Nu drar vi vidare.

Idag börjar det som jag känner som den riktiga resan, de här dagarna i Indien har liksom varit lite bonus på vägen till målet.

Vi packar ihop våra tillhörigheter och redan klockan 03.00 är det väckning och så iväg till flygplatsen, lite problem uppstår dock när vi ska lämna hotellområdet. En mycket överförfriskad och något aggressiv bilförare vill inte släppa ut vår buss. Så fort någon flyttar på avspärrningar och bommar så vinglar han ilsket fram och ställer tillbaka allt. En oro sprider sig i bussen, för man måste vara tre timmar i förväg på flygplatsen och den där mannen ser ut som någon man inte vill mucka gräl med. Som tur är vinglar den ilskna mannen tillbaka till sin bil och kör iväg. Tur för oss men inte för alla medtrafikanter, han var en klar trafikfara, inte så konstigt att det satt sådana här skyltar uppsatta.

Men nu ska vi inte fördjupa oss i Indiens alkoholpolitik utan vi ska ut till flygplatsen. Där måste man visa färdbevis och pass för att få komma in i flygplatshallen. Likaså bör man veta vilken ingångsdörr som är närmast incheckningsdisken för att slippa köa två gånger. Passkontrollanten här var en skämtare, han tänkte inte släppa in mig eftersom jag inte var mig lik på passfotot, jag log inte på det. Fast när jag visade upp en allvarlig nuna så gick det bra.

Sedan lite kö för att checka in.

Drukair ska vi flyga med, och av någon anledning så ber alla om att få sitta på vänster sida i flygplanet, varför kommer vi till senare.

Där åker väskorna iväg.

Sedan är det passkontroll, ganska lite kö så här tidigt på morgonen.

I säkerhetskontrollen var det ingen kö heller men så omständliga som de var så lär det nog bli rejäl kö senare. Vi frågade om datorer skulle tas upp, men nej då det behövdes inte. Sedan när vi var kollade och väskorna kom på bandet så fick vi frågan om datorer och kameror. Visst hade vi det, jag hade ju en kameraväska. Då skulle det plockas upp och köras en gång till genom röntgen.

Så var vi äntligen igenom alla kontroller och all byråkrati.

Vi hälsade på uppe i Drukairs lounge.

Det här ser väl gott ut.

Äntligen har vi kommit ombord och vi sitter på vänster sida. Strax är vi på väg.

Snygg uniform på flygvärdinnan.

När vi lyfter har det ännu inte ljusnat över Delhi.

Vi får lite mat, gott var det och det här lyckades de servera på en timme och tio minuters flygtid. Dessutom fick de som ville ha både kaffe och cognac.

Här har vi  kommit in över Himalaya.

Vi ser hur vägarna slingrar sig över bergen.

På en bergsplatå kan man se trappstegsodlingarna.

Det kommer mer och mer bebyggelse.

Vi börjar närma oss Kathmandu och då ser man tydligt hur det så kallade locket av dis och föroreningar ligger över staden.

Vi går ner för landning.

Men här ska vi inte stanna, det var bara en mellanlandning. Vi flyger vidare.

Vid bankomaten.

När några behövde besöka bankomaten och ta ut pengar så krånglade den och jag fick en liten stund för att ta några bilder på livet i Agra.

Är det här det som kan kallas diversehandel, ett digert sortiment har den butiken.

Det händer lite av varje den stunden vi väntar på de med bankärenden. Brödförsäljaren passerar.

Grönsakshandlaren kommer förbi.

Potatis eller om det är lök som ska levereras.

En lite annorlunda cykel som trampas med händerna.

Fint klädda flickor kommer förbi, kanske lunchrast på skolan.

En bräda ska levereras och en blick på de snygga tjejerna hinns med.

Mer folk i färgglada kläder vandrar förbi mig.

En häst i full fart kommer också.

Ett lite ovanligare fordon tuffar förbi. Tror att det är en sådan manick som de pressar saft ur sockerrören med. De brukar stå i gathörnen och sälja till förbipasserande.

En buss av det inte helt moderna slaget.

Hittar en gatukorsning där det är något rörig trafik.

Några skolbarn på väg hem från skolan. Jag skulle inte våga cykla där.

Navkapslar var populära att dekorera fronten på bilarna med.

Oljedunkar på väg någonstans.

En däckverkstad.

När alla var klara med sina pengauttag så tittar vi in på ett ställe där de slipar olika stenar och tillverkar vackra saker i marmor. Stensliparen verkar kunna sitt yrke utan att titta på vad han gör för han är mer intresserad av besökarna som kommer in än att hålla koll på det han slipar. Han håller slipstenen i gång genom att röra pinnen fram och åter.

Här ett exempel på vad de tillverkar.

Vi fick testa att rista in våra namn i den hårda marmorytan.

De små bitarna som slipas, fogas in i marmorn för hand och det används samma hemliga "lim" som användes för att sätta fast marmorplattorna på Taj Mahal. Ett tuff jobb att karva ur marmorn för att få dit de små bitarna, mannen här visade sitt finger och det var alldeles platt där han höll det mot verktyget. Ett sådant mormorbord skulle inte vara så dåligt att ha i trädgården här hemma, tyvärr lite för tungt att ta med i handbagaget.

Inte för att jag vill sticka huvudet i sanden eller doppa det under ytan för att slippa se hur en del lever på vår jord, snarare tvärtom, men det är dags för lunch för oss och för att klara oss mot montezuma's revenge så styr vi kosan till ett närbeläget hotell och slår oss ner vid den stora poolen. Intressant hade det varit att våga testa något av alla gatustånd men eftersom det inte är sista dagen på resan så är det bäst att låta bli.

När lunchen var avklarad började det regna och i det regnvädret beger vi oss till Röda fortet.

Vad skulle vi till Agra och göra.

Alla som varit där vet nog vad målet för trippen till Agra var. Det finns ju en alldeles speciell sevärdhet just där, en som jag länge velat se och nu när chansen öppnade sig så tog jag den naturligtvis. Världsarv är det dessutom och det är inte så förvånande att detta vackra bygge blivit upptaget på den listan.

Det vi nu ska besöka är alltså Taj Mahal ett otroligt vackert mausoleum som mogulhärskaren Shah Jahan  lät uppföra över sin älsklingshustru Mumtaz Mahal.

Vi har först kört genom själva Agra och den bebyggelse där ortsbefolkningen bor, det är inte lika flott och välordnat i den delen av stan men så närmar vi oss floden Yamuna River och vår guide utbrister mycket förvånat "det är vatten i floden". Tydligen brukar det vara ont om vatten och stora sandbankar brukar vara i dager där folk håller på och tvättar kläder.

Nu är det vattenbufflarna som njuter av svalkan i floden.

När vi så kommer fram till dagens första mål så får vi veta att man inte får åka ända fram men har man svårt att gå så finns det små elbilar som kör dit eller så kan man ta en tur efter en kamel.

Vi är spänstiga så vi går. Vägen är kantad av försäljare.

Förbudsskylten verkar täcka in det mesta. Jag undrar lite smått varför man inte får ta med sig böcker dit in och även varför man inte får ha med sig filmkameran då det numera går att filma med de flesta kameror och mobiler.

Vårt vatten vi hade med oss fick vi lämna i bussen, det var förbjudet att ta med men när vi får våra biljetter så ingår det en flaska vatten (exakt likadan som vi har i bussen) och även ett par skoskydd.

Biljetten får vi inte behålla, när den ena delen är avriven vid ingången så samlas de andra delarna in. Undrar just varför, för de går ju inte att återanvända nu när de är iturivna.

Så nu är alla procedurer före säkerhetskontrollen avklarade så ställer vi oss i kön för att komma in. 

Många har tydligen cyklat hit.

Så äntligen är vi inne på området och ser det pampiga huset som är den stora porten till Taj Mahal. Det är byggt i röd sandsten.  Om de små kupolerna på taket sägs det att de representerar ett år vardera för de 22 år det tog att bygga Taj Mahal.  Bygget påbörjades 1632.

Vi är inte de enda västerländska turisterna här och med så många besökare som kommer hit, det är  2-3 miljoner besökare varje år, varav mer än 200 000 från utlandet, så borde vi inte väcka någon uppmärksamhet men ibland känns det som om vi blir lika uttittade som den mäktiga sevärdheten.

Vi överger platsen framför porten och går in på området och till trädgården som omger mausoleet.

Vi är inte direkt ensamma här.

Marmorkupolen som kröner graven är 35 meter hög och den är ungefär lika hög som byggnadens nedre del. Den del som ligger på toppen av kupolen ska symbolisera en lotusblomma och den förgyllda spiran kallas för Fial. Den var tidigare av guld men är nu av brons. Fialen toppas av en måne, vars spetsar pekar mot himlen, ett typiskt islamiskt motiv, men månens spetsar och fialens spets utgör även en treudd som påminner om en traditionell hinduisk Shivasymbol. Om du förstorar bilden så ser man att det på hela kupolen är en massa krokar. Vet inte vad de har för funktion men gissar på att det är något som används vid rengöring.

Många är det som poserar i den här ställningen, de vill fotograferas så att det ser ut som om de håller Taj Mahal i spiran.

Andra passar på att svalka sig lite.

Andra rättar till klädseln.

Mumtaz Mahal dog i samband med att hon födde sitt fjortonde barn och lär då ha bett sin make om tre saker varav det ena var att få ett vackert mausoleum byggt. Det löftet höll mogulhärskaren Shah Jahan  men inte det om att behandla sina fjorton barn lika.

Vi vandrar ner mot den vita byggnaden. Rengöring och målning av dammarna pågår.

Nu lockar det med ett besök uppe vid mausoleet.

Vi närmar oss byggnaden och ser den vackra dekorationen på lite närmare håll.

Innan vi får fortsätta så måste skoskydden sättas på här.

Efter en del trappor så är vi uppe vid själva Taj Mahal. En mycket liten besökare.

Där inne ska man vara tyst och man får inte fotografera heller men det där med tystnaden är det lite si och så med, för vakterna har visselpipa och det hojtas och ropas för fullt. Fotoförbudet är det inte så många som bryr sig om heller. Men det är mörkt där inne och jag avstår från att fotografera de två kistorna som ska symbolisera mogulen och hans favorithustrus grav. De riktiga gravarna lär ligga flera våningar under dessa.

Det är inte bara dammarna som underhålls utan själva mausoleet får då och då en ansiktslyftning.  Det går till så att en slags lera läggs på som en ansiktsmask.

Strax efter att Taj Mahal var färdigbyggt så av sattes mogulhärskaren Shah Jahan  av sin son och sattes i husarrest i Röda fortet. Hade han tur så fick han ett rum med utsikt mot floden och då borde han ha kunnat blicka ut över sitt bygge. Dit bort ska vi senare.

Vi strosar vidare i trädgården på området och tittar på lite folk och blir även uttittade själva.

Känns bra att vi var i farten så tidigt för om det var mycket folk här när vi kom så är det ändå mer nu.

Jag tar en sista bild innan vi lämnar området.

Fattiga och rika.

Olikheterna och ojämnheterna i Indien är stora.

En del åker skolbuss och har fina skoluniformer.

Andra blir hämtade med motorcykel.

eller får åka Tuck-Tuck.

Säkerheten i trafiken är kanske inte den bästa, ser här hur en pytteliten fot sticker fram.

Eller så sitter passageraren på tvären utan hjälm.

En del  vill väldigt gärna vara med på bild.

En del bor i ett gathörn.

eller under en bro.

Samtidigt finns det en del oerhört rika personer i Indien,  två av världens fem rikaste personer är indier.

Fick berättats om en familj som byggt ett 25 våningars hus för bara sin familj, där man har två våningar till sina bilar och en våning till swimmingpoolen och en annan till sina fåglar.

Det finns många lyxiga butiker i new Delhi men även många små butiker i kyffiga utrymmen.

Även enkla matserveringar.

I gatukorsningarna kan man träffa på barn som säljer olika saker. Här en liten flicka med blommor.

Även vuxna sålde till de som stannade vid rött ljus.

En del transporter ser väldigt osäkra ut.

Efter de otäcka våldtäkterna som ägt rum i  Indien så har det dykt upp lite skyltar och annat för att hjälpa kvinnor.

En förändring som blivit till följd av den hemska händelsen i en buss, är att inga bussar får ha gardiner längre, det gäller även turistbussarna. Här i vår buss sitter bara krokarna till gardinerna kvar.

Om du kikar högst upp på den här lilla Tuk-tuken så kan man se att det dykt upp kvinnliga hjälplinjer.

New Delhi med India Gate.

India Gate är triumfbågen som står på den pampiga paradgatan Rajpath. Med ett späckat program så får det bli en bild från bussen när vi passerar gatan på den avspärrade sidan.

Triumfbågen byggdes till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Vi åker runt och hoppar av bussen och kan se triumfbågen från andra hållet.

Från det här gathörnet kan vi även beskåda Presidentpalatset, Rashtrapati Bhawan.

Även den runda parlamentsbyggnaden finns här.

Vi återvänder till vår buss och hittar en charmig bil.

En Hindustan motors Ambassador Classic.

Djur gillar jag att fota och i den här staden finns det gott om hundar som verkar få klara sig bäst de kan. Den här lyfte på ena ögonlocket och verkade inte bry sig så mycket om oss turister. Den sov lugnt vidare när vi hastade vidare till nya äventyr.

När kvällen sänkte sig och vi åter var på väg till vårt hotell och den väntande middagen så passerade vi India gate igen och nu hängde månen där också.