Vandrare och äventyrare vid Ice Camp Eqi

Vi vaknade upp till en lite frostig morgon, inte humörmässigt frostigt, utan det hade varit en kall natt. Ingen snö men de där trägångvägarna som byggts för att skona naturen och även för att komma fram där det blev för brant mellan klipporna, de blev hala...mycket hala.

Undrade först vad våra vänner från Litauen höll på med, de bodde i en stuga lite längre bort och gångvägen var rejält kuperad med en nedförsbacke. Fast då vi skulle upp till frukost i Café Victor så förstod jag vad det var. Plankorna var såphala, uppför gick det bra, men nedför så gled man okontrollerat.

De som skulle skulle ut och städa stugorna hade det lite lättare med lilla elbilen, men den slirade en del i uppförsbacken och det gällde för föraren att hålla tungan rätt i munnen, för bilen fick precis plats.

Vill man bo här ute så bokas det som ett paket, man väljer vilken typ av stuga man vill ha eller om man hellre vill bo i ett glampingtält, sedan ingår frukost och trerätters middag och ett lunchpaket. Även en vandring till moränkanten av glaciären ingår i det paketet. Naturligtvis ingår även båtresan. Finns också några andra vandringsturer att välja, men de är som tillägg.

De flesta väjer att gå en vandring, med guide.

Då skriver man upp sig på informationstavlan i matsalen. Där kan man även få dagens myggindex.

Vi har hört före resan att det kan vara mycket mygg, och menas väldigt mycket. Därför valde vi att åka sent på säsongen för då skulle myggplågan var liten och som du ser här ovan så var den låg nu. Så låg att jag bara såg två stycken och de satt på fönstret i vår stuga, på utsidan.

På grund av myggen är varje stuga utrustad med "myggjagare", vi behövde aldrig använda våran.

En del drog iväg på vandring efter frukost, även den lilla franska tösen var med men hon fick åka snålskjuts med pappa.

Ice Camp Eqi är byggt med fokus på hållbarhet och minimal miljöpåverkan. Solpaneler och andra miljövänliga tekniker används för att driva campen. Här kan  man se hur det sitter solpaneler på både taket och väggen. Fast för att klara av tvätten och köket när inte solen räckte till så finns det även ett oljedrivet elverk.

Man behöver inte vandra bara för att man åkt hit, det går hur bra som helst att stanna på campen och njuta av tillvaron, när man tröttnat på att sitta och iaktta glaciären så kan man även undersöka omgivningarna.

Vi börjar med att kolla hur besvärligt det skulle vara att ta sig ner till bryggan och de läskiga plankstegen. Vägen ner till trapporna var inget problem, även om träplanken var hala med frost på så var berget inga problem. Inte ett dugg hala och trappan ner var heller inget problem, kvar var bara de nedersta stegen och där skulle det komma att finnas hjälpande händer. Skönt!

Att campen finns just här är nog mest beroende på att en fransman vid namn Paul-Émile Victor var en framstående polarutforskare och etnolog, född 1907.  Victor och hans team etablerade sitt basläger vid Eqi-glaciären, där de byggde en expeditionshydda, vilken fortfarande står kvar och är känd som “The French Cottage”. Detta fungerade som deras utgångspunkt för forskning och utforskning.

Stugan är ganska bräcklig nu, så det går inte att gå in.

En av hans mest kända expeditioner var just till Grönland, där han och hans team utforskade Eqi-glaciären. Under denna expedition, som ägde rum på 1940-talet, använde de hundspann för att korsa inlandsisen och samla in viktiga vetenskapliga data om glaciärernas rörelser och klimatförhållanden. Denna forskning var banbrytande och lade grunden för mycket av den moderna glaciologin.

Här finns en del minnesmärken efter expeditionerna.

Fin färg på laven som växer på berget.

Efter lunch som inte är hälleflundra, utan goda mackor med räkröra i och istället för sallad så är det på grönländsk maner vitkål.

Man kan slå sig ner i hammocken också och njuta av glaciären. 

Men vi känner att vi vill röra lite mer på oss och väljer att  följa den vägvisande pilen som pekar mot sjön. Ska ta 15 minuter.

Fast när man tagit sig upp över kullen högst upp i bilden ovan så var det bara is, så vi vände. Såg lite spår av olika djur här uppe.

Små, små tassar har passerat här. För små för att vara räv.

Bra utsikt här uppifrån, men i vissa branta partier med djup snö var det lite knepigt att ta sig nedåt. Undrade ibland var jag får alla knäppa idéer ifrån. Men ner kommer man alltid och ner kom jag.

Det är fortfarande is på vattenpölarna, trots att vi haft en solig dag...

...och i skrevorna blommar blåklockorna.

Nu börjar vandrarna komma tillbaka.

Känner man att man verkligen vill ut i terrängen och inte vill eller kan gå så finns det en möjlighet att boka tur med ett fordon. Då är det någon av dessa terrängående bilar som används. 

Fast mest används de till att transportera tvätt från stugorna och frakta upp varor som kommer med båten.

Snart kommer båten med nya passagerare och en del ska även lämna stället.

Se du båten, den ser ganska liten ut så man förstår att området är mycket större än man tror.

Efter ett tag så börjar den tuffa åt vårt håll och kommer närmare...

...och närmare.

För att komma helt rätt vid bryggkanten så står det en person och visat med armarna hur nära båten är. När armarna är helt ihop så är det dags att skynda iland.

Nya förväntansfulla personer anländer och snart blir det middag.

Idag är det inte hälleflundra, utan en jättegod köttgryta. Till middagen får vi finbesök utanför fönstret, en söt liten krabat som kommer förbi och hälsar på, men det kommer i ett senare inlägg.

Sedan börjar det bli dags att dra sig tillbaka för natten. Men kvällen bjuder på en färgsprakande solnedgång.

När solen försvinner bakom bergen så blir det lite mer avmätta färger.

.

Nästa om Grönland

När drömmar blir uppfyllda

Även den längsta resan börjar med ett litet steg. Fast den här resan är inte så lång, men innan jag fick resa så var det lite väl många inställda resor och steg tillbaka, så nu när jag äntligen var på väg så kändes det ganska naturligt att ta den i flera steg. I första steget så hamnade jag i Köpenhamn.

Där kom jag inte så mycket längre än till hotellet bredvid flygplatsen,  fast fick en fin soluppgång före frukost och promenaden tillbaka till flyget och incheckning.

Det där med drömmar är lite knepigt för ibland när man längtat och drömt länge så kan förväntningarna växa och besvikelsen bli stor om det inte blir som man tänkt sig.  Nu skulle jag iväg på äventyret fast med lite begränsningar. Operation på ryggen var i maj, var inte färdigtränad men nu var det ingen sjukgymnast eller läkare som sa nej. Så varför sitta hemma.  Man kan uppleva mycket ändå.

Drömmar behöver ju inte alltid bli uppfyllda, en del räcker det att man har. Ända sedan jag såg "Italienska för nybörjare" , en dansk film där prästen kör Maserati,  så har jag drömt om en vinröd Maserati.  Köp en då, var det någon som sa; nä jag vill nog egentligen inte ha den men det känns bara lite bra att ha den som drömbil. Men den här drömresan den ska nu verkligen bli av.

Vårt flyg avgår i tid, inte så mycket utsikt för det är ganska  molnigt,  men när vi passerar Island öppnar sig en liten glipa. Ser ingen aktiv vulkan där nere.

Efter runt fyra timmar blir det molnfritt igen och jag siktar de första isflaken där nere.

Sedan flyger vi in över land som mest ser ut som en stor glaciär.

Vi har kommit fram till världens största ö, där tre fjärdedelar av ön är täckt av is. Tror ingen behöver gissa om vart vi är på väg, vi ska bara flyga över till den västra sidan och sedan landa i Kangerlussuaq på Grönland. 

Där nere syns staden och flygfältet.

Att vi sska landa där är ingen slump utan det är Grönlands störta kommersiella flygplats, den enda som kan ta emot större flygplan. Därifrån flyger man sedan vidare med små flygplan. Finns inte så mycket vägar så transporter är båt eller flyg.

Flygplatsen härstammar från den amerikanska bosättningen under och efter andra världskriget, då platsen var känd som Bluie West-8 och sedan Sondrestrom Air Base.

Känns inte riktigt som om vi kommit till en stor internationell flygplats, väskorna hämtar vi en trappa ner. Ingen hiss bara att bära upp dem, hotellet ligger i samma byggnad en trappa upp.  Har man problem med trapporna upp till hotellet kan man trycka på den här knappen.  Testade inte att trycka så jag vet inte vad som händer då. Kanske kommer det någon och bär upp en. Såg ingen som hade behov av att utnyttja knappen heller.

I presentshoppen kunde man köpa sig en tröja och träna på lite grönländska,  så här ska Kangerlussuaq uttalas.

Vi tar en liten promenad runt i staden som har ca 500 innevånare. Först blir det en bild på den mest fotograferade skylten. Klart att även jag vill veta hur lång tid det tar till Nordpolen.

Vi kikar in i den lokala butiken.

Här kan man bl.a köpa lite fett med lök.

Eller varför inte en middag med boller i kurry.

Det finns myskoxar i området,  men man ska nog ha tur för att få se någon.  Hörde av de som passade på att ta en utflykt till point 660 för att klättra upp på inlandsisen, att de inte sett någon. 

Är kanske vid möte med dess bjässar man behöver ha med sig det här att stärka sig med. 

Vi ska bara ha en natt här innan vi far vidare, det regnar så vi drar oss tillbaka till hotellet och får vårt rum och kånkar våra väskor i lite flera trappor. I en trappa sitter det här konstverket.  Finns ingen skylt om konstnär.

Närbild på ansiktet.

Nästa morgon är det lite dimma,  det ser vackert ut med dimmstråken som ligger över bergen och ner i dalarna. Efter frukost tar jag kameran och vi går iväg för att få lite bilder. 

Sedan är det bara att vänta på att det är dags att flyga vidare, något krånglar med vårt flygplan så det blir lite förseningar. Ingen klagar eller knotar för förseningar och inställda flygturer är vanligt på Grönland.

Vi får lite underhållning under väntetiden.

Någon som jobbat på brandkår och ambulans ska lämna ön och flyga hem, hela brandkårsflotran och ambulanser står uppradade bredvid flygplanet till Köpenhamn.  Som avskedssalut drar de alla igång blåljus och sirener.

Sedan är det vår tur vi flyger med ett betydligt mindre plan.

Flygtiden är knappt 20 minuter,  men flygvärdinnan gör sig redo för servering. På med förkläde och fram med serveringsvagnen. Hon donar och fixar med flaskor och muggar där bakom sitt skynke, jag blir lite nyfiken på vad hon kommer servera. Så dras skynket undan och vagn och värdinna kommer fram och serveringen kan börja. Vad vi får, en plastmugg med vatten.

Serveringen gick ganska snabbt,  för vi var inte så många ombord och alla ville inte ha något vatten. Sedan hade hon en stor procedur med att plocka undan alla flaskor, muggar och vagn. Många klaffar som skulle låsas och kollas om de verkligen var låsta. Sedan måste vattenåtgången dokumenteras innan hon kunde byta om inför landning.

                                                                                                   Nästa om Grönland

Vildmarkståget 2023 Valborg i Jukkasjärvi - Ishotellet.

Innan det är dags för att åka ut till Jukkasjärvi passar jag och maken på att titta lite på nya Kiruna. Stadshuset Kristallen och hotellet ligger bredvid varandra. Där inne finns även ett länskonstmuseum, men det är inte öppet. Stadshustornet känner jag igen, det är samma som stod bredvid det gamla stadshuset. Då vi kommer ut börjar klockspelet spela.

Hotellet bredvid är byggt i väldigt modern stil och designen ska vara inspirerad av Kebnekaise och Lapporten.

Jag blir inte så värst imponerad av nya Kiruna, det känns trångt och som att gå omkring på en byggarbetsplats. Med så mycket mark där uppe så skulle de nog kunnat göra det lite luftigare. Så som det var i gamla Kiruna.

Ganska folktomt är det också. Ser bara några få personer.

Ser det som är kvar av Tuolluvaara gruva, den lades ner 1982 på grund av olönsamhet till följd av stålkrisen. Den cylinderformade gruvlaven är en av Sveriges näst högsta existerande gruvlave.

Tror att huset som jag ser där borta är det där det var norrskensforskningsstation förr. Där såg jag min första datamaskin, och då var det verkligen en maskin. Den var så stor att den tog upp ett helt rum. Fast det var 1967.

Vi återvänder till hotellet för att åka upp till baren, det är Kirunas enda skybar. Den har panoramafönster och betydligt bättre utsikt än från vårt rum. Här ser man mer än en ventilationstrumma.

Baren är stängd för bartendern har inte fått nyckeln till spritskåpet så vi får nöja oss med utsikten.

Vi drar iväg till Jukkasjärvi istället. Bussen står klar för att köra oss dit. Själva ishotellet är stängt, det har varit ganska varmt innan vi kom så där inne är det rasrisk. En stor snöhög är uppkörd framför porten så ingen ska förirra sig in där.

Ishotellet smälter, men utställningen består. Jag går in, häng med på en rundtur.

Först kommer man in i en stor sal där isbaren finns. En hyllning till Börje Salming har de gjort här.

Klart vi måste ha en drink i de berömda isglasen, tänker först ta en G&T men kommer på att det måste vara något med färg i för effektens skull.

Dags för en skål "in the rocks" och inte "on the rocks". SKÅL! Vantar är bra att ha på, för annars glider glaset ur handen.

Klart Wille ska ha lite dricka också.

Lite mingel.

I taket hänger en kristallkrona av is.

Men nu har vi minglat klart och går in till utställningsrummen.

En lång korridor  leder oss dit, ser lika ut som i stora ishotellet.

Jag kikar in in alla rum, de är ganska  många, och här följer en del av dekorationerna där.

Det här rummet heter Dreaming in a Dream. I beskrivningen står det; "När du går genom sviten hörs ljudet av en storm som närmar sig och plötsligt dyker olika skulpturer och figurer upp, redo att dela sin historia med dig. Ett av dem är ett fantasidjur, som väger 350 kilo, lika snäll som hon är tung". Stormen hörde jag inte men tur att de skrev att det här djuret var snällt.

En stenbock hittar jag i ett rum.

Även väggarna är vackert dekorerade i flera rum.

Hoppas det här inte är en bortglömd gäst som smält ner i isen.

En del figurer i konstverken gör sitt bästa för att ta sig ut ur isen.

Det här rummet heter Dancers in the dark.

Jag går igenom rum efter rum och fascineras av alla konstverk. Det här är sviten “You Are Here”, en hyllning till alla som vågar drömma och välja sin egen väg I livet.

"Tidig vår" .Ögonblicket då de första skotten bryter igenom snön. Vattnet som droppar från den smältande isen.

Lämnar utställningen och går ut. Ett gäng har samlats till ett litet isparty.

Min vän Marie har aldrig varit till Jukkasjärvi kyrka och vi tycker att hon borde få se den fina altrartavlan av  Bror Hjort, så vi går dit. Fast det enda hon får se är kyrkan utifrån det var låst. Så här ser den ut i alla fall. Tagen ett annat år när vi bodde på Ishotellet.

Vi går tillbaka och Wille sörjer inte för en låst kyrka, snarare tvärtom när det finns massor av snö att busa runt i. Klättra på kullar...

...rulla nedför kullar,

och pulsa i så djup snö att den når över knäna. Ser så kul ut att jag nästan hoppar ner i drivorna jag med.

Men nu är det middag. Jag har ätit underbart god och vacker mat här. Den serverades på is och björktallrikar var så otroligt fin dekorerad, så mina förväntningar är höga. Då hette stället Jukkasjärvi Värdshus, nu tydligen med ny ägare och heter Ishotell restaurang.

Tyvärr slås mina förväntningar i spillror. Det är inte Vildmarkstågets arrangörer som rår för det, de måste få en eloge för att de tyckt att vi skulle få älgkött till middag. Tyvärr var den tillagad av någon som inte visste att älgkött måste koka minst en timme längre än nötkött för att bli mört. 

Vår mat kallas för gulasch och serveras i tråg. Däri ligger kött, grönsaker och potatis. Jag ska låta er slippa bilder på maten. Men köttet var så segt att jag kunde inte skära igenom det, än mindre tugga. Jag smakade bara på röran, den var inte god och åt inte av den sedan.

Desserten var i alla fal god och snygg.

Efter den måltiden var vi hungriga, vi rådgjorde med Wille om hur vi skulle göra, trodde han tyckte att en valborgsmässoeld lockade . Men han hade inte ätit och var hungrig och det var 1,5 timme kvar tills elden skulle tändas, så sagt och gjort, vi beställde en taxi och for tillbaka till Kiruna. Vi hade tur för en bil hade just avlämnat folk i Jukkasjärvi.

Tillbaka i Kiruna tänkte vi äta på hotellets restaurang Mommas, tyvärr bara buffé där som inte lockade våra smaklökar.. Ut på stan för att se om det fanns något och där hittade vi en pizzeria som var öppen. Det blev en souvaspizza, kan aldrig bli fel med renkött. Fast vi fick inte sitta där och äta för de skulle stänga, vi var de sista kunderna.

Bar våra pizzor tillbaka till hotellet. En öl till skulle vara gott. Nere i entréplanet finns en bar, den var stängd. Upp till takbaren, där fick vi köpa öl, men inte äta våra pizzor. Slutet gott, allting gott för vi tog vår öl och pizzor och satte oss i lobbyn och åt. Gott var det.

I morgon åker vi söderut.

Vildmarkståget 2023. Östersund - Vilhelmina

Vår resa med Vildmarkståget går vidare.

Vi vaknade upp till ett nypudrat Östersund, staden hade fått en rejäl dos med snö innan vi kom och i natt har det kommit lite till vilket gör att det är ganska halt ute. Bäst att gå försiktigt ner till stationen.

Vårt tåg är inte riktigt klart ännu, men vi är klara och lite spända på att få se vårt nya lok som dra oss till Vilhelmina.

Så ser det ut att vara dags för påstigning och alla drar sig mot perrongen.

Spår 3 ska vårat tåg gå på men för att komma dit måste det backa en bit och växla över till rätt spår.

Kommer det inte snart!

Jodå, här kommer vårt tåg med nytt lok för dagen, fast ett ganska gammalt lok. Det är ångloket E2 094 som är byggt 1907 som ska tjänstgöra i dag. Först backar det och vi får en fin bild av dagens skönhet.

Strax kommer det tillbaka på rätt spår.

Längst bak har vi ett diesellok från järnvägsmuseet T43 235, det är med för att vi ska ha el och värme ombord. Det skymtar lite på bild 3. Här i Östersund står även Inlandsbanans nya ellok, Elektra.

Det är många som jobbar här.

Ett ånglok måste ha erfaren lokförare och där inne i loket får man lite patina av arbetet.

Med rälsdunk och pustande ånga tuffar vi iväg på nya äventyr, första upplevelsen är att få se vad vi får för gott till fikat i dag. Smarriga havtornspraliner var det i dag.

Vi har ett stopp i Lit och Hoting. I  Hoting får vi två nya passagerare de ska förbereda vår ostprovning.

Kul att se att även stinsen är klädd i tidsenliga kläder för att matcha vårt tåg.

I Hoting finns det tid för hågade att besöka loket, jag lovar att det är inte bara lilla Wille som ville in där.

Kön var lång, mest herrar.

Det går åt mycket kol för att driva ett ånglok, eldaren  fick skotta rejält. Det går åt 200 kg kol/mil.

I Hoting finns det ett gammalt lok som står som prydnad.

I Sikås bor det visst en man som gillar att visa upp sig tämligen lättklädd, i dag tyckte han nog att det var för kallt att var ute i bara mässingen.

Vi ser att ånglok väcker intresse, många är ute och fotograferar utefter vägen och till och med hundar verkar gilla tåg.

Nu är det dags för ostprovning. Ida och Johan från Norråker har kommit ombord med massor av tallrikar med ost. Ida berättar för oss om alla ostar och hur de tillagats.

Vi får prova vit fårost från Rafsjögårdens Gårdsmejeri, Fagerhamns ost på obehandlad komjölk från Hillsands Getgård och Hilsands Blå, till det ett kex med västerbottensost i från Neom Fjellä. Goda alla tre.

Omtänksamheten på det här tåget är väldigt stor, har man en junior ombord som inte uppskattar vin och ost så ser de till att han får en egen bricka att provsmaka, en som är mer i juniormodell.

Ånglok behöver vatten så när det är dags för påfyllning stannar vi vid en älv för påfyllning. Personalen pulsar ut i snön för att se var det är bäst att komma ner till vattnet.

På andra sidan tåget där fanns det gott om vatten. 

Ner med slangar och pump.

Nu börjar vi spana efter ren, vi spanar och spanar. Mycket spår efter ren och andra djur men ingen ren, kanske vi får syn på några i morgon.

Men lite fågel såg vi.

Så småningom kom vi fram till Vilhelmina, men först måste vi bestämma om vi ville ha röding eller oxkind till middag. Hekie tar upp beställning. Lätt val för mig.

Middagen blir på Bergmans Fisk & Vilt, där snöade det.

Den middagen var utsökt, jag hade valt röding fiskad i Malgomaj, gott var bara förnamnet.

En smarrig dessert fullbordade kvällen.

Wille gillar inte fisk så han valde oxkind, den var inte så god så när personalen såg att han inte ätit serverades han en hamburgare istället. Den försvann i ett nafs. God var hans bedömning.

Kan man ha det så mycket bättre på en tågresa, jag tror inte det.

Det var dag två på vår resa med Vildmarkståget. 

I morgon ska vi se lite av Vilhelmina och sedan tuffa vidare mot nya spännande mål.

Silvervägen

I dag ska vi åka Silvervägen mot Norge. Vad jag vet så har jag inte åkt den sträckan någon gång tidigare. Jag har passande lektyr med mig på den här resan. 

Den utsågs till årets bästa kriminalromaner 2018.

Vädret har verkligen varit på vår sida den här resan, så även i dag. Solen skiner, några plusgrader och närapå vindstilla, så alla sjöar vi passerar ligger spegelblanka.

Den här resan var det tänkt att vi skulle gjort förra sommaren och även fortsatt upp till Kiruna. Nu blev det tyvärr inte så, extra synd för den sommaren vandrade vår dotter Carina, Kungsleden. Hon ensamvandrade hela sträckan från Hemavan till Abisko. Hon vandrade den på 25 dagar. Här vid Jäkkvik hade vi hoppats på att kunna möta upp henne då. Hade varit en kul överraskning om vi stått där då hon kom vandrandes. Nu när vi passerade platsen så passade vi på att titta hur det såg ut där vandrarna kom. Nu fick vi istället fantisera hur det såg ut då hon kom vandrande där.

Vi fortsätter vår färd på Silvervägen, vacker är bara förnamnet.

Ska man åka här en sådan här vacker dag, då måste man ta god tid på sig. Stanna ofta och beundra naturen.

Det är så lite trafik att vi kan stanna då och då vid vägkanten och jag kan gå ut med kameran. 

Alla dessa spegelblanka sjöar är så vackra. 

Man blir helt enkelt förstummad av skönheten och alla vidder. Nästan så nackhåren reser sig.

Polcirkeln har vi passerat massor av gånger, både i Norge och Sverige men på den här platsen har jag inte varit förr.

Vi hade ingen renlav med oss för att muta den här vägvakten, men som tur var ville den inte ha betalt den flyttade sig snällt.

Var många renar utefter den här vägen, även en vit ren med pampig krona

Visst är den fin, den ser verkligen ren ut.

Mera fjäll dyker upp i fjärran.

Även flera renar.

Lite krångligt det där.

Mamma vänta på mig. En liten ren har kommit på efterkälken och skyndar ifatt de andra.

Mera naturbilder.

Färgerna blir lite mer höstlika när vi är högre upp.

På vägen tillbaka till Arjeplog hittat vi en trevlig rastplats vid Vuoggatjålme.

Där hör vi plötsligt ett rejält surrande, kan inte vara mygg för de låter inte så högt. Efter en stund så lyfter det en helikopter upp bakom buskarna. Är troligtvis jägare eller fiskare som ska ut på fjället. Ser att det sitter en hund och kikar ut vid ett fönster.