Byn som försvann.

Här låg det en by för inte så länge sedan.

Nu är det en damm här istället.

Man kan fortfarande se var vägen som gick ner till byn fanns.

Jag vet tyvärr inte vad dammen heter för på min karta har den inget namn. Men omgivningen är väldigt vacker.

Lena undrade var denna damm finns så jag letade på Google maps och hittade ett namn och en länk. Den heter Techniti Limni och här finns det lite information och bilder från vad jag tror är när dammen byggdes.

Här ligger den i alla fall. Det är på Kreta.

Strandfynd.

En lite större by.

Hamnade i en lite större by än den lilla utan turister uppe i bergen. Här hade det varit turister förut, det märktes framför allt på utbudet i butikerna.

Genom byn rinner en liten å.

Går man bort från genomfartsvägen så finns det lugna kvarter utan en enda turist i sikte...

Med vackra dörrar.

 Jag slog mig ner på ett litet kaffé med en frappé. Gott!

Och tittade lite på folklivet.

Och funderade på vad den där pumpen vid stolpen var till för.

Sedan köpte jag mig en persika och for vidare.

Vally of Amari

Det finns en ravin på Kreta som heter Amaridalen. Där finns en grotta med ett kapell som säg ha helande krafter.

 Grottan heter "The Cave of St. Antonios"

I taket och på väggarna sitter det mängder med små lappar instuckna med önskningar om tillfrisknande och välgång .

Människor som har blivit friska har lämnat sina kryckor här som tack och bevis för att det fungerat. Jag kanske borde åka tillbaka dit för att få lite fart på min rehabilitering.

Hur det nu än är med den helande kraften där så är det en mycket vacker ravin och dalgång så jag tog en liten promenad. I början på promenaden var jag inte ensam utan det var några som letade sig iväg på den smala stigen.

Men när jag gått ett tag så var jag helt ensam. Bara fåglarnas sång och vindens stilla rassel i träden hördes förutom mina egna fotsteg.

Jag fick en riktigt skön promenad.

I en liten by.

Den lilla byn uppe i bergen på Kreta verkade sova eller vara helt tom på folk. Jag tog en promenad och den enda jag träffade på var den lilla tanten som bjöd mig på valnötter. Det såg till och med ut som om bilarna hade tagit sig en slummer.

Druvorna var färdiga för skörd för länge sedan.

Oliverna var solmogna.

Jag såg inga löss på fikonkaktusen men jag vet att av dessa löss görs färgämnet som man använder att färga läppstift och de röda gelegodiset med. Frukterna har oerhört lömska taggar så jag avstod från att smaka.

Byn var bebodd men många hus såg mer ut som om det övergivits för länge sedan.

En liten kyrka hade de också  i byn.