Flyga lågt.

Dags för oss att flyga vidare. Ett litet inrikesflygplan ska ta oss till nästa destination på vår resa.

Säkerhetskontrollerna är många och rigorösa innan vi ens kommer in på flygplatsområdet. Stora vägen in till flygplatsen är avspärrad med en chikan där polisen står och kontrollerar varje bil och varje passagerare. Vi i vår bil klarar kontrollen och får fortsätta in. Parkering och avgångshall ligger på olika nivåer och upp till vår avgångshall är det trappor utan hiss. Det har man löst på så sätt att det står personal och väntar som bär våra väskor upp. Nästa säkerhetskontroll och så incheckning. Lite nervöst då bagaget bara får väga 15 kg inklusive kamerautrustning. Inte klarade jag det, men de var snälla och släppte igenom mig ändå. Kan bero på att planet inte var fullsatt. Men innan  vi får borda planet så är det ytterligare en säkerhetskontroll.

Men nu är vi äntligen på väg. 

Känns lite som att flyga drönare, bara lite högre upp. 

Efter en timme har vi en mellanlandning, där två personer ska gå av.

Vi landar på något som mest ser ut som en gräsmatta. Deras jeep är redan framkörd, bara att hoppa över till nästa fordon.

Kvar har vi en flygtur på 40 minuter.

Landskapet förändras och det blir mer och mer berg.

Så är vi framme i Kisoro.

Ingen stor flygplats, men säkerhetskontroll har de. Ingen röntgen utan allt sköts manuellt. 

Även gräsmattan slås med handkraft. 

Vår jeep kommer och hämtar upp oss och vi har nu en biltur på två timmar framför oss. Vår chaufför är en utmärkt guide för han berättar om allt vi ser och även om sitt land.

Det är mycket folk ute på vägarna för i Afrika går man oftast då man ska någonstans. Bilar väcker en del uppmärksamhet.

I ett stort stenbrott är arbetet i full gång. Inga maskiner utan allt bryts med hackor och släggor.

De här ugnarna används till att bränna handslaget tegel i.

Vacker natur.

Efter en underhållande biltur så är vi framme vid vår lodge.

Vi får en mysig liten stuga.

Med egen varmvattenberedare. Får nästan lite lägerkänsla när röken sprider sig över området.

Före middagen tar vi en liten promenad ner till byn, fast vi besöker inte den lokala puben.

Trappen upp ser välgjord ut, men kanske inte så beständig då regnet kommer.

Byn är inte så stor...

...men souvenirbutik har de.

Byn tar slut där nationalparken börjar och vakterna säger att vi får bara gå en liten bit in i den.

Vi är lydiga och vänder tillbaka mot vår lodge.

Känns säkrast att lyda när man ser hur beväpnade vakterna är.

Nazcalinjerna

En av orsakerna till att vi skulle till Paracas var de omtalade Nazcalinjerna. Har hört talas om och läst om dem så länge och när jag nu var i Peru så ville jag absolut inte missa dem. Ingen vet vem eller vilka som gjort dessa linjer och figurer, men de kom till mellan 900 f.kr och 600 e.kr. så pass vet man.

Vi ska upp med ett litet flygplan som tar 12 passagerare.  Orsaken till att vi vägdes vid incheckningen var att de skulle kunna fördela vikten rätt inne i planet. 

Spända och förväntansfulla väntar vi på att vårt plan ska lyfta.Foto: Karin Bångman

Kan det där vara flygledartornet? Står vid landningsbanan, men var inte bemannat. 

Nu lyfter vi. Alla ser  ganska lugna ut nu, men så vet vi ju inte vad vi har framför oss.

Trots att flygplatsbyggnaden stod tom, var det aktiviteter på plattan.

Först en sväng ut över havet.

Där borta i viken ligger vårt hotell.

Sedan ut över öknen.

Vi flyger över öknens grafiska skönhet och bara det är en upplevelse. Färgerna, mönstren och de torra bergen.

Lastbilen där nere på Panamerican Highway ser ganska liten ut.

Vi ser hur människan försökt bemästra sanden och leva ute i öknen och hur sanden också återtar sina revir.  

Vilka mönster det blir i detta landskap.

Torra flodfåror som växer fram som rötterna från ett träd.  Inte mycket vatten här ute där årsnederbörden är 0,8 mm.

Öknen tar tillbaka.

Sedan efter en häpnadsväckande tur över en öken som var mer omväxlande än vad jag anat  så  börjar vi se en del linjer. Den här är formad som en pil, kallas för Trapezoiden.

Men det är figurerna som är mest intressanta. Ibland var de lite svåra att upptäcka. På den här bilden finns det en val förutom de breda linjerna.

Vi ser ett till flygplan, av säkerhetssjäl får det bara vara sex stycken uppe samtidigt. I dag bara två stycken. 

Linjerna är utspridda över ett stort område och här vid bergen fanns Den också en pilliknade figur.

Sedan börjar något som är svårt att beskriva.  Alla passagerarna har fönsterplats och alla vill så klart se så många figurer som möjligt och piloten verkar också vilja uppfylla den önskan.  Men jag gissar att han också vill ha lite skoj. För nu börjar det roliga för honom, när han ska vända om planet så att figurerna syns för alla svänger han så att det bara är en loop som fattas i övningarna. Känns värre än sjögång och de flesta har fullt sjå med att hållar maginnehållet på rätt ställe.  Första figuren som tydligt syns är astronauten.

Sedan dyker de upp en efter en. Så här ser apan ut från luften. Den är 180 meter lång!

Hunden.

Titta där är kolibrin.

Var? -Här!

Spindeln

Kondoren.

Piloten rätar upp planet lite och jag kan pusta ut en stund och försöka få ordning på det där som snurrar runt i magen.

Vissa av de här figurerna är över 200 meter långa och har skapats genom att sten, grus och de övre jordlagren skapats bort från marken.  Ingen vet varför och det märkliga är att figurerna bara går att se från luften. Här har vi Papegojan.

Vill nan inte flyga åker ut till detta torn, varifrån man kan se två av figurerna som är händerna och trädet.

Tittar man noga så ser man nog även en tredje figur från tornet, ödlan. 

Frågorna är många när vi snurrar runt här uppe, hur kommer det sig att man skapar konstverk som man inte själv kan se?  Ja svaren är lika många som de forskare som undersökt dem och försökt besvara frågan om varför. Det ska vara en gigantisk astronomisk kalender,  rituella pilgrimsleder, eller varför inte landningsbanan för utomjordingar. Ingen vet ju helt säkert. Peruanerna själva berättar, och är helt säkra på, att det är en hälsning till gudarna och en önskan om att de ska sända ner regn. När jag tycker att det låter bra mycket mer spännande med att det är utomjordingar som skapat dem vill de inte alls lyssna på det örat. 

Till slut ser vi några konstiga figurer som inte har några namn.

Sist och störst har vi Hägern den är så stor att den inte får plats på en bild och eftersom flygplanet cirklar runt är det nästan omöjligt att lägga ihop det till en bild av de två.

Vi vänder åter till flygplasten och alla pustar nog ut.

Vi njuter igen av det fantastiska landskapet medan magen lugnar ner sig och huvudet slutar snurra.

Vägen där nere slingrar sig fram mellan bergen som en orm.

Roligt i kön.

För ovanlighetens skull så skulle jag ut och flyga 😉 och har man ögonen öppna så kan man få sig ett gott skratt även i kön till säkerhetskontrollen. Nu får man inte fotografera vid säkerhetskontrollen, så ni får nöja er med min berättelse med ord och använda fantasin.

I kön bredvid mig var det en ung man, runt 20-25 årsåldern, där säkerhetskontrollanten ville att han skulle ta av sig skorna. De verkade ha lite språkproblem men med engelska och gester försökte de förklara att han skulle ställa sina skor i en sådan låda som de har till att lägga prylarna på bandet. Personalen ställde lådan på en bänk och visade att han kunde sätta sig där bredvid och ta av skorna och sedan placera dessa i lådan.

Killen ser lite förbryllad ut, men efter lite funderingar kliver han upp och ställer sig i lådan uppe på bänken. Där står han och ser glad ut, han har ju förstått instruktionerna. Det ser lite lustigt ut med en ung man uppe på bänken, ståendes i nästan givakt. Säkerhetskillen får då syn på killen på bänken i lådan och har väldigt svårt att hålla sig för skratt. Försöker igen att förklara att det är bara skorna som ska i lådan och visar på platsen bredvid på bänken, där kan du sitta och ta av dig dem. Killen ser ut att förstå galloppen och hoppar glatt upp på bänken bredvid lådan, nu kan inte säkerhetskillen hålla sig för skratt längre, skrattande lyckas han förklara att det är bara skorna som ska i lådan. Killen tar av sig skorna och får upp lådan på bandet. Han gjorde nog säkerhetspersonalens dag och de resenärer som inte observerat den unge mannen stående i sin låda på bänken såg lite förundrade ut över att all personal var så glada och hade ytterst svårt att hålla sig för skratt. Det fnittrades hejdlöst, dessutom så fick de i personalen som inte sett vad som hänt, historien återberättad. Det var nog den gladaste passering genom Arlandas säkerhetskontroll som jag haft.

Efter den lite skojiga starten så kan det väl bara bli en bra resa.

Vi hittar våra platser.

Men är det bara vatten som serveras på den här resan.

Får ta och roa mig med en film då. Sådan tur att de hade två svenska filmer som jag inte sett innan. En man som heter Ove hade jag ju tänkt gå och se, men det hade inte blivit av.

Vi hade tur, vi fick mat. Börjar med en soppa.

Huvudrätten på kyckling var god. Skål!

Ska det vara lite mer vin?

Avslutar med lite ost och Jailhouse Rock.

Den där var inte min!

Efter en behaglig flygning landar vi i ett land där palmerna vajar i värmen.

Dags för en resa.

Dags för en resa ut i vida världen.

Dagen började okristligt tidigt så frukosten fick bli på Arlanda.

Eftersom det var ett morgonflyg så blev det ytterligare en frukost på flygplanet.

Mellanlandning på London Heathrow och där blev det dagens tredje frukost. Ägg Benedict och ett glas champagne var ju inte så dumt att avsluta dagens frukostar med.

Med flaggan i topp så lyfter vi för en flygtur på elva timmar.

Lite ost, portvin och en film kan vara bra avslutning innan det är dags att försöka sova lite.

Ganska skönt att kunna sträcka ut sig och försjunka in i en god bok före landning. Nio timmars tidsskillnad till där vi ska landa gör att man inte riktigt vet om det är morgon eller kväll.

Vår taxi körs fram och nog blev vi lite snopna när den här bilen uppenbarade sig.

Ibland kan det vara kul att få känna sig som en filmstjärna, fast barskåpet var mest till lyst och med en massa glas. Men man fick verkligen plats att sträcka ut benen.

Utsikten från vårt hotellrum, var ut över en välkänd profil för den staden vi hamnat i.

Tidsskillnaden gjorde att det fortfarande var samma dag som när vi lämnade Sverige och för att försöka komma in i dygnsrytmen här tog vi en liten promenad innan det var dags för att krypa till kojs.

Cancelled

Alla resor har ett slut, även en vistelse i Florens, men eftersom vi nu klappat Porcellino på nosen och offrat en peng så kan jag anta att vi kommer att återse den staden någon gång.

Många gånger har vi flugit och det enda missöde vi råkat ut för tidigare har varit någon liten försening...ända tills den här gången. Det var ingen munter syn vi möttes av då vi kom till flygplatsen. Vårt flyg var inte bara försenat, det var helt och hållet inställt. Det var för att det blåste och vårt lilla plan vågade inte lyfta då.

Det var bara att raskt skynda sig till Swiss-disken för att höra vad de hade för alternativ plan. Kön den växte kämpalång och där stod vi i tre timmar.

Tills vi till slut fick veta att det inte skulle bli någon flygning för oss den dagen, det skulle bli buss till Rom. De var vänliga nog att dela ut kuponger så att vi skulle kunna köpa lite mat, men ingen berättade att det inte fanns tid för något inköp. Bara att skynda iväg till bussen för en fyra timmar resa till Rom.

Bussen susar iväg förbi italienska hus...

...skogar och fält...

...små städer...

till slut blev allt suddigt och jag somnade. ;)

Av Rom såg vi inte mer än ett hotell, för där var det mörkt och natt.

Nästa morgon blev det i alla fall flyga av och vi kunde beskåda Rom från luften.

När man flyger är det viktigt att studera säkerhetsföreskrifterna noga.

Sedan kan man studera den italienska kusten från ovan.

Spännande virvel där nere i bukten.

Vi kommer in över Alperna igen.

Med snötäckta berg och djupa dalgångar.

Mäktigt att se Alperna så här från ovan.

Lika fascinerande att se dessa bergstoppar sticka upp ur molnen och även se att där uppe ovan molnen bor det folk.

En kort mellanlandning i Zürich och så vidare hemåt. Det är klart väder över Stockholm.

Det var kul att flyga så att jag fick ett flygfoto över vårt eget hus också.

Vi hoppade inte av där hemma, utan följde med till Arlanda för landning.