Varmvatten och Kambalapasset.

Vaknade tidigt och upptäckte att vi hade varmvatten. Jippie! Nu kan jag tvätta håret;  försökte duscha i går men då kom det bara kallt vatten ur kranen. Lika bra det eftersom jag fick höra att det inte var bra att duscha varmt när man är på hög höjd. Kroppen går ner i viloläge av värmen och det blir jobbigare att andas i den tunna luften.

Lyckades få i mig ett stekt ägg till frukost, matlusten vill sig inte riktigt, det beror säkert på den höga höjden.

I dag ska vi lämna Lhasa och åka vidare på vår färd i Tibet.

Bilarna har redan kommit, vi ska åka i bil nummer fyra och vi är fyra, förutom chauffören, i varje bil.

Vi lämnar Lhasa ganska tidigt, inga butiker är öppna ännu.

 Första stoppet på bilfärden blir vid en av Asiens största floder, Brahmaputra. Fast det kan väl alla se av skylten att vi är där....eller.

Försäljarna vid det här stoppet poserade mer än gärna framför floden och gjorde sitt bästa för att komma med på bild. Det blev ett styvt jobb att inte få med dem, för de ville så klart ha betalt för att vara fotomodeller.

Men det är klart, några fick vara fotomodeller också.

Vid alla heliga platser, och säkert andra också, finns det mängder av böneflaggor. Egentligen ett ganska så praktiskt sätt att be på, bönen finns nedskriven på flaggan och den hängs upp så att vinden får ta med sig bönen till gudarna.

Lite medresenärer, våra bilar och försäljare. På berget i bakgrunden är det målat en mängd stegar, de ska symbolisera "ladder to heaven".

Det går inte att  stanna där alla vill ut och fota. Då skulle vi inte komma speciellt långt, eftersom det finns motiv hela tiden. Vi får passa på att ta lite bilder ut genom bilfönstret under färd. Lite skakigt och skumpigt är det, men bättre med en bild för minnet, än ingen bild alls.

Vi glömmer heller inte bort att tuta då det anbefalles.

Vägen slingrar sig uppåt och luften blir tunnare, mer snö på bergen och även på vägen. Vit fin nysnö, det har snöat i natt. Kambalapasset på 4.794 m.ö.h närmar sig. Uppe vid passet så finns de sedvanliga försäljarna och även en söt jak.

Jag frågar och får klappa den.

Här uppe är det i vanliga fall milsvid utsikt över Himalyamassiven men i dag ligger molnen lågt, vi får nöja oss med att se på de närmsta bergen och ner på den heliga sjön Yamdrok och naturligtvis, känna på den tunna luften på den här höjden.

Det här ser väl lockande ut, det dukas upp för picknick där vi stannar, tyvärr är det inte för oss.

Ser att det är fler än jag som tycker att det ser lockande ut.

Damernas och herrarnas, följ bara pilen. Lite sorgligt att se sopstationen här.

Vi stannar här vid passet bara en kort stund och fortsätter sedan vår färd ner mot sjön Yamdrok.

Återkommer med fortsättningen när vi varit vid sjön.

Jaksmörste och Potalapalatset i kvällsljus.

Nu ska vi på tibetansk sång- och dansföreställning. Framme vid Himalaya hotel blir vi välkomnade med vita sidensjalar. Blir serverade tibetanskt öl och jaksmörste.

 Ölet smakade inget vidare men téet var ganska gott.

Dansarna började göra sig i ordning.

Strax efter att vi fått vår mat  började uppträdandet. Dansarna virvlade in och kamerorna gick varma.

Det var full fart på artisterna.

Fick t.o.m vara med om mjölkningen av en jak.

Egentligen är det en dri, men eftersom alla sägar jak om både tjur och ko så använder jag det också.

Efter föreställningen åkte vi ner till Potalapalatset för att se det i kvällsbelysning.

Tog även en bild på monumentet som rests till minne av "den fredliga befrielsen av Tibets folk". Så står det på den i alla fall. Undrar om tibetanerna håller med om att den var så fredlig.

Sedan tog jag och min man en promenad tillbaka till hotellet, det gick riktigt bra. Verkar som om tröttheten inte är lika påtaglig, nu orkar jag t.o.m ta båda trapporna upp till vårt rum utan att stanna på första våningen och vila. Fast det var lite svårt att hitta i mörkret  när alla butiker stängt och dragit ner jalusierna och dessutom gatubelysningen var släckt.. Vi lyckades med att gå förbi vårt hotell två gånger innan vi hittade rätt.

Norbulingka, en ganska så skaplig sommarstuga.

Innan vi beger oss till Dalai Lamas sommarresidens slank vi in på ett mattväveri. Vi fick en liten genomgång om hur dessa mattor kommer till, det satt dessutom några damer där och vävde.

Väverskorna hade barnen med sig här, en gissning från min sida är att de här väverskorna satt här bara för att visa oss turister hur det går till. De stora mattorna vävs säkert på annat håll. Men det var kul ändå att få se, dessutom hade de väldigt charmiga barn.

Garnerna färgas med naturmaterial.

Även jakspillning användes vid färgningen.

Vad de här redskapen användes till fick jag aldrig veta men nog ser de  mest ut som spikklubbor. Såg gamla och spännande ut.

Så här fina mattor hade de. Den här mattan heter Mandala, visst är den vacker.

Dags för lunch men tyvärr blev det  inte på det här stället, även om det såg väldigt spännande ut.

Så intressant att jag gick in för att kolla matsedeln.

Tyckte om deras lösning på hur man får plats med menytavlan, även om den är för stor. Kreativt.

Nu ska vi till Norbulingka, namnet betyder juvelparken, där juvelen syftar på Dalai Lama.

Sommarpalatset låg inte långt ifrån Potalapalatset, men jag kan tänka mig att det säkert kändes bra mycket längre för dem som bar bärstolen med Dalai Lama. Det är en mycket vacker park så jag förstår att tibetanerna gärna åker hit för en picknick.

Under det tibetanska upproret 1959 utsattes palatset för bombardemang av kinesiska armén och det mesta blev förstört. Nu är det uppbyggt igen och även en hel del av de andra buddisktiska kloster och templen är också uppbyggda. Jag tyckte att det var väldigt snällt av den kinesiska regeringen att tänka så mycket på de buddistiska tibetanerna.  Kom sen på att hur lockar de hit turister om alla sevärdheter är borta och om inga pilgrimer får komma dit.

Stefan visar var de hus ligger som vi ska besöka.

Möter ett gäng glada munkar som låtit sig fotograferas och de ser så lyckliga ut över sina bilder.

Som vanligt vid tempel och kloster, även här vid sommarpalatset, får man inte fotografera inomhus. Här inne var Dalai Lamas privata rum. Lite gulligt här inne var en kattavla som han fått som gåva.

Vid de här trappstegen klev Dalai Lama av bärstolen.

Det här är en solspis, på den kan man koka vatten på ungefär 20 minuter. Väldigt praktisk här i Lhasa som har så många soltimmar men så lite elenergi.

Vad den här "skulpturen" har för betydelse vet jag inte men jag såg att folk la dit pengar och även stenar. Någon form av offer gissar jag.

Till sist en detalj på en dörr.

Före kvällens middag tänker jag nu bara vila på rummet och kanske njuta lite av vår utsikt därifrån.

Potalapalatset, här bodde Dalai Lama

I dag ska vi besöka den största sevärdheten här i Lhasa. Vi ska till Potalapalatset, Dalai Lamas forna bostad. Palatset ligger högt och syns nästan var man än är i Lhasa. Det är tretton våningar högt och ligger högst uppe på Marpori "Den röda klippan", omkring 3.700 m.ö.h.

Den vita delen av palatset innehöll Dalai Lamas vinterresidens och  regeringskansliet och den röda delen innehåller rum som har religiösa funktioner. Här i den röda delen är fem inkarnationer av Dalai Lama begravda.

På väg  hit till palatset och även då vi rör oss ute på stan ser vi att järnvägen har transporterat upp mängder av soldater hit. Överallt finns det soldater, de står vakt vid gatukorsningar, de patrulerar fem och fem och alla är tungt beväpnade. Vi får höra att det har blivit så sedan upproret som var i mars 2008, då tibetanerna protesterade mot Kinas förtryck. Jag har inga bilder på dessa soldater för man fick inte fotografera dem och kunde riskera att bli av med kameran om man gjorde det ändå. De såg så bistra och bestämda ut så jag vågade inte ens fota dem i smyg.

Men nu ska vi upp för ca. 400 trappsteg. Låter inte så mycket men på den här höjden känns varje trappsteg som om de var många fler.

Bäst är att besöka palatset på förmiddagen för på eftermiddagen kan vissa delar vara avstängda, men det kan man inte bestämma själv. Besöket hit bestäms av myndigheter som delar ut besökstider. Vi hade turen att få ett morgonbesök.

Som synes så är det inte bara trappsteg utan det sluttar uppför hela tiden. Jag har fått rådet av andra som varit hit att "ta det lugnt" men det finns inte så mycket annat att göra, för det är kämpigt och det känns ibland som om luften inte riktigt räcker till. Fast vissa andra tuffingar tycker att det här är väl inget och skyndar uppför trapporna. Min man går att skymta långt där framme.

Tur att jag har kameran med och kan skylla på att jag måste stanna och fotografera då och då, hinner då pusta ut en aning, tur att jag inte filmar och får med flåset.

Utsikten här uppifrån är vidsträckt så egentligen är det ingen bortförklaring att jag måste stanna för att ta bilder. Här är utsikten över Potala square.

Det är inte bara turister som söker sig hit till Potalapalatset, många munkar och tibetaner är också här på besök.

Stannar för ett fotostopp igen.

Nu är det bara fyra trappsteg kvar.

Vi fick inte ha något vatten med in på området, men här uppe förstår vi varför, det säljs till det dubbla priset.

Alla som läst "Sju år i Tibet" vet att den nuvarande Dalai Lama hade en bil, den är jag nyfiken på, men den finns tyvärr inte kvar. Fast nog känner jag av historiens vingslag, eller kan det vara höjden....

Symbolerna på de bruna tygerna står för långt liv och stor lycka.

Här uppe besöker vi Dalai Lamas privata rum, vi får t.o.m kika in i hans sovrum. Som vanligt inte fotografera. Sedan ser vi att vi  inte var högst uppe ännu, det finns en del trappor kvar att bestiga.

Besöket i den bruna delen av palatset är också utan bilder eftersom samma fotoförbud även gäller där.

Innan vi går ner igen blir det dock lite bilder på vyn här uppifrån. Så vackert med bergen i bakgrunden och jag försöker att tänka in hur det såg ut innan kineserna invaderade landet och Lhasa började växa och bebyggas med stora hus.

Kan det ha varit sådana här hus som fanns här då?

På väg ner stannar vi till där det säljs lite souvenirer. Det var mest tibetaner som köpte något och speciellt  de helgade föremålen.

Nedanför palatset vandrade pilgrimer runt och snurrade även på bönekvarnarna.

Eller offrade vid någon av alla de bilder som fanns utefter vägen runt palatset.

Lhasa, Seraklostret.

Lars blev återfunnen och vi kunde åka till Seraklostret.  Lhasa ligger på ungefär 3.650 m.ö.h och den här lilla backen upp mot klostret ser inte så imponerande ut men nog kändes det att gå upp för den. Vi fick gå sakta.

Här vid Seraklostret fick vi se vackra mandalor gjorda i sand och även besöka ett tryckeri där allt gjordes på det gamla sättet.

Seraklostret har också en skola.

Före kulturrevolutionen fanns här ca. 5.000 munkar, nu är de bara runt 100 st. De flesta kloster är vackert byggda och rikt utsmyckade, det mesta har dessutom någon betydelse. Den svarta färgen runt fönter och dörrar är för att hindra onda andar att komma in.

 På eftermiddagarna håller munkarna sin debatt ute i trädgården. De debatterar  buddhismen och buddhistisk filosofi. Det kan gå ganska så livligt till.

När de smäller ihop händerna betyder det "Du har fel".

Vi fotograferade munkar och tibetaner men den här mannen med guldtanden, tyckte att vi såg så roliga ut att han fotograferade oss.

Fina skor.

Högt upp på berget ovanför klostret finns det några eremitbyggnader.

Eremiten fick inte ens ha en hund som sällskap, men vid klostret fanns det många hundar.

Undrar om eremiterna fick ha blommor?

Innan vi lämnade klostret passade vi på att gå runt medicinstupan för att få vara friska under resten av resan. Man går medsols och snurrar på bönetrummorna.

Avlutar med lite bilder på några matställen nedanför klostret och lite folk.

De här flickorna hade inhandlat lite halsband.

Till sist lite färger.