bara en av dem som angör kaj i Molde.

Nu lovar jag att det blir inte fler Hurtigrutfartyg från den här resan, men det var lite kul att få se så pass många som vi gjorde.

Molde och Hurtigruten...igen.

Om Molde finns det inte så mycket att säga mer än att de har ett ganska pampigt kulturhus som heter "Plassen". En bred och pampig trappa har det huset.

Trappen fortsätter ända upp på taket av kulturhuset.

Där uppe har man en fin överblick av den lilla staden Molde.

Domkyrkan har ett lite speciellt klocktorn, den här kyrkan byggdes 1957 eftersom den gamla kyrkan bombades och förstördes under andra världskriget.

Något som verkar vara mycket populärt i Norge är Pizza, fast jag tror att där kan man dessutom äta de dyraste pizzorna.

Fast den mest spektakulära byggnaden i Molde är nog hotellet Seilet som är utformat som ett segel.

I kväll sitter vi där uppe på balkongen på tolfte våningen och väntar på att Hurtigruten ska komma.

Färjorna till Vestnes kommer och går med jämna mellanrum och nu kommer dessutom Hurtigruten.

Det är fint väder när sydgående Kong Harald kommer inseglandes.

En extra bild till Bo-Lennart. Förstora gärna bilderna för de blir bättre då.

När Kong Harald har tuffat ut igen så dröjer det inte länge innan det nordgående fartyget kommer.

Nu är det Midnatsol som kommer.

När sista färjan för kvällen lämnar Molde...

...är det bara fåglarna och vågskvalpet som hörs.

Kvällen sänker sig över Molde.