Tejp fungerar bra.

Vägarna här i Mongoliet går hårt åt bilarna, vi har lite problem med vår bil.

Men är man i ett land där det är långt mellan verkstäderna så får man vara uppfinningsrik. Fram med tejprullen...

Så är det fixat i ett kick...och den omplåstringen klarade sig för resten av vår resa. Fast det var lite kallt om fingrarna där med bara +5°C.

Går inte bakdörren att stänga, lätt fixat. Fast det där är inte vår bil.

En ovoo (stupa) byggd av pinnar.

Den hade vi behövt gå många varv runt för att få välsignelse av vår färd. För lite längre fram såg vägen ut så här.

Rena rama lervällingen. bilen där framme har just klarat sig igenom leran och väntar för att se hur det går för oss, ifall vi skulle behöva hjälp.

Vi körde om några personbilar på väg hit och jag undrar hur de ska kunna ta sig igenom den här geggan. För vi får kämpa rejält för att inte fasta och ändå har vi fyrhjulsdrift och en hög bil.

Det här är inte floden utan vägen.

Här ska vi över, undrar hur djup det är.

Bättre färdmedel i den här terrängen är nog häst.

Även om jag tvivlade och trodde att vi skulle bli tvungna att gå ut för att skjuta på, så kom vi igenom lervällingen till slut och kunde njuta av vacker natur.

Inget dramatiskt väder utan bara vackra landskap.

I skydd av berget ligger ett vinterviste.

Här är ju vägen riktigt bra.

Varning för slirig väg, som om det inte varit det tidigare. Eller så varnas det för att det kan gå blixtrande fort.

Det var inte bilkö där, utan flera som stannat för att beundra utsikten.

Om det inte vore för att där står en Ger, så skulle det här nästan kunna vara en svensk liten by.

                                                              föregående --- nästa

Vita sjön

Sjön Great White Lake som vi såg uppifrån vulkanen i förra inlägget är vi på väg till nu. men först ska vi ta oss uppför den här backen med alla dess möjligheter att välja väg. Min tro och förhoppning är att Amdraa ska ta någon av vägarna i mitten, men varför göra det lätt för sig om det går på något annat sätt tycks han tänka. Han tar vägen som går längt till vänster. Den är minst sönderkörd, men den lutar och den lutar rejält. Uppe vid träden sitter jag och klamrar mig fast i bilen och väntar på att vi ska välta, men som vanligt; Amdraa fixar biffen och vi kommer upp.

Före backen träffar vi på en av alla grottor som finns i området, den här är inte så stor. I alla fall inte vid öppningen, men barnen där tycker det är spännande.

När vi väl kommit uppför vår backe så får vi en fin utsikt över sjön, den är bländande blå sitt namn till trots. Som det mesta här i landet så finns det en legend även om den.

En gång tog en jätte en stor sten och slängde den bort. Stenen gjorde ett stort hål där den landade. När jätten såg sig omkring såg han en vit yta och han utropade: "Se en vit sjö!"

Den verkliga historien bakom bildandet av den här vackra sötvattensjön i Khangaibergen är inte så mycket annorlunda än legenden: Lava välde ut ur den närliggande Khorgovulkanen, lavan dämde upp en gammal flod och sjön bildades. Sjön förblir frusen en stor del av året - därmed den vita delen av namnet.

Sjön är 20 km lång, med en svepande strandlinje, den ligger på2060 meter över havet och vattnet sägs vara exceptionellt rent.

Nere vid sjön har folk byggt hundratals med små stupor av lavastenen.

En kärlekshälsning på en av de större stuporna.

Man få inte bada här och inte göra så mycket annat heller...

Då återstår väl bara att kasta macka.

Hittar en slända.

När vi stannar för att titta på den här bamsiga stenen som kallas "grandfather rock".

Får jag syn på en, även den bamsig, råtta....trodde jag då i alla fall.

Vi kommer farm till vår Camp, Maikhan Tolgoi Ger camp, som ligger vackert vid den Vita sjön.

Vi får Ger nummer fem, som är vår nionde Ger.

Och installerar oss, här har vi även fått ved och det kan behövas för det är kyligt vid sjön.

Solen värmer och jag går ut för en liten promenad, då upptäcker jag en sådan där "råtta" igen.

Den är på väg in i en Ger och jag tänker att det är nog bäst att stänga dörren...

...men upptäcker sedan att det är ju inga råttor utan söta jordekorrar och det vimlar av dem här.

Campen har tvättdag, vilket de förmodligen har varje dag. För det blir mycket tvätt.

Vår promenad tar vi upp på det lilla berget bakom vår camp.

Och får en fin utsikt. Det går att bada i sjön, men man får bara bada inom ett avgränsat område eftersom det för några år sedan var en badolycka här med dödlig utgång.

Kvällen avslutas med en vacker regnbåge.

Vi gör kväller.

                                                                föregående --- nästa

Mot Chuluut canyon

Den camp som vi har bott på i  natt var en av de trevligare, familjeägd och ägarinna påminner lite om min mormor.

När vi ska åka så är det den sedvanliga avskedsproceduren. Jakmjölk hälls på däcken, så nu är bilen välsignad och vi ska nog komma ordentligt fram till nästa ställe.

Vi blir ordentligt avvinkade och jakmjölken som kastas efter oss skvätter i luften.

Jakmjölken till trots så behöver vi tanka, här i Mongoliet gör man inte det själv. Alla bensinstationer är bemannade.

Skönt att se att de har rejäla brandsäkerhetredskap vid macken.

Inte så dramatiskt väder i dag, men grönt är det.

Mer och mer skog ser vi.

Men vägarna är sig lika, de vindlar iväg ut i det gröna.

Floderna har vatten.

Vi har kommit till Chuluut River Canyon, chuluut betyder stenig flod och den ser något stenig ut också . Den är  frusen från november till april. Kanjonen är  25 meter djup. Chuluutfloden är populär för forsränning och vid den här platsen där vi stannat brukar det även gås på lina över kanjonen.  Det sägs att man kan se fisk i floden från toppen av kanjonen fast då behöver man nog ha bra syn..

Fåren betar i lärkskogen.

En riktigt häftig husbil har också stannat här.

Vi ska nu in i Khorgo-Terkhiin Tsagaan Nuur National Parken , registrering och betalning av avgiften sker i byn strax före. Kan vara bra att veta innan man åker fram till bommen. Finns säkert information om det på skyltarna, om man kan mongoliska, vill säga.

Byn är inte så stor, men ett gästhus har de.

Vid bommen träffar vi på den här motorcyklisterna som har packningen i sidovagn,

Vi är på väg till vulkanen Khorgo som är en utslocknad vulkan. Den hade sitt sista utbrott för ungefär 8000 år sedan och var den sista aktiva vulkanen i Mongoliet.  

Dit upp ska vi.

Khorgo vulkankrater ligger på en höjd av 2965 möh. är 200 m bred och 100 m djup. Stigen ringlar iväg och vi passerar en del stupor på vägen upp. Dem ska man passera på vänster sida och gärna gå tre varv runt också.

Ibland är stigen upp lite svårforserad.

Men med ett stort mått av god vilja så tar man sig fram och uppåt ändå.

På en sträcka har det byggts trappor. Om jag tycker det är jobbigt att bara gå uppför här och endast har kameran att bära på, hur jobbigt var det då inte att kånka upp dessa stenplattor.

Ytterligare en stupa. Hoppas jag är förlåten för att jag inte gick tre varv runt den. Jag var tillräckligt trött ändå.

 Så där, nu syns målet och jag är nästan uppe.

Äntligen uppe och kan kika ner i hålet.

Det finns en knaglig stig som går runt kratern.

Men jag nöjer mig med att beundra utsikten.

Här uppe ser man ända bort till Great White Lake, vid den ska vi bo i natt. 

Vi går till slut ner igen och det var betydligt lättare. Där nere håller en del försäljare till och om man känner sig hågad så går det bra att köpa en vargskinnsjacka. Jag nöjer mig med att klappa den lite.

Dags att åka vidare.

                                                                          föregående --- nästa

Jakmjölkning och busväder.

Så var det dags jakmjölkning. Då vi är på väg dit så börjar det regna lite smått. 

Kalvarna är i ett eget litet bås.

En kalvlyfts ut och börjar dia. Samtidigt börjar det blåsa upp.

Dessutom började två tjurar att busa. Det ville jag förståss få med på bild.

De for runt i en väldig dans.

Supporten ansluter.

Det gick inte att urskilja vem han hejade på, men han gjorde sitt bästa med att egga de två busarna.

När de där dansade runt gick det väldigt vilt till och vi var tvungna att springa undan för att inte hamna mitt i bråket och bli nedtrampade.

Samtidigt som regnet ökar så börjar damerna mjölka.

Vinden och regnet ökar.

Syns inte så mycket på bilderna, men här regnar det mer eller mindre vertikalt och både jag och kameran är genomblöta.

Väntar på sin tur.

Damerna verkar ganska oberörda och mjölkar på.

Hon frågar om jag också vill prova att mjölka, men blötan gör att jag avstår.

Klappar en jak och gör mitt bästa med att hålla kamera och lins torra.

Dags att återvända till vår camp och få lite torra kläder.

Inte ens jakarna tycker det är roligt.

Vi ger upp utan att mjölka och på väg tillbaka träffar vi på några herdar som kommer med mera djur.

Mongolerna är sociala av sig och herdarna stannar för att få en pratstund.

Vill du att jag tar en bild?

- Ja gärna!

Herdarna bryr sig inte så mycket om vädret och regnet.

Efter pratstunden så rider de iväg med sina djur.

                                                                  föregående

Besök hos nomadfamiljen

Vi ska iväg och hälsa på en nomadfamilj och få vara med om när det är mjölkningsdags, solen skiner nu...

...men vädret ser lite oroande ut.

Mörka moln och där borta över bergen regnar det, vi får hoppas på att regnet stannar där.

Innan vi åker ska vi äta middag och nu får vi testa den traditionella rätten där man kokar fåret med stenar. Man stoppade glödande stenar i magen på fåret och knyter ihop vid halsen. Traditionellt  lägger man fåret eller geten  på elden för att få bort håren. När köttet är färdigkokt tar de ur stenarna och värmer händerna på dem. Hur de tillagade det här fåret såg jag inte, men stenarna var med vid serveringen. Jag lät dem ligga kvar eftersom jag inte frös om händerna. Stenarna ska också ha en medicinsk bruk, berättade Solongo, har man ont i magen så värmer de gott om de läggs på magen.

Efter middagen ger vi oss iväg, det har inte börjat regna men nog ser det lite oroande ut.

Fast åt det hållet vi ska så skiner solen och regnbågen inramar landskapet

Nomadfamiljens hem består av tre Ger

De välkomnar oss in.

Fint porträtt på familjen, fast det har nog några år på nacken för barnen där på bilden är nu vuxna med egna barn.

På typiskt mongolvis så bjuds det på mat. I skålen  finns det jakost (den vita), koost och de små bitarna underst är torkad yoghurt gjord på jakmjölk.

Vi får också en god yoghurt som beströs rikligt med socker. Den var riktigt god. 

Något som liknade smör, men som jag inte riktigt fick grepp om vad det var, det bredde vi på brödet. Gott var det och Amdraa bredde på riktigt rikligt. Kommer inte ihåg det mongoliska namnet, men det var krämigt och gott.

Barnen kom också in och ville vara med, men de tyckte det var godare med Fanta.

Går man på visit så bör man ha lite gåbortspresenter med sig, så istället för den traditionella vinflaskan eller blomman som det är här hos oss, hade jag med lite leksaker och stickade grejer. Mamman här är den lilla flickan på tavlan.

När alla artighetsfraser är avklarade så är det dags för mjölkning. Får och getter är redan hemkomna, nu väntar vi bara på jakarna.

Under tiden vi väntar så underhåller oss de fyraåriga tvillingarna med en liten modeuppvisning i sina nya mössor.

Så där, då är det dags för oss att gå iväg till djuren.

Själva mjölkningen kommer i nästa inlägg.

                                                                  föregående --- nästa