Delsbo

Passade på att besöka Delsbo och upptäckte att där är de riktiga fågelvänner. De här holkarna är bara en liten del av alla vi såg.

Tittade också på några Hälsingegårdar som vi inte besökte förra gången vi var här uppe.  Första var Hälsingegården Ol-Ers. Den ingår i Västerängs kulturreservat och är en av Hälsinglands mest värdefulla bymiljöer. Gården har en huvudbyggnad samt två flyglar och är från perioden 1840-1860, men Västeräng var en fullt utvecklad by med fyra gårdar redan 1542. Ol-Ers har tillhört samma släkt sedan 1766. Här kan man även övernatta.Lilla M tyckte att det var fint här och hade gärna stannat kvar och lekt en stund.

Vi for vidare till den närbelägna Forngården. Där har Delsbo Hembygds- och Fornminnesförening samlat gårdar och andra byggnader från trakten. Huset i mitten är Per-Nilsas gården från 1700-talet.

Visserligen duggregnar det lite, men ett litet fint duggregn ska vara bra för hyn så vi går ändå runt och tittar. Ett härbre håller på att få ett nytt spåntak.

Inget är öppet men allt går att se utvändigt. Fina fönster med pelargoner.

Förstukvisten på Per-Nilsas gården.

Prästkragar.

Sedan 1952 arrangeras Delsbostämman på forngården, Sveriges äldsta spelmansstämma.

Fin gärdsgård har de runt området.

Nere i själva Delsbo, om man besöker järnvägsstationen så kan man starta ett dessinäventyr. 

Lilla M tjatade och tjatade om att vi skulle ta en tur, men när han insåg att hans små tassar inte räckte ner till tramporna gav han upp. I nedförsbackarna hade det nog fungerat, men blivit ganska jobbigt i övrigt.

Vi nöjer oss med att titta på stationen och prata med grabbarna som håller i dressintrampningen. De berättade att man kan trampa ända till Hudiksvall.

Alla Tanter se hit!

Alla tanter, kika in här. Här är något för oss! Farbröder kan titta också.

I Hovra som ligger strax norr om Färila finns det ett Tantmuseum.

Ett litet, men kul, museum som handlar om tanten.

Det var öppet och en skylt på dörren förkunnade att dörren var lite trög, men ta kroppskraft och knuffa upp den.

In kom vi och där inne fanns det en hel del intressanta prylar som kan intressera en tant.

Lite flärd

0ch lite skärt.

Fina kragar som passar för en tant.

Mera laxrosa.

Dricka kaffe och virka grytlappar är vad en tant ska göra.

När tanten inte hade något att göra och alla grytlappar redan var virkade, så kunde hon ju inte vara sysslolös, då virkades det spetsar.

Som barn läste tanten böcker med röd rygg.

En tant behöver något att titta på också och då väljer tanten en farbror.

Ingen fara min man rånar inte Tantmuseet, utan man fick ett exemplar av årets tantkalender som minne, men eftersom de inte tog något inträde så valde vi att lägga lite pengar i kassaapparaten.

Fina skyltar med text i korsstygn hade de också.

I Färila är de påhittiga.

I Färila dansar man och ler.

Vi behövde tanka bilen.

Är man ute på en biltur så kan man behöva tanka ibland. Tänk en sådan tur vi hade, en Esso bensinstation i den riktigt sköna gamla stilen kommer i vår väg. Vi svänger in och väntar på betjäning.

Ingen kommer ut och tankar bilen och ingen kommer och putsar vindrutan. Vad har hänt!

Konstigt för det ska ju vara öppet. Fin gamal affärstidsskylt har de i alla fall.

Den här charmiga nostalgimacken hittade vi på en liten väg i närheten av Järvsö, lite synd att den var stängd, för kikade man in genom fönstret så såg det ut som förr i tiden där inne.

Men även ute fanns det många fina detaljer.

Tanka moppen för en krona. Det kunde man göra förr.

Vacker termometer.

Här kunde man köpa godis för både 10 öre och 25 öre....det var tider det.

Tänk då man sprang iväg till kiosken och handlade ettöres och femöres. Stod på tå vid luckan och pekade. En sån där och en sådan där och fick det sedan i en pytteliten påse.

Någon som kommer ihåg hur de första informationsskyltarna för kamera såg ut.

Stopp - stanna!

Vi kommer åkandes på en liten avsides väg i Hälsingland när jag plötsligt håller på och skrämma slag på min man då jag ropar att han måste stanna. Det jag fått syn på som jag tycker är så vackert, är en liten bit av vår svenska natur, så vackert att jag vill ha en bild som minne.

Först ett gult solmoget sädesfält sedan en brun åker där bonden kör omkring med sin traktor (häst skulle ha varit optimalt, men han är en modern bonde) bakom det den blå sjön och där bakom blånande berg. Verkligheten var förstås mycket vackrare än vad det blev på bild men förstora gärna.

Visst är Sverige fantastiskt.