Väderleksrapporten sa regn.

Lite regn kom det, men inte var det mycket inte.

Molnen såg ganska hotfulla ut men, det var mest bara hot.

En liten skur och sedan sken solen igen.

Någon var glad för de droppar som kom och offrade sitt the och ett glas vatten till gudarna.

Och jag kunde titta på folklivet igen.

Efter regn kommer solsken och eftersom det var så få droppar behövs det mer vatten för att hålla staden grön.

En del har ganska små kontor.

Religionen har stor del i thailändarnas liv, blommorna är viktiga, bilförarna har den för att inte råka ut för olyckor, taxichaufförerna för att få många kunder.

En del träd är tydligen heliga och offerplatser.

Olika seder och bruk så det förvånade mig inte, men det som förvånade mig var att allt det här fick vara ifred.

Även allt detta som, också var något slags tempel, fick vara ifred. Ingen förstörelse.

Mycket arbete utförs för hand utan en massa maskiner.

Fortsätter att vandra runt och bara njuta folklivet.

Är det varmt behöver man lite rast och även fylla på med vätska.

Någon såg mig.

Några var upptagna.

Andra rusade förbi.

Det går bra att ha sin sömmerskeateljé ute på gatan också.

Här kan du få råd.

Kul hus.

under strecket_______________________

När helgen kommer så öppnar weekendmarknaden.

Den enorma helgmarknaden Chatuchak vill vi gärna se. Den marknaden är verkligen stor, ca 112 000 kvadratmeter, så det vi såg var bara en liten del. Vägen in kantades av en hel del försäljare.

Giftgröna läskflaskor.

Vi går in och tittar.

Eftersom vi hade hört att här kan bli rejält trångt och trängsel i kombination med värme är inte den optimalt trevliga upplevelsen, så vi startade tidigt och var där när de öppnade. Då var det ingen trängsel och lätt att gå runt och titta.

Det lär finnas både ett system på hur de olika varuutbuden är uppdelade och en karta över detta, men vi strosade runt lite planlöst och tittade på utbudet och på folk.

En del barn fanns det bland stånden, en del sysselsatte sig själva...

...andra hjälpte till i butiken.

Som sagt så var det stor variation på utbudet.

Många glada och trevliga människor träffade vi på där också.

Den här killen fick jag ingen ögonkontakt med. Han stod strax före ingången till marknaden, både då vi gick dit och när vi lämnade marknaden, och sjöng inne i sitt paraply. Om det var för akustiken eller om han var blyg, det vet jag inte, men jag tror inte han hade behövt skämmas för sin sång.

Brukar bli mest att gå runt och titta lite och se på folklivet på dessa marknader, men här blev det faktiskt ett inköp. Den här väskan kunde jag inte motstå.

under strecket_______________________________

Nattmarknad.

Dags att gå på nattmarknad, få se om vi hittar dit.

Man behöver inte gå hungrig så länge i den här staden. Inte ens på kvällen.

Vi går över en av stadens kanaler.

Och hittar fram till nattmarknaden. Eftersom det står på huset att det är nattmarknad så slank vi in och fann en näst intill tom byggnad. Träffade på några personer, men de sålde inget och trodde att vi var där för att leta reda på toaletten, så den vet jag nu var den finns.

Så vi gick ut igen och hittade marknaden. Vet inte om det var tänk att den skulle vara inne i huset och att det var så nytt så ingen flyttat in eller att lokalerna kanske var för dyra så gatan var bättre plats. Fast det såg inte så nytt ut där inne. Vem vet de kanske hade annat motiv, men marknaden var utefter en stor del av den gatan.

Träffade på en hel del glada människor. En kul sak i Bangkok var att jag fick aldrig ett nekande svar då jag frågade om jag fick ta en bild. Oftast en nick och ett leende.

Hittade en katt bland tidningarna.

Damen i ståndet bredvid såg att jag fotade katten och då ville hon att jag skulle ta en bild på hennes katt också....så det gjorde jag.

Vi fortsätter gatan fram där det vimlar av försäljare av olika slag.

Även om det ser ut så, så var det inte bara mat som såldes här, men hur kul är det att fota kläder.

Bra att ha barnen sysselsatta då mamma och pappa jobbar.

under strecket__________________________________________

-Vad gör du? Får man inte klia sig i fred!

Men du satt ju mitt i gatan. - Ja, är man gatuhund, så var ska man annars sitta?

Vid floden

Vi tänkte oss en liten flod och kanaltur med de berömda longtailbåtarna, har tidigare bara sett dem på bild men aldrig i verkligheten eller fått göra en provtur. Eftersom vi bor nära en skytrainstation så tar vi tåget till floden.

Där vid den stora knutpunkten för båtar och färjor har även försäljare och matställen växt fram, inte så konstigt för här rör det sig mycket folk.

Rörigt men gemytlig stämning är det. De gula vimplarna som man kan se vid så gott som alla stånd, vare sig de säljer mat eller prylar,  är ett bevis på att de har tillstånd att sälja.

Röda bord och pallar blir en fin färgklick.

Mera mat.

Majs är gott.

Enkla ställen där det både lagas mat och serveras mat.

Gula vimplar även här.

Disk och matlagning, men der var de rosa och röda pallarna som drog till sig min blick.

Inte bara mat som lockade köpare.

Färskvatten.

Grönsaker och frukt.

Här nere går färjorna över till andra sidan floden Fiume.

Floden används flitigt för transporter.

Moderna och höga hus.

Samsas med äldre hus.

Vår förare gör en gir och vi lämnar den stora floden...

..och vi svänger in på en av de små kanalerna.

Där ser det helt annorlunda ut och jag antar att det var ungefär så det såg ut här i Bangkok förr i tiden, innan alla höghus växte upp.

Intressant med hur de bodde och levde där, så det kommer i nästa inlägg.

under strecket_____________________________

Bron över floden Kwai.

Som sagt så kommer vi sjövägen till den berömda bron. 

Kanchanaburi gränsar till Myanmar (Burma, men Kanchanaburi är mest känd eller ökänd om man vill, för bron över floden Kwai. Bron över Kwai byggdes under andra världskriget mellan 1942 och 1943 av tusentals straffångar från de allierades sida. Den japanska armen ville ha bron för att transportera manskap och utrustning till den burmesiska fronten, där Japan krigade mot britterna. Hela järnvägssträckan mellan Burma och Thailand är 415 km lång och tusentals fångar dog under byggandet av bron (2 man per meter).

Som jag nämnde i förra inlägget så har det blivit lite förväxlingar angående floden och bron. Bron byggdes inte över den flod som västerlänningarna valt att kalla Kwai (Khwae). Järnvägen följer visserligen dalgången utmed floden Khwae Noi, men bron går faktiskt över floden Mae Klong. 

Förklaring är att floden Khwae Yai, som har sina källor i Tenasserim, flyter i provinsen Kanchanaburi samman med floden Khwae Noi. Efter detta sammanflöde var flodens namn Mae Klong. 

I och med att bron blev berömd och allt fler turister strömmade till för att se den fick thailändarna ett litet delikat problem. Det fanns ju ingen bro över floden Kwai (Khwae) utan bara en bro över Mae Klong! För att lösa problemet döpte man helt enkelt om en del av floden! Därför kallas en flera kilometer lång sträcka av Mae Klong istället för Khwae Yai. Det handlar om sträckan efter sammanflödet med Khwae Noi, inklusive den del där bron finns. 

Här liksom vid krigskyrkogården pyntas och dekoreras det för fullt.

Det fejas, målas och tvättar för i morgon ska kronprinsessan komma på besök.

Vi tar en promenad ut på bron.

En selfie är obligatoriskt, tycker en del.

Byter till fisheye och vandrar över till andra sidan.

Nu har jag dokumenterat bron åt båda hållen.

Floden som bytt namn.

Finns det turister så finns det försäljare, den här damen stod mitt på bron och säljer något ätbart, tror att det är musslor.

Här lagas det något gott.

Den här killen täljde och formade fram konstverk i tvål.

Fast jag undrar vem som näns tvätta sig i en sådan här vacker tvål.

Juicer av alla de slag finns det att köpa.

Här lagas det mat, det liknade vårt korvbröd men var nog något helt annat.

Förväntansfulla kunder.

Men nu hinner vi inte gå runt och titta på alla försäljare längre.

För nu kommer tåget.

-------------------------