Vildmarkståget 2023. Kiruna - Örnsköldsvik.

I dag far vi söderut, så vår hemfärd har börjat. Vi kliver på tåget i Kiruna och nu har vi vårt eget tåg igen.

Så här ser Kiruna station ut nu.

Känns skönt att vara tillbaka ombord igen, sitta i de sköna fåtöljerna och se landskapet sakta förändras. Vi passerar Gällivare igen och tuffar på ut mot kusten. Ska nu följa Malmbanan till Boden.

Men nu spanas det efter ren igen , Wille har fortfarande inte sett någon vit ren. Hoppet har inte tappats, och plötsligt då vi sitter i barvagnen, med kameran kvar i vår salong, så står det tre renar nära spåren och tro det eller ej men två av dem är vita. Lyckan är fullständig, nu har han tur i dubbel bemärkelse eftersom det sägs att man får tur om man ser en vit ren.

Den här renen är till Wille, inte fotograferad på den här resan utan förra hösten då jag var i Arjeplog. Den får symbolisera de vita renar vi såg.

Sedan dröjer det inte så länge innan vi är i Boden. Där gör vi ett stopp. 

Bodens järnvägsstationsbyggnad är ganska lik den i Gällivare. De är byggda i samma nationalromantisk stil. Huset är en kulturbyggnad och märkt som byggnadsminne.

Där inne har de ett mysigt café, kunde inte testa det för det var stängt, men det såg fint ut när jag kikade in.

Gångtunneln vid stationen är rikligt dekorerad med väggmålningar.

Här kan man lära sig en hel del om järnvägen i norr.

Man kan även lära sig Gällivarevisan, den texten skulle vi haft då vi var på väg till Gällivare.

Den mest kände resenär som bytt tåg i Boden är förmodligen Lenin. Efter februarirevolutionen 1917 reste han från sin exil till Ryssland via den då enda öppna vägen, via Haparanda.

Norrtåg kommer in och även åker.

Sedan är det vår tur att åka vidare. 

Vi äter gott, umgås och har det allmänt trevligt. Det är första maj och i dag har personalen vita uniformsmössor på sig.

Vi kommer till dagens slutmål och beger oss till vårt hotell.

Beger oss sedan ut på stan för att bland annat betrakta stadens nya sevärdhet. Ting 1, i höstas utsågs det till Ångermanlands fulaste hus. Fast jag tycker nog att det är en ganska kul byggnad. Färgglad i alla fall.

Det är byggt ovanpå en betongklump som är det gamla k-märkta tingshuset från 1967.

Tidigare var det väl hoppbacken mitt i stan som var det mest spekulativa.

Det ser verkligen ut som om backhopparna ska landa mitt i centrum.

Vi bor vid hamnen, med vacker utsikt över Örnsköldsviksfjärden.

Den stora kranen vid hamnen har de sparat som minne.

Vildmarkståget 2023 Valborg i Jukkasjärvi - Ishotellet.

Innan det är dags för att åka ut till Jukkasjärvi passar jag och maken på att titta lite på nya Kiruna. Stadshuset Kristallen och hotellet ligger bredvid varandra. Där inne finns även ett länskonstmuseum, men det är inte öppet. Stadshustornet känner jag igen, det är samma som stod bredvid det gamla stadshuset. Då vi kommer ut börjar klockspelet spela.

Hotellet bredvid är byggt i väldigt modern stil och designen ska vara inspirerad av Kebnekaise och Lapporten.

Jag blir inte så värst imponerad av nya Kiruna, det känns trångt och som att gå omkring på en byggarbetsplats. Med så mycket mark där uppe så skulle de nog kunnat göra det lite luftigare. Så som det var i gamla Kiruna.

Ganska folktomt är det också. Ser bara några få personer.

Ser det som är kvar av Tuolluvaara gruva, den lades ner 1982 på grund av olönsamhet till följd av stålkrisen. Den cylinderformade gruvlaven är en av Sveriges näst högsta existerande gruvlave.

Tror att huset som jag ser där borta är det där det var norrskensforskningsstation förr. Där såg jag min första datamaskin, och då var det verkligen en maskin. Den var så stor att den tog upp ett helt rum. Fast det var 1967.

Vi återvänder till hotellet för att åka upp till baren, det är Kirunas enda skybar. Den har panoramafönster och betydligt bättre utsikt än från vårt rum. Här ser man mer än en ventilationstrumma.

Baren är stängd för bartendern har inte fått nyckeln till spritskåpet så vi får nöja oss med utsikten.

Vi drar iväg till Jukkasjärvi istället. Bussen står klar för att köra oss dit. Själva ishotellet är stängt, det har varit ganska varmt innan vi kom så där inne är det rasrisk. En stor snöhög är uppkörd framför porten så ingen ska förirra sig in där.

Ishotellet smälter, men utställningen består. Jag går in, häng med på en rundtur.

Först kommer man in i en stor sal där isbaren finns. En hyllning till Börje Salming har de gjort här.

Klart vi måste ha en drink i de berömda isglasen, tänker först ta en G&T men kommer på att det måste vara något med färg i för effektens skull.

Dags för en skål "in the rocks" och inte "on the rocks". SKÅL! Vantar är bra att ha på, för annars glider glaset ur handen.

Klart Wille ska ha lite dricka också.

Lite mingel.

I taket hänger en kristallkrona av is.

Men nu har vi minglat klart och går in till utställningsrummen.

En lång korridor  leder oss dit, ser lika ut som i stora ishotellet.

Jag kikar in in alla rum, de är ganska  många, och här följer en del av dekorationerna där.

Det här rummet heter Dreaming in a Dream. I beskrivningen står det; "När du går genom sviten hörs ljudet av en storm som närmar sig och plötsligt dyker olika skulpturer och figurer upp, redo att dela sin historia med dig. Ett av dem är ett fantasidjur, som väger 350 kilo, lika snäll som hon är tung". Stormen hörde jag inte men tur att de skrev att det här djuret var snällt.

En stenbock hittar jag i ett rum.

Även väggarna är vackert dekorerade i flera rum.

Hoppas det här inte är en bortglömd gäst som smält ner i isen.

En del figurer i konstverken gör sitt bästa för att ta sig ut ur isen.

Det här rummet heter Dancers in the dark.

Jag går igenom rum efter rum och fascineras av alla konstverk. Det här är sviten “You Are Here”, en hyllning till alla som vågar drömma och välja sin egen väg I livet.

"Tidig vår" .Ögonblicket då de första skotten bryter igenom snön. Vattnet som droppar från den smältande isen.

Lämnar utställningen och går ut. Ett gäng har samlats till ett litet isparty.

Min vän Marie har aldrig varit till Jukkasjärvi kyrka och vi tycker att hon borde få se den fina altrartavlan av  Bror Hjort, så vi går dit. Fast det enda hon får se är kyrkan utifrån det var låst. Så här ser den ut i alla fall. Tagen ett annat år när vi bodde på Ishotellet.

Vi går tillbaka och Wille sörjer inte för en låst kyrka, snarare tvärtom när det finns massor av snö att busa runt i. Klättra på kullar...

...rulla nedför kullar,

och pulsa i så djup snö att den når över knäna. Ser så kul ut att jag nästan hoppar ner i drivorna jag med.

Men nu är det middag. Jag har ätit underbart god och vacker mat här. Den serverades på is och björktallrikar var så otroligt fin dekorerad, så mina förväntningar är höga. Då hette stället Jukkasjärvi Värdshus, nu tydligen med ny ägare och heter Ishotell restaurang.

Tyvärr slås mina förväntningar i spillror. Det är inte Vildmarkstågets arrangörer som rår för det, de måste få en eloge för att de tyckt att vi skulle få älgkött till middag. Tyvärr var den tillagad av någon som inte visste att älgkött måste koka minst en timme längre än nötkött för att bli mört. 

Vår mat kallas för gulasch och serveras i tråg. Däri ligger kött, grönsaker och potatis. Jag ska låta er slippa bilder på maten. Men köttet var så segt att jag kunde inte skära igenom det, än mindre tugga. Jag smakade bara på röran, den var inte god och åt inte av den sedan.

Desserten var i alla fal god och snygg.

Efter den måltiden var vi hungriga, vi rådgjorde med Wille om hur vi skulle göra, trodde han tyckte att en valborgsmässoeld lockade . Men han hade inte ätit och var hungrig och det var 1,5 timme kvar tills elden skulle tändas, så sagt och gjort, vi beställde en taxi och for tillbaka till Kiruna. Vi hade tur för en bil hade just avlämnat folk i Jukkasjärvi.

Tillbaka i Kiruna tänkte vi äta på hotellets restaurang Mommas, tyvärr bara buffé där som inte lockade våra smaklökar.. Ut på stan för att se om det fanns något och där hittade vi en pizzeria som var öppen. Det blev en souvaspizza, kan aldrig bli fel med renkött. Fast vi fick inte sitta där och äta för de skulle stänga, vi var de sista kunderna.

Bar våra pizzor tillbaka till hotellet. En öl till skulle vara gott. Nere i entréplanet finns en bar, den var stängd. Upp till takbaren, där fick vi köpa öl, men inte äta våra pizzor. Slutet gott, allting gott för vi tog vår öl och pizzor och satte oss i lobbyn och åt. Gott var det.

I morgon åker vi söderut.

Esrange - Till Ylva

Har följt Ylva Houltz spännande blogg om raketen MAXUS 9 och i senaste inlägget var hon uppe vid Esrange och jag kom ihåg att jag varit dit på studiebesök när jag var ung och gick i skola i Kiruna. Ylva frågade om jag hade några bilder från besöket så jag letade fram mitt album från den tiden och det visade sig att jag faktiskt hade två bilder. Fota var ett dyrt nöje då så fler blev det inte, trots att besöket var väldigt spännande.

Det står dec 67 i kanten på bilderna, 1967 stämmer men besöket var i september därav bristen på snö i billerna. Att de är framkallade i december beror också på ekonomin för på loven var jag nere och jobbade på Kodak i Järfälla och då hade jag rabatt på framkallning och kopiering så då gällde det att passa på.

Fler bilder än så här var det inte, men det kanske går att jämföra lite med hur det ser ut nu.

PS. Hittade en till bild, tagen på håll över området. DS.

Road trip north XIV - Hemåt

Ibland händer det något oväntat, ibland kan det vara något trevligt men andra gånger något som man kunde ha varit utan.

Orsaken till Kirunabesöket var, som jag sa i förra inlägget, att hälsa på släkten och framför allt den äldre generationen. Min näst äldsta morbror bor i Vittangi och dit styrde vi kosan den här morgonen.

Strax efter Kiruna finns det en viltövergång, men renarna verkar inte använda bara den för att ta sig över vägen, för vi såg en hel del påkörda renar ligga utefter vägen.

Klart släkten där också ska vara med i min blogg, kusin Kicki följde med på besöket, här i samtal med moster Gunvor.

Den obligatoriska gruppbilden med morbror Gustav. Så glad över att få träffa dem.

Morbror Gustav ville visa något i källaren och det var då det oväntade och onödiga hände, det bara small till i mitt knä och gjorde otroligt ont, jag kunde inte stödja på benet sedan. Jag halkade inte, ramlade inte utan något gick bara sönder. Bara så där...

Det blev en smärtsam men ändå så trevlig kväll och natt hemma hos kusin Kicki i Skaulo. Vi pratade och pratade minnen och njöt av att äntligen få rå om varandra. Skaulo är gannbyn till Puoltikasvaara där bodde min mormor och morfar, de bodde i det röda huset i mitten på bilden. Så här såg byn ut när jag var liten och tillbringade alla somrar där.

Det här är min morfar som var lappskomakare, på den här bilden är han 80 år och syr fortfarande lite. Han hade inte gått i skola så många år men klarade ändå av att sköta även posten i byn. 

Efter en övernattning i Skaulo med mycket prat och många gemensamma minnen så blev det snabbare resa hemåt.  Fotostopp blev det inte många och de få som blev var bara från bilen.

Akkats kraftstation i närheten av Jokkmokk.

I  Jokkmokk hade jag tänkt mig ett längre stopp, men i brist på gånghjälpmedel så blev det en liten tur med bilen i byn. En promenad var inte ens att tänka på, kunde ju inte stödja på mitt ben och inte böja knät heller. Önskade att jag haft kryckorna med, men efter att ha varit bra så länge och kunnat gå hur mycket som helst var det inte något jag ens funderade på att packa med. Fin kyrka har de i alla fall i Jokkmokk.

Snygg rondelldekoration av snö också. Fast den var nog snyggare innan det börjat töa.

Så kom vi till Polcirkeln på svenska sidan.

Ingen aktivitet där nu på vintern.

Å så varnades det för ren. Förr var det alltid svarta plastsäckar som satt uppe för varning, nu var de ofta blå.

Och renar på vägen var det ofta på den här sträckan. Man fick köra försiktigt.

Väglaget var som gjort för dubbdäck.

En vacker vit ren, men den ser lite avklädd ut utan sina horn.

Gång efter gång dök det upp renar på vägen.

När vi kom till trakterna av Arjeplog var det mer tyska bilar som vi behövde akta oss för. De kom i   karavaner om 6-7 bilar, på väg till testbanan i Arjeplog.

Många bilar var maskerade, jag trodde först att de var täckta med snö och inte maskeringstape.

Vid avtagsvägen till Arjeplog hade vi tur för strax efter att vi hade passerat så smällde det där. Lastbil och personbil. Vägen är hal så man får ta det varligt, är man inte van vid det väglaget så kan det gå illa. Så gjorde det för den här tyska testbilsföraren.

Vi stannade inte utan jag tog bara en snabb bild genom fönstret, de övriga i karavanen hade redan vänt om och tog på sina reflexvästar och hjälpte till att varna övrig trafik. Ingen var skadad mer än bilen. Vi for till vårt hotell i Vilhelmina. Jag hade så ont i mitt knä att det var nog med att ta sig till hotellmatsalen för att få lite mat.

Nästa morgon drog vi vidare.

Ett lite speciellt ljusfenomen. En regnbåge rakt upp.

Ser ut att bli en solig dag.

Jag tycker att de här ledningsstolparna ser ut att ha krage och slips.

Hälsingegård.

Övernattade i Bollnäs och fick lite tröst på hotellet.

När man går sakta och måste stanna och pusta ibland så ser man lite mer, det här lustiga "avloppet" fick jag syn på i korridoren på hotellet. Hade mobilen i fickan så det blev en bild.

Ingen promenad men vi hade utsikt från hotellet.

Nästa dag blev det raka spåret hem och så direkt till akuten där jag fick veta att det var menisken som gått sönder. Så onödigt. Kryckor och sjukgymnastik en tid framöver för är du inte i 20-årsåldern blir det ingen operation. Tröstande att få veta att det tar ungefär 6-12 månader innan man är bra igen, men jag hoppas på att kunna ställa undan kryckorna tidigare.

Road trip north XIII - Kiruna

Det är dags att lämna Henningsvär och åka vidare, men innan vi packar in väskorna i bilen så måste jag få ge en eloge till kocken på Knusarn som fixade vår frukost. Vi var, som jag berättade tidigare, de enda gästerna på hotellet och trots det så kom kocken dit på morgonen och lagade i iordning en riklig frukost. Förutom nybakat bröd och en massa olika pålägg, frukt, grönsaker och flingor så erbjöd han sig att laga äggröra, bacon,  omelett eller vad vi ville ha. Även våfflor kunde vi grädda. Vilken service för oss två.

Mätta och belåtna med vår vistelse på Henningsvær och Lofoten åkte vi iväg innan det hade ljusnat ordentligt.

Farväl Henningsvær. 

På många ställen varnades det för älg, men trots det så såg vi bara en enda älg på hela resan. Den stod i några snår och betade. Naturligtvis där det inte gick att stanna. 

Några sista bilder från Lofoten.

En av alla Norges broar. 

Här har vi lämnat Lofoten och är på väg mot Riksgränsen och Sverige. Vindsnurrorna står i givakt där uppe på fjället. 

Här har vi de svenska fjällen.

Anar ett litet ljus borta över Nuolja och Slåttajåkka.

Ser du Lapporten, det gjorde inte vi den här gången, men den finns där bakom molnen.

Vi börjar närma oss Kiruna nu.

Det blev inte så mycket fotande i Kiruna för besöket var mest ämnat för att hälsa på släkten. men uträttade några ärenden i stan först och fick syn på lite nya dekorationer.

Nalle Puh har tydligen skaffat sig en ren.

Ett besök på Thornéus är förstås obligatoriskt, torkat renkött och kaffeost måste jag bara ha med mig hem.

Min äldsta morbror fick ett besök, så det är klart att morbror Kalle 96 måste få vara med i bloggen och kusin Kicki också.

På kvällen gav vi oss ut för att äta middag. Brukar inte vara några problem att få bord där, men då ska man inte underskatta kirunabornas vilja att fira Alla hjärtans dag.

Trodde ett tag att vi skulle få nöja oss med en korv och Cola på Empes.

Men Mommas som ligger i Ferrum hade faktiskt ett bord till oss och hade dessutom en mycket god souvas. Fast vi bodde inte på Ferrum den här gången, de hade tydligen fått hybris och ville ha över 3.000 kr för ett dubbelrum 

På Kebne bodde vi bra och till ett betydligt bättre pris, utsikt hade vi också.