Lite Helsingfors.

Dags för lite Helsingfors, med betoning på lite.

Blev lite snopet med den hamnen för då resan bokades skulle vi gå till Kotka. Har aldrig varit i Kotka förut och läste att det var en fin stad. Men dagen före avresa ändrades resrutten och det blev Helsingfors. 

Där har vi varit många gånger, så i värmen som var den dagen nöjde vi oss med en lite promenad utefter havet.

Satt i solen och bara hade det lite bra. 

Bastu och Finland är nog nästan liktydigt. För i Finland, ett land med ca 5.5 miljoner invånare, finns det faktiskt närmare 3 miljoner bastur. I snitt innebär det ungefär 1.8 bastur per invånare. 

Löyly betyder "de varma luftströmmar som uppstår då man öser vatten på heta bastustenar", men Löyly är även namnet på en bastu i Helsingfors. Jag vet inte om det är världens största bastu, men den är stor med sina 1.800 kvadratmeter och  tre separata basturum, vilka har direkt kontakt med havet för ett dopp. 

Blir man hungrig så finns det restaurang också.

Såg en söt liten stuga vid strandpromenaden.

Vi hade en liten bit tillbaka till kryssningshamnen, de här fartygen lägger inte till lika centralt som Finlandsbåtarna gör.

Återvänder till vårt fartyg efter en promenad i solen och tänker ta en kopp kaffe på rummet. Fast där var det visst någon som inte tänkt till riktigt. 

Fast vår trevliga och omtänksamma hyttvärdinna  har skapat ett litet sällskapsdjur till oss.

Fartyget far iväg mot nästa hamn, men jag undrar just vad de där molnen varslar om för väder.

Efter ett tag får jag svaret, ingen storm men en rejäl hagelskur får vi.

Besök i byn Tortuguero.

Dags att göra ett besök i den närbelägna byn Tortuguero. Trots att det bara finns båtväg dit så är det ingen ö utan byn ligger på en landtunga som sticker ut mellan kanalerna och Karibiska havet.

Dit åkte vi båt, såg den här familjen ute på paddeltur och visst var det bra att flytvästarna räckte till de vuxna ändå.

Tortuguero betyder "place of the turtle" och fick sitt namn då hundratals gröna sköldpaddor återvänder hit och lägger ägg, vilket havssköldpaddor alltid gör, återvänder till platsen där de föddes för att fortplanta sig.  Trots det namnet så var vi inte iväg för att titta på när sköldpaddorna kom upp. Man fick inte gå dit på egen hand, de var rädda att turisterna skulle skada sköldpaddorna och dessutom fick man inte fotografera och inte ha någon belysning.  Kändes inte motiverat att lägga pengar på det, fanns så mycket mer att se.

Här i byn kunde man hyra gummistövlar för att vandra ut i de blöta områdena och hoppas på att få se jaguaren. Chansen till ett sådant möte var inte stor i alla fall inte då en grupp kinesiska turister, som inte var direkt tysta av sig,  gick iväg på spaning.

Stöveluthyrning

Vi tar en promenad i byn istället för att jaga okända djur.

Men en liten krabba träffar vi på.

Med sådan här tomt så behöver man inte bekymra sig så mycket över gräsklippning inte för att vattna gräsmattan heller.

Ser ganska så skönt ut.

Huvudgatan i Tortuguero.

Lite av vad som fastnade framför linsen då vi vandrade genom byn.

Väggmålningar är det gott om.

Sopsotering.

Huvudgatan igen.

Vid de här målningarna stod det en samling folk och tittade upp i träden, Klart man blir nyfiken då och vill kolla in vad som händer där.

Gissningarna var många om vad som rörde sig uppe i trädtoppen, först var vi väldigt säkra på att det var en apa som klättrade där, men den var lite för stilla så det var nog en sengångare. Men till slut såg vi att det var en jättestor grön leguan.

Den har hittat en riktig guldgruva till skafferi. Bara att sträcka ut sig lite och greppa en ny frukt,

Utedass, eller kanske en offentlig toalett.

Gungställningen behöver sig en liten ansiktslyftning.

Vi tar en sväng ner till havet också.

Skummet yr i vågorna.

Tillbaka till till vår lodge tar vi en promenad genom skogen. Träffar på några riktigt stora gräshoppor.

-Åh, nej inte fler turister som ska fotografera mig.

Myrorna har en autostrada över vår stig, de sliter rejält med bladen de bär på.

Tilda hittar ett hjärta.

En fjäril som vilar.

                                                          -föregående-                 -nästa-             

Hacienda Cusin

Jag brukar sällan skriva om de olika hotellen eller de ställen som vi bor på under våra resor, men första stället på den här resan var så mysigt och fint att det är värt att omnämnas. Det heter Hacienda Cusin.

Stället har anor från 1600-talet och Philip III, Kung av Spanien. 

Med tiden blev den här egendomen ganska förfallen och användes mest som en kornbod, men på 1970-talet kom en ung  engelsman förbi på en biltur från New York och förälskade sig i stället. Köpte det senare och började rusta upp för att kunna ta emot gäster. Vi hade turen att träffa på ägaren, Mr Nicholas Millhouse , då vi satt och åt middag och kunde få höra historien om hur det gått till, från honom själv.

Han berättade hur han från 70-talet har renoverat och förädlat stället till det skick det är i dag.

Man bor i en hemtrevlig miljö med äkta vedbrasor i spisarna och med en mysig atmosfär.

Nu låter jag nog som en reklamannons för stället, men det var verkligen så fint och välkomnande där.

Vacker trädgård med mängder av växter finns det också.

Några lamor betar på gräsmattorna.

Hundar lufsar omkring.

Hela stället bara andas trivsel.

Utsikten från vårt rum. Jag gillar de där takpannorna. Förutom  att vi fick mycket god mat och dryck här så var de också väldigt omtänksamma. Extra element på rummen och en lite ovanlig överraskning hade de gått upp och stoppat ner i våra sängar medans vi åt middag...en värmeflaska. Tur att jag vek upp lakanet och fick syn på den så att det inte blev samma reaktion som någon berättade om. Den personen kröp ner i sängen och kände något mjukt och varmt där i bädden. Flög upp lika fort eftersom han trodde att det var något djur som krypit ner i sängen. Fast den här omtänksamheten var lite bortkastad på mig, för jag vill ha svalt när jag sover.

Sist men inte minst, alla dessa fåglar som flög runt i trädgården. Fast jag tror kolibrin ska få ett eget blogginlägg.

En liten by i Mongoliet.

Byn är inte stor...

...men ett hotell har den ändå.

Även en skola.

Även ett apotek.

Jag tar en bild på apoteket, ser att en man är på väg in. Han stannar upp då han får syn på mig, men jag tar min bild och går vidare.

Jag fortsätter bort till det lilla torget, där handeln är i full gång.

En bil med en slaktad jak har kommit till byn och jag frågar om jag får fotografer, visst bara fota på.

I ögonvrån ser jag att mannen vid apoteket kommer efter mig. Blir lite orolig och undrar om han är arg och inte alls ville komma med på bild. Han pekar på min kamera och på sig själv. Måste jag radera den bilden nu?

Tvärtom, jag hade inte behövt oroa mig, han ville att jag skulle fotografera honom. Han ställer sig vid en bil och poserar.

Mycket nöjd återvänder han till sin motorcykel och verkar helt ha glömt bort sitt besök på apoteket. Han ska väl hem och berätta att han blivit fotomodell. Innan han far, blir det en bild vid motorcykeln också, sedan åker han iväg med ett leende.

Vi åker också vidare.

Träffar på en jägare som ska ut på murmeldjursjakt. vi får ett litet samtal om jaktlyckan och om vårt vägval.

Är det här rätt väg?

                                                              föregående

Road trip north XII - Lofoten, Henningsvær

Efter en massa bilåkande så var det skönt med en liten promenad, även om det fortfarande regnade lite.

Först slank jag in på Vidars Lysvolds galleri för att få se hur Lofoten ser ut när det är som bäst. Vidar är förresten bror till Synnöve som bloggar här på Fotosidan.

Rekognoserade också inför kvällens middag och fastnade för Fiskekrogen.

Det var absolut inget dumt beslut. Är du där så missa inte ett besök där och jag kan verkligen rekommendera deras fisksoppa. Den var delikat.

Maken åt skrei med torskrom och det enda negativa man kan säga om den rätten är att den var i rikligaste laget. Portionen var mer anpassad för en arbetare som varit ute på stormigt hav en hel dag och slitet med fisket. Man blir alltså rejält mätt där, fanns ingen plats kvar för någon dessert.

Vi hade två övernattningar i Henningsvær och andra kvällen åt vi på Knusarn. Tyvärr var  det lite för blött för att efteråt sitta på Mannfolksparkeringen och titta på folk och smälta maten.

När vi ändå är inne på mat så måste jag även nämna och berömma den mat vi fick på Knusarn. Det var söndagkväll och alla restauranger och matställen var stängda. Vi gick från hus till hus med serveringar av något slag men allt var stängt. Trodde att vi skulle få nöja oss med en varmkorv på Mix.  Vi tänkte inte på att det serverades ju mat även på vårt boende Knusarn. Sagt och gjort vi kollade och mycket riktigt de hade mat och var även öppet för servering, så söndag blev inte en bantardag eller slankingdag som det heter på Norska. Maten då, kanske någon undrar. Jo, den var delikat. Vi beställde in Fish & Chips och fick örtmarinerad torrfisk med pankopanering. För att inte tala om parmesanchipset och den tunnfriterade rödlöken. Lite ovanlig variant på fisken men så gott!!!

Fast nu återgår vi till promenaden, lite lätt duggregn och blåst. Ingen storm längre men knappast vindstilla. Vi letar oss fram bland husen.

Hittar lite gamla hus som såg intressanta ut.

En del var kanske i behov av lite renovering.

Jag undrar lite hur de tänkte här när de renoverade. Glömde de inte någon viktig detalj? Besökare ombedes medtaga stege.

Många hus här har en personlig prägel. 

Det verkar vara en konstnärlig by.

Även en trasig dörr kan vara dekorativ.

En del nöjer sig inte med att bara dekorera en liten del av huset.

Vi kommer ner till hamnen på vår promenad.

Full fart på fåglarna, har tydligen vankats lite gott där borta vid Finnholmen brygge.

Fiskebåtarna ligger i hamn.

Träffar på en fiskare som berättar att nästa morgon är det dags, då börjar skreifisket. Femtio båtar drar i väg härifrån och han såg riktigt förväntansfull ut.

Här är hans båt.

Han var lite missnöjd med priset på fisken, den var nere på ca 15 Nkr.

Båtarna är rejält utrustade för att ta hand om fisken.

Men än så länge står torkställningarna tomma.

Vi fick även veta att et finns fyra fiskrenserier på ön.

På vår jakt efter mat hittar vi lite annat intressant.

Nu vet jag vad svans heter på norska.

En fråga för alla skidåkare, fast det var ju ingen fråga egentligen.

Den skylten är säkert nödvändig under turistsäsongen.

Så här vackert kan det vara vid  fint väder.