Sista från Peru

Tror jag i alla fall.

Vi bodde så nära stranden sista dagarna i Peru och promenader utefter stranden lockande för där var så mycket fågel. Inte bara sjöfågel utan även lite andra fåglar också. Som den här lilla falken.

Jag tror i alla fall att det är någon slags falk.

Mest var det förstås fåglar som höll till i vattnet. 

Jag är tyvärr lite dålig på att artbestämma fåglar vid vattnet, men är väl ganska säker på att de här går in under benämningen vadare.

Lång böjd näbb har den, som verkar vara lämpad för att leta mat i strandkanten.

Lyckat försök.

Kan bli lite svårt att hålla balansen då vågorna slår.

Sjögräs runt fötterna.

En lite minder sort som också letade mat vid stranden.

Titta vad jag hittade.

Ge plats, här kommer jag!

Oups!

Tvättdags.

Sedan kan man flyga upp och ner.

Flamingon trampade upp och ned med sina fötter för att röra upp botten.

Och så ner med huvudet för att fånga bytet.

Andra sover hellre.

Det var ganska många flamingos här.

Liten häger. Den ser lite lömsk ut.

Posering.

Bra balans.

Måsen har fångat en liten rocka.

Strandskata på promenad.

Vid hotellet höll den här lilla punkaren till.

Sov gott

Peruansk nakenhund

Peruansk nakenhund var känd redan före inkaindianeran. Avbilder av dessa hundraser har setts på keramik tillverkad  före Inka perioden. Hunden ersatte puman, falken och ormen alltså var det ett symboldjur i forntida peru runt 300 f.kr till 1400 e.kr.

Rasen är vänlig och tillgiven mot sin ”familj” reserverad mot ”främlingar”, fast den här som jag träffade på vid en marknad uppe vid Aguas Calientes såg bara lite reserverad ut, den har väldigt go och ville gärna bli klappad. Pebing, som den hette, var så söt i sin röda jacka att jag tyckte den skulle få vara med i bloggen också. Rasen är känslig för sol och behöver precis som vi smörjas in för att kroppen ska kännas mjuk och vid kyla kan de behöva skydd.

Islas Ballestas

Bara lite till från alla fåglar på Ballestasöarna, det var förstås inte bara fåglarna som gjorde att det var intressant att se den platsen. Öarna hade skulpterats i spännande former av hav och vind.

Resterna från guanoindustrin skapade spännande inslag i naturen,

och överallt vimlade det av fåglar. Borde haft ljud med i det här inlägget.

Förstorar man så syns allt fågelvimmel mer.

Utkik.

Grottor och öppningar i bergen fanns det överallt.

En säl poserar lite fint.

Spider sa guiden, men jag tycker inte att det liknar någon spindel.

Enligt giden skulle den här sjöstjärnan vara ätlig.

Skarvar.

Kalkongam, det var inte så vanligt att se den här ute.

Å så lite mer av den fina inkatärnan.

Vår tur ute bland öarna är över.

Ballestasöarna del 2.

Ballestasöarna har sedan 1800-talet exploaterats för sin guano (fågelspillning), som anses som ett av världens förnämsta gödningsmedel och en gång den största exportvaran från Peru. När exploateringen börjades fann man guano ned till 70 meters djup. Guanon ansågs tidvis som lika viktig som guldet för Peru. Nu ser vi mest reser från den industrin, de enda som vistas på öarna, förutom fåglar och djur är några vakter som ser till att ingen går iland.

Dröjde lite mellan del 1 och 2, men när Montezumas hämnd slår till tryter orken för både att skriva blogginlägg och kommentera. Har hitintills klarat mig från det under alla resor, men någon gång ska väl bli den första, hoppas även den sista. 

Det sägs att öarna producerar 20 ton guano per år! Det kan man förstå, för gott om fåglar är det verkligen här.

De både hörs och syns. 

Sälarna verkar trivas bland alla fåglar. 

De klättrar så vigt upp på klipporna.

Den lilla lilla ungen kommer efter.

Men sveps bort av vågorna och ropar förtvivlat på mamma.

Hur det gick för den lilla ungen vet jag inte för vi åkte vidare.

Kom till mina favoriter, pingvinerna.

Det här är Humboltpingviner och en art som är utrotningshotad därför pågår ett bevarandeprojekt där arten, bland annat, föds upp i fångenskap världen över.

När jag berättade för guiden att jag samlar på pingviner, såg han ganska imponerad ut och frågade om jag hade dem hemma hos mig i huset. Fast han såg lite lugnare ut då han förstod att samlingen bestod av bilder. Det är den nionde arten som jag sett. Bara åtta kvar då. 😀

På en klippa har inkatärnorna samlats. En skarv har satt sig på deras hörna och då kan vi se att tärnan inte är så stor. 

En väldigt vacker fågel tycker jag.

En blåögd skönhet som jag glömt namnet på.

Pelikan.

Ett otrolig vimmel av fåglar. 

Avslutar dagens inlägg med en trött liten säl.

.

Buss från Lima till Paracas.

Från Cusco tog vi flyget till Lima, merparten av vår grupp skulle åka hem några skulle vidare till Galapagos och vi var fyra som skulle åka till Paracas för nya äventyr. I Lima var det redan julpyntat.

Direkt från flygplatsen åkte vi till busstationen för att checka in.

Där var det också julpyntat.

Väskorna checkades in, så dem behövde vi inte bekymra oss om sedan. 

Tur att vi inte hade några djur att checka in, för de fick inte åka med.

Väskorna lastades in.

Vi hade några timmar att slå ihjäl innan vår buss skulle gå. Jag bänkade mig på serveringen, var inte helt pigg ännu, och de andra drog ut på stan. Jag fick en fin blomma som tröst.

Dags för passkontroll och biljettkontroll, säkerheten var rigorös.

Vi letade reda på våra sittplatser och slog oss ner i bekväma flygplansstolar. I våra papper hette det att vi bokat lokalbuss, då hade vi sett framför oss hur vi packade in oss i en enkel buss med getter och höns. Hade visserligen varit spännande, men det här var betydligt bekvämare.  Det här var ju rena rama lyxvarianten med både filmkanal, internet och matservering. 

Fast med maten fanns det lite mer att önska, ena sträckan bestod den av en torr dubbelmacka på vitt bröd utan smör och där emellan låg det en svettig ostskiva, en söt kaka fick vi också. Drickan bestod av Coca cola eller Inca cola.

Allt serverat i en liten söt pappask.

Som tur var hade vi ätit innan.

Landskapet vi passerade fick mig att tänka på Robban Brobergs "Öken Lyrics"

"Det är öken Det va öken!"

Fast inte bara öken.

Vi passerade genom en del samhällen också.

En del hus behövde stöttas upp.

Renlighet är viktigt, men tvättvattnet kan man slänga ut på gatan.

Trodde först att de här små husen var hundkojor, tills jag såg korsen på dem och insåg att det var små altare.

Efter en tur på cirka fyra timmar var vi framme i Paracas. Det som framifrån såg ut som ett litet, litet hotell...

...visade sig vara ett mycket trevligt ställe att avsluta de sista dagarna i Peru på. Det låg vid stranden till Stilla havet och med flera pooler att svalka sig i.

Vi fick ett rum med altan.

En del hade poolen ända in till altanen.

Dagen avslutades med en magnifik solnedgång.