Stone Town.

Zanzibars historia är både mycket brokig och gammal. Den har varit centralort för ett omfattande handelssystem som till stor del styrts av araber och indier. När de första européerna kom till Zanzibar för första gången (1300 talet) möttes de av en mycket högtstående kultur.

Portugiserna regerade sedan i ca hundra år innan ”de vita jävlarna” kastades ut av araber och swahilikulturen blomstrade åter.

Omkring 1830 flyttade sultanen av Oman sin huvudstad från Muskat till Zanzibar, handeln blomstrade och köpmännen kom för noshörningshorn, elfenben och slavar. Att Zanzibar har tillhört Oman märks fortfarande för nu när vi är här så är det regeringsdagar med festligheter och statsbesök från Oman. De har anlänt i ett eget kryssningsfartyg.

Med sig har de också ett krigsfartyg som skydd.

Tyskland respektive England tog över på 1800 talet och Zanzibar blev sedan fritt 1964 då en för området rätt blodig revolution som medförde att Zanzibar gick ihop med Tanganyika och skapade unionen Tanzania under Nyereres ledning.

I dag är Zanzibar är självstyrande på många sätt. Fria val har införts och man väljer sin egen ”ö”president som dock sorterar under Tanzanias president.

Vi vandrar runt i Stenstaden och träffar på så många vänliga människor.

Storebror som tar han om sina småsyskon på väg till skolan.

Resebyrån ser inte ut att vara så välbesökt.

Båtbygge.

I Zanzibar är båtbygge ett riktigt hantverk. 

Nere på stranden doftar det gott av nysågat och nyhyvlat trä.

Att bygga en sådan här båt tar två och en halv månad.

För var dag ser vi hur den här båten växer fram.

Kvällsmarknad

I Forodhani park i Stenstaden är det matmarknad varje kväll.

Då är det fullt med folk där och i solnedgångens sken så passar barnen på att bada.

En kul liten kille som ville vara med på bild.

På torget är det full fart och matstånden börjar växa fram.

Träffar på några massajer som har skor tillverkade av bildäck.

Det finns gott om maträtter att välja bland.

Vi har hört så mycket gott om Zanzibarpizza så den måste vi testa.

Fast vi avstår från de med nuttella utan tar en traditionell variant. Den innehåller köttfärs, ägg, grönsaker och en hel del annat

God var den.

Har man ingen kockmössa så går det bra med några papptallrikar.

Grillad hummer är också gott.

Dt här matståndet är sponsrade av Sida och Skanska, det är en sammanslutning av 20 personer. De fiskar på dagen och säljer mat här på torget på kvällen.

Kul med selfie.

Dricka på färskpressat sockerrör och ingefära är väldigt gott, men testa den inte om du inte har plåtmage. Jag fick veta att jag inte har plåtmage.

Mörkret sänker sig över torget och det går inte att fota så mycket mer.

Fiskehamnen och fiskemarknad

I dag tog vi en promenad bort till fiskehamnen. Här är det  härligt rörigt och jag får en känsla av att ha hamnat i någon filminspelning, eller tillbakakastad i tiden. Indiana Jones dyker upp i huvudet.

Mer speciellt blev det då jag rundade hörnet och kom ner till själva fiskehamnen.

Det var liv och rörelse och massor med folk.

Hade det inte varit bilar där så skulle man kunna tro att jag gjort en tidsresa.

Folk vadade ut till båtarna som kom in med sin fångst, alla ville ha del av de bästa fiskarna.

Några står även där ute i vattnet och bara pratar och umgås.

Andra vadar längre och längre ut för att möta båtarna på väg in och vara först på de bästa fångsterna.

Det är som ett skådespel för mig men vardagen för de som bor här.

Ingen är heller varken sur eller irriterad för att jag fotar. Snarare tvärtom.

En hel del handel är det även här.

Inte bara fisk som säljs.

Även grönsaker finns till salu, man kan komponera hela måltiden på samma ställe..

Men mest fisk förstås.

Dagens inköp bärs elegant på huvudet.

Fast en del tar det bara lugnt.

_______________________________________Även här finns det katter.

Daladala

Daladala är namnet på de för Zanzibar typiska, ibland utsmyckade, flakbussarna som trafikerar ön dagtid. Det är billigt, bara ett par kronor för en kortare resa och upp till en tia för en timmes resa.

Men var beredd att trängas och svettas, här finns ingen gräns för hur många som får plats.

Vid busstationen i Stenstaden är det full fart.

Bussar kommer och bussar åker.

Bussar lastas

Vänta jag ska också med.

Här vid busstationen kan man även läsa väggtidningar.