Kryddornas ö

Jordens kryddbod finns på den lilla ön Zanzibar, så något man inte bör missa här är att göra en kryddsafari. Vi åker ut till en kryddfarm för att bekanta oss med växtlivet på ön.

Den här farmen är ett familjeföretag och vi hälsas välkomna av en av delägarna i familjen. Vi får en lite strut gjord av bananblad att samla kryddor i.

Sedan vandrar vi in bland alla växter och dofter, vi får se och smaka på gurkmeja, ingefära, olika sorters peppar och en mängd andra frukter och kryddor. En del, för oss välkända smaker och andra nya.

Vi får berättas om allt vi går förbi, som mandariner.

Jackfrukt.

Elefantbanan, som fått det namnet för att den liknar elefantens betar.

De små och så goda bananerna som vi får till varje frukost här.

Röda bananer som används i matlagningen.

Familjen som driver plantagen bor också här på området.

Liten tös som varit iväg och hämtat lite godis till lunchen.

Även en liten plantskola finns det.

Carambolafrukten (stjärnfrukt) växer i stora klasar på träden.

Vi stannar till vid kanelträden och en liten bit av dess bark skalas av så vi får dofta på kryddornas drottning. Kanelträdets bark kan man skörda om och om igen för den växer alltid tillbaka och bladen kan men koka te på.

Vår guide har en liten hjälpreda som följer med på turen, han flätar flitigt på olika saker av bananpalmens blad.

När turen är över så blir jag krönt till drottning med krona och får även lite smycken och en handväska.

Men än har vi inte sett allt. De här frukterna innehåller frön som är kraftigt röda.

De används som färgämne bl.a. i läppstift.

Muskoten är väldigt dekorativ.

Jag kommer inte ihåg namnen på alla frukter och växter vi ser men den här var tydligen väldigt populär av myrorna.

Det är en väldigt givande tur och vår guide pratar om att i slutet på turen ska vi få se butterfly och jag tror att de har ett fjärilshus någonstans.

Fast först ska vi titta på kryddornas kung. Kungen av kryddor är kryddnejlikan och hans drottning är kanelen. Fram till för några år sedan ansågs kryddnejlikorna vara öns viktigaste inkomstkälla. Nu tävlar kryddan och turismen om första platsen.

Det var araber från Oman som tog med sig nejliketrädet till Zanzibar på 1800-talet, ett ståtligt träd.

Det är blomknoppen man skördar och sedan torkar. Nejlikan försämras inte vid lagring och är därför lätthanterlig. Det är den enda krydda som bara staten får exportera.

Men hur var det nu med fjärilarna vi skulle få se, jag spanar runt men hör bara sång som kommer uppifrån palmtopparna. Aha nu börjar jag förstå att det är de som skördat kokosnötterna som kallas för butterfly.

Under sång klättar de uppför stammen med bara ett rep mellan fötterna som hjälpmedel.

Sången Jambo Jambo ekar ut över nejden, lyssna gärna på den här.

________några katter vimlar det inte av här men väl av höns och kycklingar.

Nu går vi till Yu garden.

Till Yu garden är det liksom ett måste att gå då man är i Shanghai så det är klart att även vi styr kosan dit. Att hitta är ju inga problem, det finns ju stora och tydliga skylar att följa.

Vi kryssar oss fram mellan trånga kvarter och stora gator.

Att köra bil här är nog inte så lätt och det händer en hel del bilolyckor även här. När det händer så blir det stor uppståndelse även om inte skadan är så stor.

Det finns mycket att se på vägen så det tar lite tid att komma fram och vi upptäckte att om man stannar och tittar i kartan så kommer det ofta fram någon hjälpsam kines som vill testa sin engelska. Inte så många som kan engelska, för de läser inte  det språket i skolan. Men de som kan engelska vill väldigt gärna använda de ord de kan, även om det bara är Hallo som innefattar hela ordförrådet.

Jag såg att det inte fanns så mycket klotter,  men ett elskåp kan man dekorera fint.

Lite graffiti hittade jag dock, även om det inte var många.

Lite äldre skamfilade hus finns kvar bland alla dessa stora spektakulära byggnader.

 Där kunde hönsen gå omkring i godan ro.

En del bor fortfarande väldigt enkelt mitt inne i stan.

 Men behöver man WiFi så är det bara att hoppa in i en kiosk.

Nu börjar vi närma oss vårt mål på promenaden och ser att stolparna som kantar gatan har väldigt fina drakhuvuden.

En fullastad transport sneddar in rakt framför mina fötter.

Han vinglar upp  på trottoaren och passar skickligt in cykeln mellan stolparna i marken. Trångt var det men han kom igenom.

 Vi avstod från att ta en lunch på Mc Donalds trots att man där kan få hamburgare serverat med ris till.

Nästan framme.

Innan man kommer fram till Yu Garden så går man igenom Yuyuan Bazaar, där finns det mesta att köpa och det är ett vimmel av folk och butiker.

Men vi går snabbt igenom för att komma till Yu Garden och tittar på det området efteråt.

Fortsättning följer.

En annan kvällspromenad i Kirkwall.

En annan kväll.

Hamnen lockar så vi hamnade ofta där.

Vi vandrar in bland fiskarnas redskap.

Det sägs att Orkneyborna är jordbrukare som fiskar ibland, till skillnad mot Shetlandsborna som anses vara fiskare som brukar jorden ibland. Fast det där med ibland får man ta med en nypa salt, för det fiskades en hel del.

Kustbevakningen låg på pass en liten bit utanför Kirkwall.

Men även andra delar av stan än hamnen lockade till promenader.

Kirkwall är inte en så stor stad så det var inte så lång promenad innan man hamnade där det var lite mer lantligt.

Vi vänder åter in till själva stadskärnan av Kirkwall igen.

Det här är Kirkwalls äldsta hus.

Hamnen lockar med ett besök igen.

Harald

I en liten balinesisk by.

Vi kommer till en liten pittoresk by.

Jag tar en bild på bygatan och får med det vanligaste transportmedlet på Bali.

Där borta går det en höna och pickar lite förnöjt.

Känns som rena idyllen eller är det paradiset med alla tänkbara frukter i träden runt omkring mig, såg dock inga äppelträd men kunskapens träd är kanske dold ute i grönskan.

Banan.

Med en stor lila blomma under bananklasen.

Kakaoträd.

Även det med frukter.

Jackfrukt.

Och så har vi den livsfarliga frukten.

Det sägs att fallande kokosnötter dödar fler människor än vad hajar gör.

Vad den här frukten heter har jag tyvärr glömt bort.

Den här frukten är Mangosteen.

Tycker man om frukt så lär man inte behöva svälta här.Frukten med den vackra sexklövern i botten är Manggis mangosteen och den med det ormliknande skalet är Salak snake skin fruit.

Så här kunde en av våra luncher på Bali se ut. Gott och hälsosamt.Frukten i mitten är Manggis mangoseen och den delade till höger heter grenadilla. (IPadbild)

Men strax ska vi gå på visit hem till en balinesisk familj...

En dag på slottet - ett märkligt slott.

Nu är det dags för ett nytt slottsbesök. Det här slottet är omtalat som smaklöst och spektakulärt. Det är Kinloch Castle på ön Rum som vi ska till. Ön Rum ägdes av  John Bullough en textil-brukspatron från Lancashire. Han hade ön som sommarresidens och för jakt. Sonen Sir George Bullough ärvde ön. Han var inte speciellt intresserad av faderns företag, som tillverkade textilmaskiner, mer än till inkomsterna från det, vilka var betydande. Han kunde leva ett lyxigt playboyliv.  

Han lät bygga det här slottet för att ha som sommarställe. Trehundra män byggde slottet på tre år, det stod klart år 1900 . Det hade sin egen elförsörjning, och hade även modern uppvärmning och lyxiga badrum med både dusch och badkar. Trots att ingen bodde heltid här utan bara var här fyra veckor (tolv veckor något år) om året så var det full tjänarstab året om. 

Utvändigt så tycker inte jag att slottet ser så underligt ut men det skulle nog behövas lite upprustning.

Det finns inga får på den här ön men vet att det finns kronhjort och vildlevande ponnyer. En större koloni av mindre lira häckar här på ön men vi får veta att det är en vandring på 2-3 timmar upp på berget för att komma dit och dessutom är de mest aktiva på natten. Vi får vänta lite innan det är dags att få komma in så jag passar på att bekanta mig lite med de frigående hönsen.

Kanske inte lika spännande som mindre lira men de är fina de också.

Sir George Bullough hälsar oss välkommen då vi kommer in.

Likaså lady Monica, hans hustru.

Här inne börjar jag förstå vad de pratar om de som säger att det är smaklöst. Märkliga ting som Sir George samlat på sig under sina resor samsas här. Se bara på de enorma järnskulpturerna som han tagit hem från Kina.

Men modern och före sin tid var han. Om man kikar under biljardbordet så skymtar där ett galler. Det släpper igenom varmluft.

Modern var han verkligen för det här är landets andra privata telefon. Fanns inte så många att ringa till då.

I hallen utanför bowlingrummet och festsalen står en märklig mackapär. Det är en mekanisk orkestrion.

Stora orgelpipor fyller ett helt skåp bredvid det som ser ut som ett trumset.

Finns en hel del musik att välja på under de perioder som de inte hade en levande orkester som underhöll familjen och deras gäster. Under Boerkriget lånade Bullough ut sin stora yacht Rhouma som lasarettsfartyg. För denna tjänst adlades han 1901.

Här fanns också vackra trädgårdar såsom en vattenträdgård, en japansk trädgård, bowlinghall och golfbana. För att anlägga allt detta importerades matjord  från Ayrshire.  En kort period fanns här också en alligator men den rymde så den sköts.  

Men så var han också en av världens rikaste män.

Vi återvänder till vårt fartyg och kopplar av uppe i panoramaloungen. Tittar på landskapet som vi seglar förbi, kollar in kartan för att se var vi varit. Då ropar någon TUMLARE!

Och där utanför möter vi ett gäng varelser som hoppar omkring. Nu var det inte tumlare utan delfiner. Många är de också och jag undrar varför jag gick hit upp utan kameran. Det var väldigt dumt det.Men jag har en man med raska ben och med lite övertalning så rusar han ner i hytten och hämtar min kamera. Lite tur har jag för det kommer några eftersläntare.

Föregående inlägg om den vackra ön Canna. - Nästa inlägg om ett grillparty med gung.