Promenad i Fremantle

Som så många andra städer i Australien så var Fremantle först en fångby, och många av de vackra byggnaderna som idag ger Fremantle sin unika atmosfär byggdes av straffångar. Fremantlefängelset byggdes på 1850-talet och det stängdes 1991. Har blivit utnämnt till Världsarv. Klart vi måste ta en promenad dit och titta hur det ser ut. En riktigt pampig uppfart leder upp till entrén. 

Gissar att fången kände sig bra liten då han fördes upp till  den stora porten.

Själva fängelsebyggnaden ser enorm ut.

Tur att det var en bil som skulle passera in dit så vi kunde rymma ut och uppleva lite annat än fängelsemiljö.

Utanför murarna i och i frihet så möter vi hop-on-hop-off turen som här ser ut som en spårvagn.

Solen skiner och fåglarna kvittrar så vi avstår från en tur och promenerar istället. Vi träffar på en flöjtkråka som också rymt.

En stor och pampig fågel som höll på att skrämma slag på mig för den låter mer som ett litet barn i nöd än som en sjungande fågel.

Den här lilla Willy Wagtail (Ärlesolfjäderstjärt) var lite mer diskret av sig.

Vi börjar bli lite hungriga så vi beger oss ner till hamnområdet, statyerna där påminner om att det var en fiskehamn förut.

Lite annorlunda båtar som ligger här nu.

Fåglarna här ser mer lika ut de vi är vana vid hemifrån, men de här är lika sugna på att få i sig en matbit, snabba är de också.

Senare ska vi ta en tur på Swan river för att besöka Perth men först svalkar vi oss lite i parken.

Ett gäng vita duvor traskar omkring där och pickar i sig frön.....

....men ser inte de här duvorna lite ovanliga ut. Tar en närmare titt och inser att det är nog inga duvor utan papegojor. Tror att det är någon sorts kakadua

Fortsättning följer.

Aberdeen är en hamnstad.

På vår promenad nere vid stranden och fiskebyn Footdee blev det en naturlig fortsättning vid hamnanläggningarna. Här vid flaggorna håller sjökadetterna till, det är en ungdomsverksamhet för att inspirera unga människor genom nautiska äventyr och utmaning och för att bidra till att ge dem ett försprång i livet.

Det går inte att komma ut till kajerna. Säkerheten är stor, men man kan titta genom staketen.

Aberdeen kallas ofta Europas oljehuvudstad eftersom den är centrum för den mesta av oljeaktiviteten på den brittiska sektorn, och oljeindustrin utgör den större delen av den lokala ekonomin.

Men den pågående krisen för oljepriset har gjort att många i Aberdeen nu är arbetslösa och på flera ställen här i hamnen ser det lite öde ut.

Men de stora oljecisternerna står här och ser ganska imponerande ut.

Det är inte helt dött här nere i oljehamnen, två stora lastbilar kommer med last till fartygen.

Före oljan var det också en aktiv hamn här, minnen av det ser vi vid det här huset som kallas för Sugar House. Hit transporterades socker från Amerika som raffinerades för vidare försäljning. Detta var ett av flera företag i Aberdeen som var inblandade i den transatlantiska handeln av slavproducerade varor.

Jag går över vägen och kikar genom staketet på de stora fartygen som ligger där.

Går man in på Aberdeen Maritime Museum så får man lite mer översikt av hamnen.

På tal om Aberdeen Maritime Museum så är det ett ställe som är väl värt ett besök. Fritt inträde och mycket att titta på och man kan få leka lite också. Kul att köra med den här undervattenskameran.

Dykarnas utrustning genom tiderna var också kul att få se.

Den här såg lite smidigare ut.

Fast de här blydojorna är nog inget man tar på sig för motionsrundan.

En annan kvällspromenad i Kirkwall.

En annan kväll.

Hamnen lockar så vi hamnade ofta där.

Vi vandrar in bland fiskarnas redskap.

Det sägs att Orkneyborna är jordbrukare som fiskar ibland, till skillnad mot Shetlandsborna som anses vara fiskare som brukar jorden ibland. Fast det där med ibland får man ta med en nypa salt, för det fiskades en hel del.

Kustbevakningen låg på pass en liten bit utanför Kirkwall.

Men även andra delar av stan än hamnen lockade till promenader.

Kirkwall är inte en så stor stad så det var inte så lång promenad innan man hamnade där det var lite mer lantligt.

Vi vänder åter in till själva stadskärnan av Kirkwall igen.

Det här är Kirkwalls äldsta hus.

Hamnen lockar med ett besök igen.

Harald

Tingwall.

 Tingwall är inte stort men de har en egen väderstation och den är mycket pålitlig om inte Jimmy Tulloch varit i farten. Vi tog bussen dit från Kirkwall.

Busschaufören väntade när vi hoppade av för att föreviga väderstationen. Han åkte där varje dag och hade inte sett den, så han ville gärna veta var den var.

Här i Tingwall kan man ta färjan över till öarna Rousay, Egilsay och Wyre.

Fiskebåtarna kommer in med sin fångst.

Väderstationen då? Jo, den ligger här bredvid hönshuset.

Lite närmare.

Sedan åkte vi hem...

...till Kirkwall.

Kvällspromenad i Kirkwall.

Det var ofta fint väder på kvällarna då vi var i Kirkwall och skönt med en promenad då.

Pratar med några norrmän som är ute på långseglats, de hade kommit via Shetlandsöarna och skulle nu vidare mot Hebriderna..

Sedan slingrar vi oss hemåt.