Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Äntligen har han förstått.
Vi hade en ekorre som var ovanligt klipps och smart. Han hade födgeni och visste hur man öppnade lock för att förse sig av fågelmaten. Men under vintern måste det ha hänt något med honom för den ekorren finns inte kvar. Men vi har fått två nya och jag gissar att de är ättlingar till vår förra ekorre eftersom de också är lite gråa i pälsen som han var året runt. Jag fick tips av Lena Holm om att det finns speciella ekorrmatare och har fixat en sådan. Men vår nya ekorre verkade inte fatta vad det rörde sig om, inte ens när jag la en pinne under locket så förstod den hur man skulle göra......ända till härom dagen. Då jag kikade ut så såg jag att nu hade tioöringen trillat ner. Nu satt han vid den nya mataren och verkade undersöka hur det skulle gå till för att få tag på den frestande maten där inne.
Undrar vad det här är för något!
Jag tror jag tar och kikar in.
Mums här fanns det ju godsaker.
VA! Var det jag som skrämde iväg honom?
Nu blir det tyst från mig ett tag, så hoppas ingen har irriterat sig på att det kommit inlägg lite väl tätt från mig de senaste dagarna. Ville få Finlandsresan klar innan jag drar iväg på nya äventyr. Men mer om det senare.
Listig som en ekorre.
På min altan har jag en liten hink med solrosfrön, jag har sett att någon liten listig individ har lyckats lista ut hur man gör för att öppna locket och få sig ett skrovmål men var inte säker på vem det var, även om jag anade vem frötjuven var. I dag hörde jag lite oväsen från altanen och kikade ut och fick syn på en liten svans som stack upp ur hinken.
Mycket riktigt det var den lilla filuren som jag misstänkte. Jag ville se hur den bar sig åt för att komma in i hinken så jag knackade på fönstret och ut kikar en liten söt ekorre. Jag har sett den ofta här på tomten och den är gansk orädd och brukar hoppa runt på gräsmattan även om jag är ute men vågar sig inte upp på altanen då.
Med fönstret som skydd är den lite modigare.
Den får syn på mig innanför fönstret och tar det osäkra före att bli fångad i hinken och hoppar ur.
Hur är det får jag äta här eller?
Ekorren kollar in mig noga och verkar undra om det är fritt fram att ta sig ett skrovmål till.
Men hungern suger i magen och det var nog lite för gott för att ge upp så lätt, ekorren gör ett nytt försök trots att jag står kvar inanför altandörren. Nu får jag se hur den lyfter på locket.
Lite grynigt och oskarpt blev det eftersom det var ett fönster emellan mig och ekorren och jag är kanske inte så stadig på benen ännu utan mina kryckor. Men kul att se vem som var där och åt och hur den bär sig åt. Jag kunde ha dörren öppen men gick jag ut försvann den som ett rött streck så det blev bara bilder genom en fönsterruta och med min lilla G10.
Nu blommar det.
Tror inte att jag behöver göra någon nyplantering i krukorna i år. Naturen sköter sig själv.