Båtbygge.

I Zanzibar är båtbygge ett riktigt hantverk. 

Nere på stranden doftar det gott av nysågat och nyhyvlat trä.

Att bygga en sådan här båt tar två och en halv månad.

För var dag ser vi hur den här båten växer fram.

Kvällsmarknad

I Forodhani park i Stenstaden är det matmarknad varje kväll.

Då är det fullt med folk där och i solnedgångens sken så passar barnen på att bada.

En kul liten kille som ville vara med på bild.

På torget är det full fart och matstånden börjar växa fram.

Träffar på några massajer som har skor tillverkade av bildäck.

Det finns gott om maträtter att välja bland.

Vi har hört så mycket gott om Zanzibarpizza så den måste vi testa.

Fast vi avstår från de med nuttella utan tar en traditionell variant. Den innehåller köttfärs, ägg, grönsaker och en hel del annat

God var den.

Har man ingen kockmössa så går det bra med några papptallrikar.

Grillad hummer är också gott.

Dt här matståndet är sponsrade av Sida och Skanska, det är en sammanslutning av 20 personer. De fiskar på dagen och säljer mat här på torget på kvällen.

Kul med selfie.

Dricka på färskpressat sockerrör och ingefära är väldigt gott, men testa den inte om du inte har plåtmage. Jag fick veta att jag inte har plåtmage.

Mörkret sänker sig över torget och det går inte att fota så mycket mer.

Fiskehamnen och fiskemarknad

I dag tog vi en promenad bort till fiskehamnen. Här är det  härligt rörigt och jag får en känsla av att ha hamnat i någon filminspelning, eller tillbakakastad i tiden. Indiana Jones dyker upp i huvudet.

Mer speciellt blev det då jag rundade hörnet och kom ner till själva fiskehamnen.

Det var liv och rörelse och massor med folk.

Hade det inte varit bilar där så skulle man kunna tro att jag gjort en tidsresa.

Folk vadade ut till båtarna som kom in med sin fångst, alla ville ha del av de bästa fiskarna.

Några står även där ute i vattnet och bara pratar och umgås.

Andra vadar längre och längre ut för att möta båtarna på väg in och vara först på de bästa fångsterna.

Det är som ett skådespel för mig men vardagen för de som bor här.

Ingen är heller varken sur eller irriterad för att jag fotar. Snarare tvärtom.

En hel del handel är det även här.

Inte bara fisk som säljs.

Även grönsaker finns till salu, man kan komponera hela måltiden på samma ställe..

Men mest fisk förstås.

Dagens inköp bärs elegant på huvudet.

Fast en del tar det bara lugnt.

_______________________________________Även här finns det katter.

Daladala

Daladala är namnet på de för Zanzibar typiska, ibland utsmyckade, flakbussarna som trafikerar ön dagtid. Det är billigt, bara ett par kronor för en kortare resa och upp till en tia för en timmes resa.

Men var beredd att trängas och svettas, här finns ingen gräns för hur många som får plats.

Vid busstationen i Stenstaden är det full fart.

Bussar kommer och bussar åker.

Bussar lastas

Vänta jag ska också med.

Här vid busstationen kan man även läsa väggtidningar.

Slavhandel

Tippu Tip, han hette egentligen Hamed bin Mohammed el Marjebi, var en handelsman, plantageägare och guvernör från Zanzibar. Han ledde flera handelsrutter i Östafrika, och är en av historiens mest kända slavhandlare. Tippu Tip, blir översatt till "samlaren  av rikedom". Han bodde i det här huset.

En vacker port till hans hus med de karakteristiska knopparna på dörren. De finns en historia om dessa knoppar. Förr hade man elefanter inne på de kringbyggda gårdarna och när de blev hungriga försökte de bryta sig ut genom porten i muren, för att förhindra att de skulle förstöra dörrarna så slog man i spikar fast då med det vassa inåt. Senare levde den traditionen kvar genom att smycka dörrarna med vackra knoppar fast numera den utstickande delen utåt.

Det sägs att här såldes det upp till 50 000 slavar årligen - somliga av dem hade då transporterats långa sträckor på fastlandet innan de nådde fram till auktionshallen på Zanzibar 
Trots att britterna förbjöd handeln när de tog kontroll över ön 1873 fortsatte exporten i flera år.
Grottor och underjordiska tunnlar användes då för att gömma slavarna tills de kunde skeppas ut i skydd av mörkret.

På platsen där slavmarknaden låg byggdes senare en domkyrka, Christ Chuch Cathedral. Den här domkyrkan är alltså en symbol för frigörelse från en tyranni som drabbade hela befolkningen i regionen. 

Området där kyrkan ligger är bevakat och vi fick gå igenom en säkerhetskontroll innan vi fick komma in. I inträdet ingick det också en egen guide som visade oss runt och berättade om platsen och dess historia. Vi började guidningen nere i de gamla fängelsehålorna där två av de trånga cellerna har sparats. Nu är de renskrubbade, men då var nog stanken förfärlig. I fördjupningen mellan britsarna fick slavarna göra sin behov och den enda rengöringen var då tidvattnet kom in och sköljde bort exkrementen.  Det enda de hade att dricka var saltvattnet. Den här cellen som var en av de större skulle hålla 75 kvinnor och barn, de små rymde 50 män.

Kedjorna som ligger kvar och stämningen här nere ger en kuslig och spöklik känsla.

Biskop Edward Steere var den som placerade grundstenen till domkyrkan och han är även begravd bakom altaret i kyrkan.

Utanför kyrkan finns ett slavmonument som visar  fyra slavar som bär ursprungliga halskragar och kedjor. Det är tillverkat av den svenska konstnären Clara Sörnäs 1998 och sponsrades av flera svenska företag. 

Vi går in i kyrkan och tittar.

Det är en pampig och vacker kyrka.

Slavarna som skulle säljas på marknaden bands vid ett träd ute på gården, där piskades de och de som inte grät eller svimmade betingade sedan ett högre pris eftersom de ansågs vara starkare. Kyrkan är som sagt, byggd över marknadsplatsen över den plats där trädet stod finns nu en rund cirkel som symbol för trädet och den röda marmorn ska symbolisera blodet.

Här finns också en hyllning till Dr David Livingstone, som stannade i Zanzibar före sin sista expedition. det är ett kors som är tillverkat av det träd som han dog under.

Legenden säger att det var tidigare slavar som behövde arbete var anställda i för att bygga katedralen ett misstag gjordes av dem.  Handledaren, biskop Edward Steere, kallades bort på affärer och återvände för att hitta 12 pelare hade uppförts upp och ner. Han bestämde sig för att låta de stå kvar så.

Gångjärnet på porten ut har en mycket vacker utformning.

Även utsidan är mycket vacker.

Efter kyrkobesöket finns även en utställning om slavhandeln, det som grep mig mest var den här lille 6-årige pojkens öde.