Aberdeen är en hamnstad.

På vår promenad nere vid stranden och fiskebyn Footdee blev det en naturlig fortsättning vid hamnanläggningarna. Här vid flaggorna håller sjökadetterna till, det är en ungdomsverksamhet för att inspirera unga människor genom nautiska äventyr och utmaning och för att bidra till att ge dem ett försprång i livet.

Det går inte att komma ut till kajerna. Säkerheten är stor, men man kan titta genom staketen.

Aberdeen kallas ofta Europas oljehuvudstad eftersom den är centrum för den mesta av oljeaktiviteten på den brittiska sektorn, och oljeindustrin utgör den större delen av den lokala ekonomin.

Men den pågående krisen för oljepriset har gjort att många i Aberdeen nu är arbetslösa och på flera ställen här i hamnen ser det lite öde ut.

Men de stora oljecisternerna står här och ser ganska imponerande ut.

Det är inte helt dött här nere i oljehamnen, två stora lastbilar kommer med last till fartygen.

Före oljan var det också en aktiv hamn här, minnen av det ser vi vid det här huset som kallas för Sugar House. Hit transporterades socker från Amerika som raffinerades för vidare försäljning. Detta var ett av flera företag i Aberdeen som var inblandade i den transatlantiska handeln av slavproducerade varor.

Jag går över vägen och kikar genom staketet på de stora fartygen som ligger där.

Går man in på Aberdeen Maritime Museum så får man lite mer översikt av hamnen.

På tal om Aberdeen Maritime Museum så är det ett ställe som är väl värt ett besök. Fritt inträde och mycket att titta på och man kan få leka lite också. Kul att köra med den här undervattenskameran.

Dykarnas utrustning genom tiderna var också kul att få se.

Den här såg lite smidigare ut.

Fast de här blydojorna är nog inget man tar på sig för motionsrundan.

Footdee (Fittie), den lilla fiskebyn.

Den egentliga orsaken till att vi gick till stranden i Aberdeen var för att besöka den  lilla fiskebyn Footdee. Den heter Footdee, men alla säger Fittie. Den ligger i slutet på strandpromenaden Esplanade och vid mynningen av Aberdeens hamn. Det lär ha funnits bebyggelse här redan på 1300-talet men den nuvarande bebyggelsen är från 1809.

Då var det fiskare som bodde här och det var ursprungligen 28 envåningshus med halmtak. Vi går in i området och tittar hur det ser ut nu.

Det är ett riktigt charmigt område och man ser att de som bor här tycker om sitt lilla Fittie och pysslar om sina hus och tomter.

Vi blir iakttagna av innevånarna när vi strosar omkring. de ser lite malliga ut där uppe på taket.

Fast de vi möter, av de som bor här, hälsar glatt när vi traskar omkring.

Många har pyntat sina hus ganska ordentligt.

En del har pyntat och dekorerat mer än andra.

Fast det finns några enstaka hus som tonat ner dekorationen till ett minimum.

Men grannen tar igen det med råge.

Området är inte så stort och man kommer snart ner till stranden igen. Baksidan av husen mot havet är utformad som en vågbrytare, att det behövs kan man förstå för trots att det är en ganska lugn och stilla dag så blåser det en hel del här nere vid stranden.

Vi kommer ner till kajen och utloppet för floden Dee.

Vill man äta riktigt gott så finns här restaurangen Silver Darling. En fisk- och skaldjursrestaurang som ligger i det gamla tullhuset.

Här har vi också Navigation Control Center, The Roundhouse som har anor från 1798. tidigare styrdes trafiken i hamnen med en signal från tre svarta bollar som var monterade på en mast på taket. 1966 när taket höjdes på byggnaden togs det signalsystemet bort och ersattes senare med en radarantenn.

Strandliv

Läste lite recensioner om Aberdeen Beach och den roligaste var nog den här:

"Overpriced food at the outdoor cafes to much seagulls trying to steal your over priced food. Unless you like seagulls Looking at people with there faces covered avoid at all cost . The worst beach I've been in the uk ".

Men trots att stranden inte fått de bästa recensioner och trots att vi inte hade för avsikt att bada, man väljer kanske inte Aberdeen för en badsemester i september, så gick vi dit för att titta på havet.

Flera mil med fin sandstrand.

Men det var inte många som badade, såg några badkrukor som höll till på vågbrytarna...

...och några som trotsade vågor och kallt vatten och plaskade omkring i strandkanten.

Några åskådare hittade jag också.

Diset och regnmolnen var påfallande och sikten ut över havet väldigt begränsad.

Nätt och jämt man såg fyren ute på udden. Dessutom så började det regna.

Så vi skyndade oss tillbaka till hotellet, väldigt dumt att gå ut utan att ta med sig paraply då man är i Skotland. Är man kanin så klarar man sig ändå, den här mötte vi på vägen tillbaka.

Men skam den som ger sig, har man bestämt sig för att de hur det ser ut vid stranden, och det hade vi gjort, så kan man återvända en dag utan regnmoln. Och se där, nu var sikten bättre. Det var så klart att det gick att se att det låg en hel del fartyg ute och väntade på sin tur att få komma in och lossa.

Nu är det högvatten också.

Fyren ute på udden är inte inbäddad i dimma och man ser till och med den gamla försvarsanläggningen på andra sidan sundet.

Det fina vädret har lockat ut lite mer folk.

Och även badare.

Fast vi lämnar stranden för att besöka den gamla fiskebyn Footdee, eller Fittie som den kallas i folkmun.

Men det tar vi i nästa inlägg.

Motion på skotska.

Behövde inte skriva så mycket, bildtexten fanns där redan.

Granite City (Granitstaden).

En tidig septemberdag åkte vi till Aberdeen, damp ner i en stad som flödade av solsken och bjöd på sommarvärme. Men trots att solen sken så kändes staden ganska grå och det är inte så konstigt eftersom de flesta hus är byggda i granit. Silvergrå granit sa en av stadens innevånare, men jag tyckte nog att den var mest grå.

Stora pampiga hus på Union Street och alla grå.

Kanske att det här huset skimrar lite i silver.

Marischal College är lite ljusare i tonen och den lär vara den näst största granitbyggnaden i världen. Även om den inte är näst störst så är den väldigt pampig ändå.

Framför Marischal College står Robert The Bruce staty. Han var kung av Skottland under 1300-talet. Inga fredliga val av kung på den tiden. Robert The Bruce grep makten efter att ha mördat sin främste rival om tronen, John Comyn vid altaret i kyrkan i Dumfries, varefter han fördrev de engelska tjänstemännen i Skottland och lät kröna sig 1306.

Betydligt lugnare nu i Skottland än på den tiden, då skottar och engelsmän stred om äran och makten, nu pratas det mest om Brexit och om Skottland ska vara självständigt och det jagas lite Pokémons.

Byggs det nya hus så verkar de flesta byggas i granit de också, en del fina men det här huset där  affären John Lewis ligger, är nog ett av de fulaste som jag såg i Aberdeen.

Fast det här nybyggda hyreshuset var inte heller så vackert.

Då är de här gamla husen betydligt charmigare.

I de gamla husen kan man hitta lite praktiska detaljer, som de här fotskraporna utanför ytterdörren.

Fler som är ute och spanar.