Mat

Även när man är på Island så måste man äta. Här finns det en hel del god mat att välja på och en mängd ställen som serverar mat. Ett som är mycket populärt bland islänningarna i alla fall om man ska tro vår källa till kunskap, är att ta en korv ute på stan. Dessa korvar är av fårkött och smakar faktiskt ganska bra. Korvkiosken Baejarins beztu ”stans bästa”. Klassikern ”en med allt” serveras med både rå och stekt lök, senap, ketchup och remouladsås men kan också fås så som Bill Clinton föredrog den - bara med senap.   Den kiosken kan ses här, det är alltid kö där fast just här var den ovanligt kort.

Ett ställe som jag inte tänker rekommendera är Potturinn och pannan den får var med mer som ett varnande exempel. Lunchen där var väl okej men inte mer.

Middagen däremot var inget jag skulle testa igen. Maten var inte speciellt god och servisen var inget att hurra för. Vinet som beställdes levererades till fel person och de som åt specialkost fick sin mat när de övriga i sällskapet ätit färdig. Så välj ett annat ställe att äta på.

Den isländska maten består inte bara av får och fisk. Såg på matsedlar att de även äter lunnefågel och att svedd fårskalle skulle vara en delikatess. På valsafarin så bad de oss att inte beställa in val eller lunnefågel så att efterfrågan på dessa specialiteter minskade. Bättre att äta något annat som inte är utrotningshotat, t.o.m lunnefåglarna har minskat i antal. Den isländska mjölkprodukten skýr brukar uppskattas av de flesta. Traditionellt äts den utrörd med grädde och socker. Vår chaufför berättade att han fick det ofta som middag hemma hos sina föräldrar, vi fick testa det på hotellfrukosten och då kunde man blanda i honung istället för socker. Var riktigt gott.

Dekoren på hotellet nere i receptionen var inspirerat av Havamal (Den höges sång). Fanns både runt baren, receptionsdisken och i det stora fönstret.

Det var ett trevligt ställe att ta sig en drink före eller efter middagen och sitta och iaktta alla som kom och gick. Mest aktiva och energiska var de japanska turisterna. Såg en av deras reseledare som slog sig ner i en av sofforna för att jobba lite, hon hann inte mer än sätta sig och ta fram sin iPad och sedan sov hon.

I ett av de äldre husen finns, det jag tror, är den bästa restaurangen i Reykjavik. Vi fick ett tips av en taxichaufför när vi frågade om han visste om någon bra fiskrestaurang och han svarade utan betänketid att det var Humarhusid. Varför inte prova tänkte vi och gick dit, Fick det sista lediga bordet för kvällen, ibland ska man ha tur.

Där inne var det trivsamt och fint.

Och maten då? Den var utsökt god. Vi startade med hummersoppa som var så god som en smekning i gommen.

Jag fortsatte med röding som var dekorerad med hummerstjärtar. Sååå gott så det vattnas i munnen bara jag ser bilden och tänker på den.

Min man åt en torskrätt som inte den heller gick av för hackor.

Klart vi lyckades klämma ner en god dessert också, men den var så god att den blev uppäten innan kameran kom fram. 

Det här stället var så bra att det nästan var värd en resa till Island bara för det, en sak är säker dit går vi även vid nästa islandsbesök. Kul idé med tavlor i taket.

Vissa isländska ord är ganska kul.

Sedan var det tidigt i säng, för nästa morgon eller om det egentligen var natt så skulle vi upp klockan 04.00 för att hinna äta lite frukost och åka till flygplatsen.

Det var dags att åka hem.

Det här är det sista jag hinner se av Island innan molnen hopar sig.

Island var ett mycket trevligt resmål och det vill inte säga lite om man väger in sjösjuka och regn och ändå var det en resa som gav mersmak.

Men nu är det dags för nya resmål........

Perlan och Saga museum

Är man inte naturintresserad så finns det massor att se och göra även om man nöjer sig med att stanna i Reykjavik. Nu är det dags för ett besök på Perlan. utanför står en lite speciell orkester.

Perlan är en glaskupol som är placerad ovanpå sex cisterner som innehåller hetvatten.

Här uppe har man en fin utsikt över staden.

Det sägs att när de första bosättarna kom hit på 800-talet så fanns det rätt gott om skog. Det dominerande trädslaget var då björk och ytterst lite barrskog, det var dessutom gammal skog med dålig tillväxt och sedan med betande får och hästar, svalare klimat och även utbrott från Hekla så lär det vara orsaken till att skogen försvann. Numera är man ganska stolt över den lilla skog som finns och det planteras dessutom en del. Här intill Perlan finns det en liten skogsdunge.

Tidigare låg Saga museum i Perlan, numera har det en egen lokal nere i staden ganska nära hamnen.

Vi passar på att gå in där.

Nu är inte en saga på Island detsamma som vi menar med en saga. Här är det vad vi kallar för sägen som avses, eller "det sagda". Här inne får vi en ljudguide på svenska och kan gå runt i vår egen takt och lyssna på berättelserna om hur det var när Ingolfur Arnarson kom och kastade sina högsätespålar, om när Snorri Sturlusson var lagman eller när Freydis Eiríksdóttir hotade att skära av sig bröstet och mycket mer. En fascinerande utställning där man verkligen får inblick i den isländska historien. Missa inte den om du är på Island.

Efter besöket kollar jag in omgivningen lite. Hittar en huvudlös viking.

En randig vägg..

... det är ju klart, att man i Reykjavik har en rondellfisk istället för rondellhund.

Harpan

 I hamnområdet Austerhöfn i Reykjavik ligger ett väldigt speciellt hus, nämligen konsert- och  operahuset Harpan. Det huset började byggas 2007 men så kom finanskrisen och bygget stannade upp och länge stod det där som ett stålskelett och påminde reykjavikborna om den jobbiga tiden.

Men så beslutades det ändå att huset skulle byggas klart. På tomten bredvid kan man se och ana lite rester av de övriga planerna med att bygga bland annat ett stort hotell, lägenheter och butikslokaler.

Bra att de beslutade sig för att bygga klart för det är en mycket speciell byggnad med vinklar och vrår så man undrar om det finns några raka väggar där inne.

Vi går in i huset och tittar efter.

Väggarna är en stålstomme med geometriskt formade glasprismor.

I taket hänger det lite fåglar.

Jag kilar upp en våning till.

Kan inte sluta beundra och även fotografera mönstret i väggarna.

Jag tar och kikar på utsikten.

Som synes så byggs det väldigt mycket i Reykjavik. Härifrån kan jag även se skulpturen "Solfara" som mest ser ut som ett vikingaskepp men den liknelsen vill inte konstnären Jon Gunnar Arnason hålla med om. Han säger att det är inget vikingaskepp.

"Är det kappsegling? Nej det är lördag"

Kul att gå runt här och se hur det lutar åt olika håll och hur det bildas linjer som förändras efter hur man förflyttar sig.

Tar mig upp på den allra översta våningen och får en fin överblick av våningarna nedanför.

Här finns det så många spännande mönster, skuggspel och linjer att det är svårt att sluta titta och försöka fånga det på bild också. Verkligen ett spännande och annorlunda hus.

Jag går ner igen för att se hur det ser ut åt andra hållet.

Svårt att slita sig från detta spännande hus med linjer, speglingar och oändliga mönster. Många bilder blev det för jag vet ju inte när jag får se något liknande igen.

Konstverk? Nej det är ett trasigt fönster utanför harpan.

Ut på stan igen

Vi tar en liten promenad på stan och tittar på vad mer det finns i Reykjavik. Hälsar lite på den danske kungen Christian IX där han står framför regeringsbyggnaden och lämnar över de danska lagarna.

Uppe på en höjd intill står Ingolf Arnason staty, han var den förste nordbon som bosatte sig på Island. Sägnen säger att när han närmade sig Island, kastade han i sina högsätespålar i vattnet och sa att där de flyter i land ska jag bosätta mig. Han ansåg att det var gudarna som bestämde var de skulle flyta iland. Han måste ha varit en tålmodig man för de trälar som han sände ut för att hitta pålarna behövde tre år innan de hittade dem. Den platsen kallade han för Reyjkavik (Rökviken).

Någon skämtsam person ville tydligen att han skulle vara lite röd om läpparna.

Något som tydligen islänningarna är glada i är varm korv. Vid den här korvkiosken som är stans populäraste var det alltid kö. Till och med Bill Clinton har stått där och köat för att köpa korv gjord på lamm.

Fortsätter promenaden.

Det finns en hel del målningar på både hus och plank.

Om man ställer sig på en handikapparkeringsplats här i stan av misstag, så måste man nog vara helt färgblind.

Hallgrimskyrkan

Ett besök i Hallgrimskyrkan känns som ett måste då man är i Reykjavik och det känns inte heller som något betungande måste, för det är en väldigt speciell kyrka.

Kyrkan är hela 74,5 meter hög och tornet används även för att ha radioantenner på. Arkitekten är Guðjón Samuelsson och han säger att han utformat kyrkan för att likna basaltlavaflöden. Det är en mäktig byggnad som syns över hela staden. Framför kyrkan står en staty av Leifur Eiríksson eller Leif Eriksson som vi kallar honom.

Statyn är gåva från USA till Island för att fira Alltingets tusenårsjubileum 1930. Om hans äventyr på resan till nordamerika kan man läsa om i Erik Rödes saga och även i Grönlänningssagan.

Bredvid kyrkan finns det en samling stenar som visar det danska rikets medelpunkt för många hundra år sedan.

Vi går in i kyrkan och ser en ganska ren och avskalad kyrka, vackert och enkelt.

De har lite finurliga bänkar där man kan vända ryggstödet och sitta med ansiktet mot orgeln istället för altaret. Sätter mig en stund på en bakåtvänd bänk och beundrar orgelpiporna.Jag har inte varit darrig på hand men jag suddade ansiktet på kvinnan som satt framför mig, hon var ledsen och jag tror inte hon vill vara med på bild, fast med mina skruttiga ögon så såg jag inte det då jag tog bilden