ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga.

Det är lördagsmorgon och vi ska lämna Puno, vi är fyra stycken som valt att åka tåg istället för buss. Eftersom dagens etapp är på närmare elva timmar så då kan det var skönt att göra den med tåg.

Den här tågresan anses av många resemagasin att vara en av de vackraste i världen. "Breathtaking landscapes while riding in the lap of luxury" Så beskrivs resan av tågbolaget och jag är beredd att hålla med om det. Nyfikna och lite spända inför resan checkar vi in på Andean Explorer.

Vår tågkupé ser ju trevlig ut.

Innan vi ger oss av hinner vi utforska tåget lite, längst bak har vi observationsvagnen...

...och där finns även baren. Där kan man sitta och koppla av med en drink...

...och lite snacks. DE långa fröna som liknar majs är lupinfrön, man plockar den och så får de ligga i floden några veckor för att få bort det beska i dem, sedan torkas de till snacks.

Vi återvänder till våra platser och studerar dagens meny. Ser ut att bli en bra dag.

Nu är det dags för avfärd och vi säger farväl till Puno . Tåget går väldigt stadsnära genom Puno, inga bommar eller staket runt spåret.

En helt otrolig rutschkana mitt inne  i stan.

Ser också en lite speciell markering av rabatterna. Undrar varför de satt ihop tomflaskor som kant.

Vi tuffar förbi lite ödemark och kommer strax till nästa stad, där står en gammal trotjänare och vilar.

Även här åker vi väldigt nära folklivet.

Jag står längst bak i observationsvagnen och det känns som om jag är med i livet på gatan.

Folk vinkar och hejar då vi åker förbi.

Några springer efter tåget.

Vid en större korsning träffar vi på en hel del paradklädda barn, en musikkår hörs och det vinkas och ropas ¡Hola!

Fortsättning följer...

Tittikaka

Nu ska vi ut på en båttur på den berömda Tittikaka. Det är Sydamerikas största sjö och den ligger på gränsen mellan Peru och Bolivia. Ytan är 8 288 kvadratkilometer. Sjöns största längd är 192 kilometer och den har en bredd av 50 kilometer på mitten. Den ligger på en höjd av 3 812 meter över havet och är därmed världens högst belägna sjö med reguljär båttrafik.

Jag har sett en hel del olika stavningar på sjön, så nu när vi har en lokal guide med oss så passar jag på att fråga vilken stavning som är den rätta. Han berättar att det ska stavas Tittikaka. Titti betyder Puma och kaka är grå eller sten och klippa. Det ska uttalas med hårt k. Han säger med rysning i rösten att det inte ska stavas caca för det är det samma som poo (bajs) på engelska.

Jag visste innan att sjön är stor, men här ute så ser man hur otroligt stor den är.

Vi åker förbi öar med odlingterrasser och i bakgrunden ser vi Andernas snöklädda berg.

Vi har styrt färden till ön Taquile och går iland, där har vi en liten backe att ta oss upp för.

Vi stannar uppe på berget och får berättats lite historik av vår lokale guide. Det är nog bra för många behöver pusta och hämta andan efter att ha gått uppför backen. Den tunna luften har tagit rejält på krafterna för en hel del i gruppen, många har lite huvudvärk och lite andra höjdsjukesymtom.

Vi njuter av den vackra utsikten samtidigt som vi får lite kunskap om området.

Några små barn kommer tultandes. Först en liten tös med smala ben och bara fötter.

Sedan kommer hennes bror, klädd i den typiska röda och stickade mössan som ogifta män har på den här ön.

Han sätter plötsligt full fart...

...och kommer och sätter sig bredvid mig. Han kunde inte veta att jag har lite småsaker i fickan, men han får en virkad bil. Inga pengar säger guiden men en liten present får jag ge. Det finns inga bilar på ön, men han vet ändå hur man kör bil.Foto:Karin Bångman

Vår promenad fortsätter uppåt på ön. Vi går mellan odlingar av potatis, Quinoa, majs och grönsaker. Det odlas mycket potatis i Peru och vi får veta att det finns ca. 4.600 olika sorters potatis och av Quinoa finns det ca. 2.000 olika sorter, för att inte tal om alla olika majssorter, det lär finnas över 60 olika sorter.

Folk är på väg till fält och marknadsplatser.

Öns borgmästaren kommer och hälsar oss välkomna. Han berättar lite om livet på ön. De får all el från solpaneler och ungdomarna måste bo ihop i tre år innan de får gifta sig, fast får de barn så måste de gifta sig innan prövotiden gått ut. Inga skilsmässor förekommer. Deras samhälle bygger på gemenskap, kollektivism och Inka moral.  (Du skall icke stjäla, inte ljuga och inte vara lat).

Innan vi går till marknadsplatsen kastar jag ett öga på det mäktiga bergen borta i Bolivia. Solön ligger också åt det hållet, det är därifrån den första inkan kommer.

Vi ska nu ner till marknadsplatsen och få veta lite mer om ön och dess folk.

Colca Canyon till Puno 1.

Colcadalen var fantastiskt att få se och uppleva men där kan vi inte stanna hela resan vi måste vidare men innan vi lämnar så blev det många stopp efter vägen till Puno, som är nästa mål och övernattningsställe. Många stopp och många bilder förstås, ett urval kommer här. Varning många bilder blir det nu, men bara en liten bråkdel av alla som fotades.

Spanar man ner i dalen så är det lite "pirr i magen känsla". Svårt att få med höjdskillnader i bild, men nu vet vi att det är 3400 meter ner i ravinen.

Bron över Colca river ser bra liten ut här uppifrån.

Den ståtliga blomman till agaven. Den kan bli 7-10 meter hög och plantan dör efter blomning.

Vi passerar små byar med makalös utsikt.

Såg på ett ställe hur naturen skapat ett hjärta.

Vägen slingrar sig fram och där nere flyter floden Colca river.

Odlingsterasser, berg, stup i ett så fascinerande landskap.

Vi har stannat vid en utsiktsplats för att få beundra landskapet lite mer och inte bara från bussen som sakta tar sig fram på de lite knaggliga vägarna. Där är det några hundar som håller till och en av dem får syn något som han tycker ser ut som mat. Tyvärr så ligger det en bra bit ner mot stupet, men hunden ger sig inte utan tar sig dit. Vi där uppe glömmer bort utsikten och håller andan och hoppas på att hunden inte ska rasa ut för kanten.

Som tur är klarar den sig, men det såg väldigt vådligt ut.

Hunden kom upp igen och vi kunde fortsätta njuta av utsikten.

Det fanns inte mycket vatten här uppe men i ett dike var det blött och dit gick folk och hämtade vatten.

Solen står högt upp på himlen och i  dag har den dessutom en fin halo.

Ett stopp i en liten by.

Landskapet förändras undan för undan.

På platser där många turister stannar kan det se ut så här, många vill bygga sig ett eget litet minnesmärke över att de varit på plats.

Får, lamor och alpackor samsas om betet.

Fortsättning kommer snart... 

Vulkaner och folkdans.

Vi ska iväg och se på folkdans. Men vilka konstiga moln det är borta över bergen den här morgonen. Vi spanar nyfiket dit och undrar vad som är på gång.

Vi är kvar i Colcadalen.

Ravinen är djup men odlingsterasser och byar klättrar längs sluttningarna. Här odlas majs, korn och vete. Colca Canyon är väldens näst djupaste canyon, dubbelt så djup som Grand Canyon.

Vi kommer fram till byn Yanque där dansarna redan står dansklara.

Jag är lite imponerad över variationen på dansskor.

Men även om danserskorna är både duktiga och vackert klädda så är det naturens skådespel som drar ögonen till sig. Det är faktiskt helt ortolig att få se ett vulkanutbrott, hade aldrig trott att jag skulle få den möjligheten.

Vi får höra att vulkanen Sabancaya hade vaknat och börjat pysa lite grann den dag vi landade i Peru, men i dag så verkar den riktigt irriterad och det väller upp rök och aska. Sabancaya är 5.976 m.ö.h och senaste utbrottet var 1994.

Visst kan det vara lite kul med folkdans med en bolmande vulkan som bakgrund...

Men Sabancaya är ändå den som drar till sig de flestas blickar och den ökar dessutom i intensitet.

Inte ens kvinnorna med alpackor och stora rovfåglar lyckas locka tills sig så värst många som vill fotografera sig med dem.

Det bolmar och ryker, ett mäktigt skådespel som naturen bjuder på.

En sista bild innan vi åker vidare.