Påskresa - Öland

I dag tog vi vägen över bron,  bron till Öland. Stannade redan i Färjestaden för att kika tillbaka på bron.

Lite onödigt vetande om Ölandsbron är att i Killinggängets komediserie "NileCity" påstås det att det finns 7.428.954 bultar i bron. Det stämmer inte riktigt, den rätta siffran är 64.300 stycken. Dessutom var dessa bultar av fel typ och fick bytas ut eftersom de rostade.

Inte nog med att vi hade en vacker solig dag, det var något lite extra med den här dagen. Min systemkamera fick komma fram ur väskan, inte så mycket men lite grann i alla fall, så i det här inlägget är det lite blandat med mobilbilder och bilder ned Canon 5D m IV. En härlig känsla att kunna hålla i en riktig kamera igen. Utan den kameran hade jag inte hunnit med att få med hägern i den här bilden. Av bilderna här ovanför på vassen och bron så är en med mobilen och en med systemkameran.

Det hade bara blivit hunden utan den andra kamera.

Nästa stopp blir vid Gettinge gravfält som är ett av Ölands mäktigaste. Det har använts i mer än tvåtusen år och här finns gravformer från järnåldern fram till kristen tid.

Gravfältet är två kilometer långt och innehåller över 300 synliga gravar av olika slag.

Dessutom två ståtliga kalkstenshällar.

Jag hade hört att det i mitten på 1800-talet fanns planer på att bygga en hamn på västkusten av Öland. Det blev en två kilometer lång pir men ingen hamn. Det blev helt fel eftersom bygget var felkonstruerat och området runt piren slammade igen. Men tack vare det felbygget är nu Beijershamn ett väldigt fint område för fågelskådning. Vi letar oss ner dit.

Här finns ett högt fågeltorn, där uppifrån kan man se över till Kalmar och även hur piren sträcker sig ut i havet.

Det är inte så mycket fågel här nu men grågässen har fått ungar och pappa gås verkar vilja ropa ut för hela välden.

- Hallå! Jag har blivit pappa!

Tror att de andra gässen är imponerade.

-Kom ungar, nu ska vi bada.

Den lilla familjen simmar iväg.

-Passa er!

Sedan fortsätter vi till Ottenby och Långe Jan. Verkar inte vara högsäsong för fågelskådning just nu, men några med stora tubkikare ser jag.

Sveriges högsta fyr måste ju få vara med i bloggen.

Spanar också ut över havet och ser att sälarna ligger där och vilar.

I Borgholm hade vi tänkt oss en lunch med kroppkakor, men fick höra att det var fel säsong för det.

Så vi återvände till Kalmar.

Styltfiske

Innan resan till Sri Lanka hade jag sett en del bilder på styltfiskare, i både solnedgång och soluppgång med fantastiska färger på himlen. Nu hade vi inte så många dagar där det blev sådana färgsprakande himlar. När jag dessutom fick höra att dessa styltfiskare mest var en turistattraktion numera, lite som att besöka Skansen, då tyckte jag att det inte var någon idé att åka iväg för att försöka få den där färggranna bakgrunden utan väntade tills vi var på väg förbi där fiskarna brukade hålla till.

Traditionen med att fiska sittandes uppflugen på en stylta härstammar ända tillbaka till andra världskriget. Då var det brist på både mat och båtar och fiskeplatserna var fulla av andra fiskare, då var det någon som kom på den ljusa idén att sätta upp pålar längre ut i havet och sitta på dessa för att fiska. 

Har ingen fakta på om det verkligen är så att det inte används så mycket för fiske numera, utan mer som ett sätt att bevara en tradition och även ett sätt för lokalbefolkningen att få tjäna en slant. Arbetslösheten är stor i landet så den inkomsten dessa fiskare får är nog välbehövlig.

Turisterna kommer och fiskarna skyndar sig ut på plats.

Det ser i alla fall ut som de fått lite fångst, påsarna för fisk ser inte tomma ut.

Avslutar med en bild på två fiskare.

                                                                    föregående  - nästa

Första landstigningen.

Äntligen börjar det riktiga äventyret och vi ska få uppleva det som jag föreställt mig vara Galapagos.  Vi ska iland på Cerro Dragon.

Naturen här ser lite annorlunda ut än hemma.

Hav, lavasten och kaktusar.

Färgranna krabbor. En Sally Lightfoot-krabba.

Uttrycket krypa ur sitt skal, får en mening här.  Darwin visar hur krabborna fullkomligt gör så när kostymen blivit för trång.  Sedan gäller det att krypa in under en sten ( ännu ett talesätt vi använder) och ligga där och vänta tills skalet stelnat så man inte blir mat till fåglarna.

Här på stranden kan man passa på att ta sig ett gratis fiskpeelingfotbad också. Bara att stoppa ner fötterna i en liten vik på stranden och låta fiskarna ta för sig.

En nyfiken liten ödla. 

Lite längre bort på stranden står en Great Blue Heron och spanar ur över havet. 

Vi hinner inte gå så många steg innan vi nästan snubblar över en landleguan.

Tittar upp från leguanen och ut över den lilla sjön, där vandrar en styltlöpare omkring.

Tittar ner igen och ser att det är inte bara en havsleguan som vilar där på stranden utan en flera stycke.

Styltlöparen vandrar på och kommer lite närmare,

Hägern ser ut som om den fått telefon och jag börjar nynna på låten "Växeln hallå, hallå!

I ett tränd i närheten  sitter en Galapagosfink, hane.

Vi kommer fram till ett vägval och måste bestämma om vi ska gå till höger eller vänster.

Ska vi följa i Darwins spår eller Romans. 

Vi har gjort vårt val och följer med Roman och nu är vi sugna på att få se de stora landleguanerna.

Tai O - en liten fiskeby.

Ny dag och nya äventyr, fast äventyret består mest av att hitta rätt i Hongkongs vindlande gångar nere i tunnelbanan. Vi går och går i dessa gångar för att komma till rätt tunnelbanelinje och det vimlar av folk som stressar iväg till jobbet.

Ibland känns det nästan som om alla Hongkongs 7 miljoner innevånare är ute för att åka tunnelbana på en och samma gång.

Vi hade inga jobbtider att passa utan åkte gula linjen ut till Tung Chung för att där byta till buss nr 11.

Vi är på väg ut till den lilla fiskebyn Tai O som ligger på ön Lantau. Bara bussresan ut dit är värt utflykten. Vi åker genom ett varierande och kuperat landskap. Många åker ut hit på helgerna för att vandra.

Hittar ett litet meddelande på bussen. Nej, jag ringde inte och kollade vem det var från.

Det är inte så många som lever på fisket här längre, men det finns fiskare fortfarande även om många numera lever på turismen.

Förr var byn också ett tillhåll för smugglare och pirater.

Många av fiskarna jobbar nu med att köra turister på floden och ut på havet. Vissa lockar med turer ut till havs för att se de rosa delfinerna, tyvärr har de minskat så mycket i antal att det är väldigt svårt att få se dem och de som finns lever långt ute till havs.

Jag tittade på en häger i stället.

Tai O brukar kallas för Hongkongs Venedig. Inte så konstigt för husen här är byggda på stolpar och folk bor praktiskt taget ute i vattnet.

Några fiskar i alla fall fortfarande, för jag er att där borta hänger lite fiskenät på tork.

Vi tar ingen båttur utan går runt på plankvägarna som slingrar runt bland husen.

Enkla hus, men luftkonditioneringsapparater finns det.

Inte många som har bil här, bättre med båt då.

Vattenvägen är den som trafikeras mest men det finns några få vägar och gångar i byn.

Vill man ner till vattnet får man göra sig smal eller nästan gå på tvären genom någon av de trånga gränderna.

Lite svårt att hitta bland dessa gränder.

En del bryr sig inte så mycket om allt som händer runt omkring, utan sover lugnt vidare.

Charmig restaurang.

Dags för oss att återvända in till stan.

Lägger med en karta för de som är intresserade av var Tai o ligger. Här ser man också var Hongkongs gräns till Kina går. Det är det svarta strecket uppe vid Shenzhen.

En promenad utefter Bishnumati River

En stilla promenad utefter floden en solig dag, kan vara en skön tillvaro. Fast ibland kan det bli en lite annorlunda upplevelse.

Alla floder flyter inte fram med rent fint vatten och vackra ständer.

Här i Kathmandu så bär till och med floden spår efter jordbävningen. De här gudabilderna kommer säkert från något tempel som blivit förstört och sedan flutit med i floden hit ner.

Korna är heliga och rör sig fritt omkring i staden, här en som letat sig ner till floden.

Inte den trevligaste miljö för en liten kossa, men hittar man mat från en  helig blomsterkrans så kan även en ko frestas att gå ner till vattnet.

Vi kommer till en bro och går över floden.

På många ställen är det renhållningsarbetare som håller på och sorterar sopor.

Allt som inte är återvinningsbart åker rakt ner till floden. Titta vid siffrorna på muren. Där åker det iväg.

Mer sopor anländer för sortering.

Det är ett rikt fågelliv vid floden, men det är inte alltid som det är vackert där fåglarna håller till.

Miljön ser inte så trevlig ut och jag undrar om deras mat är så hälsosam.

Några större fåglar seglar omkring här också, brun glada gissar jag på, men den som vet får gärna rätta mig eller bekräfta om jag gissat rätt.

Ledningarna som går över floden är tätt befolkade av dessa stora fåglar.

De sitter där och spanar efter byten.

Lyfter då och då och tar en sväng för att spana in området.

För att sedan slå sig ner igen.