Strömmingsmarknad

Helsingfors Strömmingsmarknad är ett av Finlands äldsta traditionella evenemang. Marknaden har ordnats sedan år 1743. I år var den från den 6 till den 12 oktober.

Vi tog båten över, den där båten som de i Finland kallar för Sverigebåten och var där den 7 oktober. 

Vi tuffar in genom gattet vid fästningen Sveaborg. Ser inte så mycket av den eftersom vår balkong är åt andra hållet. Däremot ser vi att Helsingfors förändras. 

Bron där borta har jag inte sett förut. 

Det är en av de tre Kronbroarna som började anläggas 2021. De ska gå över öarna Knekten och Högholmen och det här är den längsta av de tre.

Var länge sedan jag kom med båt hit så det är inte så konstig då att jag inte sett bygget. Men den där lilla ön känner jag igen.

Viking Line är redan här.

Jag spanar bort mot Salutoret och där ser det ut som om kommersen redan är i full gång.

Här behöver vi inte hoppa av någon båt eller klättra upp för läskiga steg i berget. Nä, det finns både hiss och rulltrappa om man vill vara riktigt bekväm. Till hissen är det lång kö med barnvagnar och småbarnsfamiljer det är visst skollov i Finland.

Vi promenerar i alla fall iväg till Salutorget.  Helsingfors strömmingsmarknad har en lång historia, från början var marknadens fokus på mat och då framförallt fisk.

Men år 1891 beslöt guvernören att det på marknaden endast skulle säljas saltad fisk och då kom strömmingsmarknaden till. Den har alltid hållits på hösten eftersom strömmingen är bäst på sensommaren och hösten. Men det säljs även en hel del andra produkter här, men det  som lockar just den här veckan är mest fisk.

 Finns även många serveringar, allt från sushi till traditionella finska rätter. Den här glade mannen hade många kunder, stekt potatis och fisk lockade tydligen.

.

Klart han drar kunder med en fisk på huvudet.

Flera stora segelfartyg har också kommit hit.

Vi hade riktigt tur med vädret den måndag vi var där för på onsdagen blev det en rejäl höststorm så marknaden var tvungen att tillfälligt stängas. Att det hade regnat dagen innan såg vi på vattenpölarna när vi tog en liten promenad i solskenet.

Tittade på lite annat än fisk och mat, som det gamla pack - och tullhuset.

Några väggmålningar.

När man traskat runt kan man slå sig ner i solen  och pusta ut.

Marknaden vid Shau Kei Wan

Marknader utomlands är alltid spännande att besöka, allt är så annorlunda än hur det är här hemma.

Kött och fisk ligger fritt ute bland folk som går förbi. Kolla in de röda hinkarna som hänger där vid all mat.

Jag har sett dem förr men inte förrän nu så har jag förstått vad de var till för. Med en finurlig upphängning i ett rep med en vattenflaska som motvikt, fungerar de som kassaapparat. Man drar bara ner den och lägger i pengarna och hämtar upp växelpengarna, gärna med lite fiskkladdiga handskar.

Köttet styckas ute vid gatan.

Fiskhandlare.

Butikerna, eller snarare stånden, är en familjeangelägenhet. Här med tre generationer.

Kyckling i olika kulörer.

Mer fisk. 

Massor med frukt och grönsaker sälj också här.

Fisk, fisk, fisk

Fortsätter promenaden på marknaden med vår vän Hassan. Nu har vi gått över till fiskavdelningen. Vet inte, men de här små som ser mest ut som silver tror jag är sardiner. Är det någon som vet?

Fisk är gott och även kul att se, fast även här är det, människorna som är intresantast.

Inte många sorter av fiskarna som jag känner igen, men bläckfisken är lätt att identifiera. 

Det här är en snake fish, så vackert mönstrad den är.

De här två blir nog bra till kvällens middag.

Det ligger fisk överallt, även på golvet.

Längst in i marknaden hålls det en fiskeauktion. Trängseln där är stor, men Hassan makar undan folk så att jag kan klämma in mig längst fram.

Försäljning går undan.

Titta här!  Säger Hassan, räkor.

Någon köper bläckfisk. 

Den här hummern ser bra ut.

En haj kikar fram ur en låda.

Fiskehamnen och fiskemarknad

I dag tog vi en promenad bort till fiskehamnen. Här är det  härligt rörigt och jag får en känsla av att ha hamnat i någon filminspelning, eller tillbakakastad i tiden. Indiana Jones dyker upp i huvudet.

Mer speciellt blev det då jag rundade hörnet och kom ner till själva fiskehamnen.

Det var liv och rörelse och massor med folk.

Hade det inte varit bilar där så skulle man kunna tro att jag gjort en tidsresa.

Folk vadade ut till båtarna som kom in med sin fångst, alla ville ha del av de bästa fiskarna.

Några står även där ute i vattnet och bara pratar och umgås.

Andra vadar längre och längre ut för att möta båtarna på väg in och vara först på de bästa fångsterna.

Det är som ett skådespel för mig men vardagen för de som bor här.

Ingen är heller varken sur eller irriterad för att jag fotar. Snarare tvärtom.

En hel del handel är det även här.

Inte bara fisk som säljs.

Även grönsaker finns till salu, man kan komponera hela måltiden på samma ställe..

Men mest fisk förstås.

Dagens inköp bärs elegant på huvudet.

Fast en del tar det bara lugnt.

_______________________________________Även här finns det katter.

Den lilla byn.

Om man har gått ända bort till fyren så hittar man också den lilla byn Nungwi. Vi promenerar sakta igenom byn och en av byborna berättar för oss om livet där.

De flesta här lever på fisket, tempot är så som de säger på Zanzibar, pole, pole alltså sakta sakta.

Man bor i enkla små hus.

Mycket av livet är ute på gatan.

Fast man har ett shopping center.

Även en restaurang, fast den var stängd då vi kom.

Skomakaren hade tagit siesta. Stenhögen som ligger vid skomakarståndet är den sten de bygger sina hus av. Värmes den upp så smälter den och blir som cement.

Även en fotostudio hittade jag. 

Minst ett sådant här träd finns det i varje by, inte bara för att de ger välbehövlig skugga utan dess blad har dessutom läkande effekter. Tror inte det fanns någon sjukdom som den inte ansågs bota. bra mot allt alltså.

Som sagt, så var tempot i byn ganska långsamt.

Men det lugna tempot till trots så arbetades det, den här kvinnan flätade korgar. Barnen lekte runt omkring och det fanns alltid vuxna till hands.

Här bakas det typiska zanzibarbrödet. Någon som ser lite sugen ut där.

Grönsakshandlaren hade inte siesta.

Allt tas tillvara på, kokosnötskalen kommer också till användning. De kokas till de blir mjuka och grävs sedan ner i sanden, sen kan man få loss fibrerna och göra rep av dem. Repen används sedan till det mesta, bl.a. så flätas det sängbottnar av dem.

Barnen kommer från skolan och lockas till den lokala affären. De går i skolan i två pass, de yngre går på förmiddagspasset och efter 12 då skolan är slut för dem så kommer de äldre barnen. Alla barn har skoluniform.

Den här lilla killen är tydligen yngre än sju år för han har inte börjat skolan ännu, utan kan leka med sitt tunnband.

Alla byar av aktning ska tydligen ha en rondell, även den här har en.